Rättegångsfullmakt hvarken bestyrkt med vittnen eller försedd med utfärdarens insegel. Rättegångsbalkens 15 kap. 4 §.
24 november 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 290–291 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 53 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 290–291 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 24 November 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti ett vid rådst.r:n i Göteborg i Mars månad 1872 anhängiggjordt mål emellan styrelsen för Stockholms sjöförsäkringsaktiebolag, å ena, och sjökaptenen G. M. Lithman, å andra sidan, hade vid rättegångens början styrelsens talan förts af v. här.höfd. V. Landegren. Vid ett tillfälle under rättegången, den 30 Oktober nämnda år, instälde sig såsom ombud för styrelsen ombudsmannen hos bemälde bolag F. Lagerholm, hvilken till stöd för sin behörighet att föra styrelsens talan åberopade dels bolagets för Landegren utfärdade fullmakt, som innehöll bemyndigande för Landegren att förordna ombud i sitt ställe, dels och en å fullmakten befintlig, med Landegrens namn undertecknad påskrift, innefattande bemyndigande för innehafvaren att föra talan i målet vid de tillfällen, då Landegren icke vore sjelf tillstädes.
Denna påskrift var ej försedd med Landegrens sigill och ej heller af vittnen bestyrkt. Vid sådant förhållande hemstälde Lithman huruvida det kunde tillåtas Lagerholm att föra talan i målet.
Genom beslut sistnämnda dag förklarade rådst.r:n: att ehuru den för Landegren utfärdade fullmakt innefattade bemyndigande för honom att sätta annat ombud i sitt ställe; likväl och då den å samma fullmakt meddelade påskrift,
s. 291 Sida 291 i årgången börjar här
hvilken skulle innefatta befullmäktigande af Landegren för innehafvaren att föra talan i målet, hvarken vore försedd med sigill eller af vittnen bestyrkt, och således icke så inrättad, som i 15 kap. 4 § R. B. föreskrefves, funne rådst.r:n det icke kunna tillåtas Lagerholm att på grund af nämnda handling för styrelsen föra talan i målet; hvarjemte styrelsen fäldes att för uteblifvande, jemlikt 12 kap. 2 § R. B., böta 2 kronor.
Sedan rådst.r:n den 23 December 1874 meddelat slutligt utslag i målet, anförde Landegren besvär hos Göta hofrätt, bland annat, öfver rådst.r:ns ofvan omförmälda beslut.
I utslag den 19 Mars 1875 fann hofr:n ej skäl göra ändring i rådst.r:ns den 30 Oktober 1872 meddelade beslut.
Landegren sökte ändring.
Målet föredrogs den 24 November 1876 inför H. D.; och enär den omständighet, att Landegrens öfverlåtelse af sin fullmakt i saken å annan person, hvilken vid ofvanberörda tillfälle inför rådst.r:n anmälde sig att föra bolagets talan ej varit med Landegrens insegel försedd eller af vittnen styrkt, icke lagligen föranledt dertill, att bolagets styrelse gjort sig till ansvar för förfallolöst uteblifvande vid samma tillfälle skyldigt, funne H. D:s fleste ledamöter (just.råden Wretman, von Hofsten, Huss, von Segebaden, Lindhagen och Östergren), med ändring af domstolarnes beslut i denna del, skäligt styrelsen från de densamma i nyssnämnda hän-, seende ådömde böter befria. 9bböt Just.rådet Naumann fann ej skäl att i domstolarnej beslut i denna del göra ändring. biozostn Shus bon IV die shad oalorytaabiBv jeblliv ll&c Sbisv staoxed Totalsums SD cxalsabön gia tinan röd ne Ilis I&mehnä