Naumanns tidskrift 1876 s. 398

Jfr. årg. 1872, sid. 247; årg. 1875, sid. 320; afhandling i ämnet af E. V. Nordling, sistnämnda årgång sid. 657 o. f.

Till kramhandelsfirman A. B. Sidenmark & C:ni i Stockholm, af hvilken firma handlanden Anton Mauritz Magnusson var ensam innehafvare, aflät grosshandelsfirman Martin Kallmes & C:ni i Hamburg den 26 Maj 1874 ett bref af innehåll, att sistnämnda firma öfversände räkning »å de genom herr von Gegerfelt benäget beordrade varor», för hvilka firman borde krediteras med 2,005 rdr 78 öre, samt att firman, »tacksam för H. H:s beställning 10, lemnat, i stället för 3:ne, 4 månaders kredit». Den åberopade räkningen, daterad samma dag som brefvet, innehöll följande: »Enligt tit. order och för tit. räkning och risk afsändt via Lübeck,

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

att betala om 4 månader emot accept», åtskilliga förtecknade regnkapptyger och byxtyger af olika sorter till upptagna priser, jemte assurans- och stämpelafgifter m. m., tillhopa 2,005 rdr 78 öre. Räkningen slutade sålunda: »Anmärkningar, som ej göras senast 14 dagar efter varornas emottagande, godkännas ej».

Enligt fraktsedel och räkning på diverse omkostnader hade speditionsfirman Lüders & Stange i Lübeck den 30 Maj 1874 med ångfartyget »Bore» afsändt de från Kallmes & C:ni emottagna varorna, 2 balar, märkta K. 189, derför frakten 10 rdr skulle »betalas på herr J. R. Walls kontor, Skeppsbron 26, före godsets afhemtning».

Genom Stockholms rådstufvurätts beslut den 3 Augusti 1874 försattes Magnusson och hans ofvanbemälda firma i konkurs, som börjades den 28 Juli samma år.

Den 14 Augusti 1874 läto gode männen i konkursen, landtbrukaren A. B. Sidenmark och v. notarien Wilhelm Selander, för konkursboets räkning från Stockholms tullkammare uttaga omförmälda varor och erlade dervid vederbörlig tullafgift med 403 rdr 75 öre.

I derpåföljde September månad uttog firman Kalmes & C:ni till rådstufvurätten stämning å Sidenmark och Selander i deras förenämnda egenskap med yrkande, att som, efter det firman till A. B. Sidenmark & C:ni afsändt ofvanomförmälda tyger, Magnusson i skrifvelser den 22 Maj och den 25 Juni 1874 förklarat, att, då tygerna för sent anländt, han ej kunde använda dem, och att tygerna af sådan anledning finge af Kallmes & C:ni återtagas, men Sidenmark och Selander från tullkammaren uttagit och för konkursboets räkning fortfarande innehade berörda tyger, Sidenmark och Selander måtte varda ålagdt att till Kallmes & C:ni antingen utlemna tygerna eller ock utgifva betalning för desamma med 2,005 rdr 78 öre jemte ränta derå.

Parterne voro vid rådstufvurätten ense derom att Magnusson af Kallmes & C:ni köpt omstämda tygerna, men Kallmes & C:ni påstod att köpet gått åter, dels emedan Magnusson vägrat emottaga varorna och dels af det skäl, att han ej,

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

enligt vid köpet fästadt vilkor, accepterat vexeln å den fordrade betalningen.

I målet åberopades, förutom ofvan anmärkta handlingar, följande bref, nemligen:

l:o) Ett af den 22 Maj 1874 från Magnusson till Martin Kallmes, af följande innehåll: »Broder Martin. I dag mottog jag en faktura från dig å diverse varor, men som dessa kommo alldeles för sent, kan jag ej använda dem, utan får du taga dem retour. Den 26 dennes resa jag och min hustru till Paris och inträffa i Hamburg den 28 dennes på morgonen från Kiel; har du tid, möt mig der vid stationen»;

2:0) Ett af den 23 Juni 1874 från Kallmes & C:ni till Magnusson innehållande bland annat: att firman genom handelsagenten E. von Gegerfelt erhållit underrättelse, det Magnusson ej ämnade acceptera bemälda firmas vexlar; att brefskrifvaren ville som vän förehålla Magnusson det orätta häri; och att, om Magnusson icke accepterade vexlarna, rättegång skulle anställas och Magnussons handlingssätt komma att omförmälas i de mest lästa tidningar i Sverige och Tyskland; och

3:0) Ett af den 25 Juni 1874 från Magnusson till Martin Kallmes, deri det heter: »Med förvåning mottog jag din skrifvelse af den 23 dennes och förstår jag verkligen oj hvad du håller sådant väsen för. Jag får upplysa dig om, att då jag af herr Gegerfelt beordrade en del korderojer, uppgaf han det varorna voro på hel bredd d. v. s. 9/4. Efter någon tid kom herr von Gegerfelt och sade det endast någon del vore på 9/4. Då svarade jag herr von Gegerfelt, det jag contramanderade hela sändningen, ty annars skulle varorna komma för sent för mig. Någon tid derefter kom en faktura från dig å circa 2,000 i diverse varor. Jag sade då herr von Gegerfelt och skref dig också till, under den »29» Maj, att dessa varor ligga för din räkning på tullen, hvarest de ännu ligga, ty jag tar dem ej».

Gode männen anförde, att då faktura och connossement å varorna blifvit tillsända A. B. Sidenmark & C:ni för denna firmas räkning och risk; då frakten blifvit betald af fir-

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

man; och dä varorna från ankomsten legat å tullkammaren, dit inlemnade för Magnussons räkning, och för konkursboets räkning förtullade samt numera funnes å konkursmassans lager, så hade eganderätten till varorna öfvergått å A. B. Sidenmark & C:ni; och bestredo gode männen på grund häraf, under åberopande af 38 § konkurslagen, käromålet.

Kallmes & C:ni anmärkte, att ej Magnusson utan gode männen uttagit varorna från tullkammaren, men att desse dertill varit obehörige, eftersom köpet före konkursen återgått till följd af Magnussons vägran att emottaga tygerna.

Gode männen påstodo, att sedan köpet blifvit fullbordadt, det ej kunnat återgå utan båda kontrahenternas liktidiga samtycke, och åberopades, till bevis derför att sådant samtycke icke förefunnits, Kallmes & C:nis sista bref, det af den 23 Juni.

I ändamål att styrka att »vid köpet af varorna» så som oeftergifligt vilkor bestämts, att Magnusson skulle erlägga liqvid för desamma medelst accept å vexel, åberopade Kalimes & C:ni till vittne handelsagenten E. von Gegerfelt, hvilken berättade: att vittnet, såsom nyssnämnda firmas agent i Stockholm, under April 1874 afslutat köp med Magnusson om de i ofvan berörda för vittnet företedda faktura omförmälda varor, dervid, i afseende å betalningsvilkoren, vittnet uttryckligen bestämt, att varorna skulle liqvideras om 3 månader mot accept, och tillika lemnat Magnusson en förteckning å varorna, skriven på en tryckt blankett, så lydande: »kopia öfver följande bestälda varor på 3 månader mot accept af Martin Kallmes & C:ni i Hamburg»; att vittnet hade all anledning förmoda, att Magnusson vägrat acceptera vexel å fakturabeloppet, efter som Magnusson flera gånger före och efter sin resa till Paris 1874-års sommar för vittnet förklarat, att han ej ville hafva varorna, och att, om de ej återtogos, de kommo att för Martin Kallmes & Conis räkning säljas för tullumgäldernas betäckande; att någon gång i slutet af Juli, då vittnet begärt af Magnusson, att Kallmes & C:ni skulle återfå varorna,

Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg.

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

Magnusson hänvisat vittnet till Selander, som hjelpt Magnusson med affärerna; att sedan vittnet, på Selanders uppmaning, derefter telegraferat till Kallmes & C:ni med begäran om fullmagt, vittnet den 1 Augusti 1874 från Martin Kallmes erhållit ett företedt telegram så lydande: »Fullmagt för att uttaga våra varor kr. 100 och 102, som ligga på tullen under Sidenmark & C:nis namn, Martin Kallmes». (Två vittnen); att vittnet med denna handling infunnit sig hos både Magnusson och Selander, hvilka dock förklarat sig ej våga att till vittnet utlemna varorna; och att Magnusson vid något tillfälle sagt, att då Kallmes & C:ni dröjt så länge, skulle Magnusson göra konkurs och varorna tillfalla konkursmassan.

Slutligen anförde gode männen, att alldenstund Kallmes & C:ni ej svarat på Magnussons sista bref, det måste antagas, att Kallmes & C:ni fortfarande ville, att handeln skulle stå fast; att Kallmes & C:ni först sedan Magnussons obestånd blifvit bekant yrkat att återfå varorna; och att, enär Magnusson då vägrat att utlemna desamma, något ömsesidigt och liktidigt aftal om återgång af köpet ej egt rum.

Medelst dom den 30 December 1874 utlät sig rådstufvurätten: att ehuru Magnusson, hvilken såsom innehafvare af firman A. B. Sidenmark & C:ni i Maj 1874 från Kallmes & C:ni efter reqvisition fått sig tillsända varor, enligt faktura uppgående till värde af 2,005 kronor 78 öre, att betalas tre månader efter accept, hvilken tid sedermera förlängts till fyra månader efter accept, den 22 i nämnda månad af uppgifven anledning förklarat sig icke vilja emottaga varorna samt, efter det Kallmes & C:ni uti bref den 23 påföljande Juni påyrkat att köpet skulle stå fast och förständigat Magnusson att acceptera af Kallmes & C:ni å fakturans belopp utfärdad vexel, Magnusson i skrifvelse den 25 Juni, med bestridande att acceptera någon vexel, ytterligare förklarat sig ej vilja behålla varorna; likväl och som Kallmes & C:ni, så vidt visadt blifvit, ej å sistberörda skrifvelse genast lemnat svar, utan först i medlet af Juli månad, då Magnussons obestånd, som sedermera ledde der-

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

hän, att han pä ansökning, till rådstufvurätten ingifven den 28 Juli, den 3 påföljande Augusti blef i konkurstillstånd försatt, antagligen redan var för Kallmes & C:ni kändt, påyrkat köpets återgång, vid hvilket förhållande Magnusson, som då nekat att varorna till Kallmes & C:ni återställa, ej heller varit bunden af sitt omförmälda förut gjorda förklarande, och i allt fall detta förklarande lika litet, som den af Kallmes & C:ni under rättegången uppgifna, af gode männen ej medgifna omständighet att, oaktadt vid köpets afslutande såsom oeftergifligt vilkor stadgats, att Magnusson skulle acceptera vexel å fakturans belopp, Magnusson dock, på sätt ofvan anförts, dertill nekat, kunde till köpets återgång föranleda; alltså och då varorna för Magnussons räkning legat under tullverkets förvar under hela tiden från det de hit anländt till den 8 Augusti, då varorna för konkursmassans räkning förtullades, samt varorna derefter varit och fortfarande vore i konkursmassans besittning, kunde konkursmassan ej förpligtas att varorna till Kallmes & C:ni återställa; hvadan käromålet ogillades.

Från detta beslut var rådmannen Ulrich skiljaktig och yttrade: att emedan Magnusson den 22 Maj förklarat sig ej vilja mottaga i fråga komna varor, samt efter det Kallmes & C:ni den 23 Juni påyrkat, att köpet skulle stå fast, och förständigat Magnusson att acceptera vexel å fakturans belopp, Magnusson den 25 Juni vägrat ej blott att behålla varorna utan ock att vexeln acceptera, hvarjemte han för sin vägran åberopat så väl att varorna för sent ankommit, som äfven att de ej vore af den beskaffenhet, som leveransaftalet fordrade; ty och som det ankommit på Kallmes & C:ni att i bevis leda, det leveransen blifvit fullgjord i enlighet med öfverenskommelsen, men Kallmes & C:ni, så länge som de sådant uraktlåtit, ej heller kunnat tvinga Magnusson att betalning derför utgifva; alltså och då Kallmes & C:ni under loppet af Juli månad, innan Magnusson blef i konkurstillstånd försatt, förklarat sig villige att låta leveransen förfalla och således till Magnussons dittills hafda yrkanden samtyckt, funne rådmannen att å Magnussons derefter gjorda

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

401 Konkursbos rätt i anledning af leveransaftal.

återkallelse af sina ord något afseende ej kunde fästas, hvarför, med bifall till käromålet, gode männen förpligtades att genast återställa varorna eller betala dem med fordrade beloppet jemte viss ränta.

Kallmes & C:ni vädjade till Svea hofrätt och anmärkte bland annat, att det vilkor under hvilket varorna blifvit sålda, eller 3 månaders accept å vexel, icke blifvit af Magnusson uppfyldt.

Gode männen erinrade att det från Kallmes & C:ni den 26 Maj 1874 aflåtna bref icke utmärkte att accept å vexel vore vilkor för köpet, hvarföre detta icke vore ogildt. Accept vore endast att anse såsom säkerhet för den fordran, som i följd af det afslutade köpet uppkommit.

I dom den 25 Juni 1875 yttrade hofrätten: att emedan upplyst vore, att A. B. Sidenmark & C:ni af Kallmes & C:ni tillhandlat sig i fråga komna varor, de der ock i följd häraf blifvit af sistnämnda firma för A. B. Sidenmark & C:nis räkning till Stockholm afsända; ty och som Kallmes & C:ni icke, mot vederparternas bestridande, visat att, sedan innehafvaren af firman A. B. Sidenmark & C:ni, handlanden Magnusson, i skrifvelser den 22 Maj och den 25 Juni 1874 påyrkat återgång af omförmälta köpeaftal, Kallmes & C:ni, som i svar å det förra brefvet bestämt vägrat att varorna återtaga, till bolaget A. B. Sidenmark & C:ni före början af dess konkurs genom behörig person lemnat underrättelse, att Kallmes & C:ni ingått på Magnussons berörda yrkande, hvarförinnan lagligt gällande aftal om köpets återgång ej finge anses hafva kommit till stånd, funne hofrätten ej skäl att i rådstufvurättens dom göra ändring.

Kallmes & C:ni sökte i underdånighet ändring: För afslutande af köpeaftal erfordrades att säljare och köpare vore eniga i fråga om vara och pris. Magnusson hade dock icke sett ifrågakomna varor eller ens prof derpå. Han hade således ej köpt varorna utan allenast bestält dem af von Gegerfelt, dervid ej heller, så vidt visadt vore, vissa priser blifvit bestämda. Af Magnussons bref den 25 Juni 1874 syntes att von Gegerfelt mottagit beställning å tyger med

s. 405 Sida 405 i årgången börjar härKopiera citering

hel bredd, hvartill han ej haft uppdrag, i följd hvaraf beställningen ock kontramanderats innan varorna ankommit till Stockholm. — Enligt tryckt underrättelse å räkningen stode det köparen fritt att inom 14 dagar emot köpet framställa hvilka anmärkningar som helst. Köpet vore således icke fullbordadt före nämnda tids utgång. Att varorna blifvit afsända på köparens risk och räkning, berodde på särskildt förbehåll, som Kallmes & C:ni för olyckshändelse alltid gjorde, ehuru eganderätten till de afsända varorna ej ôfverginge på köparen förrän varorna framkommit och lemnats utan anmärkning under förberörda tid. Nu hade anmärkning skett. Att Kallmes & C:ni likväl fordrat betalning berodde derpå att firman icke afvetat att von Gegerfelt sålt andra varor än han haft i uppdrag att sälja.

Svarandena uteblefvo.

Medelst underdånigt betänkande den 17 November 1875 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren, samt t. f. revisionssekreterarne Norberg, föredragande, och Westman), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att gilla hofrättens dom.

Saken föredrogs den 24 November 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Bolin, Rabe, von Segebaden och Hernmarck) yttrade: att emedan upplyst vore ej mindre att Magnusson vägrat emottaga i fråga varande varor med förklarande tillika, att Kallmes & C:ni egde att från tullkammaren här i staden, der varorna blifvit upplagda, taga dem åter, än äfven att sistbemälda bolag, innan ännu offentlig stämning å A. B. Sidenmark & C:nis borgenärer utfärdats, för Magnusson tillkännagifvit, att det ville varorna återtaga; ty och som följaktligen någon rätt till omförmälda varor icke tillkomme bolaget A. B. Sidenmark & C:ni när det i konkurstillstånd försattes, samt varorna af konkursboet uttagits från tullkammaren utan att Kallmes & C:ni dertill samtyckt eller för godset erhållit betalning, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta sysslomännen i A. B. Sidenmark & C:nis konkurs att genast till Kallmes & C:ni emot

s. 406 Sida 406 i årgången börjar härKopiera citering

qvitto utgifva omstämda varor eller gälda deras obestridda värde med 2,005 kronor 78 öre jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 2 September 1874 till dess betalning skedde.

Justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist och Huss förenade sig i följande yttrande: »Som upplyst och ostridigt är, att sedan under våren 1874 aftal om köp af vissa varor träffats emellan Kallmes & C:nis i Stockholm varande ombud och Magnusson, såsom innehafvare af firman A. B. Sidenmark & C:ni, samt Kallmes & C:ni till fullgörande af nämnda aftal i slutet af Maj månad samma år hit afsändt i fråga komna varor, hvilka efter framkomsten till Stockholm blifvit under tullverkets vård upplagda, Magnusson, efter erhållen underrättelse om varornas hitsändande, icke allenast undandragit sig att acceptera af Kallmes & C:ni dragen vexel å köpeskillingen för varorna, utan äfven i särskilda skrifvelser till Kallmes & C:ni den 22 Maj och den 25 påföljande Juni, under förebärande dels att varorna för sent hitkommit och dels att de till beskaffenheten ej öfverensstämde med det slutna aftalet, vägrat att emottaga varorna, under förklaring att de för Kallmes & C:nis räkning af tullverket .innehades; alltså och då icke visadt är, att Magnusson, innan offentlig stämning å firman A. B. Sidenmarks borgenärer den 3 Augusti meranämnda år utfärdades, återkallat sin berörda vägran att varorna emottaga eller vidtagit någon åtgärd för att af dem komma i besittning, hvaremot Kallmes & C:ni före sagde tid för Magnusson tillkännagifvit sin önskan att varorna återtaga, samt vid berörda förhållanden varorna icke kunna anses hafva blifvit före den offentliga stämningens utfärdande till Magnusson eller annan för hans räkning aflemnade, pröfvade desse justitieråd rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, jemlikt 38 § konkurslagen, ålägga svarandene, hvilka, såsom sysslomän i firman A. B. Sidenmarks konkurs, den 14 i sistnämnda månad från tullverket uttagit i fråga komna varor, att mot qvitto desamma till Kallmes & C:ni återställa, eller ock för dem till Kallmes & C:ni utgifva ersättning med deras obestridt lemnade värde

s. 407 Sida 407 i årgången börjar härKopiera citering

2,005 kronor 78 öre jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 2 September 1874».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 December 1875.