Naumanns tidskrift 1876 s. 314

Landtbrukaren C. A. Atmer utfärdade för inspektoren A. E. Borg en så lydande fullmagt:

»Härmedelst uppdrager jag åt insp. A. E. B. att under min frånvaro min person företräda uti allt, som rörer ------ — min egendom n:o 7 om 9/32 mantal och n:o 8 om 1/2 mantal Grantinge; — — dessutom eger Borg att utan mitt vidare hörande och efter eget godtfinnande på förmånligaste sätt försälja egendomen, fast och löst, antingen tillsamman eller hvar för sig».

På grund af denna fullmagt sålde Borg största delen af omförmälda egendom neml. 137/512 mantal n:o 7 och 1/2 mantal n:o 8 Grantinge jemte åtskilliga inventarier till vice konsuln C. G. Stevenius, enligt ett den 21 Januari 1873 upprättadt köpebref, som, bland annat, innehöll följande:

»Köpeskillingen, utgörande 60,000 rdr, deraf belöpa på fastigheten 50,000 rdr och å lösegendomen 10,000 rdr, liqvideras på det sätt, att köparen öfvertager de skulder, som enligt gravationsbevis äro i försålda egendomen jemte annan fastighet intecknade, de två deri först nämnda till deras ursprungliga belopp, eller

a) den 29 November 1848 till skånska hypoteksföreningen eller order för .........................rdr 4,500.

b) den 13 December 1861 till samma förening för rätteligen ...........................»15,000, änskönt, enligt attest från föreningens ombuds-

Transport rdr 19,500.

s. 315 Sida 315 i årgången börjar härKopiera citering

Transport rdr 19,500. man, den intecknade reversen lyder å 21,500 rdr kapitalbelopp, livadan skilnaden är att kontrahenterne emellan anse betydelselös;

c) fyra inteckningar till enskilda personer å

tillsamman.....................................»16,000.

För återstående beloppet har köparen utfärdat två skuldebref å tillsamman ............» 24,500.

Summa rdr 60,000: som alltså härmedelst qvitteras».

Vidare stadgades att säljaren skulle ansvara för betalningen af de räntor å intecknade skulderna till enskilde personer, som voro oguldna till 1873-års början, äfvensom afgifterna för hypotekslånen intill samma tid, då köparens tillträde skulle anses hafva egt rum.

Atmer instämde Stevenius till rådstufvurätten i Helsingborg med påstående att, enär Stevenius skulle, på sätt ofvan är nämndt, öfvertaga de till hypoteksföreningens säkerhet intecknade skulderna till ursprungliga beloppet 19,500 kronor, men Atmer derå gjort afbetalningar, så att den 1 Mars 1873 endast 15,015 kronor 17 öre återstått, Stevenius, hvilken fordrat att få tillgodoräkna sig samma afbetalningar ocli sålunda undandroge sig att till fullo betala köpeskillingen, måtte förpligtas att till Atmer utgifva skilnaden emellan sistberörda två belopp med 4,484 kronor 83 öre jemte ränta.

Stevenius medgaf att den 1 Mars 1873 hade å ifrågavarande begge inteckningar funnits afbetaldt sammanlagdt 4,484 kronor 83 öre, men bestred likväl krafvet, enär amorteringen skulle tillgodokomma köparen och icke säljaren; ty, enligt hvad köpebrefvet uttryckligen stadgade, skulle köparen »öfvertaga, d. v. s. i köpeskillingsliqviden tillgodoräkna sig hypotekslånen till deras ursprungliga belopp».

Rådstufvurätten utlät sig genom utslag den 6 Oktober 1873: att emedan Stevenius i köpebrefvet förbundit sig att för fastigheterna jemte köpet åtföljande lösegendom betala

s. 316 Sida 316 i årgången börjar härKopiera citering

60,000 kronor, men den i köpebrefvet intagna uträkning angående sättet för köpeskillingens liqviderande innehölle, att köparen, bland annat, skulle öfvertaga säljarens i egendomen intecknade skuld till hypoteksföreningen eller order till belopp af 19,500 kronor, fastän, enligt företedda bevis från hypoteksföreningens kamrerarekontor, amorteringar skett å denna skuld, så att återstående oguldna kapitalbeloppet den 1 Mars 1873 utgjorde endast 15,015 kronor 17 öre, eller 4,484 kronor 83 öre mindre än det i köpebrefvet angifna; ty och då berörda uträkning således vore oriktig derutinnan, att hon upptoge den intecknade gäld, för hvilken Stevenius skulle ansvara, till högre belopp än denna vid egendomens tillträde verkligen utgjort; alltså och enär hvad i köpebrefvet forekomme derom, att skulden till hypoteksföreningen skulle af Stevenius öfvertagas till ursprungliga beloppet, icke finge föranleda att Stevenius skulle ega undandraga sig att till fullo erlägga den öfverenskomna köpeskillingen, förpligtades Stevenius att, emot qvitto, till Atmer utgifva 4,484 kronor 83 öre med sex procent ränta derå från den 1 Januari 1873, till dess betalning komme att ske.

Stevenius vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt fick, på begäran, vittnen hörda, hvilka berättade, l:o) kronofogden Åberg: På anmodan af Stevenius, hade vittnet författat ifrågakomna köpebref. Vid köpet öfverenskommo kontrahenterne, såsom köpebrefvet också utvisade, att köparen skulle tillgodoräknas ej mindre amorteringarne å hypotekslånen å tillsamman 19,500 kronor, hvilka sådant oaktadt skulle i salubrefvet upptagas till deras ursprungliga belopp, än äfven den del af löpande årets afgifter till hypoteksföreningen, som belöpte till 1873 (?) års slut. Köpebrefvet blef, sedan detsamma renskrifvits, i närvaro af begge kontrahenterne uppläst samt af dem vidkändt och undertecknadt i två vittnens närvaro; samt

2:o) landtbrukaren Eskilsson: Innan ifrågakomna köp afslots, hade det varit ifrågasatt att vittnet skulle gemensamt med Stevenius inköpa omförmälda egendom, och härvid hade emellan vittnet och Stevenius, å ena, samt Atmers fullmägtig.

s. 317 Sida 317 i årgången börjar härKopiera citering

inspektoren Borg, å andra sidan, aftalats att vid köpeskillingens liqviderande skulle hypoteksföreningens intecknade fordran 19,500 kronor upptagas i dess helhet utan afseende på de dera verkstälda amorteringar, hvilka således skulle tillgodokomma köparen. Sedermera hade vittnet dock afstått från deltagande i köpet och hade icke närvarit då köpet afslöts emellan parterne.

Hofrätten yttrade i dom den 9 April 1875: att emedan det till Stevenius utfärdade köpebref å ofvannämnda fastigheter uttryckligen bestämde, att Stevenius skulle i afräkning å köpeskillingen, 60,000 kronor, öfvertaga de i fastigheterne intecknade skulder till skånska hypoteksföreningen till deras ursprungliga belopp, 19,500 kronor, samt denna bestämmelse, jemförd med hvad köpebrefvet i öfrigt innehölle angående köpeskillingens gäldande, ej kunde tolkas annorlunda än att, såsom vittnena Aberg och Eskilsson jemväl intygat, de å nämnda skulder vid köpets afslutande verkstälda kapitalafbetalningar skulle tillgodokomma Stevenius, blef, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, Atmers talan ogillad.

Till detta domslut bidrogo assessorerne Anderberg och Lindencrona samt vice häradshöfdingen Horneg. Deremot var vice häradshöfdingen Senell af skiljaktig mening och anförde, att han fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget.

Atmer sökte i underdånighet ändring. Hvarken Borg eller köparen hade vid köpets afslutande kännedom om amorteringarnes belopp. Enär Stevenius, enligt köpebrefvet, vore skyldig att ansvara för ifrågakomna inteckningar till ursprungliga beloppet, men Atmer sjelf deraf guldit 4,484 kronor 83 öre och således, hvad detta belopp vidkomme, vore hypoteksföreningens rättsinnehafvare, så vore Atmer berättigad att af Stevenius utfå samma belopp.

I underdånigt betänkande den 24 November 1875 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt samt konstituerade revisionssekreteraren Herslow, den sistnämnde föredragande) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

s. 318 Sida 318 i årgången börjar härKopiera citering

Då saken den 9 påföljde December föredrogs inför Högsta Domstolen, biföllo dess fleste ledamöter (justitieråden Cramér, von Hofsten, Lindhagen och Svedelius) det underdåniga betänkandet.

Justitieråden Carleson, Wretman och Naumann voro af skiljaktig mening och pröfvade rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla rådstufvurättens meddelade beslut.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 December 1875.