Vägran att meddela resande, som färdades efter två hästar, särskild skjuts för fortskaffande med en häst af kärra, lastad med profsaker.

16 september 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 4,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 78–80 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 78–80 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 16 September 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Handlanden G. L. Haak, hvilken den 5 Mars 1874 anlände till Nyttorps gästgifvaregård med skjuts efter tre hästar, bestälde derstädes, för resans fortsättande till Grythyttehed, äfvenledes tre hästar, deraf två med åkdon och en lös till fortskaffande af en utaf Haak medhafd kärra, lastad med profsaker. — Kaptenen Reinhold Uggla, som i egenskap af entreprenör ombesörjde skjutshållningen vid gästgifvaregården, vägrade att lemna mer än två hästar, med anledning hvaraf Haak, som från annat håll mot drygare kostnad anskaffade den tredje hästen, i dagboken antecknade klagan öfver berörda vägran och tillika yrkade att varda ersatt för deraf föranledd drygare lega för den af honom sjelf anskaffade hästen.

s. 79 Sida 79 i årgången börjar här

Konungens befallningshafvande i Örebro län infordrade Ugglas förklaring häröfver; och deri anförde denne, att dä 2 § i de af Konungens befallningshafvande den 16 Oktober 1870 utfärdade dagboksstadgar innehölle att »skjuts ej erhölles för flyttsaker och foror, så framt dessa ej bestode af fogel från Norrland, ostron eller hummer», så hade Uggla icke varit skyldig att lemna häst till Haaks packkärra, helst som s. k. profver ej vore hänförliga till sådana saker, som resande, enligt dagboksstadgarne samt 28 kap. 13 § Byggningabalken, finge medföra till ett skeppunds vigt.

I anledning af hvad i ärendet förekommit yrkade länsmannen L. Elfving, såsom allmän åklagare, i en till Konungens befallningshafvande ingifven skrift: att, enär de af Haak vid tillfället medförda varuprofver icke vore hänförliga till flyttsaker och foror, som omnämndes i 2 § af dagboksstadgarne, och Uggla således utan laga skäl vägrat att lemna den bestälda tredje hästen, Uggla derför måtte ådömas bötesansvar.

Konungens befallningshafvande yttrade genom beslut den 9 Maj 1874: att enär Haak, hvilken ankommit till Nyttorps gästgifvaregård med skjuts efter tre hästar, af hvilka en begagnats för ett den resande tillhörigt åkdon, måste, då icke ens uppgifvits, att åkdonet med derå forslade effekter varit större eller tyngre än att det bort med gästgifvareskjuts fortskaffas, anses hafva varit berättigad att ej allenast erhålla skjuts för samma åkdon, utan ock det antal skjutshästar han för sin fortkomst i öfrigt behöfde, men skjutsentreprenören vägrat lemna honom mera än två hästar, till följd hvaraf Haak nödgats genom särskildt aftal anskaffa den tredje hästen; förty, under åberopande af 8 och 33 §§ i ofvan omförmälda dagboksstadgar samt 28 kap. 7 § Byggningabalken, fäldes kaptenen Uggla att, för hvad honom sålunda till last låge, bôta fem kronor och förpligtades tillika att ersätta Haak hvad denne utôfver laglig skjutslega för en häst på ifrågavarande skjutshåll erlagt med angifvet visst belopp.

s. 80 Sida 80 i årgången börjar här

Uggla besvärade sig hos Svea hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad han anfört i den till Konungens befallningshafvande ingifna förklaringen, att Konungens befallningshafvandes beslut måtte upphäfvas.

Hofrätten utlät sig i utslag den 24 December 1874: att som ifrågavarande med varuprof lastade kärra icke kunde anses annorlunda än som fora, hvarför Haak, som för sin egen fortkomst vid ofvanberörda tillfälle bekommit två hästar, icke emot 15 § i Gästgifvare-ordningen den 12 December 1734 och 20 § i Kongl. Förordningen den 11 December 1766, egt att påkalla gästgifvareskjuts; alltså blefve, med ändring af öfverklagade beslutet, kaptenen Uggla från ansvar och ersättningsskyldighet befriad.

Om detta utslag förenade sig hofrättsråden Ramsay ocli Retzelius samt assessoren Böök; hvaremot adjungerade ledamoten, fiskalen Geijer var af skiljaktig mening och förklarade, det han för sin del icke fann skäl att uti öfverklagade beslutet göra ändring.

Länsmannen Elfving anförde underdåniga besvär mot hofrättens utslag för så vidt kaptenen Uggla derigenom befriats från det af Konungens befallningshafvande honom ådömda bötesansvar och yrkade att Konungens befallningshafvandes beslut i den delen måtte fastställas.

Målet föredrogs den 16 September 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Carleson, Naumann, Huss och Lindhagen) pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens utslag i hvad det blifvit öfverklagadt, fastställa Konungens befallningshafvandes derutinnan meddelade beslut.

Justitieråden von Hofsten och von Segebaden deremot funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.