Tvist om återgång af fastighets-köp. Utmätningsauktion innan denna tvist biifvit slutligen afgjord. Följden deraf att en sådan utmätningsauktion icke biifvit öfverklagad.
19 september 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 142–146 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 28 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 142–146 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Repslagaren O. F. Boberg, som tillhandlat sig fastigheten n:o 311 i 6:te qvarteret inom staden Sundsvall men underlåtit att med köpet lagfara, sålde den 28 Oktober 1872 samma egendom till muraren A. Dahlgren. Den 6 November nämnda år eller dagen efter tillträdesdagen afbetalte Dahlgren en del af den öfverenskomna köpeskillingen. Emellertid blefvo Dahlgren och Boberg oense, och den senare yrkade, efter stämning å Dahlgren till rådst.r:n i Sundsvall, att köpet mätte återgå. Genom utslag den 31 Mars 1873 förklarade ock rådst.r:n köpet ogiltigt och förpligtade Boberg att till Dahlgren återbära hvad han i afbetalning å köpeskillingen erlagt eller 550 kronor. Dahlgren vädjade till Svea hofrätt, men anhöll det oaktadt hos magistraten i Sundsvall om verkställighet af rådst.r:ns utslag för utbekommande af berörda 550 kronor.
Den 12 Juni 1873 anstäldes utmätning hos Boberg, dervid denne såsom tillgång uppgaf ifrågavarande fastighet, hvilken ock i mät skrefs. Öfver utmätningsförrättningen klagade Boberg hos K. bef:de i Vester-Norrlands län samt yrkade upphäfvande af densamma på den grund att Dahlgren sjelf fullföljt talan emot rådst.r:ns omförmälda utslag. Genom resolution den 26 Juni 1873 förklarade K. bef:de besvären ej förtjena afseende, i följd hvaraf utmätningen komme att vidare i laga ordning fortgå.
Auktion å fastigheten utlystes till den 9 September 1873. Dagen förut anhöll Dahlgren, att, som han hos hofr:n fullföljt talan mot rådst.r:ns utslag, auktionen måtte tills vidare uppskjutas; men magistraten förklarade denna framställning icke kunna bifallas. Vid auktionstillfället protesterade Dahl-
s. 143 Sida 143 i årgången börjar här
gren mot fastighetens försäljning men bjöd sedan sjelf på. egendomen, som för 2,010 kronor inropades af handlanden A. Witkowsky. Sedan Witkowsky erlagt köpeskillingen, utfärdade auktionskammaren påföljande dag till honom köpebref å fastigheten, hvilken finge genast tillträdas. Auktionen blef icke af Dahlgren öfverklagad; men den 24 November 1873 sökte han på grund af köpebrefvet den 28 Oktober 1872 lagfart å fastigheten. Denna ansökning blef dock afslagen.
Uti tvisten emellan Dahlgren och Boberg meddelade hofr:n den 30 April 1874 dom, deri hofr:n, med ändring af rådst.r:ns utslag, förklarade köpet den 28 Oktober 1872 fast och förty ogillade Bobergs talan om detsammas återgång. Denna dom vann laga kraft.
På sommaren 1874 sökte Witkowsky hos magistraten handräckning för att komma i besittning af fastigheten, hvilken Dahlgren vägrat att till Witkowsky afträda; men genom utslag den 6 Juli nämnda år förklarade magistraten frågan tvistig och hänvisade Witkowsky att sin talan emot Dahlgren efter stämning i laga ordning anhängiggöra och utföra.
I anledning deraf uttog Witkowsky i September 1874 stämning å Dahlgren till rådst.r:n i Sundsvall med yrkande, att Dahlgren måtte förpligtas .att genast afträda fastigheten till Witkowsky.
Dahlgren genmälde: Genom hofr:ns laga kraftvunna dom af den 30 April 1874 hade köpet emellan Boberg och Dahlgren förklarats beståndande. Deraf följde att Dahlgren redan den 28 Oktober 1872 biifvit rätt égaré af fastigheten, hvilken således icke lagligen kunnat tagas i mät för gäldande af Bobergs skuld. Den sistnämndes skyldighet att återbära ofvanomförmälda 550 kronor hade ock i följd af domen upphört. Magistraten hade olagligen förfarit, då magistraten dels tagit i mät fastigheten, oaktadt Boberg haft annan egendom, dels ock, utan afseende å Dahlgrens invändning och innan laga kraftegande dom fallit samt således i uppenbar strid mot 3 kap. 5 § U. B. och 26 kap. 2 § R. B., låtit exsekutivt försälja samma fastighet. Ehuru Dahlgren icke
s. 144 Sida 144 i årgången börjar här
111 Tvist om återgång af köp. Utmätningsauktion icke öfverklagad.
öfverklagat utmätningen och auktionen, vore dock begge dessa förrättningar att anse såsom en nullitet. Witkowsky, som köpt fastigheten senare än Dahlgren och dessutom icke å sitt köp sökt lagfart, kunde således ej ega bättre rätt än Dahlgren. På dessa skäl bestreds käromålet.
Häremot erinrade Witkowsky: Han hade ej sökt lagfart å fastigheten af den anledning, att hans fångesman Boberg ej fått uppbud, som således icke kunnat Witkowsky beviljas. Då Dahlgren ej heller fått uppbud, kunde nyssnämnda förhållande icke inverka på Witkowskys rätt. Fastigheten hade på Dahlgrens egen begäran och för uttagande af hans fordran biifvit i laga ordning utmätt och försåld. Då Dahlgren ej öfverklagat auktionsförrättningen, hade den samma mot honom vunnit laga kraft. Witkowsky, som inropat fastigheten med rätt att densamma genast tillträda samt betalt köpeskillingen och fullgjort alla försäljningsvilkor, vore förty lagligen berättigad att komma i besittning af sin egendom.
Medelst utslag den 26 Oktober 1874 utlät sig rådst.r:n: att enär det emellan Boberg och Dahlgren upprättade köp genom hofr:ns ofvannämnda dom förklarats gällande, och Dahlgrens rätt till fastigheten, vid det förhållande, att hans köpebref derå vore tidigare upprättadt än det af auktionskammaren för Witkowsky utfärdade, samt den sistnämnde ej erhållit uppbud å gården, ej lagligen förringades af den till Witkowsky gjorda försäljningen, blefve käromålet ogilladt.
Witkowsky vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 31 December 1875 yttrade: att, som, efter det för Dahlgrens fordran ifrågavarande fastighet tagits i mät och sedermera biifvit å exsekutiv auktion den 9 September 1873 till Witkowsky försåld att genast tillträdas, Dahlgren, som haft kännedom om dessa förhållanden, icke öfverklagat vare sig utmätningen eller auktionen, hvilken senare således emot honom vunnit laga kraft, blefve, med ändring af rådst.r:ns nu öfverklagade utslag, Dahlgren förpligtad att till Witkowsky genast afträda ofvanomförmälda fastighet.
s. 145 Sida 145 i årgången börjar här
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet friherre Leuhusen, assessoren Moberg och v. här.höfd. Ahlgren.
Referenten, v. här.höfd. Carlson yttrade: »Emedan försäljning af ifrågavarande fastighet på grund af utmätning, som, efter det rådst.r:n i tvist emellan Boberg och Dahlgren, angående återgång af det dem emellan den 28 Oktober 1872 upprättade köp om samma fastighet, genom utslag den 31 Mars 1873 förklarat köpet skola återgå och Boberg pligtig att till Dahlgren återbära å köpeskillingen uppburna 550 kronor, biifvit, Dahlgren till säkerhet för utbekommande af nämnda belopp, verkstäld, icke bort ega rum förr än rådst.r:ns omförmälda utslag vunnit laga kraft, samt vid sådant förhållande magistratens åtgärd att, på sätt som skett, den 9 September 1873, innan hofr:n, i anledning af den klagan, som mot samma utslag derstädes fullföljts, meddelat yttrande, fastigheten försälja, icke kan förringa den rätt till fastigheten, som Dahlgren vid tiden för berörda exsekutiva försäljning må hafva egt; alltså och då hofr:n genom dom den 30 April 1874, som, efter hvad i saken biifvit upplyst, vunnit laga kraft, förklarat omförmälda emellan Boberg och Dahlgren upprättade köp om fastigheten skola ega bestånd, finner jag, utan afseende derå att Dahlgren icke öfverklagat auktionen den 9 September 1873, då Witkowsky inropat fastigheten, ej skäl att göra ändring i det slut, hvari rådst.r:m i saken stannat».
Assessoren Almgren fann ej skäl att i rådst.r:ns öfverklagade utslag göra ändring.
Dahlgren sökte ändring i hofr:ns dom.
N. Rev. (t. f. rev.-sekr:ne Norberg, Cöster och Lilliestråle, den sistnämnde föredragande), hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 21 Augusti 1876 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Rabe, von Segebaden och Svedelius) biföllo N. Rev:s betänkande.
Just.rådet Almqvist yttrade: »Emedan genom hofr:ns den 30 April 1874 meddelade, ostridigt laga kraftvunna dom Naumann, Tîdskr. f. lagstiftn. ete. 14:e arg. 10
s. 146 Sida 146 i årgången börjar här
det köp, hvarmedelst Dahlgren af Boberg förvärfvat ifrågavarande fastighet, är vordet ansedt gällande och den af Boberg förda talan om köpets återgång ogillad, samt vid sådant förhållande, efter min åsigt, såväl det Dahlgrens fordringsanspråk, som afsåg återbekommande af verkstäld afbetalning å köpeskillingen och hvilket endast i händelse af köpets återgång egde laglig grund, förlorat giltighet, som ock i följd deraf de exsekutiva åtgärder med fastigheten, hvilka för uttagande af denna fordran kommit att ega rum, äro att anse såsom till all verkan förfallna, pröfvar jag f. m. d. rättvist att i förevarande sak, med upphäfvande af hofr:ns dom, fastställa rådst.r:ns beslut».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876.