Försåldt bränvin utlemnadt och mellan flera köpare fördeladt i mindre belopp, än medgifvet är i K. F. den 18 September 1874 angående vilkoren för försäljning af bränvin ocli andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
29 juni 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 614–617 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 614–617 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 29 Juni 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till poliskammaren i Norrköping den 6 April 1875 yrkade stadsfiskalen Axel Lindén, å tjenstens vägnar, ansvar å vinhandlanden Nils Fredrik Björnlund för det han skulle under nämnda år och senast torsdagen den 25 Mars olofligen försålt bränvin.
Björnlund genmälde, att han sistnämnda dag i sin lagerkällare försålt till timmerkarlen Olaus Hallberg omkring 216 kannor bränvin och derför genast emottagit betalning, hvarefter bränvinet uppmätts på flere aflemnade kärl ocli insatts i Björnlunds magasin. Påföljande dag hade Hallberg i närvaro af Björnlunds biträde, arbetskarlen E. M. Pettersson, afhemtat bränvinet, som då utlemnats till flere personer, hvilka åtföljt Hallberg, dervid den sistnämnde antecknat huru mycket bränvin livar och en af dem bekom.
Hallberg, som af Lindén tilltalats för delaktighet uti ofvannämnda förseelse, medgaf rigtigheten af Björnlunds uppgifter, blott med den ändring att det af Hallberg köpta bränvinet utgjorde 214 kannor 60 kubiktum. Vidare uppgaf Hallberg att 12 med honom bekanta personer jemte 2
s. 615 Sida 615 i årgången börjar här
för honom okända landtbor sammanskjutit penningar och åt Hallberg uppdragit att upphandla nyssnämnda myckenhet bränvin: och att desse personer till Hallberg lemnat kärl af olika slag, rymmande mera än en kanna hvartdera, hvilka kärl varit försedda med anteckning om egarens namn och det kannetal, som skulle påfyllas.
Björnlund kunde icke bestrida, att Hallberg vid köpet upplyst, att flere personer skulle mellan sig fördela bränvinet och att af sådan anledning flera kärl skulle aflemnas till Björnlunds biträde Pettersson. Den sistnämnde hade emottagit kärlen dels af egarne sjelfva och dels af Hallberg, som efter bränvinets uppmätande utburit kärlen å Björnlunds gård, derifrån egarne sjelfve afhemtat desamma.
Pettersson uppgaf, att han blifvit af Björnlund anbefald att emottaga kärlen och i dem uppmäta bränvinet; att kärlen bestått af ankare och lerkrus, hvilka, innan bränvinet påfylts, insatts i magasinet och sedan bränvinet i Hallbergs närvaro påtappats, utsatts å Björnlunds gård, der egarne afhemtat hvar ocli en sitt kärl.
Björnlund, ehuru närvarande då Pettersson afgaf förenämnda berättelse, yttrade sig dock icke öfver densamma.
Genom utslag den 20 April 1875 utlät sig poliskammaren: att som Björnlund, hvilken icke innehade rättighet till minuthandel med eller utskänkning af och ej heller till mindre partihandel med bränvin i staden Norrköping, erkänt att han den 25 Mars nämnda år, sedan han till timmerkarlen Olaus Hallberg alyttrat ett parti af 214 kannor 60 kubiktum bränvin, hvarför betalning genast erlagts, anbefalt sitt biträde, arbetskarlen Pettersson, att i Björnlunds bränvinsmagasin fördela bränvinet på flera der aflemnade kärl af olika mått, dock icke under en kanna, hvarefter kärlen af egarne sjelfva från gården afhemtats; alltså och i förmågo af 1, 2, 17, 18, 41 ocli 50 §§ i Kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 18 September 1874, dömdes Björnlund, som den 9 December 1862 blifvit af poliskammaren för olaga bränvinsförsäljning bötfäld, att för andra gången dylik för-
s. 616 Sida 616 i årgången börjar här
brytelse böta 70 kronor samt utgifva minuthandelsafgift för det kannetal, som svarade mot en fjerdedel af hvad för år minst utgå borde, eller 75 kronor, af hvilka belopp tvä tredjedelar skulle tillfalla Lindén och en tredjedel stadens fattigkassa.
Björnlund besvärade sig hos Göta hofrätt: Han hade till Hallberg sålt vida mera bränvin än det minimum (100 kannor), som han egde rätt försälja, och hade icke utlemnat eller mellan flere personer fördelat det sålda bränvinet. På grund deraf yrkade Björnlund upphäfvande af öfverklagade utslaget.
I utslag den 14 Juni 1875 fann hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i poliskammarens utslag.
Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Freidenfelt samt assessorerne von Sydow och Stjernspetz.
Hofrättsråden Hessle och Backman voro skiljaktige och förklarade, att, då sådant förhållande i målet ej förekommit, att Björnlund kunde anses förvunnen att hafva emellan flere köpare fördelat ifrågavarande bränvinsparti, funne bemälde ledamöter skäligt, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, ogilla åtalet.
Björnlund sökte i underdånighet ändring: Han förnekade att hafva tagit någon befattning med bränvinets utlemnande eller fördelning. Det vore ej styrkt att han anbefall Pettersson att fördela det försålda bränvinet i för sådant ändamål aflemnade kärl. I poliskammarens protokoll hette det »temligen oegentligt» att Pettersson vore Björnlunds biträde.
Målet föredrogs den 29 Juni 1876 inför Högsta Domstolen; och som upplyst blifvit, att Björnlund vid ifrågavarande bränvinsförsäljning afvetat att flere personer i köpet deltagit samt att bränvinet blifvit till dessa personer utlemnadt uti särskilda af dem för sådant ändamål medförda kärl af olika slag, funne Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, von Hofsten ocli Hern-
s. 617 Sida 617 i årgången börjar här
marck) skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitieråden Naumann, Olivecrona och Lindhagen funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.