Naumanns tidskrift 1877 s. 552

Till rådst.-r:n i Kalmar uttog handlanden M. Bergqvist stämning å handlanden A. R. Appeltofft med påstående, att på grund af en utaf kronofogden 0. E. Rooth den 25 Mars 1869 till innehafvaren på 3 månaders uppsägning utfärdad skuldsedel å 4,000 kr., försedd med borgen af Appeltofft och J. F. Ehrlich, af Appeltofft utbekomma 3,000 kr. med ränta efter 6 proc, om året från den 28 Augusti 1875; och fanns å skuldsedeln, som var bevittnad af O. Johansson och F. J. Sandqvist, dels anteckning om att räntan blifvit gulden till den 20 Juni 1871, dels en så lydande öfverkorsad påskrift:

»Som ytterligare säkerhet för ofvanstående förbindelse går undertecknad i enahanda borgen som A. R. Appeltofft och J. F. Ehrlich, försäkras

(Namnet oläsligt.)

På en gång närvarande vittnen:

(Oläsliga namn.)»

Appeltoffts ombud medgaf, att hans hufvudman jemte Ehrlich undertecknat ifrågavarande löftesskrift, men bestred käromålet på följande skäl: Sedan skuldebrefvet en gångvarit belånadt och infriats samt Ehrlich afvikit ur riket och hans egendom afträdts till konkurs, ville Rooth ånyo belåna detsamma, för hvilket ändamål han anskaffade en annan löftesman å reversen i Ehrlichs ställe, handlanden Gustaf Sandell i Bergqvara. Derpå belånades förbindelsen hos Blekinge bankinrättning, hvarest den omsider af Rooth inlöstes. Då nu ene löftesmannens namn vore å skuldebrefvet

s. 553 Sida 553 i årgången börjar härKopiera citering

öfverkorsadt, borde Appeltofft icke kunna åläggas att betala mera än högst hälften af Bergqvists fordran, men icke ens detta belopp ville han gälda, enär skuldebrefvet blifvit åtminstone en gång infriadt, och Bergqvist antagligen icke kunde visa, det han lagligen emot bekommen valuta innehade detsamma.

Bergqvist genmälde: Den omständighet att skuldebrefvet varit belânadt hos annan person än Bergqvist inverkade icke på saken, enär anteckning om skuldebrefvets möjliga infriande hos annan person eller bankinrättning dera saknades. Att förbindelsen blifvit försedd med borgensförbindelse af en person förutom Appeltofft och Ehrlich vore visserligen sannt; men då denna förbindelse tillkommit allenast till säkerhet för långifvaren, icke för att minska de äldre löftesmännens ansvarighet, borde ej öfverkorsandet af den nye medlöftesmannens namn inverka på rättsförhållandet parterne emellan. Klart vore nämligen, att om detta ej skett och Appeltofft icke kunnat undgå att gälda hela fordringen, hade han icke kunnat hos den nye löftesmannen uttaga större eller mindre del af samma belopp. Bergqvist hade i god tro emottagit ifrågavarande skuldebref såsom godtgôrelse derfor att, sedan han i Kalmar bank beredt Rooth ett lån å 3,000 kr., genom att å honom draga vexel, som af Rooth accepterats, Bergqvist, efter det Rooth häktats för uppbördsbalans, nödgats inlösa samma vexel.

Såsom vittne i målet åberopade Appeltofft förenämnde Sandell, som berättade: att Rooth hösten 1872 infunnit sig hos vittnet och, med företeende af det i målet åberopade skuldebref anhållit, att, enär Ehrlich dåmera afvikit ur landet och följaktligen ny borgesman jemte Appeltofft vore å reversen erforderlig, vittnet måtte ikläda sig dylik borgen; att vittnet, med anledning häraf, undertecknat den löftesskrift, som sedermera blifvit â reversen öfverkorsad, hvaruppå densamma belånats uti bankinrättning i Karlskrona; att, sedan vittnet flere gånger tillsagt Rooth att återställa vittnets namn å förbindelsen, hade denne omkring slutet af 1873 förevisat skuldebrefvet för vittnet, som dervid iakt-

s. 554 Sida 554 i årgången börjar härKopiera citering

tagit, att vittnets förbindelse och namn öfverkorsats; att, då vittnet underskrifvit borgensförbindelsen, meningen varit, att vittnet skulle stå i samma ansvarighet som Appeltofft; samt att vittnet, som någon dag i slutet af 1874 sammanträffat med Appeltofft, dervid tillsport denne, huruvida han erinrade sig, det han jemte vittnet ingått borgen för Rooth, samt tillika hemstält, huruvida icke, då vittnets namn blifvit å reversen öfverkorsad, Appeltofft borde tillse, att han blefve från sin förbindelse fri, hvartill Appeltofft genmält, att dermed finge anstå tills vidare.

Bergqvist medgaf, att han vid emottagandet af ifrågavarande skuldebref afvetat, att Erhlich rymt ur riket samt att Sandell varit i borgen för det i skuldebrefvet förskrifna belopp.

Rådst.-r:n yttrade i utslag den 23 November 1875: att emedan Appeltofft medgifvit, att han jemte handlanden Ehrlich undertecknat den å omstämda skuldsedeln skrifna borgensförbindelsen, hvarigenom de, en för bägge och bägge för en, iklädt sig borgen såsom för egen skuld för skuldsedelns infriande; samt den omständigheten, att skuldsedeln, innan den kommit i Bergqvists hand, der den utgjort bevis för fordran, en eller flere gånger blifvit af skuldsedelns utgifvare infriad, icke inverkade på Appeltoffts skyldighet att sin förbindelse inlösa; ty och som samma skyldighet desto mindre finge anses förringad deraf, att, sedan handlanden Sandell i Bergqvara å skuldsedeln tecknat, att han iklädde sig enahanda borgen som Appeltofft och Ehrlich, denna förbindelse blifvit öfverkorsad, som Appeltofft icke ens föreburit, att han, när han sin borgensförbindelse underskref, förutsatt flere medlöftesmän än Ehrlich; alltså förpligtades Appeltofft att, emot qvitto och afskrifning å skuldebrefvet, till Bergqvist genast utgifva 3,000 kr. med ränta derå efter 6 proc, om året från den 28 Augusti 1875 tills liqvid komme att ske.

Appeltofft vädjade till Göta hofrätt och yrkade, att antingen varda helt och hållet befriad från krafvet, emedan Bergqvist icke gittat visa, det skuldebrefvet blifvit på honom

s. 555 Sida 555 i årgången börjar härKopiera citering

öfverlåtet, eller af orsak att Appeltofft icke blifvit lagsökt inom 12 månader frän den dag, dä länet i Karlskrona bankinrättning förföll till betalning, eller oclc, att honom mätte åläggas att betala allenast hälften af fordrade beloppet, då Sandells namn under borgensförbindelsen utstrukits, hvarigenom för Appeltofft omintetgjorts möjligheten att af denne utfå hälften af det belopp, för hvilket de gemensamt borgat.

Bergqvist genmälde: Ehrlichs förbindelse funnes ännu qvar å reversen, hvaremot Sandells borgen antagligen tillkommit utan Appeltoffts vetskap. Denne hade derjemte för Sandell uppgifvit, att han hade andra affärer med Rooth, hvilket gjort att Appeltofft fortfarande velat, sedan Sandells namn öfverkorsats, tjena Rooth med sin borgen. För Bergqvist hade Appeltofft jemväl vid ett tillfälle förklarat, att han egde full säkerhet för allt hvad han hade af Rooth att fordra. Bergqvist hade aldrig erkänt, att han vid skuldsedelns emottagande afvetat, att densamma tillförene varit belånad, om hvilket förhållande han först genom Sandells vittnesmål erhållit kännedom. Någon annan förfallotid för skuldebrefvet hade icke funnits än efter 3 månaders uppsägning och hvarken denna förfallotid eller Bergqvists innehafvande af förbindelsen hade det ringaste att skaffa med förfallotiden för det lån, för hvilket skuldebrefvet möjligen förut varit hypothiseradt.

I dom den 24 Mars 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådst.-r:ns utslag.

Om denna dom förenade sig hofr.-rådet Björkman, assessoren Schånberg samt v. häradsh:ne Wennberg och Andersson.

Från detta beslut var hofr.-rådet Lothigius skiljaktig och yttrade: »Emedan den, efter Appeltoffts medlöftesman J. E. Ehrlichs afvikande från riket, utaf handlanden G. Sandell i Bergqvara å ifrågavarande skuldebref tecknade borgensförbindelse ostridigt blifvit utan Appeltoffts tillstånd öfverkorsad och sålunda omintetgjord, samt härigenom betagits Appeltofft den honom efter min uppfattning annars tillkommande rätt att hålla sig till Sandell för utbekom-

s. 556 Sida 556 i årgången börjar härKopiera citering

mande af hvad pä denne i förhållande till öfrige löftesmännen belöpte af det belopp, Appeltofft kunde komma att på grund af sin borgen betala; ty och dä ej visats, att vare sig Ehrlich eller Sandell äro medellösa, finner jag, med ändring af motvädjade utslaget, stämningspåståendet icke kunna annorledes bifallas, än att Appeltofft förpligtas att till Bergqvist, såsom innehafvare af skuldebrefvet med derå mot Appeltofft ännu gällande löftesförbindelsen, genast emot qvitto och anteckning derom â skuldebrefvet, betala två tredjedelar af förskrifna beloppet med 2,666 kr. 67 öre jemte 6 proc, ränta derå från den dag sådan fordrats eller den 28 Augusti 1875 tills betalning kommer att ske.»

Appeltofft sökte ändring hos Kongl. Maj:t under anhållan om pröfning af de skäl, han förut anfört för befrielse från ifrågavarande kraf eller åtminstone från någon del deraf; yrkande Appeltofft, att Bergqvist måtte förklaras icke ega att hos honom utfå mera än hälften af sin berörda fordran jemte utfäst ränta, då ostridigt vore, att, om Sandell icke tillåtits utstryka sitt namn å reversen, Appeltofft egt att af honom utfordra hans anpart af skulden. Denna anpart finge väl anses utgöra hälften af omstämda beloppet, enär Ehrlich hvarken vore att träffa eller här i riket egde den ringaste tillgång. Antoges deremot Appeltofft vara pligtig styrka Ehrlichs oförmåga och ålades Appeltofft, på grund deraf, betala jemväl dennes tredjedel af beloppet, borde det väl medgifvas Appeltofft rätt att af Bergqvist återfordra den på Sandell belöpande hälft af hvad Appeltofft framdeles kunde styrka sig icke hafva utfått hos Ehrlich.

I ingifven kontradeduktion vidhöll Bergqvist fortfarande att Sandell, om han på grund af sin borgen fått inlösa skuldsedeln, skulle kunnat hos Appeltofft åter utsöka hela beloppet, hvaremot, om Appeltofft infriat densamma, denne icke skulle kunnat hos Sandell utsöka det ringaste.

N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, föredragande, samt konst. rev.-sekr:ne Herslow och Norberg) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

s. 557 Sida 557 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 11 Januari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Almqvist, Carleson, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Ostergren), dervid N. Rev:ns hemställan bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Januari 1877.