Naumanns tidskrift 1877 s. 251

Mellan direktionen för Nässjö—Oskarshamns jernvägsaktiebolag och kammarherren F. Carleson träffades den 17 Juli 1871 den öfverenskommelse, att värdet å den jord, Carleson från utjorden Skräplingsäng i Turlunda by komme att afstå till bemälda bolag för jernvägens anläggning, skulle bestämmas af kompromiss, till hvilken öfverlemnades samma rätt och makt, som tillkomme expropriationsnämnd enligt K. F. den 14 April 1866, såväl att värdera jorden som att bestämma alla ersättningsbelopp, hvilka genom jernbanans dragning öfver Carlesons egor kunde ifrågakomma, samt att besluta i alla mellan bolaget och jordegaren förekommande ersättningsfrågor, påståenden och tvister m. m. Med kompromissens beslut skulle parterna åtnöjas.

s. 252 Sida 252 i årgången börjar härKopiera citering

Genom beslut den 19 Juli 1871 bestämde kompromissen värdet å jorden med förklarande, att lösesumman skulle erläggas inom 3 månader derefter. Enligt af landtmätare verkstäld uträkning utgjorde den Carleson tillkommande ersättningen 263 kronor 25 öre.

Efter stämning år 1875 till rådst.r:n i Oskarshamn yrkade Carleson åläggande för jernvägsbolagets direktion att, emot betalningsbevis och mot det Carleson enligt expropriationslagens föreskrifter uppläte ifrågavarande jord, till honom utgifva omförmälda ersättningsbelopp 263 kronor 25 öre äfvensom antingen 6 proc, årlig ränta derå från den 19 Oktober 1871, eller ock ersättning efter uppskattning af gode män för den tid, hvarunder Carleson varit i mistning af jorden.

Direktionen bestred att betala beloppet förr än Carleson lemnade qvitto och bevis att han afstått jorden enligt följande formulär: — — »denna dag mottagit för från mitt hemman — — till jernvägen exproprierad jord — — qvadratref — stänger, i enlighet med kompromissprotokollet, med — rdr r:mt; afhändande jag mig härigenom för everdeliga tider eganderätten till jorden att af jernvägsbolaget såsom dess lagfångna egendom nyttjas och besittas». Lösesumman hade nemligen icke blifvit bestämd af sådan nämnd, som i 1866-års förordning omförmäldes, utan af enskilde kompromissarier enligt parternes öfverenskommelse. Det vore derföre nödvändigt att Carleson lemnade öfverlåtelsehandling, upprättad i enlighet med förestående formulär. Jernvägsbolaget vore ej pligtigt att tillställa Carleson ersättningsbeloppet, hvilket när som helst kunnat afhemtas på bolagets kontor emot qvitto. För öfrigt hade direktionen redan den 12 Maj 1873 till Carlesons ombud utbetalt en del af lösesumman (188 kronor 62 öre), som Carleson dock den 5 nästpåföljande Juli återlemnat med förklarande, att han icke ville utfärda en så beskaffad öfverlåtelsehandling, som direktionen fordrat.

Carleson anförde: Han vore ej pligtig att afstå jorden för everdelig tid och under full eganderätt, utan allenast

s. 253 Sida 253 i årgången börjar härKopiera citering

att afstå densamma enligt expropriationslagens föreskrifter d. v. s. med eventuel rätt till återlösen. Ersättningen, som skolat betalas den 9 Oktober 1871, hade icke erbjudits förr än i Maj 1873. Parternes öfverenskommelse innefattade icke försäljning af jorden, utan endast bestämmelse om sättet för värderingen.

Direktionen förklarade, att den ansåge sig vara för alltid égaré af jorden, samt bestred att gälda fordrad ränta.

Genom utslag den 19 Juli 1875 utlät sig rådst.r:n: att sedan Carleson den 17 Juli 1871 med direktionen träffat öfverenskommelse att lösesumman för den jord, som han från utjorden Skräplingsäng komme att till jernvägsbolaget afstå, skulle bestämmas af tre på föreskrifvet sätt utsedde godo män, hvilka egde att besluta med samma rätt, som tillkomme nämnd, tillsatt enligt K. F. den 14 April 1866, samt beloppet af den Carleson sålunda tillkommande lösesumman för afträdd jord blifvit bestämd; så och efter det Carleson lyftat detta belopp, hade han sedermera, då direktionen affordrade honom ett qvitto af innehåll att han för everdelig tid afhände sig eganderätten till jorden och i stället öfverläte denna till jernvägsbolaget såsom dess lagfångna egendom, återburit beloppet och derefter på laglig väg men utan skyldighet för honom att utfärda ett qvitto af nyssnämnda innehåll, sökt att af direktionen utbekomma lösesumman, ostridigt utgörande 263 kronor 25 öre; men då jernvägsbolaget genom att på ofvanberörda sätt lösa till sig den jord, hvaröfver jernvägen skulle framgå, ovedersägligen måste anses blifva egare till den sålunda lösta jorden, förklarades Carleson hafva saknat fog för sin vägran att utgifva det honom affordrade qvittot, i följd hvaraf stämningspåståendet icke kunde på annat sätt bifallas, än att direktionen förpligtades, jemlikt sitt redan före sakens anhängiggörande gjorda erbjudande, att, emot ett qvitto af det innehåll, som direktionen föreslagit och till hvilket formulär funnes bland handlingarne i saken intaget, för den af Carleson från ifrågavarande utjord till jernvägsbolaget afträdda jord såsom lösen utgifva 263 kronor 25 öre; och som Carleson vägrat att

s. 254 Sida 254 i årgången börjar härKopiera citering

emottaga beloppet på det nu föreskrifna ocłi af direktionen för dess utbetalande utsatta vilkor, samt någon försumlighet i afseende på beloppets utgifvande ej kunde låggas direktionen till last, ogillades Carlesons anspråk på ränta å beloppet.

Carleson vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 7 Januari 1876 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Andersson, assessoren Korsett, referent, och v. här.höfd. C, Lothigius.

Hofrättsrådet Backman var skiljaktig och yttrade: »Jag finner skäligt sålunda ändra rådst.r:ns utslag, att, då jernvägsbolagets direktion, jemlikt kompromissariernas beslut, varit pligtig att den 19 Oktober 1871 till Carleson af omstämda beloppet utgifva 188 kronor 62 öre, utgörande löseskilling för den afträdda jorden, men denna löseskilling först den 12 Maj 1873 af direktionen utlemnats för att komma Carleson tillhanda, direktionen forpligtas att å berörda 188 kronor 62 öre erlägga 6 proc, ränta från den 19 Oktober 1871 till den 12 Maj 1873».

Carleson sökte i underdånighet ändring.

N. Rev. (rev.-sekr. Fåhræus och Åbergsson, den senare föredragande, samt konst, rev.-sekr. Norberg) afgaf följande betänkande: »Som ostridigt är, att Carleson, hvilken, till följd af Kongl. Maj:ts beslut, af Carleson tillhörig jord i Turlunda by till Nässjö—Oskarshamns jernvägsaktiebolag afstått för jernvägens anläggande erforderlig mark, varit berättigad att, sedan beloppet af den Carleson tillkommande ersättning, enligt parternes öfverenskommelse, blifvit af gode män beslutad, af bolaget utbekomma sådan ersättning med fordrade 263 kronor 25 öre, samt direktionen för bolaget icke heller bestridt, att ersättningen, i enlighet med hvad gode männen bestämt, varit till betalning förfallen den 19 Oktober 1871; alltså och då Carleson icke torde hafva varit lagligen pligtig att, på sätt direktionen fordrat, till bolaget utfärda särskild handling, innefattande upplåtelse af den till jernvägsanläggningen afträdda jorden, samt följaktligen direk-

s. 255 Sida 255 i årgången börjar härKopiera citering

Ang. lösesumma för exproprierad jord.

tionen, som vägrat att utbetala ofvanberörda ersättning förr, än Carleson aflemnade ett qvitto, hvilket tillika innehölle förklarande att Carleson för everdeliga tider afhände sig eganderätten till jorden, synes hafva saknat fog för denna vägran, hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist sålunda ändra domstolarnes beslut, att direktionen förpligtades att genast emot qvitto till Carleson utgifva 263 kronor 25 öre med 6 proc, årlig ränta derå från den 19 Oktober 1871 till dess betalning sker».

Saken föredrogs den 13 November 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Almqvist, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, Lindhagen och Östergren); och som ostridigt vore, att Carleson, hvilken, till följd af Kongl. Maj:ts beslut, af Carleson tillhörig jord i Turlunda by till bolaget afstått för jernvågens anläggande erforderlig mark, varit berättigad att, sedan beloppet af den Carleson tillkommande ersättning, enligt parternes öfverenskommelse, blifvit af gode män bestämd, af bolaget utbekomma sådan ersättning med fordrade 263 kronor 25 öre, samt direktionen icke heller bestridt, att ersättningen, i enlighet med hvad gode männen bestämt, varit till betalning förfallen den 19 Oktober 1871: alltså och då direktionen, som vägrat att utbetala ofvanberörda ersättning förr, än Carleson aflemnade ett qvitto, hvilket tillika innehölle förklarande att Carleson för everdeliga tider afhände sig eganderätten till jorden, saknat fog för denna vägran, bifölle H. D. det slut, N. Rev:s betänkande innehölle.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 December 1876.