Naumanns tidskrift 1876 s. 434

Jfr. denna tidskrift årg. 1869, sidd. 151 och 534.

Hemming Mårtensson i Cimbris afled den 13 December 1872, och i den bouppteckning, som efter honom upprättades, uppgåfvos såsom sterbhusdelegare hans enka Boel Olsdotter och hans sex syskon, hvarjemte, såsom tillgång i boet, upptogos ä/32 mantal n:o 4 och 1/32 mantal n:o 9 Cimbris »såsom under äktenskapet med Boel Olsdotter förvärfvade».

»I bevakningsafseende efter Hemming Mårtensson» inlemnade f. inspektoren A. Härstedt den 15 Januari 1873 till Ingelstads och Järrestads häradsrätt ett emellan Hemming Mårtensson och Boel Olsdotter den 11 December 1872 upprättadt inbördes testamente, enligt hvilket den efterlefvande skulle i sin lifstid sitta i orubbadt bo och fritt nyttja och bruka så väl den fasta som lösa egendomen.

Till häradsrättens nästpåföljande sammanträde instämde Hemming Mårtenssons syskon, Jöns Mårtensson m. fl., hans ofvannämnda enka med påstående dels att, enär Hemming Mårtensson, då ofvanberörda testamente upprättats, icke varit af den sinnesförfattning, att han kunnat med laglig verkan förfoga öfver sin egendom, samt dessutom testamentet icke blifvit af Boel Olsdotter behörigen bevakadt, detsamma förty måtte ogillas och förklaras icke utgöra hinder för delning emellan Hemming Mårtenssons arfvingar af hans qvarlåtenskap; dels ock att som Boel Olsdotter vid bouppteckningen

s. 435 Sida 435 i årgången börjar härKopiera citering

efter mannen uppgifvit såsom under äktenskapet förvärfvade förutnämnda fastigheter, å hvilka Boel Olsdotter och Hemming Mårtensson pä grund af ett för dem den 12 December 1872 utfärdadt köpebref erhållit uppbud, men Hemming Mårtensson genom köpekontrakt redan den 22 Januari 1872 och således före sitt den 22 Mars samma år med Boel Olsdotter ingångna äktenskap vunnit eganderätt till berörda fastigheter, Hemming Mårtensson måtte förklaras hafva varit ensam egare till hemmanen, och Boel Olsdotter frånkännas rätt att vid blifvande skifte erhålla del i desamma.

Boel Olsdotter bestred käromålet. Hemming Mårtensson hade aflidit på aftonen den 13 December 1872, och testamentet hade upprättats redan på morgonen den 11 i samma månad, och då, likasom sedermera under sjukdomen, hade Hemming Mårtensson varit vid fullt och redigt förstånd. Genom två i saken hörda vittnen vitsordades riktigheten af denna uppgift. Till bemötande af anmärkningen mot sättet för testamentsbevakningen, anförde Boel Olsdotter vidare, att, då allenast hon funnits angifven såsom testamentstagare, så vore det klart att, fastän hon hvarken personligen eller genom befullmägtigadt ombud ombestyrt bevakningen, den af Härstedt, på hennes anmodan verkstälda bevakningen likväl skett för hennes räkning, ehuru sådant ej blifvit i häradsrättens protokoll omnämndt.

Beträffande tvisten om fastigheterna utreddes följande: Hemming Mårtensson, hvilken, såsom ofvan är nämndt, den 22 Mars 1872 ingått äktenskap med Boel Olsdotter, hade derförinnan enligt köpekontrakt den 22 Januari samma år af Per Mårtensson för 13,500 kronor tillhandlat sig hemmanen, ocli i köpekontraktet fanns intagen den bestämmelsen, att köparen skulle erhålla köpebref, då de två första köpeskillingsafbetalningarne blifvit fullgjorda och nöjaktig säkerhet för återstoden lemnad. Den 12 December 1872, d. v. s. dagen näst före Hemming Mårtenssons död, hade köpebref upprättats, och i detta upptogs Boel Olsdotter jemte mannen såsom köpare. På grund af detta köpebref söktes

s. 436 Sida 436 i årgången börjar härKopiera citering

den 15 Januari 1873, och erhöllo köparne den 30 September samma är första uppbudet å hemmanen.

Boel Olsdotter lät afhöra såsom vittnen två personer, hvilka bevittnat köpebrefvet och hvilka sammanstämmande intygade, att, då köpebrefvet den 12 December 1872 i Hemming Mårtenssons hemvist skriftligen affattades, hade denne vid full sans framstält begäran att äfven hustrun måtte deri intagas såsom köpare, på det hon skulle blifva egare till hälften af fastigheterne. Med åberopande häraf anförde Boel Olsdotter att det af motparterne företedda köpekontraktet förmodligen vore endast ett »köpeprojekt», som i allt fall aldrig lagfarits, hvadan, och då försäljning skett till olika personer, K. F. den 19 Maj 1845 vore här tillämplig och det lagfarna köpet följaktligen gällande. Hemmanen hade af köparne tillträdts den 25 Mars 1872, således först sedan de ingått äktenskap, och på köpesumman hade första afbetalningen gjorts den 1 påföljande April samt dertill och till senare liqvider till stor del användts penningar, som Boel Olsdotter medfört till boet.

Häradsrätten utlät sig medelst utslag den 8 Juni 1874: att enär f. inspektoren A. Hårstedt, hvilken till bevakning anmält åberopade testamentet, företett detsamma i hüfvudskrift samt således finge anses hafva haft uppdrag af Boel Olsdotter, hvilken ensam vore såsom testamentstagare upptagen, att om bevakningen draga försorg, anmärkningen att testamentet icke skulle blifvit behörigen bevakadt lemnades utan afseende; att som N. Wigren och Sven Persson i Cimbris, hvilka bevittnat testamentet, på ed hörde sammanstämmande intygat, att Hemming Mårtensson vid testamentets upprättande varit vid sundt förnuft, samt Jöns Mårtensson och hans medparter, emot hvad sålunda förekommit, icke gittat styrka, att Hemming Mårtensson varit oredig eller saknat förmåga att inse vigten och betydelsen af en sådan handling, ogillades påståendet om testamentets upphäfvande; samt att, ehuru Hemming Mårtensson genom köpekontraktet den 22 Januari 1872 före sitt inträde i äktenskap med Boel Olsdotter köpt ofvan omförmälda hemmansdelar, likväl och

s. 437 Sida 437 i årgången börjar härKopiera citering

då upplyst vore att genom en senare afhandling, eller köpebrefvet den 12 December 1872, fastigheterna öfverlåtits å Hemming Mårtensson och Boel Olsdotter gemensamt samt att på grund af sistnämnda köpeafhandling lagfart sökts och vunnits för begge makarne; alltså och enär Jöns Mårtensson och hans medparter icke visat, att samtidigt eller förut den eganderätt till fastigheterna i sin helhet, som genom köpekontraktet kunde hafva förvärfvats af Hemming Mårtensson, genom lagfart tryggats emot tredje mans anspråk, vid hvilket förhållande densamma, i hvad den strede emot Boel Olsdotters på det lagfarna köpebrefvet grundade rätt till andel i samma fastigheter, jemlikt K. F. den 19 Maj 1845, gått förlorad, kunde häradsrätten icke bifalla Jöns Mårtenssons och hans medparters påstående, att Boel Olsdotter eller hennes rättsinnehafvare måtte förklaras oberättigade att vid blifvande bodelning erhålla andel i fastigheterna.

Jöns Mårtensson och hans medparter vädjade till Göta hofrätt. Det vore en vådlig grundsats, om en person tillätes utan vederbörligt bemyndigande ombesörja en annans rättsärenden, och sådant strede tillika mot stadgandet i 18 kap. 1 § Handelsbalken. Hvad anginge frågan om bättre rätt till fastigheterne, borde den omständigheten att Boel Olsdotter efter mannens död lagfarit köpebrefvet och dervid undanhållit köpekontraktet icke lända henne till förmån. K. F. den 19 Maj 1845 vore i denna sak icke tillämplig.

Hofrätten yttrade i dom den 28 Maj 1875: att som f. inspektoren A. Härstedt, då han den 15 Januari 1873 vid häradsrätten företedde ifrågavarande testamente, icke angifvit sig handla å Boel Olsdotters vägnar eller visat fullmagt af henne att bevakningen anställa, samt vid sådant förhållande Härstedts berörda uppvisande af testamentet inför häradsrätten icke kunde räknas Boel Olsdotter till godo såsom bevakning; alltså och då hon ej ens uppgifvit sig hafva på annat sätt testamentet bevakat, förklarades, jemlikt 18 kap. 1 § Ärfdabalken, med ändring af häradsrättens utslag härutinnan, testamentet icke utgöra hinder för Jöns Mårtensson och hans medparter att utfå sina lagliga arfs-

s. 438 Sida 438 i årgången börjar härKopiera citering

lotter efter Hemming Mårtensson; hvaremot, i fråga om eganderätten till hemmansdelarne, häradsrättens utslag faststäldes.

I sakens pröfning deltogo hofrättsrådet Hagerman, assessoren Gyllensköld, fiskalen Bruzelius och notarien Lundvall, hvilken sistnämnde var skiljaktig från beslutet angående testamentsklandret och yttrade: »Som efter det Hemming Mårtensson den 13 December 1872 aflidit, ifrågavarande testamente blifvit den 15 Januari 1873 till häradsrätten ingifvet under tillkännagifvande att dermed afsåges bevakning efter Hemming Mårtensson, samt denna bevakning således måste anses gjord i ändamål att gälla till förmån för Boel Olsdotter, som genom testamentet berättigats att under sin lifstid fritt nyttja och bruka all Hemming Mårtenssons qvarlåtenskap; alltså och då den omständighet att den person, som testamentet till häradsrätten ingaf, dervid icke uppvisat någon särskild fullmagt att testamentet till bevakning anmäla, icke lagligen föranleder dertill att bevakningen må anses ogild, pröfvar jag, för min del, rättvist fastställa häradsrättens utslag, derigenom Jöns Mårtenssons och hans medparters i denna del af målet förda talan lemnats utan bifall».

Parterne, hvar för sig så vidt dem emotgått, sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren, föredragande och von Hahr samt konstituerade revisionssekreteraren Herslow) afgaf den 12 Januari 1876 underdånigt betänkande af följande innehåll:

»Hvad först angår Jöns Mårtenssons och hans medparters yrkande om testamentets ogillande, så enär den omständigheten, att f. inspektoren Härstedt, den der i bevakningsafseende till domstolen ingifvit testamentshandlingen, hvilken bevakning Kongl. Maj:t torde lika med häradsrätten anse vara gjord i ändamål att gälla till förmån for Boel Olsdotter, ej företett särskild fullmagt att testamentet till bevakning anmäla, icke lärer föranleda dertill att bevakningen må anses ogild; alltså och på de af häradsrätten i denna del af saken i öfrigt anförda skäl torde Kongl. Maj:t pröfva

s. 439 Sida 439 i årgången börjar härKopiera citering

rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla häradsrättens beslut».

»Beträffande derefter frågan om Boel Olsdotters giftorätt, så emedan upplyst är, att Hemming Mårtensson före sitt med Boel Olsdotter ingångna äktenskap, enligt köpekontraktet den 22 Januari 1872, tillhandlat sig omstämde fastigheterne, samt den omständighet att med denna köpeafhandling icke lagfarits, då deremot uppbud meddelats på grund af det utaf Boel Olsdotter åberopade köpebref af den 12 December 1872, hvarigenom fastigheterna öfverlåtits till begge makarne, icke torde vid det förhållande att försäljning ej skett till två i rättsligt afseende skilda personer, rubba giltigheten af det köp, Hemming Mårtensson före äktenskapet om fastigheterna afslutat; ty och som Boel Olsdotter följaktligen icke, emot stadgandet i 10 kap. 2 § Giftermålsbalken, eger åtnjuta giftorätt uti ifrågavarande fastigheter, hemställer nedre revisionen att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut härutinnan, förklara Boel Olsdotter oberättigad att vid blifvande delning af boet efter Hemming Mårtensson erhålla andel uti samma fastigheter».

Saken föredrogs den 24 Januari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Habe, Huss och Lindhagen), hvarvid, beträffande testamentsklandret. Högsta Domstolen biföll nedre revisionens betänkande; och emedan, angående de i bouppteckningen efter Hemming Mårtensson upptagna fastigheterna, upplyst vore att Hemming Mårtensson enligt köpekontraktet den 22 Januari 1872 tillhandlat sig dessa fastigheter och således, innan han den 22 nästföljande Mars med Boel Olsdotter sammanvigdes, af desamma varit égaré; ty och som den omständigheten, att uti det i anledning af berörda köpekontrakt den 12 December 1872 utfärdade köpebref Boel Olsdotter blifvit jemte Hemming Mårtensson upptagen såsom köpare af fastigheterna, icke kunde verka någon rubbning i det emellan Hemming Mårtensson och Boel Olsdotter genom äktenskapet uppkomna rättsförhållande; alltså

s. 440 Sida 440 i årgången börjar härKopiera citering

och då Boel Olsdotter icke i följd af äktenskapet erhållit någon giftorätt i de af Hemming Mårtensson derförinnan förvärfvade fastigheter, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten och Lindhagen) rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut i denna del, förklara omförmälda fastigheter böra anses såsom Hemming Mårtenssons enskilda tillhörighet.

Justitierådet Södergren yttrade: »Beträffande Jöns Mårtenssons och hans medparters påstående att vid blifvande utredning af Hemming Mårtenssons sterbhus icke någon andel i de uppgifna fastigheterna borde räknas till Boel Olsdotters lott i boet, utvisa handlingarne att, sedan Per Mårtensson uti ett med Hemming Mårtensson före dennes giftermål den 22 Januari 1872 upprättadt köpekontrakt förklarat sig till Hemming Mårtensson försälja dessa fastigheter, att den 25 nästföljande Mars tillträdas, samt bestämt att när de, enligt kontraktets vilkor, den 1 April och den 1 December samma år till betalning förfallande delar af köpeskillingen, som utgjorde 13,500 kronor, blifvit guldne och nöjaktig säkerhet för återstoden lemnats, skulle Hemming Mårtensson erhålla köpebref å fastigheterne; så har denna utfästelse sålunda blifvit af Per Mårtensson fullgjord, att han den 12 i sistnämnde månad utfärdat köpebref, innehållande förklarande att han till Hemming Mårtensson och hans hustru Boel Olsdotter sålde ifrågavarande fastigheter mot köpeskilling 13,500 kronor, som var till fullo betald; och har, efter Hemming Mårtenssons nästpåföljde dag, den 13 December 1872, timade död, Boel Olsdotter, som innehade sterbhusets handlingar och dess öfriga egendom, från hvars förvaltning Hemming Måntenssons arfvingar voro genom testamentet uteslutne, till sin hos häradsrätten den 15 Januari 1873 gjorda ansökning om lagfart å fastigheterne begagnat endast omförmälda köpebref, hvari hon blifvit jemte mannen såsom köpare uppgifven, icke tillika köpekontraktet, till hvars verkställande köpebrefvet skulle utfärdas och hvarigenom före Boel Olsdotters giftermål fastigheterna blifvit till Hemming Mårtensson ensam sålde; och som på ett så-

s. 441 Sida 441 i årgången börjar härKopiera citering

dant förhållande icke kan lämpas hvad K. F. den 19 Maj 1845 bjuder derom, att när någon öfverlåtit eganderätt till fast egendom, den han förut till annan öfverlåtit, den ôfverlåtelse skall gälla, hvarå, med företeende af laga åtkomsthandlingar, lagfart först sökes; utan deremot giltigheten och verkan af Boel Olsdotters i sterbhusförvaltningen vidtagna åtgärder måste i förhållande till öfriga sterbhusdelegarne vara beroende af den rätt till sterbhusets egendom, som Boel Olsdotter vid mannens död lagligen egt; alltså och då sålunda befinnes, att Hemming Mårtensson före sitt med Boel Olsdotter ingångna äktenskap medelst det den 22 Januari 1872 upprättade köpekontrakt blifvit ensam egare till ifrågavarande fastigheter, och icke ens föregifvet är, att Hemming Mårtensson genom sin underskrift å någon handling, såsom i 1 kap. 2 § Jordabalken sägs, låtit i någon mån eganderätten till dessa fastigheter till Per Mårtensson återgå, så att denne kunnat blifva behörig att vid köpebrefvets utfärdande den 12 December 1872 göra öfverlåtelse till någon annan person, än köpekontraktet bestämmer; bifaller äfven jag för min del hvad i denna del af saken nedre revisionen i underdånighet tillstyrkt».

Justitierådet Ilabe anförde: »Emedan, beträffande de i bouppteckningen efter Hemming Mårtensson upptagne fastigheterne, upplyst är att Hemming Mårtensson enligt köpekontrakt den 22 Januari 1872 tillhandlat sig dessa fastigheter och således, innan han den 22 nästföljande Mars med Boel Olsdotter sammanvigdes af desamma varit egare; ty och som den omständigheten att uti det å fastigheterne den 12 December 1872 utfärdade köpebref Boel Olsdotter blifvit jemte Hemming Mårtensson upptagen såsom köpare af fastigheterne och att lagfart ej egt rum å förenämnda köpekontrakt, hvaremot Boel Olsdotter efter sin mans död sökt och fått lagfart å köpebrefvet, icke, vid det förhållande att Boel Olsdotter och Hemming Mårtensson ej, vid köpebrefvets utgifvande, voro två i rättsligt afseende skilda personer, lagligen föranleder dertill, att det först afhandlade köpet må anses hafva förfallit eller att köpebrefvet skall gälla fram-

s. 442 Sida 442 i årgången börjar härKopiera citering

för köpekontraktet; alltså och då genom aftal emellan Hemming Mårtensson och han hustru någon rubbning icke kunnat ske i det förut dem emellan genom äktenskapet uppkomna rättsförhållande, enligt hvilket giftorätt icke tillkommit Boel Olsdotter i omförmälde, af mannen före äktenskapet förvärfvade fastigheter, pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut i denna del, förklara omförmälde fastigheter böra anses såsom Hemming Mårtenssons enskilda tillhörighet; dock att Boel Olsdotter, som uppgifvit att Hemming Mårtensson guldit sin enskilda skuld å köpeskillingen för sagde fastigheter med hennes i boet införda arfsmedel, eger vid blifvande bodelning efter Hemming Mårtensson söka göra gällande det anspråk, hvartill hon må finna sig befogad».

Justitierådet Huss förklarade, att han i fråga om eganderätten till omtvistade fastigheterne faststälde domstolarnes beslut.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 16 Februari 1876.