Förlagsinteckning (i fabrik för tillverkning af fotolitografiska arbeten m. m.). Huruvida förlagsinteckning medför rätt för innehafvare af en till viss man eller ordres utfärdad skuldsedel att, sedan den lösa egendom, som förlagsinteekningen afsett,
15 oktober 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 262–264 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 262–264 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 Oktober 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jfr. nästföregående nummer och de i öfverskriften å detsamma åberopade äldre domar.
För ett af Ph. H. Mandel, enligt hans den 30 Juni 1866 till kamreraren Aug. Dahlerus eller ordres utfärdade skuldebref, erhållet förlagslån å 3,000 rdr hade Stockholms Handels- och Ekonomikollegium den 17 Juli samma år meddelat laga förlagsinteckning i Mandels fabrik för tillverkning af fotolitografiska arbeten jemte alla till fabriken hörande maskiner, rudimaterier, varulager och effekter samt färdiga och under arbete varande tillverkningar. Sedan Fotolito-
s. 263 Sida 263 i årgången börjar här
grafiska aktiebolaget i Stockholm genom kontrakt den 14 Mars 1867 af Mandel inköpt dennes förenämnda fabrik med alla dertill hörande inventarier m. m., uttog e. o. notarien L. C. Carlqvist till Stockholms rådstufvurätt stämning ä bemälda bolags styrelse med yrkande: att som bolaget genom berörda köp måste anses pligtigt att med omförmälda egendom ansvara för betalningen af ofvannämnda skuldebref, bolaget måtte varda ålagdt att till Carlqvist, hvilken genom öfverlåtelse vore innehafvare af Dahleri rätt, infria ifrågavarande skuldebref till kapital och ogulden ränta, vid äfventyr att den intecknade panten eljest blefve till skuldens betalning i laga ordning utmätt och försåld.
Styrelsen bestred krafvet.
I dom den 5 Januari 1871 utlät sig rådstufvurätten: att enär det icke emot styrelsens bestridande vore styrkt, vare sig att Mandel hos bolaget hade innestående några medel, som enligt det emellan honom och bolaget den 14 Mars 1867 upprättade, i saken åberopade kontrakt borde till Mandel utbetalas och hvarmed, enligt Alf. Th. Petrés i Juli månad nämnda år å bolagets dåvarande styrelses vägnar utfärdade förbindelse, samma styrelse åtagit sig att gälda Mandels omstämda skuld på grund af hans till Dahlerus eller ordres den 30 Juni 1866 utfärdade revers å 3,000 rdr jemte ränta, eller att bolaget innehade några af de maskiner, rudimaterier och effekter, hvari förlagsinteckning till säkerhet för skuldebrefvets innehåll den 17 Juli sistnämnda år blifvit Dahlerus beviljad, blefve käromålet ogilladt.
Carlqvist vädjade till Svea hofrätt, som enligt dom den 7 Mars 1872 yttrade: att emedan, efter det till säkerhet för ifrågavarande skuldebref förlagsinteckning blifvit den 17 Juli 1866 meddelad å Mandels i Stockholm idkade fabrik för tillverkning af fotolitografiska arbeten med alla till fabriken hörande maskiner, rudimaterier, varulager och effekter samt färdiga och under arbete varande tillverkningar af alla slag, Fotolitografiska aktiebolaget genom kontrakt den 14 Mars 1867 af Mandel inköpt ej mindre hans konst att medelst fotolitografi åstadkomma arbeten än äfven Mandels i hans
s. 264 Sida 264 i årgången börjar här
dåvarande lokal befintliga inventarier, samt den af Mandel idkade fabrik med tillhörigheter sålunda öfvergått på bolaget; alltså och då den af bolaget anförda omständighet, att de inventarier, deri inteckningen beviljats, blifvit af bolaget emot andra utbytta, icke förringade den förläggare enligt 5 artikeln, 5 § i Hallordningen den 2 April 1770 tillkommande säkerhet i verkets effekter, förklarade hofrätten, med ändring af rådstufvurättens dom, att, derest bolaget icke genast till Carlqvist såsom innehafvare af ifrågavarande skuldebref, emot detsammas erhållande utgåfve 3,000 rdr jemte ränta, komme de till nämnda fabrik hörande effekter att till gäldande deraf i laga ordning i mät gå.
Styrelsen sökte i underdånighet ändring, som bestreds af vice häradshöfdingen A. R. Åberg såsom efter öfverlåtelse innehafvare af Carlqvists rätt.
Medelst underdånigt betänkande den 28 Augusti 1872 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg och t. f. revisionssekreteraren Welin) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 12 September 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Almqvist, Carleson, Rabe, Lagerstråle, Strandberg, Huss och von Segebaden); och emedan den för ifrågavarande af Mandel utfärdade skuldsedel den 17 Juli 1866 meddelade förlagsinteckning icke enligt lag medför rätt för skuldsedelns innehafvare att, sedan den lösa egendom, som förlagsinteckningen afsett, kommit i annan égarés kand, deraf erhålla betalning för sin fordran hos Mandel; ty pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvaruti rådstufvurätten stannat.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 Oktober 1872.