Eger allmän åklagare fortsätta åtal på grund af hustrus angifvelse mot sin man om misshandel, ehuru hustrun återkallar sin angifvelse.

11 augusti 1876


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 148–150 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 30 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 1.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 148–150 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 11 Augusti 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

K. F. om Strafflagens införande m. m. d. 16 Febr. 1864, 19 § 4 mom. Våldsamt motstånd vid offentlig förrättning, eller icke?

Vid rådst.r:n i Mariestad yrkade stadsfiskalen C. Bourdin den 4 Oktober 1875 ansvar å förre handlanden C. À. Kihlbaum för det han dels vid flera tillfällen misshandlat sin hustru, dels ock nämnda dag, då han skolat af Bourdin inställas vid domstolen för att afgifva genmäle å förstberörda ansvarspåstående, gjort våldsamt motstånd.

Hustru Kihlbaum infann sig vid rådst.r:n och förklarade, att hon nödgats hos åklagaren angifva sin man för berörda misshandel. Sedan mannen Kihlbaum bestridt åtalet och målet biifvit för bevisnings förebringande uppskjutet till den 18 Oktober, inlemnade Kihlbaum sistnämnda dag en af hans hustru undertecknad skrift, deri hon förklarade sig återkalla af henne till Bourdin eller inför rätten fällda yttranden, på grund hvaraf hon kunde ansetts hafva till åtal för misshandel angifvit sin man, samt anhöll att målet måtte afskrifvas. Under åberopande af denna skrift yrkade Kihlbaum afskrifning af målet; men Bourdin förklarade, att han på grund af hustru Kihlbaums angifvelse fortsatte åtalet.

s. 149 Sida 149 i årgången börjar här

I utslag sistnämnda dag yttrade rådst.r:n: att som Kihlbaum ingått i svaromål på det åtal, som på grund af hustruns angifvelse mot honom anstalts för uppsåtlig misshandel å henne, och Bourdin, oaktadt hustru Kihlbaum i omförmälda skrift återkallat sin angifvelse, förklarat sig vilja fullfölja berörda åtal, funne rådst.r:n, på grund af 19 § 4 mom. i K. F. om nya strafflagens införande m. m. den 16 Februari 1864, sig lagligen icke kunna, på sätt Kihlbaum yrkat, afskrifva målet från vidare åtgärd, hvadan Bourdin egde att sin talan i målet vidare utföra och styrka efter befogenhet. Emot detta beslut anmälde Kihlbaum missnöje, hvilket han hänvisades att fullfölja i sammanhang med hüfvudsaken.

Sedan flera vittnen angående den åtalade misshandeln biifvit afhörda, åberopade Bourdin, i fråga om åtalet emot Kihlbaum för våldsamt motstånd vid förut omförmälda tillfälle, två vittnen, hvilka sammanstämmande berättade: Då Bourdin den 4 Oktober 1875 kallade Kihlbaum till rådst.r:n för att svara på åtalet angående misshandeln mot hustrun, hade Kihlbaum förklarat, att han alldeles icke ämnade åtlyda kallelsen. Bourdin hade i anledning deraf fattat i Kihlbaum och bedt honom följa med. Kihlbaum hade då spjernat emot och sökt rycka sig lös, men biifvit af Bourdin dragen genom förstugan utför trappan, dervid ena vittnet och en smed »kört på» bakifrån.

Kihlbaum bestred vittnesmålet och anmärkte, att då domstolen icke ålagt Kihlbaum att vid hemtningspåföljd i målet sig inställa, Bourdins åtgärd att fatta Kihlbaum i kragen och med våld tvinga honom att medfölja, i allt fall varit olaglig.

Genom slutligt utslag den 22 November 1875 blef Kihlbaum af rådst.r:n dömd för uppsåtlig misshandel å sin hustru till fängelse i sex månader; hvarjemte rådst.r:n vidare sig utlät: att som Kihlbaum genom tvenne vittnens berättelser vore lagligen öfvertygad att, då Bourdin kallat Kihlbaum till inställelse inför rådst.r:n att svara i målet angående misshandeln, men Kihlbaum förklarat, att han icke

s. 150 Sida 150 i årgången börjar här

ämnade åtlyda denna kallelse, samt Bourdin med anledning deraf fattat tag i honom och bedt honom medfölja, hafva spjernat emot och försökt att slita sig lös, hvilket likväl icke lyckats; samt Kihlbaum sålunda vid offentlig förrättning gjort våldsamt motstånd, fäldes Kihlbaum, i förmågo af 10 kap. 6 § strafflagen, att derför böta 25 kronor, hvilka böter, i brist af tillgång, skulle, jemlikt 2 kap. 11 § och 4 kap. 7 § nämnda lag, i stället öfvergå till 15 dagars fängelse, som med ofvanomförmälda fängelsestraff skulle förenas.

Kihlbaum klagade hos Göta hofrätt, som i utslag den 1 Maj 1876 pröfvade lagligt fastställa rådst.r:ns utslag den 18 Oktober 1875; hvarjemte hofr:n ej fann skäl att i rådst.r:ns slutliga utslag meddela annan ändring, än att Kihlbaum skulle för misshandeln mot sin hustru hållas till fängelse i tre månader.

I hofr:ns utslag sökte Kihlbaum ändring.

Målet föredrogs den 11 Augusti 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Cramer, friherre Leuhusen, Rabe, Huss, von Segebaden och Svedelius), dervid H. D. fann ej skäl vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns utslag i fråga om det Kihlbaum för misshandel å hustrun ådömda ansvar.

Beträffande åter åtalet mot Kihlbaum för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning, så enär det tillhört rådst.r:n att, om så varit nödigt, förordna, att Kihlbaum skulle till rätten hemtas, och Bourdin icke på grund af egen tjenstemyndighet utan rättens bud egt att sådan hemtning verkställa; alltså och då Bourdins åtgärd att Kihlbaum till rätten hemta icke skett efter rådst.r:ns förordnande samt följaktligen nämnda åtgärd icke kunde anses hafva utgjort offentlig förrättning, funne H. D:s fleste ledamöter, med ändring af domstolarnes beslut, Kihlbaum icke kunna i denna del af målet till ansvar dömas.

Just.råden Huss och Svedelius funno ej heller i denna del af målet skäl vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns utslag.