Naumanns tidskrift 1877 s. 572

Enligt afhandling den 20 Maj 1874 försålde garfvaren. E. Nilsson vid Arup till gästgifvaren Per Bengtson i Edenryd, mjölnaren Nils Hansson i Nymölla och kopparslagaren G. W. Nilsson i Sölvesborg dels en vid Arup nybygd garfverilänga med inventarier och dels åtskilliga, i afhandlingen uppräknade kreatur, redskap, möbler och husgeråd mot en köpeskilling af 3,200 kr. och med vilkor, att samma lösegendom, för hvilken säljaren förklarade sig hafva bekommit full valuta, finge tills vidare och intilldess köparne ville sjelfve omhändertaga egendomen förblifva i säljarens vård. Denna afhandling undertecknades af garfvaren Nilsson och bestyrktes af tvenne vittnen, hvarefter handlingen den 24 i ofvannämnda månad och år upplästes uti Ifvetofta kyrka och den 27 i samma månad uppvisades för kronofogden i orten.

Sedan rådst.-r:n i Sölvesborg genom utslag den 5 Augusti 1874 förpligtat garfvaren Nilsson att till handelsbolaget under firma Hjort & Magnus utgifva 3,222 kr. 8 öre jemte ränta och ersättning för rättegångskostnaden, verkstäldes den 11 i samma månad af vederbörande kronofogde utmätning hos bemälde Nilsson för uttagande af berörda fordran, vid hvilken förrättning skrefvos i mät »förutom en del annat gods samtliga de genom den af Nilsson vid utmätningstillfället företedda lösöreköpsafhandlingen af den 20 Maj 1874 försålda lösören».

Öfver denna förrättning anförde tvenne af ofvanomförmälde köpare, nemligen Per Bengtsson och Nils Hansson, besvär

s. 573 Sida 573 i årgången börjar härKopiera citering

hos K. bef:de i Kristianstads län, som i utslag den 3 Oktober 1874, enär upplyst vore att garfvaren Nilsson dämera till konkurs afträdt sin egendom, hänvisade parterne att vid vederbörlig domstol tvista om bättre rätt till den utmätta egendomen.

I egenskap af fullmäktig för såväl bolaget Hjort & Magnus som öfrige borgenärer i garfvaren Nilssons konkurs uttog länsmannen J. Svensohn till Willands häradsrätt stämning â Per Bengtsson, Nils Hansson och G. W. Nilsson med påstående, att som ofvanomförmälda afhandling hvarken vore af dem undertecknad eller blifvit vid här.r:n för intagande i dess protokoll företedd förr än den 8 September 1874, då utmätningen för Hjort & Magnus’ fordran redan skett och garfvaren Nilssons konkurs börjat, samma afhandling, såsom icke upprättad och behandlad i öfverensstämmelse med K. F. den 20 November 1845, måtte förklaras ogiltig och den deri omförmälda egendom tillkomma konkursboet, eller ock, derest detta påstående ej kunde bifallas, Per Bengtsson, Nils Hansson och G. W. Nilsson varda ålagdt att till konkursboet erlägga den i afhandlingen utfästa köpeskilling, hvilken icke blifvit till garfvaren Nilsson gulden, med 3,200 kr. jemte ränta.

Per Bengtsson och hans medparter, hvilka på begäran fingo aflägga den i ofvannämnda K. F. föreskrifna ed, uppvisade köpeafhandlingen i hufvudskrift och bestredo käromälet på följande grunder: a) den omständighet att afhandlingen ej blifvit af dem underskrifven kunde ej på saken inverka, då de visat sig innehafva handlingen och ville af densamma sig begagna; b) att svaranderne med den aflagda eden styrkt att så blifvit tingadt och betaldt, som afhandlingen innehölle; c) säljaren hade ock i handlingen erkänt sig hafva fått valuta; d) lagens föreskrift om handlingens uppvisande vid domstol å ting, som infölle näst efter en månad, vore ock iakttagen.

I rättens protokoll antecknades, att tredje sammanträdet å 1874 års vårting afslutats den 12 Maj och att särskildt sammanträde för tingets afslutande hållits den 5 Juni.

s. 574 Sida 574 i årgången börjar härKopiera citering

Genom utslag den 12 December 1874 utlät sig här.- r:n: att enär i förevarande rättegång icke vore fråga om jäf vid utmätningstillfälle mot då företedd afhandling om köp af lösegendom, vid hvilket förhållande, stadgandena i K. F. den 20 November 1845 icke på saken egde tillämplighet; ty och som anledning icke förefunnes dertill, att afhandlingen den 20 Maj 1874, hvilken blifvit så väl af garfvaren Nilsson som af Bengtsson och hans medparter begagnad, af svek eller bedrägeri tillkommit; samt den omständigheten, att handlingen icke blifvit af Bengtsson ocli hans medparter undertecknad, så mycket mindre kunde verka densammas ogillande, som köpeskillingen, såsom redan godtgjord, blifvit af garfvaren Nilsson i afhandlingen qvitterad, och afhandlingen för ôfrigt icke upptoge något vilkor, som för köpets bestånd borde af Bengtsson och hans medparter fullgöras; alltså ogillades yrkandet, att i frågavarande lösbo måtte förklaras vara konkursmassans tillhörighet; samt att, enär Nilsson under den tid, då han lagligen egt förfoga öfver sin egendom, erkänt sig för försålda lösboet hafva erhållit full valuta, ogillades jemväl påståendet, att Bengtsson och hans medparter måtte förpligtas utgifva utfästa köpeskillingen.

Efter vad till hofr:n öfver Skåne och Blekinge fullföljde Svensohn talan å såväl Nilssons konkursbos som bolaget Hjort & Magnus’ vägnar och företedde dervid en af bolaget den 18 Januari 1875 utfärdad handling, så lydande: »I följd af förut träffad uppgörelse förklara vi härmed ytterligare, att vi öfverlåta å garfvaren Nilssons konkursbo, likasom ock vi genast efter inträdandet af nämnda konkurs öfverlåtit, alla de rättigheter, som oss tillkommit och tillkomma i följd af den utmätning, som för vår räkning den 11 sistlidne Augusti hos bemälde Nilsson verkstäldes».

Derjemte anförde Svensohn följande: Det i 1845 års K. F. förekommande ordet utmätning betydde, enligt hvad samma K. F:s tillkomst, grund och syfte utmärkte, icke blott egendoms afskiljande för en borgenärs räkning utan ock dess afskiljande för alla borgenärers räkning d. v. s. konkurs, den fullständigaste af alla slags utmätningar. Men

s. 575 Sida 575 i årgången börjar härKopiera citering

nu vore i allt fall utmätning verkstäld för en borgenär, Hjort & Magnus, och denne hade inom 3 månader från utmätningsförrättningen och inom 1 månad frän den dag K. bef:des utslag meddelades till domstol instämt de uti ifrågavarande afhandling omnämnde köpare. Då Hjort & Magnus vidare öfverlåtit sin på utmätningen grundade rätt till konkursmassan, så borde 1845 års K. F. ega tillämplighet i målet. På grund deraf yrkade Svensohn bifall till sin instämda talan med anhållan, att det utmätta godset måtte tilldömas konkursboet antingen för dess egen del eller såsom innehafvare af Hjort & Magnus’ rätt.

I dom den 7 April 1876 yttrade hofr:n: att enär klandrade afhandlingen den 20 Maj 1874, fastän å nästa söndag kungjord från predikstolen i kyrkan till den församling, der säljaren bodde, och inom åtta dagar efter kungörandet i bestyrkt afskrift inlemnad till kronofogden i orten, likväl icke blifvit till här.r:n inlemnad förr än den 8 September samma år, då, enligt hvad ostridigt vore, säljarens egendom redan var till borgenärers förnöjande afträdd, förklarades, med upphäfvande af här.r:ns utslag, att, utan hinder af omförmälda afhandling, den deri upptagna egendom tillhörde garfvaren Nilssons konkursmassa.

Om denna dom förenade sig assessoren Anderberg samt v. häradsh:ne Horneg och Torslow, den sistnämnde referent.

Assessoren Gyllensköld och borgmästaren Stedt funno skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.

Bengtsson och hans medparter sökte ändring, med erinran att 1845 års K. F. vore en undantagslag och i följd deraf ej finge tillämpas på andra fall än dem, för hvilka densamma uttryckligen vore afsedd.

N. Rev. (konst, rev.-sekr. Norberg, föredragande, och t. f. rev.-sekr. Lilienberg) yttrade i afgifvet betänkande: »Emedan hvarken den omständighet att ifrågavarande af garfvaren Nilsson den 20 Maj 1874 upprättade afhandling icke blifvit, på sätt i K. F. den 20 November 1845 är vordet stadgadt såsom vilkor för sålda men i säljarens vård qvar-

s. 576 Sida 576 i årgången börjar härKopiera citering

varande lösörens fredande för utmätning, inför här.r:n till intagande i dess protokoll uppvist, innan Nilssons egendom sedermera blifvit till borgenärers förnöjande afträdd, eller hvad i öfrigt rörande afhandlingens tillkomst är vordet anmärkt torde föranleda dertill, att den genom samma afhandling föryttrade lösegendom må förklaras tillhöra Nilssons konkursbo; men i denna sak, der bolaget Hjort & Magnus, för hvars fordran jemte ränta och kostnadsersättning den omtvistade lösegendomen blifvit den 11 Augusti 1874 tagen i mät, instämt med garfvaren Nilssons öfrige borgenärer, anspråk å samma egendom blifvit å konkursboets vägnar väckt och fullföljdt jemväl på den grund att den Hjort & Magnus till följd af utmätningen tillkommande rätt af dem till konkursboet öfverlåtits; ty och som upplyst är att omförmälda afhandling ej blifvit hos här.r:n företedd förr än den 8 September 1874 och således först efter det berörda utmätning egt rum; alltså och på den angående konkursboets talan i öfrigt af här.r:n anförda grund hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofr:ns dom, finna den mot Bengtsson och hans medparter förda talan ej kunna i vidsträcktare mån bifallas, än att jemlikt ofvan anförda K. F. ifrågavarande af garfvaren Nilsson utfärdade afhandling förklaras icke utgöra hinder för uttagande ur den omtvistade lösegendomen af nyssnämnda fordrans belopp jemte ränta och kostnadsersättning.

Härifrån var rev.-sekr. Poignant skiljaktig och hemstälde, för sin del, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

Saken föredrogs den 15 Februari 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.-råden, frih. Leuhusen, Almqvist, Carleson, Rabe, von Segebaden och Hernmarck) pröfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa här.r:ns utslag.

Just.-rådet Naumann gillade den af rev.-sekr. Poignant afgifna särskilda mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Mars 1877.