Beträffande underlåtenhet att göra i lag föreskrifven anmälan om antagen handelsfirma, vid det förhållande, att endast en person och ej ett bolag samma firma begagnade.
22 februari 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 468–469 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 468–469 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Februari 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Stockholms rådstufvurätt yrkade t. f. stadsfiskalen P. Cederborg ansvar enligt Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 å handlanden Walfrid Andersson för det han, som under loppet af flera år idkat handelsrörelse under firma Anton Bendix & C:ni, underlåtit att om den utaf honom sålunda antagna firma göra i lag föreskrifven anmälan.
Andersson bestred allt afseende å berörda yrkande, enär de i ofvanåberopade Kongl. Förordning meddelade föreskrifter afsåge allenast bolag, som under antagen firma drefve handels- eller fabriksrörelse, men ej enskild person, som under särskild firma idkade rörelse. Andersson hade ensam idkat handel under nu ifrågavarande firma.
Medelst utslag den 27 Mars 1875 utlät sig rådstufvurätten: att enär Andersson medgifvit, att han i Stockholm
s. 469 Sida 469 i årgången börjar här
idkat handel under antagen firma Anton Bendix & C:ni, samt denna firma icke angåfve att Andersson utöfvade den handelsrörelse, som i firmans namn bedrefves, vid hvilket förhållande enligt grunderna för Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 det ålegat Andersson att inom tre månader efter antagandet af firman hos magistraten skriftligen uppgifva namn på den person, som för berörda firma vore ansvarig, men Andersson sådant försummat, förty fäldes Andersson att utgifva det i nämnda förordning för sådan underlåtenhet stadgade vite 300 rdr specie med 450 kronor, angifvaren t. f. stadsfiskalen Cederborgs ensak.
Andersson besvärade sig hos Svea hofrätt, som i utslag den 9 December 1875 yttrade, att som de uti Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 meddelade föreskrifter enligt förordningens ordalydelse och innehåll hade afseende endast å bolag, men icke ens uppgifvet vore att Andersson varit i bolag med någon annan om den handelsrörelse, han under ofvanomförmälda firma utöfvat, funne hofrätten, med ändring af rådstufvurättens utslag, Cederborgs i målet förda talan icke kunna bifallas.
I detta utslag sökte Cederborg i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 22 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, Huss och Svedelius), dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter funno skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.
Justitierådet Naumann pröfvade skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa rådstufvurättens beslut.