Fiskaliskt åtal mot landssekreterare för det denne dels till verkställighet befordrat ett utslag, som icke tagit åt sig laga kraft, dels ensam beslutat om bötesförvandling, utan att frågan derom hos länsstyrelsen anmäla.
8 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 632–637 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 632–637 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 8 Mars 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till häradsrätten i Binnebergs tingslag af Wadsbo härad, yrkade Anders Pettersson i Fristad, att Carl Johan Johansson i Norre Bossgården Horn måtte förpligtas att enligt skuldebref af den 20 Mars 1867 utgifva 500 rdr jemte ränta och dömas till ansvar för det han nekat sin hand och förskrifning. Genom utslag den 30 December 1870 blef Carl Johan Johansson af häradsrätten förpligtad att utgifva berörda belopp jemte ränta, hvarförutom Johansson, för det han emot bättre vetande förnekat sig hafva utgifvit omförmälda skuldebref, dömdes att, jemlikt 22 kapitlet 13 § strafflagen, böta 50 rdr. Göta hofrätt, dit Carl Johan Johansson vädjade, faststälde medelst dom den 1 Mars 1872 häradsrättens utslag, så vidt betalningsskyldighet derigenom blifvit Johansson ålagd, men upphäfde utslaget i afseende å det Johansson ådömda bötesansvar och föreläde honom att med ed betyga, att han icke utfärdat eller låtit utfärda ofvanberörda skuldebref, i följd hvaraf målet i denna del blef till häradsrätten visadt åter. Sedan Carl Johan Johansson aflagt omförmälda ed, förklarade häradsrätten i utslag den 7 April 1873, att det emot Johansson framstälda ansvarspåståendet icke kunde bifallas. Detta utslag vann laga kraft.
Emellertid hade Carl Johan Johansson redan den 21 April 1871, och således medan ofvannämnda sak ännu var föremål för hofrättens pröfning, blifvit af vederbörande länsman införpassad till länscellfängelset i Mariestad för att aftjena de Johansson genom häradsrättens utslag den 30 De-
s. 633 Sida 633 i årgången börjar här
cember 1870 ådömda böter 50 rdr äfvensom honom jemväl ådömda vitesböter 25 rdr. Dervid inlemnades till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län en af häradsrättens utslag tagen afskrift, försedd med bevis dels att Johanssons motpart Anders Pettersson icke i hofrätten öfverklagat samma utslag och dels att Johansson saknade tillgäng till gäldande af omförmälda böter. A denna afskrift tecknade landssekreteraren A. AL Bolinder följande: »Carl Johan Johansson afstraffas för båda beloppen med tio (10) dagars fängelse vid vatten oclr bröd. Marieholm i landskansliet den 22 April 1871. Ex officio A. AL Bolinder». Derefter blef Johansson insatt på berörda bestraffning, hvilken han till fullo undergick.
Sedan häradsrätten meddelat sitt utslag af den 7 April 1873, ingaf Carl Johan Johansson den 28 i nämnda månad till hofrätten en skrift, hvari han anmälde ofvanberörda förhållande oclr yrkade godtgörelse för det han fått undergå förvandlingsstraff för omförmälda böter 50 rdr.
Efter det handlingarne blifvit af hofrätten till advokatfiskalsembetet för behörig åtgärd remitterade, anmärkte bemälda embete emot Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, att häradsrättens utslag af den 30 December 1870 blifvit till verkställighet befordradt, ehuru detsamma icke åt sig tagit laga kraft.
Advokatfiskalsembetets memorial utstäldes till kommunikation med de personer, som i egenskap af Skaraborgs läns styrelse deltagit i ofvanomförmälda beslut den 22 April 1871.
I afgifven förklaring tillkännagaf Bolinder, att han, i egenskap af landssekreterare, ensam och utan samråd med landshöfding eller landskamererare, enligt bruket hos länsstyrelsen, meddelat föreskrift om förvandling af ifrågavarande böter. Derjemte anförde Bolinder vidare: Så väl Anders Pettersson som Carl Johan Johansson hade förklarat sig nöjde med häradsrättens utslag och Johansson hade utan gensägelse underkastat sig det förvandlingsstraff, som han i brist af böter undergått. Vid sådant förhållande och med
s. 634 Sida 634 i årgången börjar här
stöd af Kongl. brefvet den 16 December 1819 och Svea hofrätts universal den 27 Januari 1820 förestälde sig Bolinder, att verkställigheten af utslaget skäligen ej borde till någon anmärkning föranleda, helst Johansson hade sig sjelf att skylla för det lidande, han genom straffet undergått och hvilket han genom att blott gifva tillkänna missnöje med utslaget kunnat undandraga sig. För denna mening hemtade Bolinder ytterligare stöd af grunderna i Kongl. förordningen den 30 Maj 1873, som bekräftade den allmänt tillämpade grundsats, att straff finge verkställas enligt icke laga kraftvunnet utslag, hvarmed sakfäld person förklarat sig nöjd. — Vid denna förklaring var fogadt ett af fängelsedirektören V. Wester den 10 November 1873 meddeladt intyg derom att Johansson förklarat sig nöjd med ifrågavarande utslag och utan invändning underkastat sig det honom ålagda förvandlingsstraffet.
Johansson, som lemnades tillfälle att yttra sig öfver denna förklaring, bestred sanningsenligheten af Westers ofvanberörda intyg samt yrkade ersättning för sitt lidande med 500 rdr och för lösen af hofrättens utslag.
1 slutligt memorial anförde advokatfiskalsembetet: Emot Johanssons bestridande kunde advokatfiskalsembetet ej lemna vitsord åt det af Wester 21/2 år efter det Johansson aftjenat fängelsestraffet afgifna intyg. De af Bolinder åberopade författningar medgåfve visserligen verkställighet af utslag, innan dessa vunnit laga kraft, men förutsatte såsom oeftergifligt vilkor derför, att vederbörande med utslaget förklarat sig nöjd, ett förhållande, hvarom i förevarande fall en inför lag gällande visshet icke kunde anses vara vunnen. Bolinder hade således låtit ett tjenstefel komma sig till last. Dessutom hade han meddelat förvandlingsbeslutet ensam och utan att derom rådgöra med landskamereraren, som vid tiden för beslutets fattande, jemte Bolinder, i länsstyrelsen fungerat. Enligt 2 kapitlet 13 § strafflagen tillkomme det nemligen Kongl. Maj:ts befallningshafvande att förordna om förvandling af böter. Den omständighet att ett häremot stridande förfarande gjort sig gällande hos Kongl. Maj:ts befallnings-
s. 635 Sida 635 i årgången börjar här
hafvande i Skaraborgs län skyddade icke Bolinder för följderna af ett slikt förfarande.
I följd häraf yrkade advokatfiskalsembetet å Bolinder ansvar enligt 25 kapitlet 17 § strafflagen, dels för det häradsrättens utslag af den 30 December 1870 blifvit emot Johansson efter förvandling af böterna verkstäldt, ehuru detsamma icke tagit åt sig laga kraft, och dels derföre att Bolinder, utan att frågan om förvandlingen hos länsstyrelsen anmäla, om densamma beslutat. Derjemte hemstälde advokatfiskalsembetet om åläggande för Bolinder så väl att godtgöra Johansson för hans lidande och utgifter med lämpligt belopp, som ock att ersätta Kongl. Maj:t och kronan kostnader för Johanssons underhåll i fängelset 5 dagar längre, än vederbort, med 60 öre, hvartill nämnda kostnad, enligt Westers uppgift, sig bestigit.
I utslag den 18 Juni 1875 yttrade hofrätten : att emedan Bolinders uppgift, likasom det af fängelsedirektören Wester utgifna intyg att Carl Johan Johansson skulle förklarat sig nöjd med häradsrättens utslag den 30 December 1870, hvarigenom Johansson blifvit dömd att för förnekande af sin hand och förskrifning böta 50 rdr, desto mindre förtjenade afseende, som det ej ens uppgifvits, att detta förklarande inför behörig embetsmyndighet afgifvits; ty och då Bolinder låtit komma sig till last, dels att han, utan att göra sig behörigen underrättad huruvida sagde utslag vunnit laga kraft, förordnat om böternas förvandling, i följd af hvilket förfarande Johansson, som emot utslaget fullföljt talan och derefter blifvit från det emot honom väckta ansvarspåståendet befriad, kommit att undergå fängelse vid vatten och bröd 5 dagar längre, än vederbort, dels ock att Bolinder, oaktadt strafflagens stadgande att Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde förordna om bötesförvandling, ensam, utan att hos länsstyrelsen anmäla frågan om förvandling af berörda böter, derom beslutat: pröfvade hofrätten, jemlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist döma Bolinder för dessa vid embetets utöfning begångna felaktigheter att böta 100 kronor; hvarjemte Bolinder förpligtades att ej blott godtgöra Johans-
s. 636 Sida 636 i årgången börjar här
son för hans lidande med 30 kronor och till honom utgifvä hvad till lösen för ett exemplar af hofrättens utslag åtginge, utan ock ersätta Kongl. Maj:t och kronan kostnaden för Johanssons underhåll i fängelse 5 dagar längre, än vederbort, med 60 öre.
Bolinder sökte i underdånighet ändring. Då ifrågavarande förvandlingsbeslut meddelades, hade ej ännu Kongl. förordningen den 30 Maj 1873 utkommit. I Kongl. brefvet den 16 December 1819 och Svea hofrätts universal den 27 Januari 1820 saknades föreskrift inför hvilken embetsmyndighet bötfäld person lagligen borde förklara, att han före besvärstidens utgång önskade undergå ådömdt kroppsstraff. Ett sådant förklarande gjordes derföre på den tiden allmänneligen inför föreståndaren för det fängelse, der straffet skulle verkställas och af hvilken fången emottogs.
Målet föredrogs den 8 Mars 1876 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Södergren, Huss oclr Hernmarck ansågo besvären böra med advokatfiskalsembetet kommuniceras; hvaremot Högsta Domstolens öffige ledamöter, justitieråden Cramér, Naumann, Lindhagen och Svedelius förklarade sig beredde att målet i befintligt skick till afgörande företaga.
Då målet således till afgörande företogs, funno sistbemälde ledamöter skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitieråden Södergren, Huss och Hernmarck yttrade: »Emedan, så vidt utredt är, Carl Johan Johansson hvarken då undersökning hos honom anstälts för uttagande af de genom häradsrättens utslag den 30 December 1870 honom ådömda böter, eller när han insattes i häkte till undergående af förvandlingsstraff, anmält att han fullföljt talan emot häradsrättens utslag, utan fasthellre förekommer, att, efter hvad fängelsedirektören Wester intygat, Johansson efter ankomsten till häktet förklarat sig med berörda utslag nöjd, samt vid sådant förhållande Bolinder haft skälig anledning antaga, att detsamma icke blifvit af Johansson öfverklagadt, i följd hvaraf det icke må, såsom advokatfiskalen förmenat,
s. 637 Sida 637 i årgången börjar här
läggas Bolinder till last, att förenämnda utslag blifvit förvandlingsvis verkstäldt, oaktadt det icke tagit ât sig laga kraft, men Bolinder felaktigt förfarit derutinnan, att han, utan att hos länsstyrelsen anmäla frågan om böternas förvandling, ensam derom beslutat, funno justitieråden skäligt på det sätt ändra hofrättens utslag att, jemlikt det af hofrätten åberopade lagrum. Bolinder skulle för nyssberörda vid embetets utöfning begångna felaktighet böta 75 kronor; men från den ådömda ersättningen till Johansson ocli till Kongl. Maj:t och kronan blef Bolinder af bemälde justitieråd befriad».