Naumanns tidskrift 1876 s. 625

Grosshandlanden C. H. J. Matton ingick under April månad år 1874 med sjöförsäkrings-aktiebolaget Neptunus aftal om försäkring af hafrelaster, som Matton med 10 särskilda fartyg afskeppat från Sverige till åtskilliga utländska hamnar, och af de för samma laster lemnade fraktförskott. Enligt det försäkringsaftal, som särskildt med Matton var gällande, antecknades försäkringarne i en med Matton förd kontrabok, och skulle premierna för de under hvarje månad tecknade riskerna, med afdrag af 10 procent courtage, af Matton erläggas vid följande månads ingång. För ofvannämnda 10 särskilda försäkringar å sammanlagdt 386,640 kronor skulle således premierna 2,319 kronor 85 öre vid ingången af Maj månad 1874 betalas, efter afdrag af 386 kronor 64 öre courtage, med 1,933 kronor 21 öre.

Bolaget Neptunus blef emellertid försatt i konkurs, som började den /1 Maj 1874.

I skrifvelse till konkursboets gode män den 4 Augusti nämnda år förklarade Matton, att han ej ville erlägga ifrågavarande premier, enär fartygen med de försäkrade lasterna ej framkommit till distinationsorten förr än efter det bolagets obestånd blifvit kunnigt, och Matton i följd deraf tagit ny försäkring hos andra bolag.

I anledning häraf uttogo gode männen stämning å Matton till Stockholms rådstufvurätt med yrkande, att han måtte förpligtas att till bolaget utgifva förenämnda belopp 1,933 Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg. 40

s. 626 Sida 626 i årgången börjar härKopiera citering

kronor 21 öre jemte 5 procent ränta derå frän stämningsdagen till dess betalning skedde.

I målet upplystes, att af ifrågavarande tio fartyg till bestämmelseorten framkommit: ett den 30 April, ett den 1 Maj, två den 6 Maj, ett den 8 Maj, två den 13 Maj, ett den 14 Maj och ett den 15 Maj. Det återstående fartyget, som. gjort sammanstötning med annat fartyg, hade efter slutad reparation afseglat till bestämmelseorten först den 7 Juni.

Måtton genmälde: I följd af bolagets obestånd, som blef allmänt kunnigt den 2 Maj 1874, innan Måtton ännu blifvit för premierna kräfd, hade bolaget varit urståndsatt att fullgöra sina förpligtelser mot Matton enligt försäkringsaftalet. Derföre, och så vida den rättsgrundsats skulle få gälla, att den ene kontrahenten icke egde underlåta fullgörandet af sin förbindelse enligt kontrakt, men ändock fordra, att den andre kontrahenten skulle å sin sida fullgöra kontraktet, vore också Matton fri från sina förbindelser till bolaget. I fall Matton gjort konkurs och till följd deraf ej kunnat inbetala premierna å förfallotiden, hade bolaget ej kunnat åläggas att betala försäkringssumman mot erhållande af den på premierna belöpande utdelning i Mattons konkurs. På grund häraf och då i svensk lag ej funnes stadgad skyldighet för försäkringstagare att, oakta,dt försäkringsgifvaren genom obestånd ej kunde fullgöra försäkringsaftalet, ändock erlägga premie, som ej till betalning förfallit förr, än efter det obeståndet blifvit kunnigt, bestreds krafvet.

Måtton företedde härefter ett protokoll, hållet hos bolaget Neptunus’ styrelse den 1 Maj 1874, utvisande, att verkställande direktören då hos styrelsen anmält, att, sedan dåmera kontokuranter från de flesta af bolagets agenter inkommit, det befunnits hurusom förlusterna uppginge till så ansenliga belopp, att, ehuru bokslutet ej hunnit fullbordas, sig visade, att ej allenast de till betäckande af motsedda förluster afsatta medel, utan jemväl hela reservfonden och aktiekapitalet, blefve otillräckliga för gäldandet af förlusterna; och att i anledning häraf och då 25 § i bolagsordningen för sådant fall stadgade, att bolaget då ej finge fortsätta sin

s. 627 Sida 627 i årgången börjar härKopiera citering

verksamhet, utan skulle ställas under utredning, styrelsen heslutat, att bolagets verksamhet genast skulle inställas och att åt extra bolagsstämma, utlyst till den 13 Maj, skulle öfverlemnas att besluta om vidare åtgärder.

Det påpekades af Matton och medgafs äfven å bolagets sida, att de förhållanden, som afsåges i verkställande direktörens anmälan, tillkommit före den 1 April 1874, under hvilken månad ifrågavarande försäkringar tecknats.

Måtton androg vidare: Han befann sig i England, då han den 2 Maj fick telegram om Neptunus’ obestånd, och han skyndade då genast att i engelska bolag försäkra ifrågavarande laster. Intet af fartygen hade framkommit före den 30 April; och då nu, enligt 37 § i bolagets reglemente, resa ansåges slutad, när fartyget vore å destinationsorten utlastadt eller senast en månad efter ankomsten, samt det vore uppenbart, att för lossning åtminstone ett par dagar åtgått och följaktligen riskerna ännu ej utlupit då bolagets obestånd blef allmänt kändt, så framginge äfven häraf det obefogade i krafvet.

Häremot erinrade gode männen följande: Af åberopade protokollet för den 1 Maj styrktes ej, att bolagets obestånd vid den tiden varit allmänt kunnigt eller ens konstateradt. Visserligen hade man nämnda dag ansett sig hafva anledning att antaga, att hvad aktieegarne redan kontant eller med förbindelser inbetalt erfordrades för att betäcka antagliga förluster, men man visste ej, att dessa medel icke skulle förslå till skuldernas betalande. Bolagets obestånd kunde åtminstone ej anses konstateradt förr än bolaget sattes i konkurs. Det kunde väl icke gerna förutsättas, att Matton hade rätt att häfva aftalet redan den 2 Maj på grund af förhållanden, som gjorde det antagligt att bolaget kommit på obestånd. Ännu den 10 Maj egde bolaget fordran hos Matton, och den 11 Maj, då konkursen började, blef konkursboet innehafvare af samma fordran. Konkursboet måste således hafva rätt att indrifva i fråga varande förfallna fordran, utan afseende derpå att Matton möjligen kunde få fordran för haveriersättning, derfor han tilläfventyrs ej erhölle full ut-

s. 628 Sida 628 i årgången börjar härKopiera citering

delning, men hvarför han alltid hade qvittningsrätt. Om Matton till följd af iråkad konkurs uraktlåtit att betala premierna, hade han väl icke kunnat utfå någon ersättning för sjöskada, men detta af den anledning, att, enligt det i bolagsordningen föreskrifna vilkor, genom försummad inbetalning försäkringen häfdes. Utländska försäkringslagar innehölle bestämmelser derom, att då försäkringsgifvare råkade på obestånd, vore försäkringstagaren berättigad att antingen häfva försäkringen eller ock på försäkringsgifvarens bekostnad försäkra risken för den återstående tiden på annat håll. Då särskildt stadgande härom ansetts erforderligt, bevisade detta, att en sådan försäkringstagares rätt att häfva aftal ej ansetts följa af sakens natur.

Matton å sin sida åberopade dylikt stadgande i tyska sjölagen (art. 903), enligt hvilket försäkringstagare vid försäkringsgifvarens obestånd berättigades återfordra eller innehålla premier.

I dom den 11 Januari 1875, utlät sig rådstufvurätten: att som, — hvad anginge sysslomännens påstående om utfående af försäkringsafgifterna 2,319 kronor 85 öre, minskadt med en tiondedels procent courtage, för laster med och fraktförskott för ifrågavarande fartyg, af hvilka ett, Carolina, kapten Uglebjerg, destineradt till Rochester, dit framkommit den 30 April, under det de ôfriga, hvar till sin ort, anländt å och emellan den 1 och 15 Maj 1874, men i ovisshet om hvilka fartygs framkomst Matton, efter hvad af honom uppgifvits och sysslomännen ej bestridt, å lasterna med dessa fartyg tagit ny försäkring, — det åtagande, hvartill aktiebolaget Neptunus genom försäkringsaftalet mot de betingade försäkringsafgifterna sig förbundit, ostridigt bestått deruti, att bolaget skolat ovilkorligen och genast efter skedd utredning tillhandahålla Matton ersättning för förlust af lasterna eller skada derå äfvensom för lemnade fraktförskott under fartygens resor, men bolaget, vid de förhållanden, att, efter hvad bolagets verkställande direktör för bolagets styrelse redan den 1 Maj upplyst, detsamma gjort så stora förluster, att, efter beräkning, icke allenast de till betäckande

s. 629 Sida 629 i årgången börjar härKopiera citering

af sådana förluster afsatta medel utan jemväl hela bolagets reservfond och bolagets hela aktiekapital blefve otillräckliga till förlusternas gäldande; att jemlikt 25 § i den för bolaget gällande, af Kongl. Maj:t den 15 Mars 1872 faststälda bolagsordning bolaget derefter icke egt fortsätta sin rörelse, utan skolat ställas under utredning, och att bolaget sedermera den 11 i förenämnde Maj månad försatts i konkurstillstånd, hvilken konkurs, derunder någon utdelning ej ens uppgifvits hafva egt rum, ännu ej vore afslutad, uppenbarligen varit urståndsatt att lemna Matton sådan ersättning ofvan omförmäldes, derest den ifrågakommit; alltså och då bolaget, som sålunda sjelft ej kunnat fullgöra sin förbindelse emot Matton, ej heller kunde anses hafva varit lagligen berättigad att, med anspråk å försäkringsaftalets uppfyllande å Mattons sida, af denne utkräfva de vid början af Maj månad 1874 förfallna, men af Matton ej erlagda försäkringsafgifterna för lasterna med i fråga varande fartyg jemte fraktförskott, kunde Matton ej tillförbindas att berörda försäkringsafgifter till bolagets konkursbo utgifva.

Sysslomännen vädjade till Svea hofrätt: De visste ej om Matton försäkrat hos engelska bolag och kunde således ej vitsorda denna uppgift. Från advokater i de länder, der uttryckligen i lag stadgades rätt för försäkringstagare att, i fall af försäkringsgifvarens obestånd, annullera aftalet, hade meddelats, att i sådana fall ålåge det försäkringstagaren att derom underrätta försäkringsgifvaren, som då kunde påyrka aftalets bestånd mot det att han stälde säkerhet för möjligen blifvande haveriersättning. Matton hade emellertid ej förr, än efter det han erhållit underrättelse om fartygens lyckliga framkomst, tillsagt bolaget, att han ville annullera aftalen. Bolagets obestånd kunde ej anses konstateradt förr, än den 12 Maj, då offentliga stämningen gafs. Om rättskipningen ej behöfde tid och bolaget således kunnat på en dag, till exempel den 1 Maj, stämma, erhålla dom och af exsekutor undfå handräckning, så skulle närande dag säkert intet hinder mött för premiernas utbekommande. Att nu någon tid förflutit, innan saken hunnit instämmas och pröf-

s. 630 Sida 630 i årgången börjar härKopiera citering

vas, förändrade icke sjelfva saken, ty denna finge ej bedömas efter sedermera upplysta förhållanden.

Måtton svarade: Det hade varit nödvändigt för honom att föranstalta om ny försäkring i andra bolag, något som bäst bevisades deraf, att ett af fartygen lidit skada, hvilken Matton såsom lastegare till en del skulle fått vidkännas om ej ny försäkring försiggått, helst Neptunus’ konkurs sannolikt icke lemnade någon utdelning till borgenärerne. Måtton hade derföre vägrat att betala premierna, då de honom affordrades, hvilket skedde vida tidigare än Mattons bref af den 4 Augusti afläts, ehuru han ej vore i tillfälle att nu bevisa sådant. De »sedermera» upplysta förhållandena borde just läggas till grund för sakens bedömande, enär de tillkommit redan innan försäkringen i bolaget tagits.

Hofrätten yttrade i dom den 25 November 1875: att emedan ostridigt vore, att Matton under April 1874 hos sjöförsäkrings-aktiebolaget Neptunus tagit försäkring å de med i fråga varande tio fartyg afskeppade hafrelaster och å de för lasterna lemnade fraktförskott, och att premierna derfor, utgörande, efter afdrag af en tiondedels procent courtage, 1,933 kronor 21 öre, vore till betalning förfallna vid Maj månads ingång, derförinnan bolagets fara ock varit börjad: ty och som Matton icke ens påstått, att bolaget vid försäkringarnas afslutande icke skulle varit i god tro, samt den omständighet, att Matton ännu då bolaget efter början af Maj månad gjorde konkurs icke erlagt berörda premier, icke lagligen föranledde till befrielse för Matton från skyldighet att premierna betala, enär hvarken försäkringsaftalet genom konkursen kunde anses vara från, bolagets sida häfvet, eller Matton i denna sak visat, att han hos bolaget, vare sig för skada å ifrågavarande laster eller annat, hade fordran, mot hvilken omstämda premierna finge gå i qvittning; alltså blefve, med ändring af rådstufvurättens dom, Matton förpligtad att till bolaget Neptunus’ konkursbo utgifva fordrade premiebeloppet 1,933 kronor 21 öre jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen, 8 dagar före den 21 September 1874, tills betalning skedde.

s. 631 Sida 631 i årgången börjar härKopiera citering

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet friherre Leuhusen, referent, samt v. häradshöfdingarne Carlson och Ahlgren.

Från beslutet var assessoren Moberg skiljaktig och yttrade: »Då, på sätt rådstufvurätten yttrat, bolaget Neptunus kommit på obestånd, enligt hvad härstädes kunnigt var, redan innan dess genom försäkringarna åtagna ansvarighet upphört att gälla, och bolaget, enligt min åsigt, genom dess tillkännagifna oförmåga att kunna fullgöra de förbindelser, bolaget sig åtagit, måste anses sjelft hafva brutit de med Matton ingångna försäkringsaftalen, hvilka följaktligen icke längre varit för Matton förbindande, pröfvar jag, för min del, rättvist att gilla rådstufvurättens dom».

Måtton sökte i underdånighet ändring och åberopade, bland annat, att, enligt tyska sjölagen, försäkringsgifvare, som kommit på obestånd, vore pligtig att meddela försäkringstagaren så väl att säkerhet kunde af försäkringsgifvaren ställas, som ock beskaffenheten af denna säkerhet, men att bolaget Neptunus brustit så i ena som andra afseendet. Yrkade att, med upphäfvande af hofrättens dom, rådstufvurättens beslut måtte fastställas.

Medelst underdånigt betänkande den 7 Juni 1876 hemstälde nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Herslow samt t. f. revisionssekreterarne Westman, föredragande, och Lilienberg) att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Vid sakens underdåniga föredragning den 28 Juni 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck) bifölls nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Juli 1876.