c Atal for införande till Lappmarken af spritdrycker.
9 november 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 256–260 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, L) KK. FF. dels om tillverkning och försäljning af spritdrycker, dels om försäljning af vin, öl och andra icke spirituösa drycker, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 46 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under KK. FF. dels om tillverkning och försäljning af spritdrycker, dels om försäljning af vin, öl och andra icke spirituösa drycker, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 256–260 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 9 November 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Arvidsjaurs tingslags häradsrätt förde t. f. kronolänsmannen J. O. Grenholm, å tjenstens vägnar, talan emot nybyggaresonen Nils Johan From och drängen Johan Brännström för det de skulle till lappmarken infört spirituösa drycker.
I egenskap af särskild åklagare i bränvinsförsäljningsmål instämde kronofjerdingsmannen Zacharias Mörtzell i berörde emot Nils From framstälda påstående samt yrkade tillika, att den del af det införda bränvinet med dertill hörande kärl, som af Mörtzell tagits i beslag hos Per Olof Johansson i Malånäs, måtte dömas förbruten, i sammanhang hvarmed Mörtzell jemväl påstod ansvar å nybyggaresonen Erik From för det denne vid ofvannämnda beslagstillfälle sökt att med våld hindra Mörtzell i utöfningen af tjensten.
Dessa åtal handlades gemensamt och utförde Grenholm, enligt K. bef:des förordnande, jemväl Mörtzells talan.
Nils From och Brännström vidgingo, att den sistnämnde hösten 1872 för Nils Froms räkning och dertill af honom legd forslat 2 ankare bränvin från Norsjö till Malånäs.
För att styrka att bränvinet tillhörde Nils From, åberopade Brännström 2 vittnen, hvilka sammanstämmande intygade, att Nils From hösten 1872 vidtalat Brännström att emot ersättning från Norsjö till Malånäs bära en börda, hvars beskaffenhet Nils From dock icke vid tillfället uppgifvit; att Nils From och Brännström derpå åtföljts bort samt vid återkomsten hvarder? burit en kagge om 15 kannors rymd; tilläggande ena vittnet, att vittnet sett Nils From ur ena kaggen tappa bränvin.
Erik From bestred den emot honom framstälda talan.
s. 257 Sida 257 i årgången börjar här
Två af Grenholm åberopade vittnen berättade, att de vid ett tillfälle under hösten 1872, på anmodan af Mörtzell, varit denne följaktige till Malånäs; att vid ankomsten till Per Olof Johanssons der befintliga bostad Mörtzell hos en af husfolket anhållit om den till visthusboden hörande nyckel, hvarvid det besked lemnats, att densamma innehades af Erik eller Nils From, hvilka, å gården närvarande, likväl dertill nekat; att, då Mörtzell derefter med en anskaffad yxa börjat uppbryta boddörren, Erik From fattat en stång och under yttrande att han skulle »raka rent» höjt densamma emot Mörtzell och hans biträden i uppenbar afsigt att slå till, hvilket dock af Nils From afböjts; att, efter dörrens uppbrytande, Mörtzell och vittnena ingått i boden och tagit i beslag en helankare och 1 trekansflaska af glas, innehållande bränvin; att, under det Mörtzell varit sysselsatt att försegla ankaren, Erik From försökt rycka till sig kärlet under yttrande, att detsamma vore honom tillhörigt, — men att detta af de tillstädesvarande förhindrats; och tillade ena vittnet, att vittnet, som tillstädesvarit vid det tillfälle då förseglingarne kort före tinget 1873 brötos och bränvinet uppmättes, iakttagit, att ankaren innehållit omkring 3 kannor och flaskan en kanna bränvin, samt att bränvinet derefter blifvit häldt å kärlen, som ånyo förseglats.
Erik From, som bestred, att han vid beslagstillfället afvetat, det Mörtzell varit i tjensteärenden stadd, förklarade, att han upptagit stången i afsigt att kasta densamma ur vägen äfvensom att orsaken, hvarfôr han fattat uti ankaren, varit den, att han velat smaka på bränvinet.
Här.r:n yttrade i utslag den 8 Februari 1875, att, ehuru Nils Johan From och Brännström erkänt, att Brännström för Nils Johan Froms räkning hösten år 1872 från Norsjö till Malånäs i Malå socken forslat 2 helankare bränvin, hvaraf den ena med deri förvarade ungefär tre kannor bränvin tillika med en flaska, innehållande en kanna bränvin, blifvit samma höst i Per Olof Johanssons gård i Malånäs af Mörtzell tagen i beslag; likväl och då icke uppgifvet
Naumanr, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de årg.
s. 258 Sida 258 i årgången börjar här
än mindre styrkt blifvit, att något af samma bränvin försålts, eller ens att någon försäljning deraf varit tillämnad, blef åtalet af här.r:n ogilladt och beslaget upphäfdt, hvarjemte Nils Johan From berättigades att det i beslag tagna godset genast återbekomma; samt, oaktadt genom Salomon Bergströms i Måla och Elias Reinhold Olofssons i Östra Högkulla sammanstämmande berättelser, upplyst vore, att Erik From vid nämnda beslagstillfälle dels emot Mörtzell höjt en stång uppenbarligen i afsigt att slå till, hvarifrån han dock, på föreställning af Nils Johan From afstått, dels ock då Mörtzell hållit på att försegla bränvinsankaren försökt att rycka till sig densamma; likväl enär, såvidt upplyst blifvit, Mörtzell icke vid tillfället tillkännagifvit sig vara stadd i tjensteuteutöfning, eller Erik From annorledes haft anledning antaga ett sådant förhållande, samt Erik From icke emot Mörtzells person utöfvat något våld, kunde ansvar i målet icke honom ådömas.
Grenholm och Mörtzell anförde besvär hos Svea hofrätt och yrkade dels att, på grund af Kongl. Brefven den 3 December 1740, den 29 November 1743 och den 29 November 1839, hvarigenom införsel och försäljning af bränvin i lappmarkerne »förbjudits vid vite af 33 rdr 16 sk. bco och den olofligen införda eller försålda varans konfiskation», Nils From och Brännström måtte dömas att hvar för sig utgifva det genom nämnda Kongl. Bref stadgade vite samt den i beslag tagna varan dömas förbruten, dels att Erik From, såsom ôfvertygad att med våld hafva sökt hindra Mörtzell i utöfningen af dennes tjenst, måtte derfor fällas till laga ansvar.
Till stöd för förstnämnda yrkande åberopades af klaganderne ej mindre bestyrkt afskrift af Arvidsjaurs tingslags här.rätts utslag den 2 Februari 1861, hvarigenom en person, på grund af ofvanåberopade Kongl. Bref jemte Kongl. Brefvet den 15 December 1848 blifvit för det han till lappmarken »infört» en kagge bränvin dömd att böta 50 rdr, än äfven ett Kongl. Bref af den 2 Maj 1873, hvaraf inhemtades att, efter det Fredrika socknemän sökt upphäfvande af
s. 259 Sida 259 i årgången börjar här
förbudet mot införsel af bränvin till lappmarken, Kongl. Maj:t skulle afslagit ansökningen i dess helhet.
Motparterne bestredo ändringssökandet under yrkande, att, som de ej bodde inom den egentliga lappmarksgränsen, och lappmarksåboerne i allt fall voro likstälde med rikets öfrige innebyggare, den mot dem i målet förda talan måtte ogillas; och vidhöll Erik From fortfarande, att han icke vid beslagstillfället haft sig bekant, att Mörtzell uppträdt i egenskap af tjensteman.
Hofr:n förklarade i utslag den 6 December 1875 skäl ej hafva förekommit att i här.r:ns utslag göra ändring.
Grenholm sökte ändring.
Målet föredrogs den 9 November 1876 inför H. D. Just.rådet Östergren yttrade: »Beträffande åtalet emot Erik From finner jag ej skäl att göra ändring i hofr:ns utslag.
Vidkommande målet i öfrigt, så, enär införande till lappmarken af bränvin är genom Kongl. Brefvet den 29 November 1839 vid vite af 33 rdr 16 sk. bco förbjudet samt Nils Johan From och Brännström erkänt, att Brännström för Nils Johan Froms räkning hösten år 1872 från Norsjö till Malånäs i Malå socken forslat två helankare bränvin, hvaraf den ena med deri förvarade ungefär 3 kannor bränvin tillika med en flaska, innehållande en kanna bränvin, blifvit samma höst i Per Olof Johanssons gård i Malånäs af Mörtzell tagen i beslag, pröfvar jag rättvist döma Nils Johan From och Brännström att hvar för sig utgifva stadgade vitet med 50 kronor, hvarjemte jag förklarar det af Mörtzell i beslag tagna bränvin med kärl förbrutet».
Just.rådet Svedelius fann skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Just.rådet Lindhagen instämde med just.rådet Östergren beträffande åtalet emot Erik From och yttrade i afseende å den emot Nils Johan From och Brännström fullföljda talan: »Enär den af domstolarne följda tolkning af Kongl. Brefvet den 29 November 1839 efter min åsigt framgår af Kongl. Brefvet den 2 Maj 1873, finner ej heller
s. 260 Sida 260 i årgången börjar här
jag skäl till ändring i domstolarnes utslag och instämmer i det slut, hvaruti just.rådet Svedelius stannat».
Just.råden von Hofsten och Rabe instämde med just.- rådet Östergren.
Just.rådet Naumann förenade sig med just.rådet Östergren beträffande åtalet mot Erik From. Hvad åter vidkomme Nils From och Brännström, yttrade just.rådet Naumann: att, enär senare författningar angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin samt andra spirituösa drycker afse hela riket och icke omnämna att för Lappmarken skulle vara särskildt stadgadt, ansåg just.rådet nu ifrågavarande Kongl. Bref rörande sistnämnda landsdel icke vidare vara tillämpliga, hvadan just.rådet i denna del icke gjorde ändring i hofr:ns utslag.
Just.rådet Wretman var af lika mening med just.rådet Svedelius.