Naumanns tidskrift 1877 s. 564

(Se denna tidskrift årgången 1865 sidd. 471 och 526; arg. 1866 sid. 538; årg. 1869 sid. 332; årg. 1871 sid. 365; årg. 1875 sid. 414).

Genom afhandling den 23 December 1867 försålde J. A. Åkerström till Aug. Lamm Säby säteri med underlydande mot en köpeskilling af 265,000 kr. mot vilkor, bland andra, att köparen skulle öfvertaga inteckningar i Säby till ett belopp af 176,000 kr.

s. 565 Sida 565 i årgången börjar härKopiera citering

Bruksegaren F. Geijer och kaptenen C. Löwenhjelm uttog år 1874 stämning till Stockholms rådst.-rätt å Lamm under yrkande, att, som, efter det förbemälde Åkerström uti ett af honom den 5 November 1864 till viss man eller ordres uthändigadt skuldebref förbundit sig att betala 15,000 kr. jemte 6 proc, årlig ränta, till säkerhet för hvilket skuldebrefs innehåll den 8 i samma månad och år inteckning meddelats i Säby med underlydande, Lamm af Åkerström inköpt nämnda fastighet och uti köpekontraktet utfäst sig att, för gäldande af en del utaf köpeskillingen eller 176,000 kr. öfvertaga betalningsansvar för uti fastigheten befintliga inteckningar till motsvarande belopp, hvarå ränta skulle af Lamm erläggas från försäljningsdagen, samt i detta belopp, efter betäckande af äldre inteckningar, ingått jemväl 10,666 kr. 67 öre af ofvanomförmälda, utaf Åkerström utfärdade skuldebrefs innehåll, Lamm måtte förpligtas att till Geijer och Löwenhjelm, såsom innehafvare af nämnda skuldebref, utgifva berörda 10,666 kr. 67 öre jemte ogulden ränta.

Lamm bestred käromålet: Den åberopade reversen grundlade icke något rättsförhållande emellan Lamm och reversens innehafvare, då Lamm icke försett den med någon anteckning om att han öfvertoge personlig ansvarighet för gälden. Vilkoret uti köpekontraktet att köparen skulle öfvertaga inteckningar till belopp af 176,000 kr. anginge endast förhållandet emellan Åkerström såsom säljare samt Lamm såsom köpare, men alldeles icke dem, som kunde vara innehafvare af dylika inteckningar. Äfven om Åkerström skulle vara egare eller innehafvare af inteckningarne inom 176,000 kr., förpligtade dock icke förenämnde vilkor Lamm till annat, än att med egendomen ansvara för desamma.

Rådst.-r:n yttrade i dom den 7 Januari 1875: att, enär Lamm icke, såvidt visadt blifvit, utfäst sig att personligen ansvara för gäldande af ifrågavarande, af Åkerström den 5 November 1864 utfärdade och den 8 i samma månad uti säteriet Säby med underlydande intecknade skuldebref å 15,000 kr. rmt jemte ränta, af hvilket skuldebref Geijer och Löwenhjelm voro innehafvare; ty och som det åtagande att

s. 566 Sida 566 i årgången börjar härKopiera citering

öfvertaga inteckningar till belopp af 176,000 kr., hvartill Lamm uti det emellan honom och bemälde Åkerström upprättade köpekontraktet om samma egendom sig förbundit, lagligen icke kunde för Geijer och Löwenhjelm, såsom innehafvare af omförmälda skuldebref, grundlägga något anspråk emot Lamm i berörda hänseende; alltså blefve käromålet ogilladt.

Geijer och Löwenhjelm vädjade till Svea hofrätt, der Åkerström anmälde sig såsom mellankommande part under yrkande, att Lamm måtte förpligtas att till Geijer och Löwenhjelm utbetala den ännu oguldna delen af köpeskillingen för Säby, som redan då köpet uppgjordes af Lamm öfvertagits och på sådan grund bort af honom utgifvas till skuldebrefvets innehafvare, äfvensom å detta belopp utgifva 6 proc, ränta från den 23 December 1867. Jemväl Geijer och Löwenhjelm anmälde sig, i egenskap af sysslomän i Åkerströms konkurs, såsom mellankommande parter, under påstående, att om bestämmelserna i köpekontraktet icke kunde anses för dem såsom innehafvare af skuldebrefvet medföra fordran hos Lamm, denne måtte förpligtas utgifva beloppet till Geijer och Löwenhjelm i deras förenämnde egenskap.

Lamm genmälde, att Åkerström icke visat, att hans rätt vore af saken beroende, hvadan hans påstående icke borde till pröfning upptagas. Åkerströms konkurs vore långt före detta afslutad; och massan hade lika litet som Åkerström någon rätt, som vore på denna rättegång beroende. För öfrigt hade af den summa, för hvilken Lamm skulle öfvertagit inteckningar, intet återstått till gäldande af omstämda beloppet.

Hofr:n yttrade i dom den 6 April 1876: att alldenstund Lamm i det emellan honom och Åkerström den 23 December 1867 upprättade köpekontrakt om säteriet Säby med underlydande hemman och lägenheter, som den senare till den förre försålt för 265,000 kr., förbundit sig att gälda denna summa på det sätt, att han skulle, bland annat, öfvertaga i egendomen befintliga inteckningar till belopp af 176,000 kr., och utredt vore, att vid köpslutets ingående

s. 567 Sida 567 i årgången börjar härKopiera citering

Personlig ansvarighet för intecknad gäld.

egendomen häftat i första rummet för skuld till Vermlands hypotheksförening 140,333 kr. 3 öre, till säkerhet hvarför hypotheksföreningen innehade i egendomen intecknade skuldebref å tillhopa 177,400 kr., samt vidare för ej mindre, att i ordning derefter gäldas, 25,000 kr. med ränta, enligt 3 särskilda skuldebref som vid köpet innehafts af bruksegaren G. Myhrman, än äfven, med förmånsrätt näst derefter, ifrågavarande af Geijer och Löwenhjelm innehafda skuldsedel å 15,000 kr. med 6 proc, ränta, å hvilken, till fyllande af summan 176,000 kr., följaktligen belöpte 10,666 kr. 97 öre; fördenskull och emedan parterna emellan ostridigt vore, att vid egendomens executiva försäljning från Lamm den erbjudna köpeskillingen icke förslagit till gäldande af sistnämnda inteckning, samt Åkerström, såsom mellankommande part, yrkat, att Lamm måtte fullgöra sitt åtagande i köpekontraktet med honom och sålunda till Geijer och Löwenhjelm, såsom innehafvare af sistnämnda skuldsedel, utgifva den del deraf, som fölle inom summan 176,000 kr.; ty och som Lamm, hvilken invändt, att af sistnämnda summa ingenting återstått till gäldande af Geijers och Löwenhjelms inteckning, enär Lamm fått betala dels 8,151 kr. i räntor å hypothekslånet utöfver den ränta, som vid köpet beräknats vara derå ogulden, dels ock 7,209 kr. 39 öre såsom ogulden ränta å de af Myhrman innehafda inteckningar, icke visat om eller till hvad belopp ränta å dessa sistnämnda inteckningar vid köpslutet varit obetald, samt Geijer och Löwenhjelm styrkt, att Lamm för nyssnämnda 8,151 kr. undfått särskild godtgörelse af Åkerström; alltså pröfvade hofr:n rättvist, att, med ändring af rådst.-r:ns dom, förpligta Lamm att, emot afskrifning å skuldebrefvet, till Geijer och Löwenhjelm utgifva skilnaden emellan 176,000 kr. och 140,333 kr. 3 öre jemte 25,000 kr. med fordrade 10,666 kr. 67 öre jemte 6 proc, ränta derå från den 23 December 1867 till dess betalning komme att ske.

Lamm fullföljde saken hos Kongl. Maj:t under yrkande, att Åkerström måtte skiljas från saken samt rådst.-r:ns dom fastställas. Åtminstone hade hofr:n bort föreskrifva, att be-

s. 568 Sida 568 i årgången börjar härKopiera citering

talningen skulle erläggas till Geijer och Löwenhjelm i deras egenskap af syssloman i Åkerströms konkurs, i hvilket fall Lamm haft rätt till qvittning mot högre, i konkursen faststald fordran. Om Lamm egde någon personlig ansvarighet, kunde betalningsskyldighet ej honom åläggas förr än visadt vore, att han vore fri frän föregående inteckningar eller att skuldebrefven blifvit till honom återstälda.

Geijer och Löwenhjelm yrkade fastställelse af hofr:ns dom.

N. Rev. (rev.-sekr. Fåhræus och Glimstedt, den förstnämnde föredragande samt konst, rev.-sekr. Norberg) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.•

Saken företogs till afgörande den 24 Januari 1877 i H. D., dervid just.-råden Södergren, Rabe och Svedelius, uppå de af hofr:n anförda skäl och enär Lamm icke styrkt sin hos Kongl. Maj:t gjorda uppgift, att han hos Åkerström egde genfordran, pröfvade rättvist gilla hofr:ns dom.

Just.-råden Huss och von Segebaden funno icke skäl att i hofr:ns dom göra annan ändring, än att, enär Geijer och Löwenhjelm till ifrågavarande oguldna köpeskillingsbelopp icke hade annan eller bättre rätt än ‘ Åkerström, Lamm, derest han, såsom hos Kongl. Maj:t uppgifvits, hade qvittningsgild genfordran hos Åkerström, egde att vid liqviden göra sin rätt till qvittning för sådan fordran gällande.

Just.-rådet Almqvist utlät sig: »Jag finner, lika med rådst.-r:n. Lamms i köpekontraktet med Åkerström den 23 December 1867 gjorda utfästelse att öfvertaga inteckningar i den till Lamm försålda fastigheten till uppgifvet belopp icke utgöra laglig grund för bifall till det af Geijer och Löwenhjelm, såsom innehafvare af ifrågavarande utaf Åkerström utfärdade skuldsedel, hos rådst.-r:n väckta anspråk emot Lamm: och emedan den talan, som dels Åkerström, dels Geijer och Löwenhjelm i deras egenskap af sysslomän i Åkerströms konkurs, hos hofr:n såsom mellankommande parter anhängiggjort och hvarpå Lamm icke inlåtit sig i svaromål annorlunda, än under bestridande af att denna talan

s. 569 Sida 569 i årgången börjar härKopiera citering

finge sammanblandas med den till hofr:n vädjade saken, efter min åsigt innefattar en ny och frän det emot Lamm vid rådst.-r:n väckta käromål skiljaktig fråga, nämligen angående Lamms förpligtelser i förhållande till Åkerström på grund af omförmälda köpekontrakt, hvilken fråga, der Geijer och Löwenhjelm icke emot Lamm hafva annan eller bättre rätt än Åkerström, i hvilkens konkurs Lamm anmält sig vara fordringsegare till uppgifvet betydligt belopp, följaktligen, såsom Lamm invändt, är att bedöma efter andra skäl och grunder, än den instämda och af rådst.-r:n afgjorda tvisten, och således ej bort i sammanhang med denna tvist af hofr:n omedelbarligen upptagas; ty pröfvar jag för min del, med undanrödjande af hofr:ns dom och med hänvisning till Åkerström och sysslomännen i hans konkurs att sin talan emot Lamm särskildt i laga ordning utföra efter befogenhet, rättvist fastställa det beslut, rådst.-r:n i anledning af stämningen i saken meddelat.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Februari 1877.