Naumanns tidskrift 1876 s. 391

Den 16 Maj 1862 upprättade Christina Sundin i Carlstad en så lydande handling:

»Ehuru jag genom lagligen bevittnadt testamente den 4 Oktober 1859 förordnat, att gården och 213/16 tomten n:r 172, 177 och 178 här i staden jemte en ega i Wiken om l1/8 tunnl. skall efter min död tillfalla min fosterdotter Maria Sundin; likväl och då ett dylikt förordnande kan af testamentsgifvaren ändras eller återkallas, i följd hvaraf det icke heller för min fosterdotter och hennes bergning i framtiden

s. 392 Sida 392 i årgången börjar härKopiera citering

medför den trygghet, som hon åstundar och jag afven afser att henne bereda, har jag härmed velat förklara, att eganderätten till nämnda gård, tomt och ega från denna dag tillkommer min bemälda fosterdotter, å hvilken jag merberörda fasta egendom härigenom öfverlåter; dock med uttryckligt förbehåll för mig att under min lifstid få densamma utan någon afgäld till Maria Sundin bebo, innehäfva och disponera samt tillgodonjuta de hyres- och arrendemedel, som kunna derfor erhållas, emot skyldighet å min sida att under tiden ansvara för alla af egendomen utgående skatter och onera af hvad slag som helst; egande sålunda Maria Sundin icke att tillträda omförmälda fastighet förr än vid min död; hvarförutan jag vid den nu skedda öfverlåtelsen i öfrigt fäster det vilkor, att min fosterdotter icke får under min lifstid vare sig å egendomen söka lagfart eller låta densamma för skuld eller annan orsak inteckna. — Christina Sundin. (På en gång närvarande vittnen A. F. Pihlgren; A. Almqvist).

Samma år den 28 Juli upprättade fanjunkaren Johan Andersson och Maria Sundin, hvilka emellertid ingått äktenskap, inbördes testamente, af innehåll att den af dem, som öfverlefde den andre, skulle »ega och fritt disponera all vår gemensamma egendom, så i löst som fast». Sedan Maria Sundin den 6 påföljde Augusti aflidit, bevakade efterlefvande mannen detta inbördes testamente.

Den 29 sistnämnde månad upprättade Christina Sundin ett testamente, hvarigenom hon, under förklarande att »det af mig den 4 Oktober 1859 till förmån för min fosterdotter Maria Sundin upprättade testamente numera, till följd af hennes nyligen inträffade död, till sin verkan helt och hållit förfallit», förordnade att ofvan omförmälda fasta egendom skulle efter hennes död tillfalla hennes syskon Nils Nilsson m. fl. med en fjerdedel till dem hvardera. Sedermera försålde dock Christina Sundin jordegan i Wiken, om 11/8 tunnl., så att vid hennes död, den 8 Juni 1871, endast ôfriga fastigheten fanns i behåll. Sterbhusdelegarne, som bevakade testamentet, läto derefter genom auktions-

s. 393 Sida 393 i årgången börjar härKopiera citering

kammaren i Carlstad den 21 December 1873 försälja qvarvarande fastigheten för 17,050 kronor och uppburo häraf, efter afdrag af auktionskostnaden, 16,786 kronor 75 öre.

Andersson instämde nu sterbhusdelegarne till rådstufvurätten i Carlstarl och — under åberopande dels af den utaf Christina Sundin den 16 Maj 1862 upprättade afhandlingen, hvarigenom eganderätt till förutnämnda fasta egendom tillförsäkrats Maria Sundin, dels ock det emellan Andersson och Maria Sundin upprättade, laga kraftvunna inbördes testamentet, hvarigenom, efter den sistnämndas död, Andersson blifvit rätter egare till fastigheten — yrkade det måtte, enär, sådant oaktadt, fastigheten blifvit för sterbhusets räkning försåld, Nils Nilsson och hans medparter varda ålagdt att till Andersson utgifva erhållna köpesumman 17,050 kronor, efter afdrag af auktionskostnaden 263 kronor 25 öre.

Sterbhusdelegarne utverkade genstämning mot Andersson med yrkande, att som denne enligt förbindelse den 28 September 1860 af Christina Sundin såsom lån bekommit 6,000 kronor med vilkor att, derest Andersson komme att träda i gifte med Maria Sundin och jemte henne finge tillträda ofvanomförmälda fastighet, kapitalbeloppet af lånet med ränta från Christina Sundins dödsdag skulle inom ett år derefter utbetalas till hennes lagliga arftagare, och att, om äktenskapet emellan Andersson och Maria Sundin ej komme till stånd, och vållande dertill ej kunde tillräknas Andersson, halfva kapitalet skulle tillfalla Andersson såsom ersättning för hafda kostnader, och endast återstående 3,000 kronor återbetalas inom ett år efter uppsägning, Andersson måtte förpligtas återgälda berörda 6,000 kronor med 6 procent ränta derå från Christina Sundins dödsdag, den 8 Juni 1871, och för den händelse Andersson skulle förklaras hafva varit rätter egare till ofvannämnda fastighet samt sterbhusdelegarne åläggas till honom utbetala den derför erhållna köpeskillingen, desse förklaras berättigade att från köpesumman för fastigheten qvittningsvis afräkna berörda 6,000 kronor med 6 procent ränta derå från den 8 Juni 1871 till dess liqvid komme att ske, eller, derest detta yrkande ej

s. 394 Sida 394 i årgången börjar härKopiera citering

kunde bifallas, Andersson förpligtas återbära halfva lånfångna summan, 3,000 kronor med ränta.

Till stöd för sin talan anförde Andersson: Enligt gåfvobrefvet den 16 Maj 1862 hade eganderätten till fastigheten samma dag öfvergått till Maria Sundin, under det att fostermodren för sin del bibehöll endast dispositionsrätten. Lika väl som egendom kunde försäljas under vilkor att köparen finge först efter viss tid tillträda densamma, så kunde den ock bortgifvas under enahanda vilkor. Att Christina Sundin afyttrat en del af fastigheten kunde ej förringa Anderssons rätt till den qvarvarande delen. Gåfvan hade icke blifvit återkallad, hvilket ej heller kunnat ske annorledes än efter stämning enligt K. F. den 21 December 1857, angående gåfva af fast egendom.

Sterbhusdelegarne genmälde: 1857-års K. F. vore icke tillämplig i förevarande fall, enär den förutsatte att egendomen redan under gifvarens lifstid öfverlemnades till gåfvotagaren. Det s. k. gåfvobrefvet vore icke annat än löfte om gåfva efter Christina Sundins död, d. v. s. ett testamente, och detta hade hon sedermera uttryckligen återkallat medelst ett nytt testamentariskt förordnande. — I ändamål att styrka det Christina Sundin, då hon upprättat det s. k. gåfvobrefvet, dermed afsett endast bekräftelse å det till fosterdotterns förmån år 1859 upprättade testamentet, företedde sterbhusdelegarne ett den 17 Januari 1863 inför rådstufvurätten fördt protokoll öfver ett på Christina Sundins föranstaltande hållet vittnesförhör, för dödsfalls skull, med vittnena å gåfvobrefvet, hvilka dervid berättat,

l:o) Pihlgren: Vittnet hade författat gåfvobrefvet. Anledningen till detsammas utfärdande hade varit den, att Andersson och hans trolofvade, Maria Sundin, befarat att Christina Sundin kunde komma att ändra 1859-års testamente, och icke vågat fullborda äktenskapet, innan de fått visshet derom att testamentet finge ega bestånd. Vittnet hade derför tillsport Christina Sundin om saken, och då hade denna förklarat sig villig att ej ändra eller återkalla testamentet men att hon dock icke ville tillerkänna fosterdottern vid-

s. 395 Sida 395 i årgången börjar härKopiera citering

sträcktare rätt än som genom testamentet redan skett, eller att egendomen skulle först vid Christina Sundins död tillfalla fosterdottern, under förutsättning att den sistnämnda öfverlefde fostermodern. Då vittnet härpå förklarat, att en förbindelse att ej återkalla testamentet icke kunde gifvas annan laglig form än den föreslagna, underskref och godkände Christina Sundin frivilligt den upplästa skriften, men förklarade dervid, att hon med samma handling endast ville bekräfta testamentets oåterkalleliga bestånd. Vid tillfället hade jemväl vittnet Almqvist varit tillstädes; samt

2:0) Almqvist: I begge vittnenas närvaro hade Christina Sundin undertecknat ifrågavarande handlingen och dervid uttryckligen förklarat, att gården efter hennes död skulle tillfalla fosterdottern.

Rådstufvurätten utlät sig i utslag den 14 September 1874: att ehuruväl Christina Sundin i afhandling den 16 Maj 1862 förklarat, det hon, som genom testamentet den 4 Oktober 1859 förordnat att gården och 213 16 tomten n:r 172, 177 och 178 i Carlstad jemte en ega i Viken skulle efter hennes död tillfalla hennes fosterdotter, Anderssons sedermera aflidna hustru, låtit, derföre att ett dylikt förordnande kunde af testamentsgifvaren återkallas eller ändras och således ej för fosterdotterns framtida bergning medföra den trygghet, som å ömse sidor afsåges, upprätta förstnämnda afhandling, deruti förklarades att eganderätten till fastigheten skulle från den 16 Maj 1862 tillkomma fosterdottern, å hvilken fastigheten derföre öfverlätes; likväl och då vid öfverlåtelsen fästats sådana vilkor, som att Christina Sundin skulle under hela sin lifstid, emot skyldighet att under tiden ansvara för alla af egendomen utgående skatter, densamma bebo, innehafva, disponera och tillgodonjuta de hyres- och arrendemedel, som kunde erhållas af fastigheten, samt att hvarken lagfart finge derå sökas eller tillträde af densamma ske förr än efter Christina Sundins död, fumie rådstufvurätten, så väl med afseende derå, som å hvad de personer, hvilka afhandlingen bevittnat, på ed hörde, intygat om densammas tillkomst och meningen dermed, att afhand-

s. 396 Sida 396 i årgången börjar härKopiera citering

lingen ej kunde till gâfvobref hänföras, hvilket äfven syntes rådstufvurätten vara i full öfverensstämmelse med Christina Sundins egen åsigt, då hon sedermera ej allenast försålt egan i Wiken, utan jemväl genom senare testamente om den öfriga fasta egendomen på annat sätt förordnat; hvadan ock rådstufvurätten i följd deraf, med ogillande af Anderssons talan, befriade sterbhusdelegarne från utbetalning af större eller mindre del af den för gården och tomten erhållna köpeskillingen; samt att, hvad beträffade genkäromålet, alldenstund, vid det förhållande att sterbhusdelegarne fritagits från skyldighet att utbetala större eller mindre del af omförmälda köpeskilling, det endast kunde vara fråga om de 3,000 kronor, som skulle under det i Anderssons förbindelse bestämda vilkor återgäldas efter Christina Sundins död, men sådant här icke inträffat, enär äktenskapet fullbordats genom vigsel med Maria Sundin, pröfvade rådstufvurätten, enär enligt förbindelsen dessa 3,000 kronor skulle återgäldas endast i det fall, att äktenskapet emellan Maria Sundin och Andersson icke kommit till stånd och han icke vore dertill vållande, skäligt befria Andersson från betalningen af detta belopp.

Svea hofrätt, der Andersson, så vidt honom emotgått, sökte ändring, fann, enligt dom den 25 Juni 1875, icke skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring.

Till detta beslut bidrogo hofrättsrådet Retzelius, assessoren C. Ahlgren samt v. häradshöfdingen Westdahl.

Vice häradshöfdingen Elliot, med hvilken v. häradshöfdingen Westrin instämde, var af skiljaktig mening och yttrade: »Emedan Christina Sundin uti ifrågakomna den 16 Maj 1862 upprättade handling uttryckligen förklarat, att eganderätten till gården och 213/16 tomten under n:r 172, 177 och 178 i Carlstad från samma dag tillkomme Maria Sundin, å hvilken hon berörda fasta egendom genom afhandlingen öfverläte, och såsom ostridigt förekommit, att nämnda handling derefter blifvit af Christina Sundin till Andersson och Maria Sundin öfverlemnad; ty och som de af Christina Sundin i samma handling stadgade vilkor och förbehåll i afseende å fastighetens nyttjande och lagfart å fånget m. m.

s. 397 Sida 397 i årgången börjar härKopiera citering

ej äro af beskaffenhet att handlingens egenskap af gåfvobref derigenom upphäfves, samt hvad en af de personer, hvilka bevittnat handlingen, på ed intygat derom, att Christina Sundin vid handlingens underskrifvande förklarat, att hon med densamma endast ville bekräfta det oåterkalleliga beståndet af ett utaf henne förut upprättadt testamente, men ingalunda tillerkänna Maria Sundin någon större rätt, än hon genom testamentet redan erhållit, nemligen att blifva egarinna af egendomen, derest hon öfverlefde Christina Sundin, ej emot handlingens tydliga ordalydelse lagligen kan tillmätas vitsord; alltså och då Andersson samt Maria Sundin genom inbördes testamente den 28 Juli 1862, hvilket efter Maria Sundins den 6 Augusti samma år timade död blifvit bevakadt och ej, så vidt handlingarne utvisa, blifvit klandradt, förordnat att hvilken af makarne, som den andra öfverlefde, skulle ega och fritt disponera all deras gemensamma egendom, i följd hvaraf Andersson vid Maria Sundins död blifvit ensam egare till ifrågavarande gård och tomt, men gården och tomten, enligt hvad upplyst är, blifvit för Christina Sundins sterbhusdelegares räkning å auktion försålda emot 17,050 kronor, hvaraf sterbhusdelegarne, efter afdrag för auktionskostnader, uppburit återstående 16,786 kronor 75 öre, pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvurättens utslag förpligta sterbhusdelegarne att till Andersson mot qvitto utgifva berörda 16,786 kronor 75 öre, från hvilket belopp sterbhusdelegarne ega att, på sätt Andersson medgifvit, emot återställande af Anderssons den 28 September 1860 utfärdade skuldförbindelse, njuta afdrag för deri förskrifna 6,000 kronor, jemte 6 procent ränta derå från Christina Sundins dödsdag den 8 Juni 1871 till dess liqvid kommer att ske».

Andersson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Fåhræus, Lagergren, föredragande, och Glimstedt) afgaf underdånigt betänkande den 12 Januari 1876, deri nedre revisionen, på de skäl, som innehållas i ofvan intagna, af två bland hofrättens ledamöter afgifna särskilda yttrande, hemstälde att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af dom-

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

stolarnes beslut, förpligta Christina Sundins sterbhusdelegare att till Andersson emot qvitto utgifva 16,786 kronor 75 öre, hvarifrån dock sterbhusdelegarne skulle ega att, mot återställande af Anderssons den 28 September 1860 utfärdade skuldförbindelse, afdraga 6,000 kronor jemte 6 procent ränta derå från Christina Sundins dödsdag den 8 Juni 1871 tills liqvid komme att ske.

Då saken den 20 Januari 1876 föredrogs inför Högsta Domstolen, pröfvade dess fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och von Segebaden) rättvist fastställa hofrättens dom.

Justitieråden Cramér och Lindhagen biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 16 Februari 1876.