Naumanns tidskrift 1876 s. 257

Jfr. årg. 1866 sidd. 95, 111; årg. 1867 sid. 407; årg. 1868 sid. 387; årg. 1869 sid. 70; årg. 1871 sidd. 209, 489; årg. 1874 sid. 212; årg. 1875 sid. 695.

Till säkerhet för innehållet af ett den 19 December 1846 af grosshandlanden Hjalmar Leopold och hans hustru Louise Leopold, född Arosenius, till professoren J. G. Collin eller ordres utgifvet skuldebref â 10,000 rdr banko, jemte sex procent ränta, meddelades dels af Bråbo häradsrätt inteckning i Thorshags landtegendom med dertill hörande mjöloch sågqvarnar, dels ock den 29 December nämnda år af Hall- och Manufakturrätten i Norrköping förlagsinteckning i Thorshags bomullsspinneri med dertill hörande mekaniska verk och inrättningar, redskap och effekter af alla slag samt fabriksrudimaterier jemte färdigt och under arbete varande gods. Detta skuldebref blef sedermera af grosshandlanden Gustaf Eklund öfverlemnadt till Örebro enskilda bank såsom hypothek för en af Eklund till nämnda bankinrättning den 20 Maj 1869 utgifven skuldförbindelse å 9,500 rdr jemte ränta.

A inställelsedagen i Eklunds och hans hustrus vid rådstufvurätten i Norrköping anhängiga konkurs bevakade Örebro bank fordran till belopp af 9,500 rdr, jemte ränta, på grund af Eklunds nyssnämnda skuldförbindelse samt yrkade att utbekomma samma fordran med förmånsrätt ur ofvanomförmälda, i Thorshags landtegendom jemte mjöl- och såg-

Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg. 17

s. 258 Sida 258 i årgången börjar härKopiera citering

qvarnar intecknade skuldebref; hvarefter, sedan banken genom inköp å auktion den 8 Februari 1870 blifvit egare af sistberörda skuldebref, banken uti en till rådstufvurätten ingifven skrift ånyo anmälde och bevakade sin förenämnda fordran med yrkande om förmånsrätt derfor ur den till säkerhet för det hypotiserade skuldebrefvets innehåll meddelade förlagsinteckning.

Konkursboets sysslomän bestredo det genom efterbevakningen sålunda framstälda anspråket.

I utslag dèn 2 November 1870 utlät sig rådstufvurätten: att som Örebro banks ombud uti sista bevakningsinlagan uttryckligen angifvit, hvad ock af handlingarne inhemtades, att den gjorda efterbevakningen ej afsåge annan fordran än den, som förut blifvit af banken å inställelsedagen anmäld och lemnad utan anmärkning; alltså och då rådstufvurätten icke hade att yttra sig öfver den rätt, Örebro bank kunde hafva förvärfvat genom inköp af ifrågavarande efter konkursens början försålda pant, samt ostridigt förekommit att köpesumman för nyssberörda jemte en annan pant uppgått till 1,107 rdr 27 öre, ansåge rådstufvurätten annat yttrande i denna del ej erfordras, än att det, jemlikt 54 § konkurslagen, ålåge banken att i sammanhang med utdelningen för dess bevakade fordran redovisa för hvad genom innehafda pantens försäljning influtit; och alldenstund banken ej visat att Eklund öfvertagit personligt betalningsansvar för det af makarne Leopold utgifna ofvanomförmälda skuldebref eller att den vid Hall- och Manufakturrätten intecknade egendom, hvartill ej finge hänföras de byggnader, i hvilka fabriken vore inrymd, vid konkursens början funnits i lägenheterna qvar eller eljest af Eklund innehafts, samt det i allt fall i afseende på förlagsinteckningens giltighet förekomme att den af Hall- och Manufakturrätten i sammanhang med inteckningens fastställande, under åberopande af 7 kapitlet Rättegångsbalken, jemfördt med Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 samt 5 artikeln 5 § i Hallordningen den 2 April 1770, meddelade och å skuldebrefvet tecknade foreskrift, att inteckningen borde inom tio år förnyas, icke

s. 259 Sida 259 i årgången börjar härKopiera citering

blifvit iakttagen; fördenskull och emedan beslutet derom, äfven om detsamma ej varit i lag uttryckligen grundadt, likväl bort, såsom icke öfverklagadt, lända till efterrättelse med den påföljd att inteckningen, vid den förordnade förnyelsens försummande, ej finge anses gälla för längre tid än tio år, samt den af banken åberopade omständighet att, jemlikt Kongl. Förordningen den 25 Februari 1846, Hallrätterne med samma år upphört, destomindre kunde lända till ursäkt för nämnda uraktlåtenhet, som enligt samma Kongl. Förordning de mål och ärenden, hvilka det förut tillhört Hallrätt att upptaga, derefter skulle af magistrat handläggas; ty pröfvar rådstufvurätten, med bifall till sysslomännens anmärkning, lagligt afslå det på grund af förlagsinteckningen nu väckta förmånsrättsanspråk.

Banken vädjade till Göta hofrätt, som, genom dom den 26 Maj 1871, yttrade att, med afseende jemväl derå att förmånsrätt på grund af ifrågavarande förlagsinteckning lagligen ej egde rum för annan fordran än det uti makarne Leopolds ofvananmärkta skuldebref förskrifna belopp jemte ränta, funne hofrätten ej skäl att i rådstufvurättens motvädjade beslut meddela ändring.

I denna dom sökte banken i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius, och konstituerade revisionssekreteraren Ryding) afgaf den 27 Januari 1872 följande betänkande: »Enär laga förlagsinteckning i Thorshags bomullsspinneri med dertill hörande mekaniska verk och inrättningar, redskap och effekter af alla slag samt fabriksrudimaterier jemte färdigt och under arbete varande gods, blifvit af Hall- och Manufakturrätten i Norrköping den 29 December 1846 meddelad professoren Collin eller ordres till laga pant och säkerhet för det af grosshandlanden Leopold och hans hustru uti ifrågavarande skuldebref förskrifna. belopp 15,000 rdr med derå löpande sex procent ränta; ty och som någon föreskrift angående förnyelse af dylik inteckning, såsom vilkor för dess fortfarande bestånd, icke finnes i lag stadgad, i följd hvaraf den omständighet att i det bevis, Hall- och Manufakturrätten

s. 260 Sida 260 i årgången börjar härKopiera citering

öfver inteckningens beviljande meddelat, tillika blifvit infördt, att inteckningen borde inom tio år förnyas, ej heller torde för skuldebrefvets innehafvare medfört laga skyldighet att låta förnya inteckningen; alltså och då, äfven om under den tid, som förlupit sedan inteckningen för ifrågavarande skuldebref beviljades, det vid Thorshag befintliga spinneri med tillhörigheter må hafva i afseende å särskilda beståndsdelar undergått förvandling, likväl sagda spinneri, sådant det med tillhörigheter vid konkursens början i gäldenärens ego befans, torde anses af omförmälda förlagsinteckning besväradt, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara Örebro bank berättigad att, på sätt banken yrkat, för det uti skuldebrefvet föreskrifna belopp 15,000 rdr med derå utfäst ränta, som likväl ej må beräknas för längre tid tillbaka än tre år innan den offentliga stämningen i konkursen gafs, åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kapitlet 7 § Handelsbalken i värdet för alla vid konkursens början befintliga, till bomullsspinneriet hörande inrättningar, maskiner, redskap och effekter jemte rudimaterier samt färdigt och under arbete varande gods; dock att banken ej må uppbära mera än som mot bankens i konkursen bevakade fordran svarar».

Föredraganden, t. f. revisionssekreteraren Glimstedt, var skiljaktig och yttrade: »Enär ifrågavarande skuldebref den 19 December 1846 icke är af Eklund utgifvet, samt den omständighet, att han detsamma till säkerhet för sin skuld till Örebro bank utlemnat, icke lärer hafva ådragit honom personlig ansvarighet för hvad i skuldebrefvet förskrifvits; alltså och då den inteckning, som på grund af samma skuldebref år 1846 meddelats i Thorshags bomullsspinneri med tillhörande mekaniska verk och inrättningar, redskap och effekter, fabriksrudimaterier samt färdigt och under arbete varande gods, icke torde vara af beskaffenhet att, sedan annan person än den, som skuldebrefvet utgifvit, eller med honom lika förbunden är, blifvit egare af spinneriet med tillhörigheter, medföra någon rätt i berörda gods, hemställer jag i under-

s. 261 Sida 261 i årgången börjar härKopiera citering

dånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari domstolarne stannat».

Sedan handlingarne bland Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, företogs saken till afgörande den 29 April 1872 (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Bolin, Dreijer, Lagerstråle och Huss), dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter afgåfvo följande yttrande: »Emedan förlagsinteckning i Thorshags bomullsspinneri med dertill hörande mekaniska verk och inrättningar, redskap och effekter af alla slag samt fabriksrudimaterier, jemte färdigt och under arbete varande gods, är vorden i laga ordning af Halloch Manufakturrätten i Norrköping den 29 December 1846 meddelad, professoren Collin eller ordres till laga pant och säkerhet för det af grosshandlanden Leopold och hans hustru uti ifrågavarande, den 19 i samma månad utgifna skuldebref förskrifna belopp 15,000 rdr med derå löpande sex procent årlig ränta; ty och som vid det förhållande, att förnyelse af sådan inteckning icke finnes såsom vilkor för dess fortfarande bestånd i lag stadgad, den omständighet att uti det bevis, som Hall- och Manufakturrätten öfver inteckningens beviljande meddelat, tillika föreskrifvits, att inteckningen borde inom tio år förnyas, icke lagligen föranleder dertill att, då sådan förnyelse ej skett, inteckningen skulle upphört att vara gällande; alltså och då upplyst är att ofvannämnda skuldebref blifvit af grosshandlanden Eklund öfverlåtet till Örebro enskilda bank såsom pant för bankens fordran, samt Eklund genom berörda pantsättningsåtgärd måste anses hafva medgifvit så väl fordringens egenskap af förlag som ock att banken skulle för densamma ega att uti det Eklund dåmera tillhöriga bomullsspinneriet med dertill hörande, uti inteckningsbeviset omförmälda egendom åtnjuta den förmånsrätt, som af den faststälda förlagsinteckningen lagligen följde, pröfvade desse ledamöter rättvist bifalla det slut nedre revisionens betänkande innehåller».

Justitieråden Qvensel och Lagerstråle förenade sig om följande yttrande: »Som förlagsinteckning i lös egendom ej kan anses medföra panträtt i egendomen i hvars hand den

s. 262 Sida 262 i årgången börjar härKopiera citering

förefinnes, utan, vid egendomens öfvergång till ny egare, det måste af dennes åtagande vara beroende om panträtten fortfar eller icke, samt den omständighet att ifrågavarande af Leopold och hans hustru utfärdade skuldebref blifvit af Eklund lemnadt till Örebro enskilda bank såsom säkerhet för lån, hvars egenskap af förlag ej ens är uppgifven, icke innebär, att pantsättningen afsett annan säkerhet än den, som följt af den inteckning, som särskildt blifvit meddelad i Thorshags landtegendom med mjöl- och sågqvarnar jemte öfriga åbyggnader, utan fastmera handlingarne föranleda att banken så uppfattat förhållandet ända till dess sig visat att berörda fastighetsinteckning icke varit tillräcklig att betäcka bankens fordran; alltså faststälde bemälde justitieråd det slut, hvari domstolarne i saken stannat».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Maj 1872.