Naumanns tidskrift 1877 s. 557

Bonden Göran Ersson efterlemnade vid sin död följande arfvingar: sonen Erik Göransson samt döttrarne Ingeborg Göransdotter och Marget Göransdotter. Erik Göransson egde vid sin den 14 Januari 1843 timade död 3/4 tunnlands skatt n:o 2 i Espnäs, som vid arfskifte den 26 April samma år delades lika emellan hans ofvanbemälde systrar.

A den Marget Göransdotter tillfallna hemmansdel 3/8 tunnlands skatt n:o 2 i Espnäs erhöllo hon och hennes man Per Zachrisson uppbud och den 16 November 1844 fasta. Efter Marget Göransdotters död blef till förmyndare för hennes enda barn Sara Kajsa Persdotter bonden Anders Andersson i Hillsand den 16 November 1844 förordnad. Derefter förordnades den 27 Februari 1845 Erik Göransson, som var gift med Sara Kajsa Persdotters modersyster Ingeborg Göransdotter, till förmyndare för Sara Kajsa Persdotter ; men, såvidt förmynderskapsprotokollen för åren 1844—1853 utvisa, blef icke Anders Andersson från sin förmyndarebefattning entledigad. Då arfskifte efter Marget Göransdotter den 19 April 1845 skedde, dervid Sara Kajsa Persdotters rätt bevakades af Erik Göransson i uppgifven egenskap af hennes förmyndare, blef emellan honom och Per Zachrisson aftaladt, att den sistnämnde skulle tills vidare få innehafva

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

dotterns hemmansdel med vilkor, att dottern af honom uppfostrades samt hemmanet väl häfdades och underhölles.

Genom afhandling den 23 Juni 1853 hade Per Zachrisson jemte Erik Göransson och andra hemmansinnehafvare i Espnäs by till bruksegaren J. E. Gavelius eller hans rättsinnehafvare, emot 11,000 rdr, som skulle under dernäst följande tre år betalas, och andra vilkor, upplåtit och försålt all å deras egor befintlig gran- och tallskog af viss uppgifven storlek att under 50 års tid fritt få huggas, disponeras och användas. Denna afhandling blef den 3 Oktober sistnämnda år i vederbörande häradsrätts inteckningsprotokoll införd till den kraft och säkerhet, som med K. F. den 9 November 1844 kunde förenas. Gavelius öfverlät den 26 November 1857 afhandlingen å Holms och Graninge bruksbolag, som sedermera benämndes Graningeverkens aktiebolag, hvarefter inteckningen förnyades den 25 Oktober 1862 och den 28 Februari 1872.

Sara Kajsa Persdotter och hennes man Mickel Mickelsson, — till hvilka Per Zachrisson genom afhandling den 22 Juni 1861 öfverlemnat ofvanomförmälda Sara Kajsa Persdotter i arf tillfallna hemman 3/8 tunnlands skatt n:o 2 i Espnäs »med full eganderätt», hvarefter makarne Mickelsson på grund af nämnda afhandling å hemmansdelen erhållit lagfart och den 27 Oktober 1862 fastebref, — uttogo år 1874 stämning till Hammerdals tingslags häradsrätt å Gavelius, för egen del och såsom disponent för Graningeverkens aktiebolag, med yrkande, att som Per Zachrisson icke varit berättigad att, på sätt genom afhandlingen den 23 Juni 1853 skett, upplåta skogen från ifrågavarande hemmansdel, enär densamma då tillhörde Sara Kajsa Persdotter, samt Per Zachrisson till samma upplåtelse hvarken haft tillstånd af häradsrätten eller samtycke af Persdotters dåvarande förmyndare Anders Andersson i Hillsand, afhandlingen måtte, i hvad den rörde samma hemmansdel, förklaras ogiltig samt Gavelius och bolaget förbjudas att vidare afverka skog å hemmansdelen.

s. 559 Sida 559 i årgången börjar härKopiera citering

Efter genstämning â Mickel Mickelsson och Per Zachrisson yrkade Gavelius å sin sida ej mindre ogillande af makarne Mickelssons talan, än äfven att, derest afhandlingen komme att för ogiltig anses, Per Zachrisson måtte forpligtas hålla bolaget skadeslöst för de förluster, som deraf kunde tillskyndas bolaget, och till detsamma återbära köpeskillingen för den från hemmansdelen försålda skogen.

Gavelius invände till en början: dels att, då Sara Kajsa Persdotter, som vore född af Marget Göransdotter före hennes äktenskap, icke egt arfsrätt efter modern, Sara Kajsa Persdotter icke vore behörig att i saken föra talan, och dels att Mickel Mickelsson och Sara Kajsa Persdotter, då klander å ifrågavarande skogsförsäljning icke väckts inom natt och år efter det hon fick vetskap derom, i allt fall på grund af 11 kap. 8 § G. B. försutit rätt till talan i saken.

Makarne Mickelsson bestredo dessa invändningar.

Per Zachrisson medgaf, att han obehörigen försålt skogen enligt 1853 års afhandling, som han underskrifvit, och förklarade sig villig att återbära den af honom uppburna köpeskillingen, men ansåg sig ej skyldig gälda något skadestånd.

Gavelius anförde: På grund af 1843 års arfsförening och den i anledning deraf den 16 November 1844 meddelade fastan, borde Per Zachrisson anses hafva varit egare till hemmansdelen. I allt fall vore 1853 års kontrakt underskrifvet af Sara Kajsa Persdotters laga förmyndare Erik Göransson, genom hvilkens förordnande Anders Anderssons förmyndarebefattning måste anses hafva upphört, hvarföre ock den omständigheten att den sistnämnde ej underskrifvit kontraktet icke inverkade på saken.

Makarne Mickelsson bestredo, att Erik Göranssons underskrift å 1853 års afhandling afsåge ifrågavarande hemmansdel. För att ådagalägga, att Anders Andersson varit den, som egentligen utöfvat förmyndarebefattningen för Sara Kajsa Persdotter, företedde makarne Mickelsson förmyndareräkningar af Anders Andersson för åren 1844—1857.

I utslag den 5 November 1875 utlät sig här.r:n: att enär, hvad först anginge Gavelii invändning, att Sara Kajsa

s. 560 Sida 560 i årgången börjar härKopiera citering

Persdotter icke på grund af arfsrätt efter sin moder Marget Göransdotter vore berättigad att föra talan emot ifrågavarande afhandling, genom ingifvet prestbetyg vore upplyst, att Sara Kajsa Persdotter, ehuru född före Per Zachrissons äktenskap med Marget Göransdotter, likväl blifvit ej mindre i församlingens dopbok antecknad såsom född af »drängen Per Zachrisson och bondedottern Marget Göransdotter i Espnäs», än äfven, sedan Per Zachrisson och Marget Göransdotter med hvarandra ingått äktenskap, i förhörsböckerna införd såsom deras gemensamma dotter, samt dessa anteckningar i kyrkoböckerna måste, då annat förhållande icke blifvit visadt, anses hafva egt rum med Per Zachrissons vilja och vetskap, hvilket antagande äfven vunne stöd af hvad derutinnan för öfrigt i saken förekommit, blefve, jemlikt 5 kap. 1 § G. B. och 8 kap. 1 § Ä. B., Gavelii berörda invändning ogillad, likasom och då, beträffande Gavelii invändning, att Mickel Mickelsson och Sara Kajsa Persdotter på grund af 11 kap. 8 § G. B. försutit tid för klander å meranämnda afhandling, de i berörda lagrum förekommande stadganden icke vore tillämpliga i förevarande sak och i allt fall de af Gavelius till stöd för invändningen åberopade omständigheter icke, emot Mickel Mickelssons och Sara Kajsa Persdotters bestridande, ådagalade, att dessa om den genom klandrade afhandlingen upplåtna afverkningsrätt till skogen egt vetskap så lång tid före denna rättegång, att de kunde anses hafva sin klandertalan förlorat, denna invändning jemväl ogillades; att emedan, vidkommande derefter Mickel Mickelssons och Sara Kajsa Persdotters i saken fullföljda talan, genom ingifna handlingar vore ådagalagdt, ej mindre att Göran Erssons son Erik Göransson vid hans den 14 Januari 1843 timade död icke efterlemnat andra arfvingar än sina två systrar Ingeborg Goransdotter och Marget Göransdotter och att bland boets tillgångar upptagits skattehemmanet n:o 2 i Espnäs om 3/4 tunnland, än äfven att vid Marget Göransdotters död inga andra sterbhusdelegare funnits än efterlefvande mannen Per Zachrisson och makarnes dotter Sara Kajsa Persdotter, äfvensom att bland boets tillgångar

s. 561 Sida 561 i årgången börjar härKopiera citering

förekommit 3/8 tunnland af berörda hemman i Espnäs, samt Per Zachrisson, som vid berörda förhållanden icke kunde anses hafva förvärfvat någon rätt till den vid hans hustrus död i boet befintliga fastighet genom den af Gavelius till stöd derför åberopade afhandlingen af den 26 April 1843 med derå följande uppbud och fasta, således saknat befogenhet att utan Sara Kajsa Persdotters förmyndares bifall upplåta afverkningsrätt till fastighetens skog, och Erik Göransson, — hvilken den 27 Februari 1845 blifvit förorduad till Sara Kajsa Persdotters förmyndare, utan att Anders Andersson i Hillsand, som den 16 November 1844 förordnats att samma formynderskap förvalta och äfven dermed allt sedermera fortfarit, vid Erik Göranssons förordnande eller sedermera blifvit derifrån entledigad, hvadan Erik Göransson och Anders Andersson måste anses hafva innehaft förmyndareförvaltningen gemensamt och odeladt, — icke heller, för den händelse han kunde anses hafva för ifrågavarande hemmansdel undertecknat afhandlingen, egt att utan sin medförmyndares begifvande och uppdrag i myndlingens egendom inrymma en rätt sådan som den ifrågavarande; ty och som Gavelius icke uppgifvit, än mindre visat, att Anders Andersson lemnat Erik Göransson ett sådant uppdrag, förklarades ifrågavarande afhandling, så vidt densamma anginge Mickel Mickelssons och hans hustrus 3/8 tunnland under nio 2 i Espnäs, ogiltig och motparten oberättigad att på grund af samma afhandling å berörda fastighets skog vidare verkställa afverkning; samt att, beträffande Gavelii vid denna sakens utgång emot Per Zachrisson framstälda påståenden, Per Zachrisson blefve, jemlikt sitt medgifvande, ålagdt att genast och vid tvång af utmätning återbära den af honom för skogen uppburna köpeskilling, men att Gavelii yrkande om skadeersättning icke kunde bifallas.

Gavelius vädjade till Svea hofrätt: Här vore icke fråga om jords afsöndrande utan om användande af en fastighets afkomst. Per Zachrisson hade enligt lag varit sin dotters rätta förmyndare, den der ock jemte tillförordnade förmyndaren Erik Göransson underskrifvit afhandlingen.

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de arg. 36

s. 562 Sida 562 i årgången börjar härKopiera citering

Makarne Mickelsson genmälde: Per Zachrisson hade icke varit lämplig till sin dotters förmyndare, hvarföre ock annan person dertill förordnats. Fadren hade icke, emot bestämmelserna i 10 kap. 1 § J. B., egt att utan förmyndares vetskap och samtycke bortförpanta och sälja en så värdefull beståndsdel af dotterns fastighet som dess skog, hvilken icke kunde hänföras till hemmans afkastning. Erik Göransson hade underskrifvit 1853 års afhandling allenast såsom säljare af den på hans egen hemmansdel befintliga skogen. Makarne Mickelsson hade ej haft skäl att klandra Anders Anderssons förvaltning af förmynderskapet, då han ej deltagit i försäljningen af skogen.

I dom den 20 Juli 1876 yttrade hofr:n: att, hvad an- . ginge ofvanomförmälda af Gavelius framstälda invändningar, hofr:n ej funne skäl att i här.r:ns utslag göra ändring, samt att emedan, vidkommande Gavelii klagan i ôfrigt, af hvad i saken förekommit måste anses utredt, att ofvannämnda 3/8 tunnland n:o 2 Espnäs varit Per Zachrissons hustru Marget Göransdotters arfvejord/ och efter henne i arf tillfallit Sara Kajsa Persdotter samt fortfarande tillhört den sistnämnda vid den tid, då, efter hvad ostridigt vore, afverkningsrätten under femtio års tid till all å berörda hemmansdel befintlig gran- och tallskog af viss uppgifven storlek blifvit genom ifrågavarande den 23 Juni 1853 upprättade afhandling försåld till Gavelius eller dennes rättsinnehafvare emot viss köpeskilling, som skolat erläggas under de tre närmast derpåföljande åren, samt, äfven om antagas finge, att Erik Göransson, såsom förmyndare för Sara Kajsa Persdotter, undertecknat samma afhandling, likväl icke visadt blifvit, att till berörda försäljning, som innefattade ett förfogande om hemmansdelen af den beskaffenhet, att förmyndare, enligt grunderna för 22 kap. 3 § Ä. B. och 4 kap. 8 § J. B., lagligen icke egt att detsamma utan domstols samtycke vidtaga, sådant samtycke erhållits; ty och som Gavelius icke förebragt någon utredning om den skada, som honom genom mistning af omförmälda skogsafverkningsrätt å hemmansdelen

s. 563 Sida 563 i årgången börjar härKopiera citering

kunde tillskyndas, funne hofr:n ej skäl göra ändring i det slut, hvari här.r:n i dessa delar af saken stannat.

Om denna dom förenade sig v. häradshöfd:ne Krook, referent, Wåhlin och frih. J. Staël von Holstein.

Assessoren Gripensköld var skiljaktig och yttrade: »Som utredt är ej mindre, att ifrågavarande fastighet genom arf tillfallit Marget Göransdotter och att hennes man Per Zachrisson följaktligen icke egt giftorätt i samma fastighet, än ock att fastigheten vid Marget Göransdotters död genom arf öfvergått å bemälda makars enda barn Sara Kajsa Persdotter; alltså, och då Per Zachrisson, som vid arfskifte efter Marget Göransdotter den 19 April 1845 aftalat med Marget Göransdotters förmyndare Erik Göransson, att Per Zachrisson skulle få tillsvidare innehafva hemmanet i Espnäs emot det han uppfostrade Sara Kajsa Persdotter samt väl häfdade och underhölle hemmanet, följaktligen icke egt att med laga verkan föryttra hemmanets skog, samt Erik Göransson, som genom åberopade kontraktet af den 23 Juni 1853 försålt å hans egor befintlig skog, derigenom icke kan anses hafva jemväl föryttrat den skog som förefunnits å hans bemälde myndlings egor, vid hvilket förhållande den af Gavelius åberopade omständighet att berörda kontrakt blifvit i här.r:ns inteckningsprotokoll intaget icke förtjenar afseende, förty och på de af här.r:n anförda, ofvanupptagna grunder finner jag ej skäl att göra ändring i det slut, hvari här.r:n i öfverklagade delar stannat.»

Gavelius sökte i und. ändring: De af hofr:n åberopade lagrum, hvilka innefattade undantag och inskränkningar i förmyndares allmänna befogenhet, måste tolkas restriktivt. Då det icke vore förmyndare förbjudet att förfoga öfver växande gröda å myndlingens fasta egendom, borde på samma grund förmyndare anses berättigad att såsom i förevarande fall skett förfoga öfver växande skog på ett med densammas återväxt förenligt sätt.

N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren och Glimstedt, den förstnämnde föredragande, samt t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom.

s. 564 Sida 564 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 7 Februari 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter, (just.-råden frih. Leuhusen, Almqvist, von Hofsten, von Segebaden och Hernmarck), biföllo det und. betänkandet.

Just.-råden Carleson och Rabe förenade sig i det yttrande: att, alldenstund ifrågavarande fastighet, 3/8 tunnland n:o 2 i Espnäs, borde på de af hofr:n anförda grunder anses hafva tillhört Sara Kajsa Persdotter, när förenämnde afhandling den 23 Juni 1853 upprättades; fördenskull och emedan Per Zachrisson vid sagda tid icke var förmyndare för Sara Kajsa Persdotter, samt afhandlingen icke utmärkte, att densamma är vorden af Erik Göransson, hvilken blifvit den 27 Februari 1845 förordnad till Sara Kajsa Persdotters förmyndare, i sådan egenskap underskrifven, hvilket vid detta förhållande desto mindre finge, efter just.-rådens tanka, antagas, som upplyst vore, att Erik Göranssons hustru egde hemman i Espnäs; ty och som följaktligen omförmälta afhandling vore utan förbindande verkan mot Sara Kajsa Persdotter såsom égaré af ofvanberörda fastighet, pröfvade just.- råden på dessa och det af hofr:n angående Gavelii skadeståndsanspråk mot Per Zachrisson andragna skäl rättvist jemväl gilla det slut, hvari hofr:n stannat.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Februari 1877.