Naumanns tidskrift 1877 s. 406

o o

Ar 1868 bildades inom Ahs härad af Elfsborgs län af åtskilliga jordegare, som hade vattendränkta egor invid och emellan de af Viska ån genomflutna sjöarne Örsjön, Anksjön, Gärdsjön och Magden eller Vingsjön, ett bolag i ändamål att genom rifning af Torps qvarn och sänkning af förenämnda sjöar jemte ofvanför liggande Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön hindra öfversvämningar samt afdika och torrlägga ej mindre marken invid förstnämnda sjöar än äfven den omkring de ofvanför befintlige 4 sjöarne samt utmed vattendragen dels emellan dem och dels från Angsjön till Magden belägna mark, hvilken egdes af majoren C. G. Oxehufvud å Säby, m. fl.; och gillades den uppgjorda arbetsplanen af Kongl. Maj:t, som för ändamålet beviljade ett statslån, mot förbindelse att den faststälda planen till alla delar följdes.

Då emellertid landtmätare, efter förordnande af K. Bef:de, med biträde af gode män skulle verkställa behörig afvägning och uppskattning, och den ifrågavarande marken blifvit kartlagd, bestredo Oxehufvud och öfrige jordegare, som hade mark ofvanför Magden, att ingå i företaget eller deltaga i kostnaderne, under förklarande, att bolaget icke vore berättigadt att utsträcka vattenafledningen till deras egor, som till hufvudsaklig del redan förut vore afdikade.

s. 407 Sida 407 i årgången börjar härKopiera citering

Förrättningsmännen förklarade, med anledning häraf, att Oxehufvud och ôfrige jordegarne, såvidt deras jord kunde anses draga nytta af vattenafledningen, ej kunde undgå att antingen ingå i företaget och lika med andra delegare deltaga i kostnaderne, eller ock emot vederlag afträda sina andelar i maderna; och ville förrättningsmännen, sedan besigtning af berörda mark egt rum, meddela utlåtande i denna tvistefråga.

Härefter företogs värdering af jorden i dess vattendränkta skick och efter afdikningen; och efter ytterligare protester af icke-bolagsmännen emot sänkningen af de 4 öfre sjöarne, meddelades den 17 September 1873 utlåtande, deri föreskrefs, att för förbättring af den invid och emellan Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön belägna sanka mark,, som egdes eller innehades af Oxehufvud och ôfrige ickebolagsmän och upptagits å en af landtmätaren upprättad karta, vattenafledning från samma sjöar skulle få, i sammanhang med sänkning af Magden, Gärdsjön, Anksjön och Örsjön, enligt arbetsplanen verkställas, samt att berörde mark borde till bolaget afträdas emot i penningevärde för framtida efterrättelse bestämdt vederlag af marken i dess genom sänkningen förbättrade skick; och då ifrågavarande område vore beläget inom 2 domsagor skulle, jemlikt § 8 i K. F. den 20 Januari 1824, der någon med förrättningsmännens åtgärd och beslut ej funne sig nöjd och förty ville klandra förrättningen, det åligga sökande jordegare att saken i Göta hofrätt anmäla inom 4 månader derefter, då hofrätten förordnade särskild domare att med uthäradsnämnd frågan till prôfning upptaga; men försummades hvad sålunda blifvit föreskrifvet, »komme förrättningen att vinna laga kraft.»

Uppå ansökan af Oxehufvud och ôfrige i bolaget ickedeltagande jordegare förordnade hofr:n den 19 December 1873 särskild domare; och uttogs af dem till Ahs och Redvägs här.-rätt å direktionen för bolaget stämning, som den 4 Januari 1874 delgafs, deri yrkades, att som den ifrågasatta sänkningen af Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön icke komme att medföra gagn utan skada för deras mark, hvilken

s. 408 Sida 408 i årgången börjar härKopiera citering

låge högre än åelegarnes i bolaget vattensjuka egor, bolaget måtte förklaras oberättigadt att verkställa sänkningen af sistnämnda sjöar och för sådant ändamål erhålla upplåtelse' af jord.

Till närmare utveckling af käromålet anförde Oxehufvud och hans medparter, att för verkställande af sjösänkningen fordrades dels fördjupning af de vattendrag, som genom de 4 sjöarne utföllo i Magden, och dels kanalgräfning; att den mark, som för detta ändamål erfordrades och uteslutande tillhörde käranderne, enligt 15 § af K. F. den 20 Januari 1824, först borde frånvinnas dem mot ersättning, som domaren egde bestämma; att arbetet ej finge börjas förrän denna ersättning, äfvensom annat skadestånd, blifvit i föreskrifven ordning bestämd och gulden, men att, genom förrättningsmännens utlåtande, käranderne blifvit förelagdt att till arbetet upplåta sin jord, utan att ersättningsfrågorna blifvit i behörig ordning prôfvade; att förrättningsmännen öfverskridit sin befogenhet jemväl derutinnan, att de stadgat, att kärandernes jord skulle i företaget inbegripas, hvarom endast domstol egde bestämma; att frågan huruvida och på hvilka vilkor käranderne voro skyldige upplåta sina egor, jemväl vore ett rent tvistemål, hvadan förrättningsmännen varit obehörige att frågan upptaga och pröfva, samt att käranderne, på grund häraf, yrkade, att här.r:n måtte undanrödja förrättningsmännens utlåtande och genast meddela yttrande öfver denna invändning, som, om den gillades, komme att göra vidare handläggning af saken öfverflödig.

Genom den 2 Juni 1874 meddeladt beslut förklarade här.r:n, att då förrättningsmännens åtgärd att efter undersökning utlåta sig angående hvilken jord, såsom vinnande båtnad af den ifrågavarande vattenafledningen, borde i företaget inbegripas eller dertill afstås, varit öfverensstämmande såväl med lag som landtmätarens förordnande, förtjenade yrkandet om utlåtandets undanrödjande ej afseende, såvidt det grundade sig derpå, att förrättningsmännen i detta afseende öfverskridit sin befogenhet.

Oxehufvud och hans medparter anförde härefter, att

s. 409 Sida 409 i årgången börjar härKopiera citering

enär, enligt deras uppfattning, de till bolaget intoge samma rättsliga ställning, som i K. F. den 20 Januari 1824 vore för jordegare och qvarnegare bestämd, hade, vid det förhållande, att käranderne ej åtnöjdes med förrättningsmännens beslut, det ålegat bolaget att iakttaga samma föreskrifter, som i § 8 af nyssnämnda K. F. vore för jordegare föreskrifne, hvadan och då käranderne endast till följd af sista punkten i den meddelade besvärshänvisningen funnit sig föranlåtne uttaga nu ifrågavarande stämning, hemstäldes huruvida ej bolagets talan om företagets utsträckning till deras egor borde, till följd af stadgandet i nämnde § om påföljd för jordegares underlåtenhet att stämma inom viss tid, anses hafva förfallit. Käranderne hade vid flere tillfällen under landtmäteriförrättningen bestridt utsträckningen af företaget till deras egor, hvarförutan Oxehufvud uti en till bolagets direktion stäld skrift, som den 9 Oktober 1873 delgifvits ordföranden, tillkännagifvit sitt missnöje med förrättningsmännens beslut och förbjudit arbetets fortsättande å hans egor för sänkning af Angsjön, hvarom jemväl bevis hos rätten företeddes.

Direktionen ville ej bestrida, att ordföranden fått del af ofvanberörda skrift, men ansåg, att Oxehufvuds missnöjesanmälan saknade all betydelse, då direktionen i dess helhet ej af skriften undfått del. Derjemte fann direktionen tvifvel underkastadt huruvida § 8 af åberopade K. F. vore på ifrågavarande fall tillämplig, enär, enligt dess förmenande, besvärshänvisningen borde så tolkas, att det ålåge den med förrättningen missnöjde att stämma. Bolaget hade alltså icke låtit någon försummelse komma sig till last, enär direktionen saknat all anledning, att vidtaga åtgärder för förändring i förrättningen, som bolaget tvärtom önskat skulle vinna laga, kraft. För öfrigt förmenade direktionen, att då käranderne sjelfve påyrkat pröfning i sak, ginge invändningen utöfver stämningen, hvadan den ej förtjenade ringaste afseende.

Här.r:n yttrade i särskildt beslut, att som här.r:n redan i anledning af det å kärandesidan framstälda påstående att förrättningsmännens utlåtande måtte undanrödjas, meddelat

s. 410 Sida 410 i årgången börjar härKopiera citering

ett beslut, som innefattade pröfning i viss mån af den sak, käranderne genom stämning dragit under här.r:ns bedömande, och käranderne ej återkallat sin instämda talan, kunde afseende ej fästas å den gjorda invändningen.

Sedan vittnen härefter å ömse sidor afhörts för att utreda obehöfligheten eller nyttan af den ifrågasatta sjösänkningen, samt sjöarne blifvit behörigen afvägde och syn å kärandernes egor af här.r:n hållits, yttrade här.r:n i utslag den 29 April 1875: att här.r:n, med afseende å innehållet af K. F. den 20 Januari 1824 och den 30 November 1841, funne utgången af förevarande tvist huruvida bolaget egde att, emot Oxehufvuds och hans medparters bestridande, till ifrågakomne invid Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön samt desse sjöars utlopp belägne egor utsträcka vattenafledningsföretaget, hvilket bolaget redan påbörjat, lagligen bero endast derpå, huruvida samma egor pröfvades hafva båtnad utaf den sänkning af sjön Magden, som bolaget hade för afsigt att utföra eller redan kunde hafva utfört; och emedan det icke blifvit styrkt, att, såsom å bolagets sida föregifvits, på dess föranstaltande någon sänkning af Magden hittills egt rum, samt af den i målet åstadkomna utredning angående dels lutningen hos det vattendrag, som utbredde sig från Lillsjön till Magden, och dels omgifvande egors höjd i förhållande till sagda vattendrag, framginge, att de alla kunde, utan förutsättning af Magdens sänkning, i väsentlig mån befrias från bottensyra och fara af öfversvämning, äfvensom att den betydligare afledning från vattendraget, hvilken af Magdens nuvarande höjd förhindrades och med dess sänkning åsyftades, icke skulle verka bättre torrläggning af en stor del högre belägna egor, än som Oxehufvud och hans medparter, oberoende af Magdens sänkning, kunde åstadkomma; ty och som bolaget, emot motparternes bestridande och hvad å deras sida vidare anförts, icke kunde anses hafva ådagalagt, att genom den bättre torrläggning af de lägre belägna egorna, hvilken sjösänkningen möjliggjorde, större båtnad tillskyndades samma egor, än som kunde vinnas oberoende af sjösänkningen; alltså för-

s. 411 Sida 411 i årgången börjar härKopiera citering

klarades bolaget oberättigadt att, för afledning af vatten frän ifrågavarande egor, sänka Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön samt att för sådant ändamål verkställa kanalgräfning å Oxehufvuds och hans medparters egor.

Direktionen vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 24 Mars 1876 yttrade: att som den af direktionen väckta frågan om rätt för bolaget att sänka Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön samt skyldighet för Oxehufvud och hans medparter att i vattenafledningsföretaget ingå icke, emot stadganderne i K. F. den 30 November 1841 och 8 § af K. F. den 20 Januari 1824, bort på Oxehufvuds och hans medparters instämning af här.r:n till pröfhing upptagas, blefve här.r:ns utslag undanröjdt.

Oxehufvud och hans medparter sökte ändring hos Kongl. Maj:t. Jemlikt det af hofr:n åberopade lagrum hade det ålegat direktionen att instämma sökanderne inom 4 månader från det förrättningsmännens utlåtande meddelats. Sedan sökanderne inom denna tid uttagit stämning, hvilket deremot af direktionen underlåtits, hade å direktionens sida ej någon invändning framstälts derom, att sökandernes talan ej bort till pröfning upptagas. Endast genom sökandernes stämning hade direktionen kommit i tillfälle att i hufvudsaken föra talan, hvaraf de ock sig begagnat för att fullfölja sitt hos landtmätaren väckta yrkande om företagets utsträckning till sökandernes egor. Då emellertid icke någon af parterne gjort invändning i nämnda syftning, hade hofr:n ej bort undandraga sig pröfning af hufvudsaken; och yrkades, på grund häraf, att, med upphäfvande af hofr:ns dom, målet måtte dit återförvisas för att hufvudsakligen pröfvas.

Direktionen yrkade deremot att hofr:ns dom måtte fastställas.

N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren och von Bahr samt t. f. rev.-sekr. Lilienberg, föredragande) hemstälde, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofr:ns dom göra ändring.

Saken föredrogs den 11 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, Wrelman, Naumann, von Hofsten, Huss, Svedelius och Hernmarck); och, ehuru den af

s. 412 Sida 412 i årgången börjar härKopiera citering

direktionen väckta frågan om rättighet för bolaget att sänka Angsjön, Bredsjön, Kroksjön och Lillsjön samt skyldighet för sökanderne att i vattenafledningsföretaget ingå icke blifvit af direktionen vid här.r:n anhängiggjord; likväl och då, utan afbidan å målets instämmande af direktionen, sökanderne sjelfve genom stämning till här.r:n i förevarande mål påkallat pröfning af nämnda frågor, och här.r:n, hvarest direktionen jemväl i svaromål å stämningen ingått, vid sådant förhållande lagligen egt att saken till pröfning upptaga, blef, med undanrödjande af hofr:ns öfverklagade dom, saken visad åter till hofr:n, som egde densamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877.