Aterkalladt köp om fastighet och lösören, enligt särskild ôfverenskommelse, som likväl ej blifvit intagen i köpekontrakt eller köpebref.
19 september 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 169–173 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 34 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 3 för det här referatet, men referatet börjar på s. 169 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 169–173 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 27 Februari 1874 upprättades i vittnens närvaro emellan Magnus Andersson i Råmanstorp under Mangen och färgaren Magnus Olsson i Stora Gårdsås dels ett köpekontrakt, hvarigenom Andersson till Olsson för en köpesumma af 4,500 kronor, som vore genom förbindelse betald och derför qvitterades, försålde 11 öre 5 penningar skatt af % mantal Mangen jemte alla sina lösören, bestående af möbler och husgeråd, åker och körredskap, kreatur, spanmål och foder, utan att dock i kontraktet utmärktes huru stor del af köpeskillingen på nämnda lösegendom belöpte; dels ett köpebref, deri Andersson, utan att omnämna lösegendomen, förklarade, att han för en bekommen köpesumma af 4,500 kronor till Olsson försålde sin ofvan berörde fastighet på de vilkor, som vore i köpekontraktet bestämda, och med tillträdesrätt
s. 170 Sida 170 i årgången börjar här
den 14 Mars 1874; samt dels en handling så lydande: »Det egendomskëp, undertecknad nedanskrifne dag med Magnus Andersson uppgjort om 11 öre 5 penningar skatt samt all lösöre, enligt kontrakt, ega så väl köpare som säljare före kl. 6 på aftonen d. l:sta nästa Mars att uppsäga»; varande denna handling undertecknad af begge parterne och bevittnad af samma personer, som bestyrkt köpeafhandlingarne, samt aflemnad till Andersson ofvannämnde den 27 Februari samtidigt med det denne, mot bekommande af köpeskillingsrevers, tillställde Olsson köpeafhandlingarne.
Andersson uttog i Maj 1874 stämning å Olsson till Fryksdals nedre tingslags här.rätt med påstående, att, som Andersson den 28 förutgångne Februari, eller dagen efter köpets afslutande och således inom den bestämda tiden, hos Olsson återkallat köpet, men Olsson icke destomindre satt sig i besittning af lösegendomen och förskingrat en del af densamma samt yttrat afsigt att jemväl omhändertaga fastigheten, köpet måtte förklaras ogildt samt Olsson varda ålagdt ej mindre återställa köpebrefvet jemte de lösören, som funnes i behåll, än äfven utgifva godtgörelse för den förskingrade lösa egendomen.
Under bestridande af käromålet anförde Olsson: att genom köpekontraktets och köpebrefvets upprättande och dessa handlingars öfverlemnande till Olsson samt Anderssons emottagande af köpeskillingsrevers köpet blifvit definitivt och ovilkorligt afslutadt; att öfverenskommelsen om ömsesidig uppsägningsrätt endast innebure ett förbehåll för säljaren att med begagnande af nämnda rätt framdeles vinna egendomen åter, hvilken ôfverenskommelse dock, såsom stridande emot 1 kap. 2 § J. B., vore utan verkan; att denna ôfverenskommelse vore ett vilkor, som icke blifvit i köpeafhandlingarne intaget, och sålunda, enligt åberopade §, icke gällande; att, äfven om öfverenskommelsen om uppsägningsrätt skulle kunna anses bindande, Andersson dock icke kunde derpå grunda någon rätt, enär i allt fall någon laglig uppsägning af köpet hos Olsson icke egt rum, utan hade dervid sålunda tillgått, att, då Andersson ofvannämnde den 28
s. 171 Sida 171 i årgången börjar här
Februari infunnit sig i Olssons drängstuga, hvarest, förutom Olsson, 2 andra personer innevarit, Andersson till Olsson yttrat: »det blir väl ingenting af det vi gjorde upp i går», samt, på fråga af Olsson om anledningen dertill, svarat att hans föräldrar vore emot försäljningen af fastigheten, hvarefter Andersson, ehuru anmodad af Olsson att medfölja till dennes bostad för vidare samtal om saken, aflägsnat sig utan att vare sig återfordra köpeafhandlingarne eller erbjuda sig återställa köpeskillingsreversen.
Andersson anmärkte häremot, att, till följd af öfverenskommelsen om ömsesidig uppsägningsrätt, något definitivt köp emellan parterne icke kunde anses afslutadt färr än uppsägningstiden obegagnad gått till ända; att, då genom köpeafhandlingarne någon eganderätt till fastigheten sålunda icke kunde anses hafva öfvergått till Olsson, vore ej heller öfverenskommelsen om uppsägningsrätt att betrakta såsom något sådant vilkor, som i åberopade lagrum omförmäldes, samt att en skriftligen, i vittnens närvaro upprättad, ôfverenskommelse måste anses giltig, äfven om densamma icke i köpeafhandlingarne omförmäldes; och förmenande Andersson, att uppsägningen af köpet i fullt laglig ordning egt rum, till stöd för hvilken åsigt han åberopade två vittnen, hvilka intygade, det ena: att ifrågavarande den 28 Februari på morgonen Olsson för vittnet omtalat, att han inköpt Anderssons fastighet under vilkor af 2 dagars uppsägningstid, men tillagt, att han väntade uppsägning från Anderssons sida; att på aftonen vid besöket i drängstugan Andersson till Olsson yttrat: »det vi gjorde upp i går blir nog ingenting utaf, ty mina föräldrar äro emot det»; det andra vittnet: att Anderssons ord vid sistnämnda tillfälle fallit sålunda: »det vi gjorde upp i går blir om intet», och att Andersson, på Olssons fråga om anledningen dertill, tillagt, att hans far ej ville tillåta försäljningen; samt begge vittnena sammanstämmande: att under samtalet intet yttrats om återställande af köpeskillingsreversen eller köpeafhandlingarne.
Här.r:n yttrade i utslag den 2 November 1874: att som ostridigt vore att, sedan parterne den 27 Februari 1874
s. 172 Sida 172 i årgången börjar här
upprättat skriftlig afhandling, hvarigenom Andersson till Olsson försålt ofvan omförmälda fastighet jemte all sin lösegendom af möbler och husgeråd, åker- och körredskap, ett sto, sex kor, sju får, en tunna råg, åtta tunnor hafre, sex tunnor potatis äfvensom allt foder, som då funnes å egendomen, emot öfverenskommen köpeskilling 4,500 kronor, derå Olsson samma dag till Andersson utfärdat förskrifning, parterne i sammanhang dermed öfverenskommit, att en hvar af dem skulle ega att före kl. 6 på aftonen den 1 nästpåföljande Mars uppsäga köpeaftalet, samt skriftlig afhandling derom i tvenne vittnens närvaro upprätta; alltså och då således förr, än den stadgade uppsägningstiden gått till ända utan att å någondera sidan uppsägning skett, det aftalade köpet icke kunde anses hafva blifvit fullbordadt, samt upplyst vore, att Andersson dagen efter aftalet eller den 28 Februari 1874 uppsagt detsamma, funne här.r:n ifrågavarande köp icke hafva kommit till stånd, och förpligtades fördenskull Olsson att, emot återbekommande af köpeskillingsreversen och den köpeskilling i ôfrigt, Olsson kunde hafva till Andersson erlagt, genast till denne afträda berörda fasta egendom, 11 öre 5 penningar skatt af 1/s mantal Mangen, äfvensom återställa den lösa egendomen eller ersätta densammas värde, som i brist af åsämjande skulle bestämmas af gode män, dertill parterne egde utse hvardera en och dessa två den tredje; och finge parterne, derest de icke åtnöjdes med gode männens beslut, derom särskildt föra talan vid domstol.
Olsson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 31 December 1875 sig utlät: att, som hvarken ofvanberörda parterne emellan upprättade köpekontrakt angående ifrågavarande egendom eller det af Andersson å fastigheten utfärdade köpebref innehölle ens antydan derom, att köpet skulle få å någondera sidan uppsägas; samt vid sådant förhållande ofvanomförmälda parterna emellan träffade särskilda ôfverenskommelse om rätt till uppsägning af köpet icke, emot 1 kap. 2 § J. B., kunde tillerkännas förbindande verkan såvidt fastigheten rörde; alltså och emedan, i betraktande ej mindre deraf, att den genom köpekontraktet försålda lösegendomen
s. 173 Sida 173 i årgången börjar här
icke blifvit i köpekontraktet visst värde åsätt, utan den deri bestämda köpeskilling omfattat fastigheten och lösegendomen gemensamt, än äfven deraf att i köpebrefvet, som icke innehölle något om lösegendomen, samma köpeskilling upptagits för fastigheten ensam, antagas måste att lösegendomen ingått i köpet allenast såsom en fastigheten åtföljande tillhörighet, blefve, med ändring af här.r:ns utslag, Anderssons i saken förda talan ogillad.
Om denna dom förenade sig assessorerne Moberg och Almgren samt v. här.höfd:ne Carlson och Ahlgren, den sistnämnde referent.
I afseende på grunderna för beslutet var hofrättsrådet, friherre Leuhusen skiljaktig och förklarade, det han instämde i det slut, hvartill hofr:ns öfrige ledamöter kommit, på det skäl, att han ansåge köpet i fråga icke vara af Andersson i laga ordning hos Olsson inom öfverenskomna tiden uppsagdt.
Andersson fullföljde saken hos Kongl. Maj:t.
N. Rev. (t. f. rev.-sekr:ne Norberg, Cöster och Lilliestråle, den sistnämnde föredragande), hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 23 Augusti 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, von Segebaden och Svedelius), dervid N. Rev:s hemställan bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876.