Beträffande soda-luts och andra relativt skadliga ämnens utsläppande i å från derinvid belägna fabriker. Fiskets deraf orsakade minskning.
19 oktober 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 119–122 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 24 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 6 för det här referatet, men referatet börjar på s. 119 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 119–122 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 Oktober 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ansvar.
Sedan, vid en på föranstaltande af drätselkammaren i Göteborg hållen undersökning om anledningen till laxfiskets aftagande i Säveå, befunnits, att utsläppande at chlor och andra skadliga ämnen från de vid ån belägna fabriker förorsakade fiskens minskning, utfärdade K. bef:de i Göteborgs och Bohus län den 16 November 1870 kungörelse, innehållande förbud för egare och disponenter af fabriker vid Säveå och Mölndals ström att deri utsläppa chlor eller andra kemikalier, som kunde menligt inverka på fisket, vid bot af 50 kronor, till erläggande hvaraf jemväl hvar och en annan gjorde sig förfallen, genom hvars vållande vattendragen af slika skadliga ämnen förorenades. Detta beslut blef af Kongl. Maj:t enligt bref af den 30 Januari 1873 faststäldt.
s. 120 Sida 120 i årgången börjar här
Vid 1873-års hösteting med Askims härad yrkade länsmannen J. W. Gedda ansvar â grosshandlanden D. O. Francke, såsom disponent för Rosendals fabrikers aktiebolag, för det han låtit från nämnda fabriker uti Mölndals ström utsläppa sodalut, hvarigenom vattnet derstädes gjorts skadligt för fisket.
På åklagarens begäran såsom vittnen hörde Johannes Pettersson och Josef Johansson i Mölndal intygade sammanstämmande (i November 1873): att under några månader i början af senaste år sodaluten utsläppts direkte i Mölndals ström, men sedermera i en cistern utan att föras till vattnet; att sodaluten »för närvarande» utsläpptes från Götafors’ trämassefabrik i en träränna till Rosendal och derifrån vidare ut i Mölndals ström; att sodaluten vore så stark, att den sönderfrätte ylle; att vattnet i strömmen genom sodaluten gjordes odugligt att dricka och till matlagning, men vore användbart till tvätt.
Åklagaren företedde vidare instrument öfver en af lektorn i kemi A. Evert i Juni månad 1874 hållen undersökning af det »fluidum, som af K. bef.de blifvit till Evert för undersökning remitteradt». I detta instrument yttrade Evert, att berörda vätska uppkomme vid trämassas beredning på kemisk väg och att Evert ansåge tydligt, att denna vätska, isynnerhet då den utsläpptes i rinnande vatten, skulle orena detsamma och göra det otjenligt »för såväl ett som annat». -
Francke bestred åtalet. Af Everts undersökning framginge icke, att vattnet i Mölndals ström blifvit uppblandadt med några för menniskors helsa eller för fisket skadliga ämnen. För öfrigt hade åklagaren ej uppgifvit hvar den undersökta vätskan tagits.
Sedan åklagaren i anledning deraf upplyst, att vätskan upphemtats ur Mölndals ström vid det ställe, der den från fabrikerna ledande rännan utmynnade, anmärkte Francke, att vid sådant förhållande vore desto mindre ådagalagdt att hela vattenmassan i ån förderfvats.
s. 121 Sida 121 i årgången börjar här
Genom utslag den 30 April 1875 utlät sig här.r:n: att enär genom Johannes Petterssons och Josef Johanssons i Mölndal vittnesmål vore ådagalagdt, att från Götafors’ trämassefabrik utsläpptes sodalut i Mölndals ström, och det af ett utaf lektorn Evert afgifvet, på kemisk undersökning grundadt utlåtande inhemtades, att sådan vätska orenade vattnet och gjorde detsamma otjenligt till »såväl ett som annat», dömdes Francke, i sin egenskap af disponent för Rosendals fabrikers aktiebolag, hvilket egde trämassefabriken, att utgifva det i K. bef:des ofvanomförmälda kungörelse för utsläppande i nämnda ström af för fisket skadliga kemikalier stadgade vite 50 kronor, Konungens ensak, deraf hälften, skulle tillfalla Gedda.
Öfver detta utslag anförde Francke besvär hos Göta hofrätt. Genom K. bef:des kungörelse hade förbjudits allenast att i de uti kungörelsen omförmälda vattendrag utsläppa sådana kemikalier, som menligt inverkade på fisket. Evert vore icke kompetent att bedöma, huruvida sodalut vore skadlig för fiske. I allt fall hade han blott yttrat, att vattnet genom sodaluten blifvit otjenligt »för såväl ett som annat». Enligt åklagarens upplysning hade den af Evert undersökta vätskan hemtats vid det ställe, der rännan från Götafors utmynnade, d. v. s. omkring en mil från Säveån. Det vore omöjligt, att den utspädda luten, som ej innehölle chlor eller annat giftigt ämne, kunde skadligt inverka på fisket i allmänhet och särskildt på laxfisket i Säveån, för hvars bevarande kungörelsen utfärdats. Då åt denna kungörelse icke borde till men för förut anlagda fabriker gifvas någon extensiv tolkning, yrkades upphäfvande af öfverklagade utslaget.
I utslag den 10 Januari 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.
Om detta beslut förenade sig hofrättsråden Westring och Ekermann, assessoren Bergius och v. här.höfd. Andersson.
Assessoren Hessle var skiljaktig och yttrade: »Som det icke blifvit ådagalagdt, att ifrågavarande, i Mölndalsströmmen utsläppta sodaluten kunnat menligt inverka på
s. 122 Sida 122 i årgången börjar här
fisket, finner jag lagligt, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, ogilla åtalet».
I hofr:ns utslag sökte Francke i underdånighet ändring, under åberopande af hvad han förut anfört, hvarjemte han hemstälde, att utlåtande från fiskeriintendenten måtte infordras.
Målet föredrogs den 19 Oktober 1876 inför H. D., dervid H. D:s fleste ledamöter (just.råden Naumann, Bolin, von Hofsten och Lindhagen) funno skäl icke vara anfordt, som i hofr:ns utslag kunde verka ändring.
Just.råden Carleson, Wretman och Hernmarck yttrade, att, som laglig utredning saknades derom att den, efter hvad ofvan berördt vore, i Mölndalsströmmen utsläppta sodaluten varit för fisket skadlig, just.råden funne skäligt att, med ändring af hofr:ns öfverklagade utslag, ogilla den mot Francke förda talan.