Beträffande stämpelpapper å inteckningar för skogsafverkningskontrakt tili säkerhet ej mindre för kontraktets bestånd, än för sjelfva arrendeafgiften.
19 januari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 416–417 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 76 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 9 för det här referatet, men referatet börjar på s. 416 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 416–417 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 Januari 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti memorial till Svea hofrätt anförde advokatfiskalen derstädes T. A. Billbergh, å embetets vägnar, att vid särskilda af v. här.-höfd. A. F. Unæus är 1874 förrättade ting i Vesterbottens södra domsaga inteckningar för kontrakt, hvarigenom skog till afverkning blifvit pä viss tid försåld, meddelats till säkerhet ej mindre för den betingade städjan eller köpeskillingen, utan äfven för kontraktets bestånd. För berörda kontrakter hade dock redovisats stämpladt papper med allenast 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet, såsom dä inteckning för dylika afhandlingar om skogsköp meddelades endast till säkerhet för afhandlingens bestånd. Någon stämpelafgift hade således icke beräknats för den särskilda inteckningssäkerhet, som blifvit beviljad för sjelfva köpesumman. Sådan inteckning förutsatte dock, att säljaren erkänt sig skyldig att under vissa omständigheter återbetala summan och till säkerhet derför pantförskrifvit hemmanet. Kontraktet i denna del borde följaktligen betraktas jemväl såsom ett skuldebref och förty beläggas med stämpel till belopp af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det intecknade beloppet. På grund häraf yrkade advokatfiskalsembetet, att Unæus, som haft åliggande att tillse ifrågavarande handlingars vederbörliga stämpelbeläggning, måtte, enär han i berörda tillsyn brustit, om äfven förseelsen ansåges vara af beskaffenhet att ansvar derå icke skäligen borde följa, dömas att godtgöra den förlust Kongl. Maj:t och kronan på sådant sätt tillskyndats med tillhopa 207 kronor 75 öre.
I afgifven förklaring erinrade Unæus, att de intecknade beloppen vore att anse blott såsom eventuela fordringar,
s. 417 Sida 417 i årgången börjar här
hvilka uppkomme först då kontraktet genom säljarens förvållande brötes.
I utslag den 13 Juni 1876 utlät sig hofr:n: att som den år 1874 gällande kungörelse angående stämpelpappersafgiften icke stadgade, att afhandlingar af ifrågavarande beskaffenhet skulle beläggas med högre belopp stämpladt papper, än, på sätt ofvan förmälts, redan blifvit af Unæus redovisadt, blefve advokatfiskalsembetets yrkande af hofr:n ogilladt.
Advokatfiskalen sökte ändring.
Målet föredrogs den 19 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Naumann, Huss, Svedelius och Östergren), dervid H. D. fann skäl ej vara anfördt, ledande till ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.