Leveransaftal. Vilkor. Bevisning. Återkallelse

17 november 1876


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 112–119 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 112–119 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 November 1876»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Leveransaftal

Domstolens referat

bemälde just.-råd ej skäl att, i anledning af sterbhusdelegarnes fullföljda talan, i hofrattens domslut göra ändring.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 November 1876.

Angående skyldighet att fullgöra leveransaftal, slutadt med ombud. Orderlista. Vilkor vid aftalet, tiden och stället för levereringen. Bevisning. Kontramandering.

Till rådst.r:n i Carlskrona uttog handelsbolaget med firma Chr. Broberg & son i Köpenhamn stämning â handlanden À. F. Almqvist med påstående, att, som den sistnämnde i Februari 1874 af Broberg & son genom deras handelsresande G. Luttropp köpt 15 säckar kaffe, att levereras då sjöfarten öppnades, dock ej med de från Köpenhamn först 'afgående ångbåtarne, men Almqvist, då sedermera ett större prisfall å kaffe inträffat, i bref till Broberg & son förklarat, att han icke ville emottaga kaffet, äfven om det afsändes till Carlskrona, Almqvist, som vore pligtig fullgöra köpeaftalet och för hvilkens räkning kaffepartiet blifvit af Broberg & son i Köpenhamn upplagdt, måtte förpligtas utgifva aftalad betalning för detsamma med 2,302 kronor 95 öre jemte 6 proc, ränta derå från den 1 Juli 1874, då kaffet bort betalas.

Bolaget företedde till en början följande handlingar:

dels en af Luttropp undertecknad s. k. orderlista från Carlskrona den 15 Februari 1874, deri Almqvist upptagits såsom köpare af 15 säckar Riokaffe efter utsått pris, att betalas med 3 månaders accept och levereras vid sjöfartens öppnande, men ej med första ångbåt;

dels ock en af bolaget i Oktober 1874 utfärdad faktura öfver, i följd af Luttropps ordres, för Almqvists räkning uppvägda 15 säckar Riokaffe till utsatt pris och vigt.

s. 113 Sida 113 i årgången börjar här

Almqvist genmälde: På Luttropps enträgna uppmaning hade Almqvist någon dag i Februari 1874 slutligen aftalat, att Almqvist köpte 15 säckar kaffe, men under vilkor, dels att det finge bero på honom sjelf att bestämma tiden för kaffets afsändande och den myckenhet kaffe, hvarje säck skulle innehålla, dels ock att, innan närmare bestämmelser i dessa hänseenden blifvit lemnade, köpet icke skulle anses afslutadt. Almqvist hade emellertid kort derefter beslutat upphöra med sin handelsrörelse och då genast skrifvit till bolaget, att han icke ville hafva något kaffe, emedan han vid nyssnämnda förhållande ej behöfde varan. Då omstämda kaffepartiet i allt fall icke blifvit Almqvist tillsändt, egde bolaget ej någon fordran hos honom. På grund häraf bestreds käromålet.

Bolaget bestred afseende å detta svaromål och åberopade 6 särskilda bref, hvilka utvisade följande: Den 26 Februari hade Almqvist till bolaget aflåtit ett bref med tillkännagifvande, att Luttropp genom sin bestämda försäkran, att prisfall å kaffe icke kunde på en längre tid inträffa, påtrugat Almqvist 15 säckar kaffe, men att han, då efter några dagars förlopp prisfall inträffat och sådant ytterligare väntades, icke ansåge sig pligtig emottaga kaffet utan anhölle, att detsamma icke måtte »effektueras». Sedan Almqvist erhållit bolagets svar å nämnda skrifvelse, hade han den 7 Mars ytterligare skrifvit till bolaget, att han vidhölle innehållet af sitt föregående bref och att, om bolaget det oaktadt envisades att sända kaffet, hvilket Almqvist ej behöfde eller kunde använda, varan icke komme att af honom emottagas eller betalas. I svar på bref från Luttropp hade Almqvist i bref den 24 Mars och 17 April i hufvudsak upprepat innehållet af de förra brefven. Den 19 Maj skref bolaget till Almqvist, att, då Luttropp, som på bolagets begäran förut skriftvexlat med Almqvist, dåmera bortrest, bolaget anmodade Almqvist att meddela skyndsam »afsändelseorder» på de till honom sålda 15 säckar kaffe, hvarjemte bolaget tillkännagaf, att, om Almqvist skulle vägra emottaga kaffet, bolaget genast komme att anställa rättegång mot ho-

Naumann, Tidsler, f. lagstiftn. etc. 14:e årg. 8

s. 114 Sida 114 i årgången börjar här

nom. Detta bref hade Almqvist besvarat sålunda, att han blott meddelade bolaget att han i början af April till annan person öfverlåtit sin handel och derföre ej kunde använda kaffet.

Derjemte anförde bolaget: Af hvad sålunda förekommit vore ådagalagdt, att Almqvist köpt ifrågavarande parti kaffe. Hans invändning om vilkor vid köpeaftalet förtjenade icke något afseende, då han ej kunde styrka de föregifna vilkoren. Vid sådant förhållande skulle säckarne ega vanlig storlek, enligt hvad fakturan utvisade, och det tillkomma bolaget att bestämma tiden för varans afsändande. Bolaget hade ock erbjudit Almqvist att tillsända honom varan före den 1 April, vid hvilken tid öfrige i Luttropps orderlista upptagne köpare bekommit hvad de reqvirerat. Blott i anledning af Almqvists vägran att emottaga partiet hade detsamma icke blifvit afsändt, hvadan han borde gälda ränta från den 1 Juli 1874.

Almqvist anmärkte häremot, att den i bolagets bref af den 19 Maj till honom stälda uppmaning att lemna »afsändelseorder» just utvisade, att vilkor i afseende å tiden för varans levererande verkligen förefunnits och att köpet således icke varit afslutadt innan en sådan bestämmelse skett. I motsatt fall hade bolaget säkerligen afsändt varan. Orderlistan vore oriktig i hvad Almqvist rörde. Han ha.de genast kontramanderat den ofullständiga reqvisitionen. Varan vore hvarken afsänd eller för Almqvists räkning upplagd. Bolaget hade ej lidit någon skada.

Bolaget erinrade, att i hvarje fall det ålegat Almqvist att meddela afsändningsorder. Äterkallelsen af köpet vore utan betydelse. Bolaget hade lidit skada genom prisfallet.

Medelst utslag den 25 Januari 1875 utlät sig rådst.r:n: att, enär Almqvist medgifvit, att han vid ett tillfälle i Februari månad 1874, efter aftal med bolagets reseombud G. Luttropp, af bolaget köpt femton säckar kaffe, som ostridigt varit så kalladt Riokaffe; samt Almqvist icke ens sökt förebringa någon bevisning derom, att, på sätt han såsom skäl för befrielse från bolagets stämningstalan uppgifvit, vid köpe-

s. 115 Sida 115 i årgången börjar här

aftalet för dess giltighet och bestånd fästats det vilkor, att Àlmqvist sjelf skulle bestämma ej mindre tiden för kaffets afsändande till honom, än äfven storleken på hvarje säck; ty och som vid sådant förhållande vitsord beträffande afsändningstiden måste tillerkännas den i målet företedda, af Luttropp undertecknade orderlista, deri tiden för afsändningen upptoges till den tidpunkt, då sjöfarten ånyo skulle öppnas, ehuru de dervid först afgående ångbåtarne icke skulle användas; samt Almqvist icke ens påstått, att den uti en under rättegången ingifven faktura upptagna storlek å hvarje kaffesäck vore en annan, än den i handeln vanligen förekommande, hvarom alltså det måste antagas, att vid köpslutet om kaffet Almqvist varit med Luttropp ense; fördenskull pröfvade rådst.r:n, som icke funne något afseende kunna fästas vid den bolaget, efter uppgörandet af ifrågavarande handelsaffär, af Almqvist meddelade skriftliga återkallelse deraf, rättvist ålägga Almqvist, hvilken genom sitt berörda skriftliga meddelande om återkallelse af handelsaffären finge anses hafva sjelf förorsakat, att kaffet icke dittills blifvit honom tillsändt, och som ej haft något att erinra hvarken mot det för kaffet med säckar i fakturan uppförda pris eller mot den deri upptagna betalningstid, att, emot erhållande af ofvanberörda femton säckar riokaffe, till bolaget genast utgifva genom stämningen fordrade 2,302 kronor 95 öre jemte 6 proc, ränta derå från den 1 Juli 1874 till dess full betalning skedde.

Almqvist vädjade till hofr:n ôfver Skåne och Blekinge. Bolaget hade icke visat, att Almqvist ej fastat uppgifna vilkoren vid aftalet med Luttropp, då Almqvist bestrede vitsord åt orderlistan och fakturan såsom fingerade handlingar. Äterkallelsen af handeln hade visserligen, då Almqvist ej afslutat den, icke varit behöflig, men Almqvist hade dock ansett sådan återkallelse lämplig. Äfven om Almqvist ansåges hafva brutit aftalet i fråga, kunde i allt fall sådant endast föranleda till skyldighet för honom att gälda skadeersättning, men derom vore ej i saken stämdt.

s. 116 Sida 116 i årgången börjar här

I dom den 10 Mars 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådst.r:ns utslag.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Hagerman och här.höfd. Wengberg, den senare referent.

V. här.höfd. Dickson anförde: »Som ostridigt är, att Broberg & son icke till Almqvist öfversändt ifrågavarande parti kaffe, hvilket, enligt hvad å bolagets sida uppgifvits såsom aftaladt, skolat frän Köpenhamn afsändas, dä sjöfarten år 1874 öppnades, ehuru ej med någon af de först afgående ångbåtarne; alltså och då köpeaftalet icke blifvit å Brobergs & sons sida fullgjordt, prôfvar jag för min del rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, ogilla bolagets talan».

Fiskalen Bruøelius yttrade: »Emedan Almqvist icke gittat bestrida, att han skrifvit det af bolaget inför rådst.r:n företedda bref till Broberg & son, hvilket stämplats i Carlskrona den 26 Februari 1874; samt Almqvist deruti medgifvit, att han den 13 i samma månad, efter aftal med Broberg & sons reseombud G. Luttropp, af nämnda firma köpt femton säckar kaffe; ty och som Almqvist uti omförmälda bref icke föreburit, att köpets giltighet och bestånd gjorts beroende af något vilkor, samt vid sådant förhållande afseende icke kan fästas å hvad Almqvist till befrielse från krafvet under rättegången anfört derom, att köpet icke skulle anses såsom fullbordadt förr, än Almqvist bestämt tiden för kaffets afsändande från Köpenhamn till Garlskrona; alltså och då genom hvad i saken förekommit Almqvist sjelf må anses hafva förorsakat, att kaffet icke blifvit honom tillsändt, samt Almqvist icke framstält anmärkning mot den i en ingifven faktura å hvarje kaffesäck upptagna storlek eller mot det i samma faktura för kaffet med säckar uppförda pris eller mot den deri angifna betalningstid, prôfvar jag för min del rättvist fastställa det slut, motvädjade utslaget innehåller».

I hofr:ns dom sökte Almqvist ändring under åberopande af hvad han förut anfört.

s. 117 Sida 117 i årgången börjar här

Bolaget bestred ändringssökandet under anmärkning, att, om än aftalet ej kunde anses såsom afslutadt köp, då dertill hörde att varan aflemnades, bolaget dock alltid egde att på grund af aftalet fordra köpets afslutande.

N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, konst, rev.- sekr. Norberg och t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde, att hofr:ns dom måtte fastställas.

Saken föredrogs den 19 Oktober 1876 inför H. D., dervid just.rådet Hernmarck yttrade: »Emedan Almqvist uti ett af honom till Chr. Broberg & son aflåtet, den 26 Februari 1874 i Carlskrona afstämpladt bref medgifvit, att han den 13 i samma månad af bemälda bolag genom dess ombud G. Luttropp köpt 15 säckar kaffe, samt Almqvist icke i sammanhang med detta medgifvande gjort någon anmärkning i den syftning att köpets giltighet och bestånd vore beroende af särskildt vilkor, vid hvilket förhållande hvad Almqvist under rättegången anfört derom, att köpeaftalet icke skulle anses såsom fullbordadt, innan han bestämt den myckenhet kaffe, hvarje säck borde innehålla, och tiden för varans afsändande från Köpenhamn till Carlskrona, ej förtjenar afseende; ty och som den omständighet, att, efter det köpeslutet parterne emellan kommit till stånd, Almqvist skriftligen hos Broberg & son tillkännagifvit sig icke vilja mottaga varan, lagligen ej kan föranleda dertill att, på sätt Almqvist förmenat, aftalet skulle anses upphäfdt; samt på grund af hvad i saken förekommit antagas måste, att Almqvist sjelf varit vållande dertill, att kaffet icke blifvit honom tillsändt, och någon försummelse härutinnan således ej ligger Broberg & son till last; alltså och då Almqvist, hvilken bestridt riktigheten utaf den af vederparten i målet ingifna faktura, icke närmare angifvit hvarutinnan densamma skulle vara felaktig, men bolaget å sin sida icke, emot hvad Almqvist i sådant hänseende anmärkt, visat, att ifrågavarande kaffeparti, efter den tid detsamma enligt köpeaftalet skolat levereras, varit af Broberg & son för Almqvists räkning upplagdt, prôfvar jag rättvist på det sätt fastställa hofr:ns dom i sjelfva saken, att Almqvist förpligtas att,

s. 118 Sida 118 i årgången börjar här

emot erhållande af de i fakturan afsedda 15 säckar kaffe, till Broberg & son genast utgifva fordrade 2,302 kronor 95 öre jemte 5 proc, ränta derå från den dag leveransen fullgöres, till dess betalning sker».

Just.rådet Lindhagen anförde: »Jag finner det väl vara ådagalagdt, att Almqvist genom en för honom bindande öfverenskommelse med svarandens handelsbiträde i Februari månad 1874 af svaranden reqvirerat femton säckar kaffe; men, enär svaranden, hvilken sjelf uppgifvit, att enligt nämnda öfverenskommelse kaffet skulle till Almqvist levereras då 1874-års sjöfart öppnades, ehuru icke med första ångbåtarne, ej levererat detta kaffe och icke ens styrkt sin uppgift derom, att kaffet blifvit för Almqvists räkning upplagdt, finner jag Almqvist numera icke kunna förpligtas att ifrågavarande parti kaffe emottaga eller betala; och varder derföre, meo voto, med ändring af domstolarnes beslut, svarandens i saken förda talan ogillad».

Just.rådet von Hofsten instämde med just.rådet Lindhagen.

Just.råden Bolin och Naumann biträdde den af just.- rådet Hernmarck yttrade mening.

Just.rådet Wretman instämde med just.rådet Lindhagen.

Just.rådet Carleson yttrade: »Som, efter min förmening, svaranden icke gittat, emot Almqvists bestridande, styrka, att dennes i Februari 1874 med Luttropp träffade och såsom grund för käromålet åberopade aftal om köp af ifrågakomne 15 säckar kaffe varit af annan beskaffenhet än Almqvist förmält, nemligen förenadt med vilkoret, att Almqvist egde bestämma ej mindre tiden, när kaffet skulle sändas,’ än äfven den myckenhet, hvarje säck skulle innehålla, och att förr, än närmare bestämning i dessa hänseenden lemnades, handeln ej finge anses afslutad; samt svaranden sjelf upplyst, att Almqvist redan i nyssnämnda månad anmält sin önskan, att kaffet icke måtte afsändas, och derefter upprepade gånger tillkännagifvit, att han icke komme att emottaga eller betala detsamma, samt slutligen

s. 119 Sida 119 i årgången börjar här

och då bolaget det oaktadt i Maj månad affordrat honom skyndsam afsändningsorder under hotelse af rättegång om varans mottagande vägrades, förklarat, att han, efter att dämera hafva öfverlåtit sin handel på annan, icke kunde använda kaffet och underkastade sig rättegång; alltså och då laga köp om förenämnda kaffe, hvarå svaranden förmält sig hafva i Oktober 1874 utfärdat faktura, ej får vid ofvan berörda förhållande anses hafva blifvit mellan parterne slutadt, prôfvar jag rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara det instämda käromålet icke kunna bifallas».

Kongl. Maj:ts dom, som enligt H. D:s förordnande skulle affattas i enlighet med den af just.rådet Lindhagen yttrade mening, utgafs den 17 November 1876.