Naumanns tidskrift 1877 s. 422

I egenskap af utredningsman i sterbhuset efter aflidne hemmansegaren N. Svensson i Hammar uttog S. Nilsson i Österslöf stämning å bagaren L. Larsson i Hammar till Villands här.-rätt med yrkande, att, som Larsson å en af

s. 423 Sida 423 i årgången börjar härKopiera citering

Svensson den 22 Augusti 1873 hällen auktion för 140 kronor 55 öre inropat vass- och gräshöstnad i den af bolaget Sutcliffe & Seed torrlagda Nosaby-Hammarsjön äfvensom för 46 kronor öfvertagit Svenssons inrop af dylik höstnad, Larsson måtte varda ålagdt att berörda auktionsinrop gälda med tillsamman 186 kronor 55 öre.

Till stöd för krafvet företedde Nilsson det vid auktionen hållna protokoll, hvilket var så lydande:

»Utdrag af protokollet vid auktion den 22 Augusti 1873 å återstående årets gräs- och vasshöstnad uti af Herrar Sutcliffe & Seed torrlagda Nosaby-Hammarsjön, med rätt för inropare att i höst beta hästar och fäkreatur, men ansvara, att dikena ej af kreaturen skadas, vid påföljd af ersättningsskyldighet. Hörvassen får skördas å dertill tjenlig tid under vintern; med betalningen lemnas anstånd till den 1 Oktober. Uteblir liqvid då, erlägges 6 procent ränta från auktionsdagen. Rmt — — —. (Inropen, som nu äro i fråga).»

Larsson medgaf väl, att han vid ifrågavarande auktionstillfälle till uppgifvet pris inropat vass- och gräshöstnaden å 2 qvarter af Nosaby-Hammarsjön äfvensom att han öfvertagit Svenssons auktionsinrop, men bestred allt afseende å stämningen på den grund, att de områden, på hvilka omstämda hö- och vasshöstnad vuxit, någon tid efter auktionen genom Sutcliffe & Seeds förvållande öfversvämmats, så att bergningen omöjliggjorts; och uttog Larsson till nästa ting med Villands härad stämning å R. Sutcliffe under påstående, att som denne varit pligtig hålla vattenfri den förut torrlagda del af nämnda sjö, hvarå omförmälda vass och gräs vuxit, men till följd af Sutcliffes försummelse derutinnan bergningen af skörden, med undantag af 23 trafvar rörvass, som efter sjöns tillfrysande hemforslats, genom • uppkommen öfversvämning omintetgjorts, Sutcliffe måtte förpligtas ersätta Larsson den skada, honom genom Sutcliffes försummelse i berörda hänseende tillskyndats och i sådant afseende, efter afdrag af den bergade vassen, till honom utgifva 302 kronor.

Sutcliffe genmälde, att, ehuru han icke utfäst sig att hålla den torrlagda delen af sjön vattenfri, hade likväl pump-

s. 424 Sida 424 i årgången börjar härKopiera citering

ningen efter auktionen fortgått liksom förut; att Larsson haft sitt hö uppstackadt innan vattnet tagit öfverhand; att Larsson, till följd deraf, likasäväl som öfrige inropare, bort kunna inberga detsamma, såvida han icke, antagligen i afsigt att få höstnaden försåld å platsen, alltjemt uppskjutit med inbergningen, samt att, då den så kallade yttre sjön, i hvilken vattnet från ifrågavarande delvis torrlagda sjö pumpades, i September och Oktober 1873 börjat stiga, så att bakvatten uppkommit, all vidare pumpning omöjliggjorts; och bestred Sutcliffe, på grund häraf, Larssons emot honom i saken förda talan.

Larsson ansåg, att, då Sutcliffe till försäljning utbjudit ifrågavarande höhöstnad, hade han enligt sakens natur varit pligtig ansvara derför att den torrlagda delen af sjön, deri höhöstnaden varit, fortfarande hållits vattenfri.

Af Larsson i målet åberopade vittnen intygade:

2 vittnen sammanstämmande: att vattnet i den å auktionen utlysta torrlagda Hammarsjön straxt efter auktionen, med anledning af pumpningens upphörande, till den grad ökats, att minst 600 lisp, höstadt hö gått förloradt derigenom, att detsamma icke kunnat, till följd af öfversvämning, bortföras; att allt betet jemte minst 50 trafvar rörvass af samma orsak förstörts; att endast 23 trafvar rörvass under vintern inbergats; att vattnet i den torrlagda delen af sjön börjat stiga redan i slutet af Augusti och början af September 1873 och derefter hastigt ökats, samt att den pumpning, som vid den så kallade Hammarspynten verkstälts, för att hålla den torrlagda delen af sjön vattenfri, under September månad särdeles lamt bedrifvits;

ett vittne: att vittnet någon dag i Juni 1874 varit Larsson följaktig till Sutcliffe, som då medgifvit, att vattnet förstört den höstnad, Larsson inropat, hvadan han förklarat sig villig hålla Larsson derför skadeslös.

ett vittne: att vattnet börjat stiga redan några dagar efter auktionen, medan höslåttern i den torrlagda sjön ännu pågått.

Sutcliffe åberopade 3:ne vittnen, hvilka berättade:

s. 425 Sida 425 i årgången börjar härKopiera citering

ett vittne: att vittnet, som inropat höhöstnad vid auktionen, fått sitt hö bergadt, hvadan vittnet antoge, det jemval Larsson bort medhinna bergningen, derest han börjat höstningen tidigare; att den mark, der den af honom inropade höstnaden vuxit, varit särdeles sank, att under September och Oktober månader 1873 pumpningen vid Hammarspynten bedrifvits trögt och att pumpverket ofta varit i olag; samt att vattnet i yttre sjön den 25 Oktober nått sådan höjd, att bakvatten uppkommit och vidare pumpning omöjliggjorts;

ett vittne: att vittnet, som hösten 1873 biträdt vid ifrågavarande pumpningsarbete, hade sig bekant, att pumpverket ofta gått sönder, men att arbetet ånyo påbörjats så -snart pumpen blifvit iståndsatt;

ett vittne: att vittnet, som jemväl under hösten 1873 varit anstäldt vid ifrågavarande pumpningsarbete, kunde intyga, att vattnet i yttre sjön den 25 Oktober stigit i sådan grad att arbetet måst inställas.

I utslag den 12 December 1874 yttrade här.r:n: att, emedan Larsson ostridigt dels vid ifrågavarande auktion för 140 kronor 55 öre inropat en del på rot stående gräs och vass i den så kallade Nosaby-Hammarsjön, dels ock öfvertagit ett af Svensson gjordt inrop med 46 kronor; ty och som Larsson genast tillträdt de gjorda inropen, samt, äfven om såsom styrkt finge anses, att inbergningen af berörda gräs- och vass-skörd genom sedermera inträffad öfversvämning omöjliggjorts, emot Sutcliffes bestridande icke ådagalagts, att Sutcliffe i förhållande till de personer, som vid auktionen gjort inrop, varit lagligen skyldig ansvara derför, att ofvanberörda sjö fortfarande hölles vattenfri, blefve, med ogillande af Larssons mot Sutcliffe framställda påstående, Larsson, vid tvång af utmätning, förpligtad att genast, mot erhållande af betalningsbevis, till Nilsson i hans egenskap af utredningsman i sterbhuset efter Svensson utgifva fordrade 186 kronor 55 öre jemte 6 procent ränta derå från auktionsdagen den 22 Augusti 1873 till dess betalning skedde.

Larsson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge

s. 426 Sida 426 i årgången börjar härKopiera citering

och anförde: att, då, enligt auktionsvilkoren, vass- och gräshöstnaden jemte betesrätt för hästar och fäkreatur utbjudits i den torrlagda delen af sjön, samt tillika föreskrifvits, att rörvassen ej finge af en blifvande inropare skördas förr än påföljande vinter, vore ju uppenbart, att Sutcliffe varit pligtig vid »kontraktets förlust» hålla sjön torrlagd; att af den i målet förebragta bevisning framginge, att vattnet kort efter auktionen stigit upp å de af Larsson inropade qvarter och efter någon tids förlopp öfvergått till verklig öfversvämning af hela det torrlagda området; att, ehuru ett emellan ingeniören Miller m. fl. och strandegarne upprättadt kontrakt, hvilket blifvit å Sutcliffe & Seed öfverlåtet, föreskrefve, att pumpningsarbetet skulle före den 1 December 1869 vara bragt derhän, att vattnet ej uppstege å kringliggande egor och före den 1 September 1870 i dess helhet fullbordadt, samt Sutcliffe, som varit föreståndare för pumpningsarbetet och ombud för bolaget, derjemte vid auktionen uttryckligen förbundit sig att hålla de omtvistade qvarteren vattenfria, hade torrläggningen ännu icke afslutats; och åberopade Larsson 2 vittnen i saken, hvilka intygade: •

det ena vittnet: att vittnet, som närvarit vid auktionen, dervid hört Sutcliffe ikläda sig ansvaret för att vattnet ej skulle å de utbjudna qvarteren hindra vare sig höstnaden eller inbergningen; att vittnet vid tillfället fäst Sutcliffes uppmärksamhet derå, att fara vore, det vattnet komme att stiga och göra skada å grässkörden, hvartill Sutcliffe genmält, att han ansvarade för att någon sådan skada ej skulle inträffa, enär han skulle hålla sjön fri från vatten; att vattnet emellertid sedermera till den grad stigit upp å de områden, hvärå den af Larsson inropade hö- och vasshöstnaden funnits stackad, att stackarne bortförts af vattenfloden;

det andra vittnet: att Sutcliffe vid auktionstillfället, dervid vittnet biträdt såsom auktionsutropare. uttryckligen förbundit sig att hålla sjön fri från vatten, så att skada å höstnaden genom öfversvämning ej skulle inträffa.

Hofr:n yttrade i dom den 17 Mars 1876: att enär Larsson icke visat, att vattenöfversvämning inträffat så tidigt

s. 427 Sida 427 i årgången börjar härKopiera citering

efter auktionen, att det varit för honom omöjligt att tillgodogöra sig ifrågavarande skörd, faststaldes motvädjade domslutet.

. Larsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t: Ehuru Larsson vid auktionen inropat gräshöstnad, höstbete och vasshöstnad, hade hofr:n allenast fastat vigt vid gräshöstnaden, som kunnat försiggå när som helst efter auktionen, men förbisett att såväl vasshöstnaden som höstbetet genom öfversvämningen omöjliggjorts. Af vittnesberättelserna i saken jemte den ytterligare bevisning, Larsson yrkade få förete, framginge, att vattenöfversvämningen inträffat så tidigt efter auktionen att inbergningen af den skadade höstnaden omintetgjorts och höstbetet blifvit utan nytta; och yrkade, på grund häraf, Larsson, att Sutcliffe måtte förpligtas ersätta honom skillnaden emellan auktionsinropet, 186 kronor 55 öre, och den Larsson tillskyndade skadan, 302 kronor, med 115 kronor 45 öre.

Uti ingifven kontradeduktion bestred Nilsson allt afseende å hvad Larsson anfört, anmärkande: att, då en mängd inrop vid auktionen egt rum, men invändning emot betalningsskyldigheten endast gjorts af Larsson jemte en annan person, vore deraf klart, att det icke varit omöjligt för Larsson att berga höstnaden, derest han börjat i tid; att endast de vid auktionen upplästa vilkor, ej de yttranden, Sutcliffe vid tillfället möjligen haft till enskilda personer, vore af bindande kraft, äfven om Sutcliffe af bolaget, i hvilket han ej varit delegare, haft bemyndigande att ikläda det några förbindelser, hvilket han dock icke bevisligen haft, helst en annan person varit bolagets ombud i Sverige; samt att, enär Larsson ej förmått visa, att andra vilkor af vederbörande personer föreskrifvits, än de, som före förrättningen tillkännagifvits, eller att han genom bolagets förvållande gått miste om hvad han inropat, borde hans dröjsmål med bergningen ej föranleda befrielse för honom från betalningsskyldighet.

Vid muntligt förhör anhöll Larsson att få 2 vittnen afhörde vid underrätt derom, att Sutcliffe skulle haft skriftlig

s. 428 Sida 428 i årgången börjar härKopiera citering

fullmakt från bolaget att under bolagsmännens frånvaro föra deras talan och bevaka deras rätt i allt hvad anginge de rättigheter och skyldigheter, som vore med företaget förenade, hvilket yrkande af Nilsson bestreds.

N. Rev. (konst, rev.-sekr. Norberg samt t. f. rev.- sekr:ne Westman och Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemstälde i underdånighet, att, derest Kongl. Maj:t ej skulle finna skäligt bifalla Larssons anhållan om vittnens hörande, Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att göra ändring i hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 16 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann, Huss, Svedelius och Östergren); och funno H. D:s fiesta ledamöter, beträffande Larssons anhållan att få uppgifne personer såsom vittnen hörde, ej skäl att berörda anhållan bifalla; hvaremot just.-rådet Naumann för sin del ansåg, att Larsson icke borde förvägras att få de af honom åberopade personer, derest de ojäfvige befunnos, såsom vittnen hörda.

Beträffande sjelfva saken funno H. D:s flesta ledamöter skäl ej vara anfördt, ledande till ändring i domstolarnes beslut.

Ifrån sistnämnda beslut var just.-rådet Wretman skiljaktig och yttrade: »För min del finner jag ej skäl att i hofr:ns dom göra annan ändring än att, enär Larsson af de utaf honom å ifrågavarande auktion inropade förmåner ej kommit i åtnjutande af en del, hvaribland påräknadt höstbete för sine kreatur, Larsson berättigas att å auktionsbeloppet njuta afdrag med ett skäligen beräknadt belopp af 50 kronor, i följd hvaraf det Larsson i sjelfva saken till utgifvande ålagda belopp nedsättes till 136 kronor 55 öre, med sådan ränta derå, som domstolarne föreskrifvit.»

Just.-rådet, frih. Leuhusen instämde med just.-rådet Wretman.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 16 Februari 1877.