Angående ombuds och förvaltares redovisningsskyldighet samt ersättning för dess besvär; Konungens Befallninghafvandes meddelade förbud att utlemna något af en afliden persons qvarlåtenskap innan laga kraft egande dom fallit rörande testamentsklander.

13 februari 1877


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 506–512 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, Om konkurs och inteckningar i fastigheter samt om försäljning af spritdrycker m. m., se särskilda rubriker, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 84 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om konkurs och inteckningar i fastigheter samt om försäljning af spritdrycker m. m., se särskilda rubriker, nr 14.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 506–512 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Februari 1877»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Charlotta Hoflund afled i Februari 1871, efterlemnande såsom närmaste arfvingar arkitekten F. F. W. Lüchou i Uleåborg och dennes svagsinte broder F. J. L. Lüchou, för hvilken den förre var förmyndare; och förordnade Stockholms rådst.- rätt curator ad litem C. Dahlgren att omhändertaga boet.

Arkitekten Lüchou uppdrog emellertid, ä egna och broderns vägnar, åt f. stadskassören L. Isacson att öfvertaga qvarlåtenskapen; och blef genom Svea hofrätts dom i Juli 1873 Dahlgren ålagdt att redovisa boet till Isacson i egenskap af arfvingarnes befullmäktigade ombud, hvarefter denne den 21 Augusti 1873 omhändertog boet.

Då emellertid Hilma Lüchou bevakade ett muntligt testamente, hvarigenom Charlotta Hoflunds hela qvarlåtenskap till henne öfverlåtits, väckte Isacson såsom arfvingarnes ombud emot berörde testamente klandertalan, men genom dom den 12 Oktober 1874 faststälde Kongl. Maj:t domstolarnes beslut, hvarigenom förordnandet förklarats böra tillerkännas laga verkan af testamente.

I anledning häraf aflemnade Isacson den 28 Oktober 1874 till bruksägaren A. Larsson, i dennes egenskap af förmyndare för Hilma Lüchou, »redovisning för aflidna ogifta Charlotta Hoflunds sterbhus», upptagande hvad Isacson uppburit till sammanlagdt 1,682 kr. 5 öre och utbetalningarne till 1,452 kr. 65, hvadan skilnaden utgjorde 229 kr. 40 öre, som kontant till Larsson aflemnades.

I December 1874 uttog Larsson till Stockholms rådst.- rätt stämning å Isacson under yrkande, att, som denne orätt påfört Charlotta Hoflunds sterbhus dels kostnaderne för 3:ne

s. 507 Sida 507 i årgången börjar här

rättegångar, dem han såsom ombud för arfvingarne utfört, 318 kr., dels 2 ränteposter, en å 17 kr. 95 öre och en å 3 kr. 20 öre, och dels arvode för boets förvaltning 60 kr., eller tillsammans 399 kr. 15 öre, Isacson måtte förpligtigas att till Larsson utgifva sistberörda belopp jemte ränta.

Berörda rättegångar upplystes hafva angått, den första: dels af Hilma Lüchou mot arfvingarne väckt anspråk om utbekommande af lön för 10 års tjenstetid hos Charlotta Hoflund och dels arfvingarnes efter genstämning förda talan att af Hilma Lüchou utfå hyresmedel, dem hon uppburit, hvilken rättegång afgjorts genom Svea hofrätts i Januari 1873 meddelade dom, hvarigenom Hilma Lüchous talan ogillats och henne ålagts att till arfvingarne utgifva en del af omstämda hyresmedel, varande kostnaderna för denna rättegång i redovisningen upptagen till 185 kr.; den andra: skyldighet för Dahlgren att till Isacson redovisa Charlotta Hoflunds qvarlåtenskap; och den tredje: ofvanomförmälda klandertalan emot den sistnämndas testamente.

Larsson anförde: Rättegångarne hade utförts af Isacson efter uppdrag af arfvingarne och för deras räkning. En af dessa rättegångar hade anhänggiggjorts emot Hilma Lüchou och en annan varit emot hennes intressen, helst hon i September 1872 hos förmyndarekammaren protesterat emot arfvingarnes besittningstagande af boet, och sedan detta skett, hos öfverståthållareembetets kansli sökt qvarstad å qvarlåtenskapen för att förhindra densammas förskingring.

Isacson invände, att utgifterna för rättegångarne rätteligen borde träffa boet och i allt fall icke Isacson, som endast uppträdt såsom arfvingarnes rättegångsombud; att det för utförande af testamentsklandret sterbhuset påförda arvode, 58 kr., möjligen skulle kunna med fog utsökas hos arfvingarne, men att öfrige kostnaderna för rättegångarne med fullt skäl borde drabba Hilma Lüchou, enär hon sjelf vållat desamma, derigenom, att hon icke i god tid gjort sina anspråk på grund af testamentet gällande; att, hvad beträffade arvodet å 60 kr. kunde detsamma icke anses för högt beräknadt för 14 månaders förvaltning, helst det vore mindre

s. 508 Sida 508 i årgången börjar här

än det belopp curator ad litem för sitt besvär uppburit; att, hvad ränteposterne anginge, Isacson vid Dahlgrens redovisning öfvertagit en boets intecknade skuld å 1,000 kr. och derå af egna medel betalt upplupen, ränta med 52 kr. 25 öre jemte en annan utgift till Dahlgren å 1 kr. 25 öre, å hvilket sammanlagda belopp, 53 kr. 50 öre, Isacson vid slutredovisningen godtgjort sig 1 års ränta med 3 kr. 20 öre, samt att den debiterade posten å 17 kr. 95 öre utgjorde ytterligare ränta vid sista afbetalningen den 20 Augusti 1874 å förenämnda inteckning.

I dom den 11 Februari 1875 utlät sig rådst.-r:n: att, enär, hvad anginge förstnämnde 318 kr., Hilma Lüchou först den 13 Februari 1872, och således efter det rådst.-r:n den 5 i samma månad meddelat dom i det emellan henne och aflidna Charlotta Hoflunds arfvingar anhänggiggjorda mål angående Hilma Lüchous yrkande att från sterbhuset utbekomma tjenstehjonslön, samt arfvingarnes påstående att utfå för sterbhusets räkning af henne uppburna hyresmedel, såsom testamente bevakat ofvannämnda, af Charlotta Hoflund gjorda förordnande af innehåll, att all den egendom, hon lemnade efter sig, skulle tillfalla Hilma Lüchou, samt vid sådant förhållande omkostnaderna vid berörda rättegång, vid hvars anställande någon anledning icke förekommit till antagande deraf, att Hilma Lüchou egde rätt till Charlotta Hoflunds qvarlåtenskap, skäligen borde, vid den utgång saken erhållit, drabba boet, kunde käromålet i denna del, så vidt det afsåge berörda, till 185 kr. upptagna, kostnader, emot hvilkas belopp anmärkning icke blifvit framstäld, ej bifallas, hvaremot och då, beträffande det i öfrigt för utgifter och arvoden för rättegångar påförda belopp af tillhopa 133 kr., äfvensom det af Isacson för hans förvaltning af boet upptagna arvode 60 kr., som af Larsson blifvit bestridda, någon omständighet icke förekommit, på grund hvaraf betalningsskyldighet i dessa afseenden kunde anses åligga Hilma Lüchou, ej mindre dessa poster än ock de af Larsson bestridda påföringar af ränta, dels 17 kr. 95 öre och dels 3 kr. 20 öre, till erhållande hvaraf Isacson icke visat sig vara lagligen

s. 509 Sida 509 i årgången börjar här

berättigad, skulle frän räkningen utgå, till följd hvaraf parterne emellan sålunda skiljdes, att Isacson, hvilken enligt den afgifna redovisningsräkningen för Charlotta Hoflunds sterbhus uppburit tillhopa 1,682 kr. 5 öre samt redovisat för 1,053 kr. 50 öre och kontant affemnat 229 kr. 40 öre, hvartill borde läggas det honom tillerkända belopp af 185 kr., så att hela den summa, som Isacson sålunda egde att sig tillgodoföra, utgjorde 1,467 kr. 90 öre, förpligtades att till Larsson, i hans förutnämnda egenskap, af Hoflundska sterbhusets medel emot qvitto genast utgifva återstående 214 kr. 15 öre, tillika med 5 procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 26 November 1874 till dess liqvid komme att ske.

Efter erlagdt vad fullföljdes saken af bägge parterne till Svea hofrätt.

Larsson yrkade bifall till sina i saken framstälde påståenden.

Isacson anförde, att han endast i egenskap af arfvingarnes befullmäktigade ombud omhändertagit boet, hvarför rättegången med Dahlgren varit en boets tvist, för hvilken kostnaderne borde drabba boet; att, då Isacson i allt fall redan i Augusti 1873 till arfvingarne aflemnat behörig redovisning för sin förvaltning och icke gått längre än honom betrodt varit, borde han icke kunna personligen förbindas att gälda kostnader, som uppkommit derigenom, att han sökt att vinna boet till dem, som ännu i Juli 1873 dertill egt rätt; att Isacson i sin förenämnde egenskap jemväl ansåge sig egt full befogenhet att beräkna sig arvode såväl för utförandet af testamentsklandret som för vården af qvarlåtenskapen; och företedde Isacson dels bouppteckningsinstrumentet efter Charlotta Hoflund, utvisande att boet, på grund af intecknad revers, häftade i skuld till belopp af 1,000 kr., dels afskrift af samma inteckning, derå fanns tecknadt, att ränta i Augusti 1873 guldits med 52 kr. 50 öre oclr att ytterligare ränta, efter åtskilliga kapitalafbetalningar, erlagts till Augusti 1874 med 17 kr. 95 öre.

I ingiften exception anmärkte Larsson, att Isacson blif-

s. 510 Sida 510 i årgången börjar här

vit i målet stämd icke i egenskap af arfvingarnes ombud utan såsom förvaltare af qvarlåtenskapen i Hoflundska sterbhuset; att Isacson, som ensam uppburit boets afkastning, blifvit, på grund af öfverståth.-emb:s kanslis resolution den 29 Augusti 1873, förbjuden utlemna någon del af qvarlåtenskapen innan tvisten om bättre rätt till densamma blifvit slutligen afgjord; att, sedan inteckningen å 1,000 kr. blifvit af Dahlgren, enligt dennes redovisning, inlöst, hade Isacson vid ôfvertagandet af boet haft att till Dahlgren betala ett saldo å 302 kr. 50 öre, hvarfôr Isacson haft tillfälle att godtgöra sig ränta af kort derefter inflytande hyresmedel; att, då Isacson i allo å sistnämnda medel godtskrifvit boet ränta, borde den ränta, som tillkomme honom å 302 kr. 50 öre, qvittas med den icke påförda räntan å hyresmedlen; samt att Isacson obehörigen och på fri hand gjort anteckning å reversen om afbetalningarne.

Hofr:n yttrade i dom den 26 Maj 1876: att, enär öfverståth.-emb., uppå yrkande af Hilma Liichou och efter Isacsons hörande, genom resolution den 29 Augusti 1873 vid laga äfventyr förbjudit honom att, innan laga kraft egande dom meddelades angående det af F. Lüchou, för egen del och såsom förmyndare för J. Liichou, väckta klander å det af Charlotta Hoflund till Hilma Lüchous förmån upprättade testamente, eller annorledes förordnades, till någon, eho det vara måtte, utlemna något af den aflidnas qvarlåtenskap; ty funne hofr:n, utan afseende å Isacsons invändning, att, då han handlat endast såsom ombud för den aflidnas arfvingar och till dessa redovisat för sitt uppdrag, vederparterne finge med sina anspråk vända sig emot Isacsons hufvudmän, icke skäl att i rådst.-r:ns dom göra annan ändring, än att Isacson förpligtades att det af rådst.-r:n till betalning utdömda belopp med den derå faststälda ränta genast utgifva.

Om denna dom förenade sig hofr.-rådet, frih. Leuhusen samt assessorerne Moberg, referent, och Almgren.

Från beslutet voro v. häradsh:ne Elliot och Ahlgren skiljaktige och förenade sig om följande yttrande:

s. 511 Sida 511 i årgången börjar här

»Emedan Isacson, pâ sätt han invändt, ostridigt allenast i egenskap af fullmäktig för arkitekten Lüchou omhänderhaft boet efter Charlotta Hoflund, och Larsson icke ifrågasatt, att de i klandrade redovisningsräkningen till belopp af 318 kr. upptagna kostnader för 3 rättegångar, såsom räkningen angifver, redan varit utbetalda, då öfverståth.- emb. genom resolution den 29 Augusti 1873 meddelat Isacson förbud att, innan laga kraft egande dom meddelats angående det af arkitekten Lüchou väckta testamentsklander, eller annorlunda förordnades, till någon eho det vara måtte utlemna något af Charlotta Hoflunds qvarlåtenskap, i följd hvaraf Larsson, enligt vårt omdöme, icke må ega att i fråga om berörda utbetalningar föra talan mot Isacson; ty och som, hvad angår de af Isacson efter nämnda dag gjorda påföringar af arvode för boets förvaltning 60 kr. samt af 2 ränteposter å 17 kr. 95 öre och 3 kr. 20 öre, arvodet icke kan anses för högt tilltaget och är af beskaffenhet att Isacson lagligen egt att derför, utan hinder af ofvanberörda utgifningsförbud, ur de af honom förvaltade medlen sig godtgöra; samt räntepåföringarne, med afseende å den utredning, Isacson i fråga om desamma härstädes förebragt, jemväl måste anses befogade och böra af Larssons myndling vidkännas; alltså pröfva vi för vår del rättvist den mot Isacson vid rådst.-r:n förda talan att ogilla.»

I hofr:ns dom sökte Isacson ändring och erinrade, bland annat, att någon utbetalning från sterbhuset icke egt rum efter det öfverståth.-emb. meddelat förbud i ofvanberörda hänseende.

N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, samt t. f. rev.-sekr:ne Westman och Lilienberg) hemstälde, det måtte Kongl. Maj:t ej finna skäl att i hofr:ns dom göra annan ändring, än att, då skäligt arvode för förvaltningen af Charlotta Hoflunds efterlemnade bo under tiden intill dess Hilma Lüchou, på grund af slutlig dom i omförmälda testamentstvist, egt att för samma fövaltning erhålla redovisning, borde af boets behållna tillgångar afgå, och det belopp af 60 kr. Isacson i sådant hänseende fört sig till godo, icke kunde

s. 512 Sida 512 i årgången börjar här

anses för högt beräknadt, samt den ränta af 21. kr. 15 öre, mot hvars påförande Hilma Lüchou framstält anmärkning, enligt hvad utredt voro, utgått å gäld, hvarför boet häftat i betalningsskyldighet, och för medel, hvilka för dess räkning Isacson förskjutit, Isacson måtte från utgifvande af omförmälda belopp, tillhopa 81 kr. 15 öre med ränta befrias.

Saken föredrogs den 15 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Almqvist, Carleson, von Hofsten, Rabe, Olivecrona och von Segebaden), dervid N. Rev:ns hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Februari 1877.