Åndringssökande i dom på grund af stadgandet i 25 kap. 22 § Rättegångsbalken.
8 februari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 429–431 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 79 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. K. F. om stämpelpapper, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 429–431 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I grosshandlaren G. L. Lundqvists vid Stockholms rådst.-rätt anhängiga konkurs bevakade enkan C. Lundqvist ett belopp af 10,000 kronor jemte 6 procent ränta derå från den 7 Juli 1874 på grund af 2 af G. L. Lundqvist den 7 Juni samma år till enkan Lundqvist eller ordres utgifna, den 27 Juli 1874 i fasta egendomen N:o 20 qvarteret Cepheus i Stockholm intecknade, skuldsedlar, hvardera å 5,000 kronor med 6 procent ränta, under yrkande om förmånsrätt ur köpeskillingen för nämnda fastighet och densammas afkastning.
Emot detta yrkande anmärktes, att inteckningarne meddelats då L. Lundqvists obestånd redan var allmänt kändt och inom 30 dagar före hans försättande i konkurstillstånd; och förklarade rådst.r:n genom dom den 24 Maj 1875 de meddelade inteckningarne vara utan verkan, hvadan enkan Lundqvists yrkande om förmånsrätt ogillades.
Enkan Lundqvist vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 16 December 1875 faststälde rådst.r:ns dom i förevarande del.
Den 24 Maj 1876 inlemnade enkan S. Zetterberg till hofr:n en skrift, deri hon uppgaf, att enkan Lundqvist i Mars 1875, eller innan rådst.r:ns dom meddelades, å henne öfverlåtit berörda 2:ne skuldebref, utan att någon anteckning å dem eller rättens gravationsbevis eller annan enkan Zetterberg bekant omständighet antydt, att inteckningarnes verkan vore föremål för tvist; att enkan Zetterberg först efter medlet af påföljande Juni månad erhållit kännedom derom, att enkan Lundqvist före transporten, på grund af skuldebrefven, bevakat fordran i G. L. Lundqvists konkurs äfvensom att rådst.r:n förklarat inteckningarne utan verkan och ogillat enkan Lundqvists förmånsrättsyrkande; att, då enkan Zetter-
s. 430 Sida 430 i årgången börjar här
berg sålunda ej blifvit i konkurstvisten hörd samt domen lände henne till förfång, såsom bäst syntes deraf, att egaren till fastigheten, på grund af domen, fordrat inteckningarnes dödande, yrkade hon alltså, med stöd af föreskrifterne i 25 kap. 22 § Rättegångs-Balken, ändring i domen, såvidt den rörde hennes rätt; att enkan Zetterberg visserligen hade sig bekant, att enkan Lundqvist vädjat till höfr:n, som ogillat hennes talan, men att hon derigenom ingalunda ansåge sig hafva förlorat rättigheten att söka ändring i rådst.r:ns dom, enär hennes ändringssökande ej sammanfölle med enkan Lundqvist, då hvarken parterne i saken eller yrkandena vore desamma, ity att enkan Lundqvist allenast påstått förmånsrätt, men enkan Zetterberg deremot i första rummet yrkat undanrödjande af rådst.r:ns dom, försåvidt inteckningarne förklarats utan verkan och enkan Zetterberg derigenom betagits rättigheten att af egaren till fastigheten erhålla betalning för de intecknade skuldsedlarne.
Genom utslag den 1 Juni 1876 förklarade hofr:n, att som rådst.r:ns ifrågavarande dom blifvit i den del, hvaröfver enkan Zetterbergs besvär innefattade klagan, af hofr:n faststäld genom dom den 16 December 1875, kunde besvären icke af hofr:n till pröfning upptagas.
Enkan Zetterberg sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande, att, som rådst.r:n dåmera, på egarens till fastigheten begäran, dödat inteckningarne under åberopande af konkursdomen, som sålunda inverkade på hennes rätt, och hofr:n, på grund af föreskrifterne i 25 kap. 22 § Rättegångs- Balken, egde laglig befogenhet att, utan resning eller restitutio fatalium, upptaga saken till ny pröfning, densamma måtte varda till hofr:n återförvisad till laglikmätig pröfning.
N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren, von Bahr och t. f. rev.- sekr. Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna enkan Zetterberg icke hafva anfört skäl, som kunde föranleda ändring i hofr:ns utslag.
Saken föredrogs den 18 Januari 1877 inför IL D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman,
s. 431 Sida 431 i årgången börjar här
Naumann, Huss, Svedelius och Östergren); dervid N. Rev:ns hemställan bifölls.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Februari 1877.