Naumanns tidskrift 1877 s. 401

År 1866 erhöll ett i Dalsland för Hästefjordsjöns sänkning bildadt bolag förordnande för landtmätare att, efter uppskattning, utstaka gränserna emellan bolaget samt strandegarne i afseende å den förbättrade marken. Uti kungörelse, som upplästes i kyrka, erinrades en hvar, hvilkens rätt af förrättningen kunde vara beroende, att sin talan bevaka; och beslöts vid ett kort derefter hållet sammanträde enhälligt af de närvarande, att ny afvägning och uppmätning af den vattendränkta marken skulle verkställas, hvarjemte mätesmän, i enlighet med K. F. den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841, utsågos jemväl af de strandegare, som icke i bolaget voro delegare. Likaledes träffades öfverenskommelse huru stridigheter emellan mätesmännen skulle slitas. Vid ett följande sammanträde, som hölls ett år derefter, sedan graderingen af den vattensjuka marken upprättats, uppmanades såväl bolagsmännen som öfrige intressenter att uppgifva huru utbrytningen af bolagets andelar skulle ega rum, hvarvid bolaget tillkännagaf sig vilja hafva mark närmast sjöbotten; och läto jemväl åtskilliga andra jordegare anteckna, huru de önskade bekomma sina andelar i den förbättrade jorden. Då vid nästa sammanträde åtskilliga mindre anmärkningar gjordes emot den verkstälda utstakningen och rörläggningen af bolagets mark, beslöts, att rättelse skulle, i enlighet dermed, ega rum. På sista sammanträdet, som hölls den 20 Juli 1868, underrättades vederbörande, att den med förrättningen missnöjde egde genom stämning an- Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

föra sina besvär inom 4 månader derefter vid förlust af vidare rätt dertill; och skulle efter samma tid bolaget ega befogenhet att tillträda den utbrutna marken.

Till 1875 års sommarting med Sundals härad uttog Anders Petersson i Braseryr m. fl. stämning å bolagets direktör C. S. Koch under påstående, att, som bolaget efter sänkning af Hästefjorden påkallat och erhållit skifte å den genom sänkningen, efter bolagets förmenande, förbättrade marken, dervid Anders Petersson och hans medparter vid här.r:n, oaktadt deras bestridande att dem tillhörig jord genom nämnda arbete vunnit förbättring, måste i skiftet ingå, samt bolaget sedermera satt sig i besittning af större och mindre delar af Anders Peterssons och hans medparters jord, bolaget måtte förpligtas att till dem afträda all den jord, som de före sjösänkningen innehaft och som enligt faststälda kartor och skifteshandlingar tillhörde deras hemman, äfvensom att godtgöra dem för det de varit i mistning af jorden från och med år 1869 intill dess densamma blefve till dem återstäld.

Koch genmälde, att den af Anders Petersson och hans medparter klandrade landtmäteriförrättning innefattade dels affattning af den jord, som borde såsom förbättrad anses, dels mätesmäns uppskattning af samma jord, jemförd med dess värde i vattendränkt tillstånd, dels ock utbrytning af den jord, som efter de af mätesmännen stadgade grunder borde bolaget tillkomma. Derföre och då stämningen afsåge förpligtande för bolaget att till Anders Petersson och hans medparter afträda den genom vattenafledningen förbättrade jorden som vid nämnda förrättning blifvit till bolaget utbruten, och sålunda innefattade klander mot densamma, men sådant klander bort, jemlikt föreskrifterne i K. F. den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841, anställas sist inom 4 månader efter det förrättningen afslutats, bestred Koch att målet kunde af här.r:n till pröfning upptagas.

I utslag den 4 September 1875 yttrade här.r:n: att då Anders Peterssons och hans medparters påståenden afsåge återvinning af den jord, som, enligt åberopad, den 20 Juli

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

1868 slutad, landtmäteriförrättning blifvit från deras hemman till bolaget utbruten, och således innefattade klander mot förrättningen, men dylikt klander, jemlikt K. F. den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841, bort anställas sist inom 4 månader från den dag förrättningen slutades, kunde samma påståenden, såsom försent väckta, icke komma under pröfning.

Anders Petersson och hans medparter vädjade till Göta hofrätt: Då skiftet ännu icke vore behörigen faststäldt eller af dem medgifvet, kunde deras talan ingalunda anses obefogad. Bolaget hade ej något att med dem dela, utom sjön och holmarna deri, ej deras enskilda hemman, som icke visats hafva genom företaget förbättrats. Enligt hvad bolaget sjelft i sin ansökan om skiftet yttrat, hade strandegarne ej i företaget deltagit, hvadan Anders Petersson och hans medparter ej hade med detsamma något att skaffa. Deras talan afsåge sålunda hnfvudsakligen icke klander af skiftet, utan återbekommande af den från deras hemman otillbörligen afsöndrade jorden. Saken gälde alltså en jordafsöndring, som icke öfverensstämde med 19 § i K. F. den 6 Augusti 1864, enär dels utskylderna på Anders Peterssons och hans medparters jord ej minskats, dels qvantiteterna vore större än lag medgåfve. Skifteshandlingarne vore derjemte i så måtto felaktige, att de ej upplyste hvilka hemmantal Anders Petersson och hans medparter förut innehaft och nu egde qvar, hvarförutan afvägningen och medelvattenhöjden vore oriktigt angifven; och yrkades, på grund häraf, att målet måtte varda till ny handläggning återförvisadt.

Koch anmärkte, att då stämningen tydligen afsåge klander af landtmäteriförrättningen, vore talan emot densamma försuten ej blott för dem, som velat ingå i bolaget, utan jemväl för en hvar, hvilkens rätt vore beroende af förrättningsmännens utlåtande om hvilken jord borde såsom förbättrad anses och den ersättning, som tillkomme bolaget. ■ Hofr:n utlät sig i dom den 5 Maj 1876: att emedan, såvidt inhemtas kunde af de i hofr:n företedda protokoll vid den åren 1866, 1867 och 1868 verkstälda uppmätning, upp-

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

skattning och. delning af den genom sänkning af sjön Hastefjorden torrlagda och förbättrade jord, Anders Petersson och hans medparter eller dåvarande egarne af deras ifrågavarande hemman icke gjort någon anmärkning emot förrättningen och de dervid träffade öfverenskommelser och meddelade beslut samt ej heller under förrättningen eller vid dess afslutande anmält missnöje emot de dervid beslutade och vidtagna åtgärder; ty och som vid sådant förhållande sjösänkningsbolaget saknade anledning att, enligt § 8 i K. F. den 20 Januari 1824, instämma vederparterne, samt Anders Petersson och hans medparter ej inom den tid, som i den vid förrättningen meddelade hänvisning blifvit bestämd, utan en längre tid derefter och efter det delningen gått i verkställighet instämt talan om klander å förrättningen; alltså och då i följd häraf antagas finge, att Anders Petersson och hans medparter eller de, hvilkas rätt de innehade, åtnöjts med förrättningen samt att de och sjösänkningsbolaget sålunda åsämjats, faststäldes det slut, hvari här.r:n stannat.

Om denna dom förenade sig presidenten Lemchen, hofrättsråden Hessle och Lejman, assessoren Fagerberg och v. häradshöfdingen Ståhlberg.

Referenten i saken, assessoren Bratt, var ifrån beslutet skiljaktig och yttrade: »Emedan upplyst blifvit, att de i här.- r:ns protokoll såsom parter upptagne Peter Persson i Takan och Anders Olsson i Gåsviken äro samme personer som käranderne Peter Persson i Brasmeryr och Anders Olsson i Selringen, hvilka jemväl ega andelar i hemmanen Takan och Gåsviken; ty och enär, i fråga om den ordning, som vid företag af ifrågavarande beskaffenhet måste följas för bestämmande om och under hvad vilkor jordegare, som förmenas komma att vinna nytta af tillernad vattenafledning, men i kostnaden derför ej vill deltaga, må vara pligtig att till delegarne i företaget afstå jord mot vederlag, K. F. den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841 stadga, att derest vederbörande icke åtnöjas med den uppskattning af jorden före och efter vattenafledning, som, jemlikt 7 § af förstomförmälda K. F. blifvit verkstäld, den, som sänka vill, har att

s. 405 Sida 405 i årgången börjar härKopiera citering

saken till domstol instämma, alltså och dä följaktligen den af här.r:n anmärkta omständighet, att käranderne icke väckt klander mot det på nämnde uppskattning grundade skifte af den jord, som ansetts hafva af vattenledningen vunnit förbättring, icke utgör lagligt hinder för bedömande af deras i saken förda talan, den jag icke kan i första hand till pröfning upptaga, varder, med upphäfvande af motvädjade utslaget, såvidt talan deremot fullföljts, saken derutinnan visad åter till här.r:n för laglikmätig behandling.»

Anders Petersson och hans medparter sökte ändring hos Kongl. Maj:t och anförde: att då, enligt skifteshandlingarne, endast delegare i bolaget närvarit vid det sammanträde, då beslut fattats angående vattenhöjden, hade detta naturligtvis utfallit till deras förmån, hvaremot Anders Petersson och hans medparter lidit en känbar minskning i sin jord; att den mark, som blifvit dem tilldelad, redan förut med fördel begagnats till åker, hvarför densamma genom sjösänkningen icke i ringaste mån förbättrats; att Anders Petersson och hans medparter icke vid skiftets afslutande närvarit eller dermed tagit någon befattning; att skifteshandlingarne icke till dem utlemnats förr än omkring 2 år efter förrättningens afslutande; att skiftet icke ännu kunde anses laga kraftvunnet, enär åtskilliga stridigheter fortfarande påginge emellan bolaget och flere strandegare; att preskriptionstiden borde räknas från den dag skiftet vunnit laga kraft, jemväl af den orsak, att rågångarne emellan Anders Peterssons och hans medparters qvarvarande och den dem afhända mark ännu icke vore med rôsen utmärkta; och yrkades, på ofvan anförda skäl, att målet måtte varda till här.r:n återförvisadt eller, derest denna begäran ej kunde bifallas, att dem måtte tillåtas afhöra vittnen derom, att den dem tilldelade jord ej vunnit genom sjösänkningen.

N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren och von Bahr samt t. f. rev.-sekr. Lilienberg, föredragande) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 11 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, Wretman, Naumann, von

s. 406 Sida 406 i årgången börjar härKopiera citering

Hofsten, Huss, Svedelius och Hernmarck), hvarvid N. Rev:s hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877.