Om förbindelse att gå bouppteckningsed. Konkurslagens 27 §, Ärfdabalkens 9 kap. I §.
9 januari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 529–532 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 91 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 529–532 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 9 Januari 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos kyrkoherden E. Blomgren, som var gift med en fosterdotter till fanjunkaren S. M. Svalander och dennes hustru Johanna Svalander, född Linnarsson, bodde bemälde Svalander efter sin hustrus död. Sedan Svalander allidit den 31 Januari 1874, förrättades hos Blomgren den 9 påföljande April uppteckning af Svalanders bo, som dervid uppgafs af Blomgren, hvilken senare inlemnade det af honom under edsförpligtelse underskrifna bouppteckningsinstrumentet till vederbörlig domstol.
I egenskap af förmyndare för Svalanders närmaste arfvingar, 2 systrar, inlemnade v. häradsh. A. H. Ljunggren till domhafvanden i Binnebergs tingslag af Wadsbo härad ansökan att få, på grund af K. F. den 18 September 1862 om urarfvagörelse m. m., afträda Svalanders bo till konkurs, i sammanhang hvarmed yrkades förpligtande för Blomgren och hans hustru Anna Blomgren, född Andersson, att med ed fästa riktigheten af den upprättade bouppteckningen.
Vid första förhöret den 13 April 1875 tillstädeskom Ljunggren personligen äfvensom ombud för kyrkoh. Blomgren, som skriftligen bestred det emot honom och hans hustru framstälda yrkande, på den grund, att de icke voro Svalanders sterbhusdelegare eller arfvingar.
Efter det Blomgrens ombud upplyst, att alla i bouppteckningen efter Svalander upptagna skulder blifvit liqviderade, anmälde Ljunggren, å sina myndlingars vägnar, fordran hos sterbhuset på årligt underhåll af 300 kr. för dem hvar på grund af makarne Svalanders den 20 Juli 1864 upprättade testamente, hvarjemte Ljunggren förbehöll sig rätt Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc., 14:de arg. 34
s. 530 Sida 530 i årgången börjar här
att, i fall af befogenhet, få å inställelsedagen väcka påstående mot makarne Blomgren om skyldighet för dem att beediga bouppteckningen.
A inställelsedagen den 8 Juni 1875, dervid kyrkoh. Blomgren uteblef, ingåfvos bevakningshandlingar:
l:o) af Ljunggren, såsom förmyndare för systrarne Svalander, beträffande nyssnämnda fordran på grund af testamente;
2:0) af ombud för 3:ne slägtingar till hustru Svalander, hvilka jemväl grundade fordringsanspråk på ifrågakomna testamente;
3:0) för Kongl. Maj:t och Kronan, afseende reservationsvis framstäldt kraf för utskylder, som för året och framgent under konkursen kunde varda sterbhuset påförda.
Ljunggren fortsatte sitt förut framstälda yrkande om åläggande för Blomgren och hans hustru att med ed fästa riktigheten af den efter Svalander förrättade bouppteckningen.
Här.r:n yttrade i utslag den 8 Juni 1875: att emedan kyrkoh. Blomgren uti en vid förhör i konkursen den 13 April 1875 ingifven skrift å egna och sin hustrus vägnar vägrat att äskade eden fullgöra, af skäl, att de icke vore Svalanders sterbhusdelegare eller arfvingar, samt efter afliden gäldenär endast efterlefvande maka, arfvinge eller förmyndare och. målsman för arfvinge, som urarfvaförmån sökt eller i boet sute, vore skyldige att gäldenärsed aflägga; ty och som de uti bouppteckningen efter Svalander upptagne skulder redan förut vore betalde, samt de af Ljunggren med flere bevakade fordringar på grund utaf ett af Svalander och hans hustru den 20 Juli 1864 upprättadt testamente, emot stadgandet uti 1 § af K. F. den 18 September 1862, icke vore för boets gäld att anse, och någon fordran icke annorledes blifvit anmäld, än att kronofogden G. H. Möller reservationsvis bevakat allmänna utskylder, som för år 1875 och framgent under konkursen möjligen kunde blifva sterbhuset påförda, blefve Ljunggrens yrkande, i den ordning detsamma blifvit väckt, af här.r:n ogilladt.
Ljunggren besvärade sig hos Göta hofrätt: Då Svalan-
s. 531 Sida 531 i årgången börjar här
der under sednare delen af sin lefnad bott hos makarne Blomgren och desse voro de ende, som om boet egde kännedom, voro makarne jemväl, enligt 27 § konkurslagen, pligtige med ed fästa riktigheten af den utaf mannen upprättade bouppteckningen. Det borde icke bero af den, som satt sig i besittning af afliden persons egendom, att genom betalning af gäld, som funnes i bouppteckningsinstrumentet upptagen, undgå ett i lag stadgadt åliggande, som åsyftade vinnande af full visshet om de vid afliden gäldenärs dödsfall befintlige tillgångar; och yrkade Ljunggren, i egenskap af såväl urarfvasökande som fordringsegare, å de omyndigas vägnar, att makarne Blomgren måtte varda ålagdt att fullgöra ifrågavarande edgång.
I afgifven förklaring bestred hustru Blomgren edgången, af det skäl, att hon hvarken uppgifvit boet efter Svalander eller underskrifvit bouppteckningsinstrumentet, eller varit med honom beslägtad, eller med qvarlåtenskapen tagit den ringaste befattning; och förklarade kyrkoh. Blomgren, att han icke ville undandraga sig sin skyldighet att beediga bouppteckningen, när sådant i laglig ordning ifrågasattes, men bestred deremot att fullgöra edgången i konkursmålet, som Ljunggren tillstält utan befogenhet och sårande för den aflidnes minne. Ljunggren vore såsom urarfvasökande icke berättigad att framställa några anspråk rörande boet, sedan detsamma blifvit till borgenärerne afträdt. Detta tillkomme allenast borgenärerne eller deras ombud, sysslomännen, men livarken Ljunggren eller hans myndlingar vore att anse såsom fordringsegare, enär Svalander icke, vare sig i lifstiden eller vid sin död, varit skyldig dem något utöfver de i bouppteckningen upptagna, sedermera liqviderade, belopp. På grund häraf yrkade Blomgren fastställelse af här.r:ns utslag.
I utslag den 30 November 1875 yttrade hofr:n: att hofr:n funne Ljunggren såsom urarfvasökande vara behörig att i konkursen framställa ifrågavarande yrkande, hvarföre makarne Blomgrens i sådant hänseende gjorda invändning af hofr:n lemnades utan vidare afseende; och enär kyrkoh. Blomgren vid den efter Svalander förrättade bouppteckningen
s. 532 Sida 532 i årgången börjar här
uppgifvit boet samt hustru Blomgren, vid det upplysta förhållande, att Svalander vid sin död varit boende hos makarne Blomgren, jemväl måste anses ega kunskap om boets tillstånd, pröfvade hofr:n, jemlikt 27 § konkurslagen, lagligt, med upphäfvande af här.r:ns utslag, förklara makarne Blomgren skyldige att riktigheten af bouppteckningen med ed fästa, i följd hvaraf ärendet visades åter till här.r:n, som hade att på anmälan dermed lagligen förfara.
Kyrkoh. Blomgren och hans hustru sökte ändring under yrkande, att åtminstone den sistnämnda, som icke haft det ringaste med Svalanders qvarlåtenskap att skaffa, måtte från edgången befrias.
Målet föredrogs den 9 Januari 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.-råden Carleson, Rabe, Olivecrona och von Segebaden) funno, jemlikt 9 kap. 1 § À. B., ej skäl att göra ändring i hofr:ns utslag i hvad kyrkoh. Blomgren anginge; men enär laga anledning saknades att ålägga Blomgrens hustru att ifrågavarande bouppteckning med ed besanna, blef, med ändring af hofr:ns utslag, här.r:ns beslut i denna del faststäldt.
Just.-rådet Almqvist fann Ljunggren, hvilken efter urarfvagörelse afträdt fanjunkaren Svalanders egendom till konkurs och således vore att sjelf såsom gäldenär anse, icke vara behörig att i konkursmålet yrka åläggande för makarne Blomgren att med ed bekräfta den af dem gjorda uppgift på Svalanders efterlemnade tillgångar, hvadan just.-rådet pröfvade skäligt att, med upphäfvande af hofr:ns utslag, fastställa det slut, hvartill här.r:n kommit.
Just.-rådet Östergren pröfvade, med stöd af 9 kap. 1 § A. B., rättvist gilla hofr:ns utslag.