Naumanns tidskrift 1877 s. 533

I landtbrukaren J. A. Åkerströms konkurs bevakade landtbrukaren A. Lamm ett belopp af 33,000 kr. jemte ränta, på grund af fyra den 6 December 1867 utfärdade löpande skuldebref, för hvilka Stockholms handels- och ekonomikollegium beviljat förlagsinteckning i Stockholms mekaniska stenhuggerifabrik med tillhörande maskiner, rudimaterier och lager, som från Lamm öfvergått till Åkerström.

Då vid borgenärssammanträde den 11 September 1868 fråga väcktes om att fortsätta stenhuggerirörelsen, förklarade Lamm sig icke kunna medgifva detta, med mindre han garanterades för utbekommande af sin intecknade fordran ur massans tillgångar, hvarpå borgenärerne åtogo sig att ansvara för samma inteckningar så till kapital som ränta under vilkor, att Lamm förbunde sig att, så snart aktiebolag för fortsatt bedrifvande af rörelsen blefve bildadt, verkställa påskrift på inteckningarne, att desamma icke skulle till betalning uppsägas på 3 år, derest räntan ordentligt erlades. Vid tillfället närvoro 21 borgenärer, Lamm inberäknad, af hvilka en, Riksbanken, emot beslutet anmälde reservation.

Något aktiebolag kom emellertid icke till stånd, utan fortsattes rörelsen för konkursmassans räkning, till dess fabriken, uppå föranstaltande af sysslomännen, majoren C. Löwenhielm och bruksegaren F. Geijer, å konkursauktion försåldes för 16,000 kr., af hvilket belopp 6,700 kr. användes till konkursomkostnadernes betäckande och återstoden, 9,300 kr., den 17 Juni 1869 å förlagsinteckningarne afbetaldes.

s. 534 Sida 534 i årgången börjar härKopiera citering

Vid sammanträde med borgenärerne den 6 April 1870 aflemnade sysslomännen slututdelningsförslag äfvensom redovisning, hvarefter konkursen afslutades.

Uti stämning till 1871 års vinterting med Wisnums härad yrkade Lamm, att det gäldbundna boets syssloman Löwenhielm och Geijer måtte forpligtas att till honom betala å förlagsinteckningarne oguldne 23,700 kr. jemte ränta, enär åtagandet vid borgenärssammanträdet den 11 September 1868 utgjorde en konkursmassans förbindelse emot tredje man, till hvars uppfyllande massan varit pligtig, innan annan gäld kunnat med boets tillgångar betalas.

Löwenhielm och Geijer invände, att de blifvit stämde allenast i egenskap af syssloman, till följd hvaraf de, sedan slututdelning skett och konkursen afslutats, icke hade med saken att skaffa. Dessutom skulle det ansvar borgenärerne, ej konkursboet, vid sammanträdet åtagit sig, för inteckningarne, inträda först då ifrågasatt bolag blifvit bildadt, hvilket emellertid icke kommit till stånd.

Här.r:n yttrade i utslag den 3 September 1872: att emedan Lamm fordrat betalning af motparterne i deras egenskap af syssloman i Åkerströms konkurs, men vid det ostridiga förhållande, att slutredovisning och slutligt utdelningsförslag blifvit framlagda till granskning vid borgenärernes sammanträde den 6 April 1870, Löwenhielm och Geijer, då klander icke skett inom 3 månader från sistnämnde dag, jemlikt 124 § i konkurslagen den 18 September 1862 vore från allt ansvar såsom sysslomän frie; samt någon laglig skyldighet för dem i öfrigt icke förefunnes att gälda Lamms af Åkerströms konkursmassa möjligen egande fordran, funne här.r:n någon betalningsskyldighet uti omstämda hänseende icke kunna Löwenhielm och Geijer ådömas, i följd hvaraf Lamms stämningstalan till alla delar ogillades..

Svea ho fratt, der Lamm fullföljde talan, utlät sig i dom den 15 Maj 1873: att hofr:n funne lika med här.r:n, att Löwenhielm och Geijer icke i sin egenskap af sysslomän i Åkerströms konkurs kunde till den af Lamm yrkade betalningsskyldighet dömas; hvaremot och då, enligt handlingar-

s. 535 Sida 535 i årgången börjar härKopiera citering

nes föranledande i denna sak, der Lamm icke, såsom Löwenhielm och Geijer förmenat, mot dem endast i deras nyssnämnda egenskap fört talan, och här.-r:n yttrat sig jemväl om deras betalningsskyldighet i ôfrigt, Löwenhielm och Geijer, hvilka ostridigt bevakat fordringar i Åkerströms konkurs, tillstädesvarit vid sammanträdet den 11 September 1868 och biträdt åberopade, då fattade beslut, hofr:n ansåge, att Löwenhielm och Geijer, sedan förslaget om bildande af aktiebolag för stenhuggeriets fortsatta bedrifvande dämera förfallit, vore skyldige att deltaga i gäldandet af hvad å omstämda intecknade skuldebrefven kunde vara oguldet; men som här.r:n med dess åsigt i saken ej kommit att yttra sig om det belopp, Lamm kunde på grund af berörda skuldebref ännu hafva att fordra, och såväl frågan derom som frågan om huru stort belopp af Lamms återstående fordran borde af en hvar utaf Löwenhielm och Geijer gäldas, icke lämpligen kunde af hofr:n omedelbarligen pröfvas, blefve, med undanrödjande af här.r:ns utslag, saken visad åter till här.r:n, som hade att på anmälan densamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara.

Löwenhielm och Geijer sökte ändring hos Kongl. Maj:t, som, enligt dom den 26 Januari 1874, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i hofr:ns dom.

Lamm anmälde saken till återföretagande vid här.r:n och anförde, under åberopande af hvad förut i målet yttrats, att borgenärerne, genom att fortsätta stenhuggerirörelsen, vore gent emot tredje man att anse såsom bolagsmän med solidarisk ansvarighet enligt 15 kap. 2 § II. B. På grund häraf yrkade Lamm, att Löwenhielm och Geijer måtte varda ålagdt att, en för bägge och bägge för en, gälda å inteckningarne återstående 23,700 kr. jemte 6 proc, ränta dels derå från den 17 Juni 1869, då 9,300 kr. af betaldes, och dels å förskrifna 33,000 kr. från den 23 December 1867, då Lamm till Åkerström försålde stenhuggerifabriken, till den 17 Juni 1869, under hvilken tid icke någon ränteliqvid egt rum.

Geijer och Löwenhielm genmälde: Då beslutet att garantera Lamm för inteckningarnes gäldande fattats å behöri-

s. 536 Sida 536 i årgången börjar härKopiera citering

gen utlyst borgenärssammanträde och ärendet vore af beskaffenhet att de närvarande kunnat med massans rätt derom besluta, vore Löwenhielm och Geijer icke pligtige betala mera, än som belöpte pä Iwars och ens bevakade fordran i förhållande till hela bevakade beloppet.

Lamm bestred allt afseende härå ocli anmärkte, att han vid sammanträdet afträdt medan beslutet i ifrågavarande hänseende fattats.

o.

Af de i Åkerströms konkurs ingifna bevakningshandlingar jemte öfrige för rätten tillgängliga handlingar inhemtades, att sammanlagda summan af bevakade beloppen utgjorde 205,538 kr. 61 öre, fördelade å 65 borgenärer, äfvensom att det af Löwenhielm bevakade beloppet utgjorde 3,950 kr. 88 öre samt det af Geijer 11,194 kr. 68 öre.

Den 10 Mars 1875 meddelade här.r:n utslag i målet; och emedan å merberörda skuldebref, hvarå den 17 Juni 1869 af köpeskillingen för det försålda stenhuggeriet blifvit afbetalde 9,300 kr., hvaraf 3,036 kr. utgjort ränta från den 23 December 1867, då stenhuggeriet till Åkerström försåldes, och 6,264 kr. kapitalafbetalning, återstode oguldet ett belopp af 26,737 kr. utom oguldna räntor från den 17 Juni 1869; ty och som vid det förhållande att, jemlikt 60 § af gällande konkurslag, borgenärer i frågor, som rörde förvaltningen af konkursbo, hvartill i förevarande sak den vid ofvannämnda sammanträde beslutade garantien af Lamms ifrågavarande skuldebref vore att hänföra, egde rösträtt efter det belopp en hvar i konkursen bevakat, Löwenhielm och Geijer, af hvilka Löwenhielm bevakat 3,950 kr. 88 öre och Geijer 11,194 kr. 68 öre, måste anses skyldiga att i betalningen af ofvanberörda å skuldebrefven oguldna belopp jemte räntor deltaga för så stor del, som på deras fordringar belöpte i förhållande till hela det i Åkerströms konkurs bevakade fordringsbeloppet, eller 205,538 kr. 61 öre, bifölles i så måtto käromålet, att Löwenhielm och Geijer förpligtades att af det oguldna beloppet 26,736 kr. till Lamm betala, Löwenhielm 513 kr. 92 öre jemte 6 proc, ränta derå från den 17 Juni 1869 till dess betalning skedde, samt Geijer 1,456 kr. 18 öre

s. 537 Sida 537 i årgången börjar härKopiera citering

jemte enahanda ränta från sistnämnda dag tills liqvid skedde.

Lamm vädjade till Svea hofrätt: Frågan om garantien för ifrågakomna skuldsedlar vore icke någon förvaltningsfråga. En del borgenärers beslut att fortsätta rörelsen innefattade bildandet af ett bolag, hvarå 15 kap. 2 § H. B. egde full tillämplighet. Lamm, som egde äfven annan fordran i Åkerströms konkurs, hade endast så till vida biträdt beslutet om uppskof med försäljningen af stenhuggeriet, att han ej klandrat detsamma, men deremot ingalunda iklädt sig löftesmannaansvar emot sig sjelf, hvadan han undertecknat protokollet allenast såsom kontrahent med borgenärerne. Här.r:n hade i allt fall förgätit att i bevakade 205,538 kr. 61 öre inginge betydliga belopp, som beräknats 2 gånger, enär de bevakats af särskilde fordringsegare, hvadan flere fordringar också frånkänts betalningsrätt. Om detta iakttagits, hade resultatet blifvit helt annorlunda och i alla händelser hade Lamms förlagsfordran bort afdragas.

Hofr:n fann, enligt dom den 29 Juni 1876, Lamms yrkande, att Löwenhielm och Geijer måtte förpligtas att, en för begge och begge för en, gälda hela återstoden af Lamms ifrågavarande fordran, hvarken med stöd af åberopade stadgandet i 15 kap. 2 § H. B., som icke i förevarande fall egde tillämplighet, eller eljest lagligen kunna bifallas; men emedan Löwenhielm, på grund af förklarandet vid omförmälda i Åkerströms konkurs den 11 September 1868 hållne sammanträde, borde anses hafva åtagit sig att jemte öfrige borgenärer, som biträdde samma förklarande, efter hufvudtalet ansvara för betalning af Lamms fordran, hvars nuvarande återstod dock ej finge härvid emot Löwenhielm beräknas annorlunda än i öfverensstämmelse med hvad Lamm i sitt anförande till här.r:ns protokoll den 28 Februari 1874 påyrkat, eller till 23,700 kr. jemte 6 proc, årlig ränta, dels derå från den 17 Juni 1869 till dess liqvid skedde, dels ock å 33,000 kr. från den 23 December 1867 till den 17 Juni 1869; ty och som sammanträdesprotokollet för den 11 September 1868 utmärkte att, utom Löwenhielm, 18 andra

s. 538 Sida 538 i årgången börjar härKopiera citering

borgenärer deltagit i berörda förklarande; alltså pröfvade hofr:n rättvist pä det sätt ändra här.r:ns utslag, i hvad det afsåge Lamms talan i sjelfva saken emot Löwenhielm, att denne förpligtades till Lamm utgifva en nittondedel af hans ifrågakomna återstående fordran, beräknad efter nyss anförda, af denne uppgifna grunder; hvaremot hofr:n ej fann skäl att i anledning af Lamms klagan göra ändring i det motvädjade utslaget i sjelfva saken, såvidt det Geijer anginge.

Om detta beslut förenade sig assessoren Gripensköld, referent, samt v. häradshöfd:ne, frih. J. Staël von Holstein och Groll.

Från beslutet var hofr.-rådet Montelius skiljaktig och yttrade: »Som åberopade sammanträdesprotokoll för den 11 September 1868, enligt min uppfattning, icke utmärker att majoren Löwenhielm uti ifrågakomna förklarande deltagit annorledes än jemte nitton andra borgenärer, deribland äfven Lamm, som enligt handlingarnes föranledande i Åkerströms konkurs bevakat, utom förlagsinteckningarnes belopp, äfven annan fordran; alltså och uppå de af referenten i öfrigt anförda grunder finner jag skäligt på det sätt ändra här.r:ns utslag i hvad det afser Lamms talan i sjelfva saken emot majoren Löwenhielm, att denne förpligtas till Lamm utgifva en tjugondel af hans återstående förlagsfordran, beräknad enligt referentens åsigt. I andra frågor är jag med referenten ense.»

Lamm sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande om bifall till stämningspåståendet.

N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, samt t. f. rev.-sekr:ne Westman och Lilienberg), hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofr:ns dom, såvidt den blifvit öfverklagad, att fastställa.

Saken föredrogs den 18 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Almqvist, Carleson, von Hofsten, Babe, Olivecrona och von Segebaden), dervid H. D. fann skäl icke vara anfördt, som uti hofr:ns dom kunde verka ändring.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Februari 1877.