Upplåtelse år 1784 af torplägenhet antingen för alltid, såsom vederlag för arfsrätt i hemman, eller endast för förste emottagarens, dess hustrus och barns lifstid? Underlåten lagfart. Afhandlingens intagande i inteckningsprotokollet.
30 november 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 268–274 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 268–274 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 November 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bönderne Per Andersson och Eric Ersson, såsom egare till hemmanet n:o 1 i Öhn, instämde till Hille och Wahlbo tingslags häradsrätt barnen efter aflidne Olof Olsson i
s. 269 Sida 269 i årgången börjar här
Stockbo, nemligen sönerne Olof Olsson och Jan Olsson samt dottern Anna Olsdotter äfvensom dennas man Olof Hansson i Öfverhärde, med yrkande att de, såsom innehafvare af en från ofvannämnda hemman afsöndrad torplägenhet, hvilken vid förstnämnde Olof Olssons död bort till hemmanet återgå, måtte förpligtas att samma lägenhet genast afträda.
I målet företeddes utdrag af häradsrättens dombok den 22 Oktober 1784, hvari fanns intagen en ordagrannt så lydande afhandling:
»Ett kontrakt oss emellan undertecknad hafver jag Per Olsson beviljat min broder, Olof Olofsson i Stockbo, jordegor af vårt ärfda fadershemman n:o sub 1 i Öhn, nemligen ett stycke obrukad jord, tre tunnland, så kallad Svedjorna, ett änge, så kalladt Mulmyra, samt ock Slädfallsänget; så beviljar jag min broder Olof, till sitt behof, vedbrand, timmer till nödig husbyggnad, gärdsel och stör till behof och mulbete för sina kreatur».
»Deremot jag Olof Olofsson lofvar min broder Per Olofsson att göra i min och min hustrus lifstid 3 dagsverken om året, men i mina barns tid 1 dagsverke i hvar vecka eller 25 tillsamman emellan 1 Maj—29 September i deras lifstid hvart år, och vår broder Per Olofsson skall då hålla oss mat».
»Dermed anhålle vi hos häradsrätten att få bifall att jag Olof Olofsson får skrifvas för torpare åt min broder Per Olofsson i Öhn» -----------den 18 Oktober 1784.
Per Olofsson. Olof Olofsson». (Ett vittne).
Protokollet innehöll vidare följande af häradsrätten meddelade resolution: »Denna afhandling må till vederbörlig säkerhet i domboken inflyta; hvarförutom häradsrätten, i stöd af K. Br. den 18 Februari 1757 och K. Resol. på allmogens besvär den 10 September 1743 § 20, finner skäligt bifalla det må Olof Olofsson enligt sin broders begifvande å dennes enskilda hemmans jord få uppbygga och anlägga ett torpställe samt, emot fullgörande af de utfästa vilkor, såsom torpare försvar njuta».
s. 270 Sida 270 i årgången börjar här
Enligt häradsrättens inteckningsprotokoll den 3 November 1846, hade kontraktet dä blifvit i protokollet »intaget till den säkerhet för fördelstagaren Olof Olofsson i Stockbo och med den förmånsrätt från detta Ting i hemmanet n:o sub 1 i Öhn, som med lag och laga stadgar öfverensstämmer». Denna inteckning hade sedermera förnyats dels den 16 Maj 1856 och dels den 30 December 1865.
Jemväl uppvistes ett den 5 November 1805 af häradsrätten i tvist emellan Olof Olofsson och Per Olofsson, angående ersättning för mistade jordegor, meddeladt utslag, hvarigenom häradsrätten sig utlåtit: att alldenstund Olof Olofsson medelst ett företedt kontrakt den 18 Oktober 1784 styrkt att han »i afseende å sin arfsrätt» i hemmanet n:o sub 1 i Öhn erhållit af sin broder Per Olofsson nyttjanderätt till vissa egor, hvilka egor jemte andra förmåner O. O. samt hans hustru och deras barn skulle få på lifstid innehafva och nyttja; fördenskull och som 0. O. genom nyligen förrättadt storskifte mistat större delen af sina förra väl häfdade jordegor och deremot erhållit annan jord, som dels * vore mindre odlad och dels ouppodlad, så att han enligt företedt värderingsbevis vore lidande till belopp af 42 rdr 40 sk. rgld; alltså — — — ålades Per Olofsson att till O. O., såsom understöd för de honom lemnade egornas upparbetande och odling utbetala berörda 42 rdr 40 sk.; hvarjemte O. O. förklarades berättigad till samma besittningstid för sig, hustru och barn å de såsom vederlag honom tilldelade egor, som genom kontraktet å de mistade egorna varit betingad.
Det upplystes att Olof Olofsson samt dennes hustru och samtliga deras barn numera voro döda. Den sist aflidna bland barnen var nuvarande lägenhetsinnehafvarnes fader Olof Olsson, hvilken aflidit den 1 April 1872.
Hemmansegarne anförde: Då 1784-års afhandling innehölle bestämmelse om de skyldigheter, som skulle åligga ensamt Olof Olofsson, hans hustru och barn, vore det tydligt att från början afsetts det lägenheten skulle efter dessas död återfalla till stamhemmanet; och i 1805-års utslag, som anginge den nu ifrågavarande lägenheten, vore detta uttryckli-
s. 271 Sida 271 i årgången börjar här
gen bestämdt. Derest upplåtelse för alltid varit åsyftad, hade sådant otvifvelaktigt stadgats i afhandlingen, och säkerligen skulle också O. O., ifall han ansett sig såsom egare, icke hafva underlåtit att lagfara. Då innehafvarne deremot sökt inteckningssäkerhet för upplåtelsen, hade de derigenom medgifvit sig hafva endast besittningsrätt till lägenheten; och då alla de, under hvilkas lifstid upplåtelsen skulle fortfara, nu vore döda, så vore nuvarande innehafvarne pligtige att genast afträda lägenheten med hus och hägnader.
Motparterne genmälde: Vid tiden för upprättandet af 1784-års afhandling funnos icke i lag föreskrifna särskilda formaliteter för afsondring af jord för alltid, och senare tillkomna lagstadganden kunde ej i detta fall tillämpas. Hvad 1805-års utslag innehölle inverkade icke å saken, enär då afdömda tvisten icke gält bättre rätt till lägenheten utan endast ett fordringsanspråk. Hvad anginge Olof Olssons åtgärd att söka inteckning, så hade han dervid endast afsett att betrygga sin rätt genom att iakttaga den i Kongl. Förordningen den 13 Juni 1845 bestämda tid för intecknings vinnande. På grund häraf bestreds käromålet.
Häradsrätten yttrade i utslag den 30 December 1873: att som åberopade afhandlingen den 18 Oktober 1784, på hvilken lägenhetsinnehafvarne grundade sm rätt till ifrågavarande, ostridigt från motparternes hemman afsöndrade torp, allenast innehölle under hvilka vilkor Olof Olssons, Jan Olssons och Anna Olsdotters faderfader Olof Olofsson, hans hustru och barn i deras lifstid skulle få besitta lägenheten, utan att utmärka att samma besittningsrätt vore än vidare till sistbemälde 0. O:s afkomlingar utsträckt, eller att lägenheten blifvit för alltid afsöndrad från nämnda hemman, samt vid sådant förhållande antagas måste att, såsom jemväl genom i saken företedt, af häradsrätten den 5 November 1805 meddeladt utslag antyddes, genom berörda afhandling lägenheten endast blifvit till samme 0. O., hans hustru och barn för deras lifstid upplåten; alltså och då ostridigt vore, att så väl oftabemälde 0. O. som hans hustru och alla deras barn numera vore aflidna, förpligtades innehafvarne af lägen-
s. 272 Sida 272 i årgången börjar här
heten att densamma till hemmansegarne genast afträda, dock med rättighet att, derest parterne icke åtnöjdes om lösen för derstädes uppförda byggnader och hägnader, dem ifrån lägenheten bortföra, hvilket i sådant fall skulle vara verkstäldt före den 14 Mars 1874.
Olof Olsson och hans medparter vädjade till Svea hofrätt, som medelst dom den 13 Maj 1875 sig utlät: att hofrätten ej funne skäl att i häradsrättens utslag göra annan ändring, än att, uppå andragen grund, Olof Olsson och hans medparter förklarades icke vara skyldige från lägenheten afflytta eller derifrån bortföra hus och hägnader förr än den 14 Mars 1876.
Olof Olsson och hans medparter sökte i underdånighet ändring. Lägenheten hade utgjort vederlag för Olof Olofssons arfslott- i hemmanet, och hans arfslott hade omfattat ett öres- och tolf penningeland, hvilket skattetal medfört besutenhet; och det vore ej antagligt att O. O. skulle hafva frånträdt en besuten hemmansdel mot ett mindre torp på allenast lifstidsbesittning. Afhandlingen af 1784 innehölle två från hvarandra fullkomligt afskilda delar. Först omtalades nemligen upplåtelsen till 0. O. utan något enda uttryck, som antydde inskränkning i tiden. Derefter omnämndes dagsverksskyldigheten, som inskränktes till hans, hustruns och barnens lifstid. Upplåtelsen hade således skett för alltid, och att densamma icke lagfarits, på sätt som numera funnes påbudet, förringade icke innehafvarnes rätt. Då handlingen intagits i domboken år 1784, hade derigenom följts det då brukliga sättet för lagfart å dylika handlingar.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Glimstedt, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Herslow) afgaf den 27 Oktober 1875 underdånigt betänkande af följande lydelse: »Enär ofvanomförmälda afhandling den 18 Oktober 1784, hvarigenom O. O., som genom arf erhållit lott i hemmanet n:o 1 i Öhn, enligt hvad handlingen utmärker, i vederlag för arfslotten fått ifrågavarande lägenhet från hemmanet åt sig upplåten, icke innehåller bestämmelse om någon tidpunkt, då lägenheten skulle till stamhemmanet återfalla, samt be-
s. 273 Sida 273 i årgången börjar här
rörde lägenhet således torde anses hafva blifvit för alltid upplåten, hemställer nedre revisionen att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes öfverklagade beslut, förklara Per Anderssons och Eric Erssons instämda talan om lägenhetens återgång icke kunna bifallas.
Revisionssekreteraren Poignant var härifrån skiljaktig och hemstälde för sin del att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 9 November 1875 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Bolin, von Hofsten, Huss, Lindhagen och Svedelius); och biföllo Högsta Domstolens fleste ledamöter den af revisionssekreteteraren Poignant yttrade mening.
Justitierådet Bolin afgaf följande yttrande: Som åberopade afhandlingen den 18 Oktober 1784, hvarigenom Per Olofsson »beviljat» sin broder 0. O. af deras efter fadren gemensamt ärfda hemman n:o 1 Öhn de jordegor, hvaraf nu ifrågavarande lägenhet utgjordes, jemte rätt till skogsfång och mulbete å hemmanets egor, efter justitierådets omdöme, desto hellre vore, såsom lägenhetsinnehafvarne förmenat, att betrakta såsom en emellan bemälde bröder träffad öfverenskommelse i fråga om sättet för utbrytning af O. O:s arfslott i nämnda hemman, som i handlingen icke ens funnes antydt, att 0. O. blifvit för sin arfslott i hemmanet annorledes godtgjord; samt vid sådant förhållande och då berörda afhandling, deri väl funnes upptaget ett stadgande angående utgörande till stamhemmanet af vissa dagsverken under O. O:s och hans hustrus samt deras barns lifstid, deremot icke innehölle någon bestämmelse, att lägenheten borde efter deras död eller å annan viss tid till hemmanet återgå, ifrågavarande upplåtelse, i närmaste enlighet jemväl med innehållet af häradsrättens vid afhandlingens intagande i domboken den 22 Oktober 1784 meddelade resolution, måste anses innefatta en för all tid gjord afsondring från hemmanet af de i afhandlingen utmärkta jordegor; alltså och då ej ifrågasatt vore, att innehafvarnes rätt till lägenheten eljest
Tidskrift för Lagstiftning etc. 13:de årg.
s. 274 Sida 274 i årgången börjar här
upphört att vara gällande, gillade justitierådet det slut, betänkandet tillstyrkte.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 November 1875..