Naumanns tidskrift 1877 s. 156

På begäran af kommissionslandtmätaren K. Lundblad och kamreraren D. Lindgren, i egenskap af syssloman i fabrikören A. J. Söderströms konkurs, om försäljning i den ordning, som för utmätt fast egendom vore stadgad, af konkursboet tillhörige gården och tomten mo 9 i Ulricehamn med

s. 157 Sida 157 i årgången börjar härKopiera citering

egendomen tillhörande åbyggnader, skogslott och en ångpanna med maskiner och rörledningar, förrättades den 12 April 1875 inför magistraten i nämnda stad offentlig auktion, dervid tillkännagafs, bland annat, att utrop skulle ega um i upp- och afslag, om hvilket auktionssätt underrättelse meddelades. Sedan utrop i uppslag egt rum, utropades fastigheten i afslag för 28,500 kronor, hvilken summa småningom minskades till 14,100 kronor, »då» — såsom orden lyda i auktionsprotokollet — »ingeniören A. E. Carlmark och landsfiskalen L. Andersson ropade »mitt», hvarefter klubban föll». Carimark anmälde, heter det vidare i protokollet, att hans bud skett för handlanden L. L. Siedberg, för hvilken han, »skulle» innehafva fullmagt, samt yttrade den åsigt, att ordet »mitt» först af honom ropats. Magistraten meddelade icke något särskildt yttrande i anledning af hvad Carlmark sålunda anfört, utan omförmäler protokollet endast, att nytt utrop i uppslag företogs emellan Carlmark och Andersson, dervid den sistnämnde, efter åtskilliga bud och öfverbud, stannade för högsta anbudet, eller 14,380 kronor, hvilket med klubbslag fastades.

Öfver auktionsförrättningen klagade Siedberg hos K. bef:de i Elfsborgs län under yrkande, att, som hans ombud Carlmark ropat »mitt» före Andersson, magistratens åtgärd att ånyo utropa fastigheten, måtte förklaras obehörig och Siedberg tillerkännas fastigheten för sitt auktionsbud, 14,100 kronor. Siedberg företedde dels ett af Carlmark utfärdadt, under edsförpligtelse underskrifvet intyg derom, att han vid auktionen gjort sitt bud före Andersson, och dels utdrag af Redvägs här:rätts protokoll den 14 April 1875, utvisande, att på Siebergs begäran och för dödsfalls skull afhörts vittnen, som berättat:

ett vittne: att vittnet, som vid auktionen verkstält utropen och fört klubban, toge på sin ed, att Carlmarks inrop skett först, och att, då vittnet ämnade slå för detta bud, hade, under det klubban föll, men innan den träffat bordet, Anderssons rop hörts så tätt efter, att vittnet ej förmått hindra klubbans fall; samt att vittnet icke vid till-

s. 158 Sida 158 i årgången börjar härKopiera citering

fället hört något missnöje uttalas öfver den förnyade auktionsåtgärden;

ett vittne: att, vid utropet i afslag, 2 rop af mitt hörts nästan ögonblickligen på en gång af Carlmark och Andersson, dock, efter vittnets uppfattning, Carlmarks rop något ögonblick före Anderssons, men att utropen följt så tätt på hvarandra, att utroparen ej medhunnit att emellan dem fälla klubban; att vittnet ej hört någon anmärkning mot det förnyade utropet; samt att Carlmark genast, sedan klubban fallit, tillkännagifvit att ropet skett för Siedbergs räkning och tillika framlemnat dennes fullmagt att göra inropet;

ett vittne: att vittnet, som vid auktionen sutit bredvid Carlmark, först hört dennes rop af »mitt» och omedelbart derefter Anderssons, men att, enär Carlmark talat med hög röst och Andersson med låg stämma, vittnet icke tilltrodde sig att med visshet afgöra hvilkenderas bud först afgifvits;

ett vittne: att vittnet, som endast bemärkt Carlmarks rop, omedelbart efter klubbslaget hört denne uppgifva, att ropet skett för Siedberge räkning, hvarefter Carlmark framlemnat en handling, som vittnet antagit vara Siedbergs fullmagt.

Samtliga vittnena hade hört Carlmark vid det förnyade utropet göra några bud.

Andersson hördes och invände: att Carlmark icke visat någon fullmagt från Siedberg, hvadan den sistnämnde ej vore behörig att öfverklaga auktionen; att begge ropen skett samtidigt eller i allt fall så liktidigt, att auktionsförrättaren ej medhunnit att emellan dem fålla klubban; att, då Carlmark ej anmält missnöje med det förnyade utropet, utan tvärtom dervid gjort nya anbud, Carlmark måste anses hafva godkänt magistratens förfarande. På grund häraf yrkade Andersson, som enligt företedt qvitto guldit köpeskillingen, att Siedbergs klagan måtte ogillas.

Magistraten yttrade i infordradt utlåtande: att vid auktionstillfället magistratens ordförande trott sig hafva förnummit, att Carlmarks rop skett i någon mån före Anderssons, men att magistratens öfrige ledamöter, två rådmän,

s. 159 Sida 159 i årgången börjar härKopiera citering

förklarat, att så icke varit förhållandet, utan ansett, att den förmodade tidsskilnaden häriedt sig frän den omständigheten, att Carlmark uttalat sitt bud högt, men Andersson deremot med särdeles låg stämma; att, på begäran af Andersson, nytt utrop egt rum utan protest från Carlmark, som visserligen yttrat sin åsigt, att han först afgifvit sitt anbud, men icke framställt något derpå grundadt yrkande, utan tvärtom deltagit i det följande utropet i uppslag; att Carlmark väl före sista utropet tillkännagifvit, att hans bud skett för Siedbergs räkning, men att fullmagt af denne ej biifvit af magistraten emottagen och föredragen; samt att magistraten ansåge sig hafva, till följd af omständigheterne, rätteligen förfarit, då den låtit nytt utrop ske.

K. befide meddelade utslag den 15 Maj 1875, deri, jemte förklarande att Anderssons anmärkning, att Carlmark icke med fullmagt styrkt, att det af honom gjorda inrop af ifrågavarande fastighet i verkligheten skett för Siedbergs räkning samt att förty denne icke vore behörig att i saken föra talan, icke utgjorde hinder för besvärens upptagande till hufvudsaklig pröfning, K. bef:de i öfrigt sig utlät: att, om än den i saken åstadkomna bevisning föranledde dertill att Carlmarks bud afgifvits något ögonblick före Anderssons, hade den sistnämndes likväl skett så omedelbart efter Carlmarks, att auktionsförrättaren icke hunnit med klubbslag fästa Carlmarks anbud, innan Andersson jemväl ropat »mitt», samt begge ropen sålunda skett innan klubban fallit, vid hvilket förhållande desamma måste anses såsom samtidigt afgifne; hvadan och då magistraten rätteligen förfarit derutinnan, att den låtit auktionen derefter fortgå i uppslag emellan bjudarne, af hvilka Andersson sedermera ostridigt stannat för högsta anbudet, K. bef:de funne skäl icke hafva förekommit att i öfverklagade auktionen göra ändring.

Siedberg anförde besvär hos Göta hofrätt: För uttalande af ordet »mitt» erfordrades så kort tid, att det alltid kunde uttalas emellan en spekulants anbud och klubbans fall. Antoges K. bef:des åsigt, att bud, som gåfves före klubbslaget, skulle anses samtidiga, förfelades helt och hållet

s. 160 Sida 160 i årgången börjar härKopiera citering

afsigten med försäljningen i afslag, eller att framtvinga anbud, när summan hunnit det belopp, en spekulant verkligen ville betala. En spekulant kunde nämligen i så fall vänta till dess en annan ropat »mitt», viss derom att äfven han, innan klubban fölle, kunde hinna afgifva sitt bud och derigenom åstadkomma nytt utrop. Enligt K. F. den 29 Nov. 1823 finge endast i det fall, att under afslagsropen 2 eller flera bjudare på en gång ropade »mitt», nytt utrop emellan dessa bjudare ega rum, men det vore fullkomligt styrkt, att Carlmarks rop skett före Anderssons, och att således ej begge afgifvits på en gång.

Öfver besvären hördes såväl Andersson som sysslomannen Lundblad och Lindgren, hvilka samtlige yrkade auktionens fastställande, Lindgren under särskildt förklarande, att han, som vid auktionen närvarit, iakttagit, att Carlmarks och Anderssons rop skett så ögonblickligt på hvarandra, att magistratens åtgärd att göra nytt utrop vore fullt befogad.

I utslag den 12 November 1875 fann hofr:n ej skäl meddela ändring i K. bef:des utslag.

Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Westring, assessoren Bergius, referent, ocli v. här.höfd. Andersson.

Assessoren Hessle var från detta beslut vidkommande hufvudsaken skiljaktig och utlät sig: »Enär, i fråga om exsekutiv försäljning af fast egendom, K. F. den 29 November 1823 stadgar, att endast för det fall, att två eller flere bjudare under afslagsutropen på en gång ropa »mitt», auktionen skall emellan desse bjudare fortgå i uppslag, samt genom den af Siedberg åstadkomna bevisning biifvit tillförlitligen utredt, att vid ifrågavarande auktion Siedbergs ombud Carlmark ropat »mitt» förr än Anderssons anbud afgifvits, finner jag, utan afseende derå att auktionsförrättaren icke hunnit med klubbslag fästa Carlmarks anbud, innan Anderssons inrop hördes, lagligt förklara, att nytt utrop emellan desse bjudare ej bort vid auktionen ega rum, hvarföre jag, med upphäfvande af K. bef:des utslag här-

s. 161 Sida 161 i årgången börjar härKopiera citering

utinnan, visar ärendet äter till magistraten för vidare laglikmätig behandlings.

Siedberg sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts dom den 3 Aug. 1870 uti ett med nu förevarande likartadt mål, hofr:ns utslag måtte upphäfvas samt målet återförvisas till magistraten.

N. Rev. t. f. (rev.-sekr:ne Norberg och Cöster) hemstälde i afgifvet betänkande, att, då genom hvad i saken förekommit, det icke torde vara, mot hvad magistraten vid ifrågavarande auktion antagit, tillförlitligen utredt, att vid auktionen Carlmarks rop af »mitt» egt rum före Anderssons, så att till följd deraf den förres anbud bort fastställas, hofr:ns öfverklagade beslut måtte varda af Kongl. Maj: t gilladt.

Föredraganden, t. f. rev.-sekr. Lilliestråle hemstälde för sin del, på de af assessoren Hessle i hofr:n anförda skäl, att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns och K. bef:des beslut, undanrödja all verkan af magistratens åtgärd att företaga nytt utrop i uppslag emellan Carlmark och Andersson, och att i följd deraf ärendet måtte återförvisas till magistraten för vidare laglikmätig behandling.

Saken föredrogs den 23 Augusti 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, von Segebaden och Svedelius), dervid N. Rev:s betänkande bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876.

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc, 14:e årg.