Tiden för kallelse till sammanträde i konkurs genom rättens ombudsman. Konkurslagens § 59. Deltagande i omröstning äfven för reservationsvis bevakad fordran.
1 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 409–414 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 409–414 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 Mars 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan sysslomännen i sjöförsäkringsaktiebolaget Neptunus’ konkurs till Stockholms rådstufvurätt instämt stadsmäklaren W. A. F. Ekengren angående återbäring af 66,614 rdr 87 öre, som han i Maj 1874 af bolagets styrelse bekommit för inlösen af åtskilliga först efter konkursens början till betalning förfallna skuldsedlar jemte ränta och kostnader, framstälde Ekengren i December 1874 skriftligen det förlikningsförslag att, emot det sysslomännen återkallade omförmälda påstående, Ekengren förbunde sig att icke allenast samtidigt med rättens fastställelse å förlikningen till sysslomännen utgifva 25,000 rdr kontant, utan äfven afsäga sig all rätt att i konkursen bevaka fordran för motsvarande belopp.
För pröfning af detta förlikningsanbud, hvilket sysslomännen, ehuru af borgenärerne bemyndigade att ingå förlikiring, ansågo sig icke böra antaga, blef, på Ekengrens begäran och i enlighet med hans »önskan» att erhålla del af borgenärernes beslut innan rådstufvurätten meddelade dom i rättegången, hvilket skulle ske den 14 December 1874, sammankomst med borgenärerna af rättens ombuds-
s. 410 Sida 410 i årgången börjar här
man utsatt till den 12 i samma månad och kungörelse derom införd i »Post- och Inrikes Tidningar» för den 5, 7 och 8 i nämnda månad, hvarjemte alla i hufvudstaden boende borgenärer och ombud blefvo om sammankomsten särskildt underrättade.
Vid detta sammanträde röstade 43 borgenärer med bevakade fordringsbelopp å tillhopa 987,385 rdr 59 öre för bifall till förlikningsanbudets antagande. Bland desse borgenärer var återförsäkrings-aktiebolaget »Poseidon» med ett fordringsbelopp af 191,651 rdr 91 öre. För afslag röstade 83 borgenärer, som bevakat tillsamman 886,687 rdr 41 öre. Bland desse senare var Sveriges Riksbank.
I följd af omröstningens utgång ansågs, jemlikt 60 § Konkurslagen, förlikningsanbudet vara af borgenärerne antaget.
Öfver detta beslut anförde Riksbanken genom sin ombudsman besvär hos rådstufvurätten och yrkade beslutets undanrödjande på följande grunder, nemligen:
l:o) att sammanträdet hållits inom kortare tid från första kungörandet, än som i allmänhet vore i konkurslagen medgifvet, ehuru något undantag härifrån icke i förevarande fall varit af nöden; och
2:o) att i omröstningen bolaget »Poseidon» fått deltaga för en uppgifven fordran af 191,651 rdr 91 öre, oaktadt nämnda bolag, enligt hvad en af sysslomännen i konkursen den 22 December 1874 upprättad kontokurant utvisade, den dag sammanträdet egde rum, icke i konkursboet hade fordran, utan tvärtom till detsamma häftade i skuld.
Sedan, enligt rättens beslut, besvären blifvit borgenärerne vid sammanträde delgifna, afgaf rättens ombudsman utlåtande, deri han hufvudsakligen anförde följande: Enligt 59 § Konkurslagen hade ombudsmannen rätt att för visst fall bestämma annan tid för borgenärernas sammankallande än den vanliga. Så väl en af sysslomännen som Ekengren hade den 5 December 1874 hos ombudsmannen anhållit att sammanträdet måtte utsättas till den 12 i samma månad på det borgenärerne måtte fatta beslut i anledning af för-
s. 411 Sida 411 i årgången börjar här
likningsanbudet, innan dom i den särskilda rättegången meddelades. Att sammanträdet varit väl bekant för alla borgenärer, som kunnat närvara, äfven om första kungörandet skett 10 dagar före sammanträdet, framginge deraf att af de 300 borgenärer, som vid den tiden anmält fordran i boet, tillstädesvarit 126, hvilka af det till omkring 2,500,000 rdr anmälda fordringsbelopp bevakat 1,874,073 rdr. — Beslutet hade ej tillkommit olagligen derigenom att »Poseidon» tillåtits rösta för det af nämnda bolag bevakade fordringsbelopp, äfven om »Poseidon» enligt konkursboets böcker skulle sammanträdesdagen icke allenast icke haft någon fordran, utan tvärtom häftat i skuld, ty, utom det att »Poseidon» icke godkänt den åberopade kontokuranten, skulle det med de vidlyftiga affärer detta bolag och »Neptunus» haft med hvarandra, vara omöjligt att för hvarje sammankomst kunna med båda parternas godkännande bestämma om »Poseidon» hade fordran hos eller skuld till »Neptunus», än mindre beloppet af endera. Om gäldenärens böcker på olika tider utvisade större eller mindre genfordran, kunde väl ej emot borgenärens bestridande hans bevakade fordran dermed minskas, utan egde borgenären att i omröstning deltaga för det af honom bevakade beloppet, så snart han ej sjelf medgåfve qvittning för större eller mindre del, ändå att hans fordran blifvit bestridd, till dess deröfver blifvit dömdt.
I förklaring — afgifven i anledning af Ekengrens m. fl:s besvär öfver borgenärernes omförmälda beslut — anförde Riksbankens ombudsman, att, så länge något fel i åberopade kontokuranten ej visats, densamma borde tillerkännas vitsord; att af »Poseidons» bevakningsinlaga inhemtades att af nämnda bolags förmenta fordran 191,651 kronor 91 öre icke mindre än 131,331 kronor 31 öre bevakats endast reservationsvis; samt att då en reservationsvis bevakad fordran ej kunde vara till beloppet bestämd, rösträtt för densamma, när den blifvit bestridd, icke i något fall lagligen kunde få utöfvas.
Ekengren erinrade, bland annat, att vid sammanträdet anmärkning mot »Poseidons» rättighet att i omröstningen
s. 412 Sida 412 i årgången börjar här
deltaga ej blifvit, vare sig af Riksbanken eller annan borgenär, framstäld. Hvad då lemnats obestridt borde ock få anses såsom medgifvet. Påståendet att »Poseidon» icke skulle ega någon fordran hos »Neptunus» vore helt och hållet obestyrkt. Den åberopade kontokuranten afsåge allenast tiden från 1874-års början till och med den 12 December. Att denna handling saknade all giltighet såsom bevisningsmedel framginge af åtskilliga, af Ekengren påpekade omständigheter. — Derjemte uppgaf Ekengren att han uppstält såsom vilkor för förlikningen, att förslaget derom skulle vara antaget före den 14 December.
Genom utslag den 8 Mars 1875 utlät sig rådstufvurätten: att emedan 59 § Konkurslagen, hvilken såsom allmän föreskrift innehölle, att vid kallelse till sammankomst med borgenärer i konkurs, kungörelse om sammankomsten skulle införas i allmänna tidningarne tre gånger, första gången minst 10 dagar före sammanträdet, tillika medgåfve rättens ombudsman att, med afseende å särskilda omständigheter, annan tid för visst fall bestämma, samt i förevarande fall förekomme, att sedan sjöförsäkringsaktiebolaget Neptunus’ konkursbo genom en af sysslomännen hos rättens ombudsman den 5 December 1874 skriftligen anhållit, att, med anledning af väckt fråga om förlikning före den 14 i samma månad af den rättegång emellan konkursboet och Ekengren, hvari dom sistnämnda dag skulle af Stockholms rådstufvurätt meddelas, borgenärerne måtte kallas till sammankomst lördagen den 12 December för att i berörda fråga besluta, rättens ombudsman utsatt sammankomst att berörde den 12 December ega rum, hvarom ej mindre kungörelse blifvit införd i Post- och Inrikes-Tidningar för den 5, 7 och 8 i samma månad, än ock alla här i staden boende borgenärer och ombud blifvit af sysslomännen särskildt underrättade; förty och då det af bolaget »Neptunus’» konkursbo uppgifna förhållande innefattat skälig anledning för rättens ombudsman att utsätta sammanträdet tidigare, än hvad i allmänhet funnes föreskrifvet, samt härtill komme att, så vidt det förda protokollet visade, samtlige vid sammankomsten talrikt församlade borgenärer och
s. 413 Sida 413 i årgången börjar här
bland dem jemväl Riksbankens ombud, utan någon erinran dervid att sammankomsten icke varit inom behörig tid kungjord, i omröstningen deltagit, förklarade rådstufvurätten den omständighet att kungörelsen om sammankomsten ej varit första gången i tidningarne införd minst 10 dagar före sammankomsten icke innefatta laga skäl till upphäfvande af det vid sammankomsten fattade beslut; samt enär ostridigt vore att återförsäkringsaktiebolaget »Poseidon» i bolaget »Neptunus’» konkurs bevakat den fordran af 191,651 kronor 91 öre, för hvilken bolaget »Poseidon» i omröstningen deltagit, och den af bolaget »Neptunus’» konkursbo den 22 December 1874 utfärdade kontokurant, hvilken icke visats hafva blifvit bolaget »Poseidon» delgifven ocli af detsamma godkänd, icke innefattade så beskaffad bevisning till förringande af bolaget »Poseidons» fordran, att bolaget på grund deraf kunde frånkännas den rösträtt, som bolaget i följd af sin bevakning vid sammankomsten utan anmärkning utöfvat, blefve Riksbankens i detta afseende förda klagan ogillad.
Från detta beslut var t. f. stadsnotarien Brissman skiljaktig och ansåg rättens ombudsman hafva saknat laga skäl att utsätta sammankomsten på kortare tid, än som i 59 § Konkurslagen föreskrefves, hvadan denne ledamot för sin del upphäfde det öfverklagade beslutet.
Riksbankens ombudsman anförde besvär hos Svea hofrätt. Uppskof med förlikningsanbudets pröfning hade ej för konkursmassan varit förenadt med något äfventyr, helst en anhållan hos domstolen om uppskof med afkunnande af dom i den särskilda rättegången till dess förlikningsförslaget hunnit pröfvas icke rimligtvis skolat af domstolen afslås. Derigenom skulle ock erforderlig tid blifvit beredd för berörda anbuds afgörande i laga ordning. — Rådstufvurätten hade icke utlåtit sig öfver Riksbankens anmärkning att någon rösträtt för densamma af 131,331 kronor 31 öre, som »Poseidon» endast reservationsvis bevakat, icke lagligen bort få utöfvas.
Genom utslag den 2 Augusti 1875 fann hofratten ej skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring.
s. 414 Sida 414 i årgången börjar här
Riksbankens ombudsman sökte i underdånighet ändring. Ekengren hade vid anmälan af sitt förlikningsanbud blott uttryckt den önskan, men ingalunda uppstält såsom vilkor att borgenärernes beslut öfver anbudet måtte meddelas, innan dom i den särskilda rättegången afkunnades. — I intet fall borde rösträtt tillkomma borgenär för högre belopp, än han visade sig verkligen ega vid det tillfälle, då omröstningen försigginge.
Medelst underdånigt betänkande den 29 Januari 1876 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Fåhræus, föredragande, samt Poignant och von Bahr), att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist fastställa hofrättens utslag.
Saken föredrogs den 10 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Svedelius), dervid nedre revisionens betänkande bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 Mars 1876.