Flera förmyndares skyldighet, då de hafva barnagodset under samnad hand, att svara lika för förvaltningen. Ärfdabalkens 23 kap. 5 §.
8 februari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 380–385 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 69 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 380–385 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Myndlings anspråk på tjenstehjons lön.
Jfr. årgången 1876, sid. 718.
Ar 1841 dog åboen Nils Persson, efterlemnande såsom arfvingar sonen Nils samt döttrarne Bengta och Bertha, den
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
sistnämnda då 10 år gammal. Till förmyndare för döttrarne förordnade Ljunits häradsrätt den 18 Maj 1842 brodren Nils, qvarnegaren Hans Andersson och trädgårdsmästaren B. Lindqvist. Till 1873 års hosteting med nyssnämnda härad uttog Bertha Nilsdotter stämning å sine förbemälde 3 förmyndare under yrkande, att de måtte förpligtas att, en för alla och alla för en, till henne aflemna en med verifikationer försedd redovisningsräkning öfver de arfsmedel, de, i egenskap af hennes förmyndare, innehaft och förvaltat, äfvensom att till henne utgifva de medel, henne lagligen tillkomme med ränta.
Då emellertid Hans Andersson vid rättegångens början afled, blefvo hans sterbhusdelegare till här.r:n instämde under enahanda påståenden, som blifvit emot denne framstälde.
Bertha Nilsdotter uppgaf, att, ehuru hennes arfsmedel innehafts af förmyndarne under gemensamt ansvar, hade likväl Hans Andersson emottagit och omhänderhaft större delen af desamma jemte de arfskiftet rörande handlingar, i hvilken uppgift Nils Nilsson jemväl instämde.
Lindqvist åter förklarade, att han icke emottagit någon del af ifrågavarande medel eller hade den ringaste kännedom om boets handlingar, och yrkade, på grund häraf, att varda från alł redovisning befriad.
Hans Anderssons sterbhusdelegare ville undandraga sig all redovisningsskyldighet af orsak, att arfskiftet syntes utvisa, det Nils Nilsson uppburit största delen af behållningen i boet efter Nils Persson.
Under målets fortsatta handläggning yrkade, uti särskild å Bertha Nilsdotter och Hans Anderssons sterbhusdelegare uttagen stämning, Nils Nilsson, att, som han ej emottagit några medel och sålunda för sin del omöjligen kunde upprätta någon redovisning i fråga om förmynderskapet, om ej för att påföra Bertha Nilsdotter förskjutne underhållskostnader, sterbhusdelegarne efter Hans Andersson, som ensam fått emottaga alla penningemedel och handlingar, utan att Nils Nilsson eller Lindqvist dermed tagit någon befattning, måtte dömas pligtige att till Bertha Nilsdotter fullständigt redovisa hennes arfsmedel.
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
I genstämning yrkade Bertha Nilsdotter, att Nils Nilsson mätte varda ålagdt att för de 10 före den 14 September 1874 sist förflutna åren, under hvilka Bertha Nilsdotter varit i hans tjenst anstäld, till henne utgifva ogulden lön med 40 kronor årligen; anförande Bertha Nilsdotter vidare, att det icke vidkomme henne, om den ene eller andre af hennes förmyndare omhänderhaft eller fortfarande innehade hennes arfsmedel, utan ansåge hon sig berättigad att, dâ de icke lagligen delat formynderskapet, hos hvem af dem hon ville utsöka sin rätt; och hade Nilsdotter, under hela den tid hon vistats hos brodren, fått sköta ett tjenstehjons alla göromål, utan att derför bekomma någon lön eller godtgörelse.
Nils Nilsson åter påstod, att systern aldrig varit i hans tjenst anstäld, ej heller hade något aftal om lön varit dem emellan träffadt, utan hade han af broderlig omtanka, helst hon vore döf och till följd af förståndsslöhet urståndsatt att sig försörja, bekostat hennes behof af kläder och föda och låtit henne omkring 20 års tid få vistas i hans hus med full rätt att råda sig sjelf och gå till och ifrån efter behag, hvaraf hon under längre tider jemväl sig begagnat.
Bertha Nilsdotter åberopade 2 vittnen i målet, hvilka intygade, det ena, att hon under loppet af 4 år i Nils Nilssons hus tillhandagått med vanliga pigsysslor, samt det andra, att Bertha Nilsdotter plägat i hemmet deltaga i förefallande arbeten.
Här.r:n yttrade i utslag den 12 Mars 1875: att, enär utredt vore, att Nils Nilsson och Lindqvist jemte aflidne Hans Andersson under samnad hand innehaft omstämda förmynderskapet, vid hvilket förhållande bemälde förmyndare, ehvad en af dem ensam varit i besittning af hela arffallna beloppet eller detsamma på ett eller annat sätt varit emellan dem deladt, jemlikt 23 kap. 5 § Ä. B. vore för vårdnaden och förvaltningen deraf lika ansvarige, blefve, jemlikt åberopade lagrum samt 4 § samma kapitel och balk, Nils Nilsson och hans medparter ålagdt ej mindre, vid vite af 25 kronor för dem hvar, att inom en månad från utslagets dag gemensamt upprätta och tillställa Bertha Nilsdotter behörig redogörelse öfver
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
hennes fäderne- och mödernearf, än äfven att utgifva, Nils Nilsson och Lindqvist hvar sin tredjedel och delegarne i Hans Anderssons bo gemensamt en tredjedel af det enligt redogörelsen Bertha Nilsdotter rätteligen tillkommande belopp jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen 14 dagar före höstetinget 1873 till dess betalning skedde, Nils Nilsson och hans medparter obetaget att sedermera sins emellan tvista om hvad de kunde vara skyldige gälda hvarandra, på grund deraf att en eller två af förmyndarne innehaft mera, än tredjedelen af förmynderskapet; samt att, emedan, beträffande yrkandet om utbekommande af tjenstehjons lön, Bertha Nilsdotter hvarken fôreburit eller styrkt, att hon, sedan hon blifvit myndig, med Nils Nilsson träffat något slags aftal, derigenom Bertha Nilsdotter för det arbete, hon kunde hafva åt Nils Nilsson förrättat, betingat sig kontant betalning eller annan ersättning; ty och som vid detta förhållande, i följd hvaraf Nils Nilsson icke lagligen egt att fordra något arbete af Bertha Nilsdotter eller denna varit pligtig att sådant utgöra, och då afseende jemväl fastades å den omständighet, att Bertha Nilsdotter varit besvärad af döfhet, antagligt vore, att hon för det arbete, hon kunde hafva förrättat, skolat åtnöjas med de förmåner af föda och husrum, som ostridigt kommit henne till del under hennes vistande hos Nils Nilsson; alltså och då Nils Nilssons uppgift, att Bertha Nilsdotter fått råda sig sjelf och under längre och kortare tider vistats annorstädes, än hos Nils Nilsson, lemnats obestridd, samt för öfrigt laga bevisning ej förehafts derom, att Bertha Nilsdotter varit arbetsför och verkligen förrättat ett tjenstehjon åliggande sysslor, kunde Bertha Nilsdotters i detta afseende förda talan ej bifallas.
Såväl Bertha Nilsdotter som Hans Anderssons sterbhusdelegare vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge; och anmärkte den förstnämnda, dels att ränta tillerkänts henne allenast från stämningsdagen, dels att Lindqvist af här.r:n ålagts gemensam redovisningsskyldighet med de andre förmyndarne, oaktadt hans uppgift, det han ej med arfsmedlen tagit någon befattning, icke ens blifvit af hans medparter
s. 384 Sida 384 i årgången börjar här
bestridd, hvartill komme att Lindqvist, enligt företedt intyg, sedan flere år varit fattighjon, utan att medförmyndarne emot honom bevakat Bertha Nilsdotters rätt; yrkande, på grund häraf, Nilsdotter, att här.r:ns utslag måtte varda upphäfdt samt Nils Nilsson och Hans Anderssons sterbhusdelegare ålagdt att gälda arfsmedlen i enlighet med uppgjord räkning.
Enligt dom den 24 Mars 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till annan ändring i motvädjade utslaget, än att Nils Nilsson, Lindqvist och delegarne i Hans Anderssons bo förpligtades att dels uti den redogörelse, som dem ålåge upprätta, tillgodoföra Bertha Nilsdotter o procent årlig ränta å hennes arfsmedel från den dag, då desamma af förmyndarne till förvaltning mottogos, till dess hon blefve myndig, med iakttagande deraf, att räntan hvart 3:dje år lades till kapitalet, dels ock å det belopp, som på grund af redogörelsen tillkomme Bertha Nilsdotter, erlägga 6 procent ränta från den dag, hon blef myndig, till betalning skedde; hvarjemte Nils Nilsson och hans medparter förpligtades att inom en månad efter det hofr:ns dom utgafs hafva upprättat och tillstält Bertha Nilsdotter ifrågavarande redogörelse.
Bertha Nilsdotter sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Ehuru hon begärt en med verifikationer till riktigheten styrkt redovisningsräkning, hade ingen af domstolarne derom meddelat utlåtande. Förmyndarne hade visserligen numera aflemnat räkning, men dels vore denna obestyrkt, dels felaktig, särskildt derutinnan, att räntan icke blifvit henne tillgodoräknad på sätt hofr:n föreskrifvit. Det vore derjemte orättvist, att hon skulle lida förlust derföre att Lindqvist, som dåmera aflidit, saknade alla tillgångar; yrkande Nilsdotter, att målet måtte varda till här.r:n återför visadt, på det hon måtte komma i tillfälle att med vittnen styrka, det hon hos brodern innehaft tjenst.
Hans Anderssons sterbhusdelegare bestredo ändringssökandet.
N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren och von Bahr samt t. f. rev.-sekr. Lilienberg, föredragande) hemstälde, att Kongl.
s. 385 Sida 385 i årgången börjar här
Maj:t ej mätte finna skäl att bifalla Bertha Nilsdotters begäran om vittnesförhör eller att göra ändring i hofr:ns dom.
Saken föredrogs den 11 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och Svedelius), dervid N. Rev:s hemställan bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877.