Derest restauratris å ångfartyg måst, under fartygets resa, för iråkad sjukdom qvarstanna å utrikes ort, samt vederbörande konsul förskjutit kostnaden för hennes vård, uppehälle ocli hemförskaffande till Sverige; är fartygets redare skyldig att åter-
28 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 552–554 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 552–554 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till Svea hofrätt ingifven ansökning yrkade t. f. advokatfiskalen i kommerskollegium C. W. Silfversparre, å embetets vägnar, att grosshandlanden H. G. Söderberg, såsom redare för ångfartyget »Amerika», måtte varda ålagdt att till statsverket utgifva 300 rdr 86 öre, utgörande förskjutna kostnader i anledning deraf att Emma Holmström, hvilken varit anstäld såsom restauratris å nämnda fartyg, blifvit till följd af sjukdom qvarlemnad i Marseille och der vårdad från Januari till Maj 1874, hvarefter hon, genom svensk konsuls försorg fortskaffats till Kings Lyon och vidare öfver Hull till Stockholm.
Söderberg bestred berörda yrkande under anförande, att, då i 72 § sjölagen talades om »andra å fartyget anstälde personer», dermed otvifvelaktigt menades sådane, som
s. 553 Sida 553 i årgången börjar här
åtnjöto så väl kost som lön. En restauratris finge hvarken det ena eller det andra. Af rederiet eller kaptenen finge hon tillåtelse att hålla restaurationen om bord, och rederiet betalade henne visst belopp om dagen för hvarje person. Hon vore således isolerad från besättningen och kunde ej anses såsom anstäld i fartygets tjenst, hvilken så väl hon, som de af henne antagne tjenare egde rätt att när som helst lemna.
Genom utslag den 28 Januari 1875 utlät sig hofrätten: att enär den anställning Emma Holmström haft å ångfartyget, icke, enligt handlingarnes föranledande, varit af den beskaffenhet, att på grund deraf grosshandlanden Söderberg såsom fartygets redare, kunde, jemlikt de af Silfversparre åberopade stadganden i Kongl. Brefven af de 12 Maj 1813 och den 5 Oktober 1819, eller eljest lagligen, anses emot sitt bestridande pligtig att godtgöra ifrågavarande kostnader för Emma Holmströms sjukvård och hemresa, kunde ansökningen ej bifallas.
Om detta utslag voro hofrättsråden Montelius och Törnqvist samt fiskalerne Almgren och Norberg, den sistnämnde referent, ense.
Vice häradshöfdingen, friherre J. Staël von Holstein var skiljaktig och yttrade: »Som ostridigt är, att Emma Holmström, hvilken varit anstäld såsom restauratris å ångfartyget Amerika, måst under fartygets resa för iråkad sjukdom qvarstanna i Marseille, samt att svenska och norska konsuln derstädes H. Fölsch äfvensom svenska och norska general-konkuln i London T. Willerding för Emma Holmströms vård, uppehälle ocli hemförskaffande till Sverige förskjutit i svenskt mynt tillhopa trehundra kronor 86 öre, hvilket belopp blifvit bemälde konsuler af svenska statsverket ersatt; alltså ocli då hvad grosshandlanden Söderberg invändt derom, att Emma Holmströms anställning å fartyget ej varit af den beskaffenhet, att Söderberg, såsom fartygets redare, vore pligtig att godtgöra berörda belopp, icke emot innehållet af 72 § sjölagen förtjenar afseende, finner jag skäligt, jemlikt 60 och 64 §§ sjölagen, Kongl. Brefven den 12 Maj 1813 och den Tidskrift för lagstiftning elc. 13:de årg. 36
s. 554 Sida 554 i årgången börjar här
5 Oktober 1819 samt 57 och 58 §§ af Kongl. Majits förnyade nådiga konsulsstadga den 20 April 1858, förpligta Söderberg, såsom redare för ångfartyget Amerika, att till statsverket genast återgälda ofvanberörda, förskjutna belopp».
Silfversparre sökte i underdånighet ändring och anmärkte, att stadgandet i 72 § sjölagen otvifvelaktigt hade tillämplighet å en på fartyg anstäld, ehuru ej påmönstrad kock, vid hvilket förhållande giltigt skäl saknades hvarför samma stadgande icke skulle vara tillämpligt på en »qvinlig innehafvare af kocksbefattningen».
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, konstituerade revisionssekreteraren Åbergsson och t. f. revisionssekreteraren Westman, den sistnämnde föredragande), afgaf den 11 December 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Som ostridigt är, att Emma Holmström, hvilken varit anstäld såsom restauratris å ångfartyget Amerika, blifvit under fartygets resa för iråkad sjukdom qvarlemnad i Marseille, samt att svenske och norske konsuln derstädes äfvensom svenske och norske generalkonsuln i London för Emma Holmströms vård, uppehälle och hemförskaffande till Sverige förskjutit i svenskt mynt tillhopa trehundra kronor 86 öre, hvilket belopp blifvit bemälde konsuler af svenska statsverket ersatt; alltså och då Söderberg icke visat, att vid Emma Holmströms antagande till restauratris varit träffadt sådant aftal att på grund deraf fartygets redare må anses fritagen från de förbindelser, som enligt lag åligga redare i afseende på de å fartyg anstälde personer, hemstälde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, jemlikt Kongl. Brefven den 12 Maj 1813 och den 5 Oktober 1819 samt 60, 64 och 72 §§ sjölagen, förpligta Söderberg, såsom redare för ångfartyget Amerika, att till statsverket återgälda berörda belopp trehundra kronor 86 öre».
Saken föredrogs den 29 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen), dervid nedre revisionens betänkande bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1876.