Naumanns tidskrift 1877 s. 577

Till 1875 års vårting med Luggude härad instämde pigan Ingrid Jönsson i Fjerrestadstorp sin fader, Jöns Palm i Norra Wallåkra, med påstående, att, som denne, hvilken efter sin hustrus, Ingrid Jönssons moder, Anna Jönsdotters den 6 November 1852 inträffade död, under åberopande af ett den 11 Maj 1848 dateradt, med Anna Jönsdotters och Jöns Palms namn undertecknadt testamente, satt sig i besittning af all Anna Jönsdotters qvarlåtenskap, Jöns Palm måtte varda ålagdt att behörigen styrka lagliga tillkomsten af berörda testamente eller ock att, om han deruti bruste, testamentet måtte förklaras ogildt samt Jöns Palm, som den 11 Februari 1853 blifvit jemte sedermera aflidne åboen Jöns Olsson i Norra Wallåkra förordnad till Ingrid Jönssons förmyndare, förpligtas att låta upprätta lagligt arfskifte efter Anna Jönsdotter och tillställa Ingrid Jönsson en ordentligen uppgjord förmyndareräkning öfver hennes arfsmedel, äfvensom till Ingrid Jönsson afträda den henne i arf efter modern tillkommande andel eller 3/64 mtl i skattedomkyrkohemmanet n:o 5 Wallåkra och godtgöra Ingrid Jönsson afkastningen deraf under den tid Jöns Palm innehaft och brukat denna Ingrid Jönssons fastighetslott.

Jöns Palm företedde i hufvudskrift ett den 11 Maj 1848 dateradt, med hans och Anna Jönsdotters underskrift försedt, den 11 Februari 1853 bevakadt testamente, hvari de förordnat att »den efterlefvande maken skulle för sig få behålla såväl fasta som lösa egendomen, utan att arfvingarne skulle ega det ringaste i förutnämnda egendom eller pretention att med densamma beställa, men då begge vore aflidna, komme arfvingarne å ömse sidor att sammanträda och ärfva efter lag i hvad som då kunde vara att tillgå. — — — — Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc., 14:de årg. 37

s. 578 Sida 578 i årgången börjar härKopiera citering

Såsom på en gång närvarande vittnen bestyrka att så är afhandladt som föreskrifvet är, och att de sjelfve tecknat sina namn.•

Nils Bengtsson. Bengt Olsson.

N. Wallåkra. Wallåkra.»

A instrumentet öfver den förrättade bouppteckningen fanns följande anteckning: »Sedan bouppteckning sålunda var förrättad, förevisade enklingen Jöns Palm ett emellan honom och hans aflidna hustru upprättadt testamente af sådant innehåll, att den sist efterlefvande af dessa makar skulle i sin lifstid ega fri dispositionsrätt af såväl fasta som lösa egendomen, men sedan de båda äro med döden aflidna,. skola deras ömsesidiga arfvingar sammanträda och ärfva efter lag af hvad som då kan vara i behåll. Som intygas N. Wallåkra den 7 Januari 1853. Sven Nilsson, bouppteckningsman. — Här ofvanstående testamente, som uppskjuter skiftet efter Palms hustru Anna Jönsdotter till Palms död, godkännes härigenom af mig laga förmyndare för deras dotter Ingrid. Bårslöf den 14 Februari 1854. Jöns Olsson. Såsom härvid på en gång närvarande vittnen underskrifva: Ramberg. Nils Jönsson, med styrd hand.»

Ingrid Jönsson anförde, att hon fann sig föranlåten påyrka skyldighet för fadren att styrka äktheten och lagliga tillkomsten af testamentet, hvilket yrkande hon utsträckte äfven till det godkännande af testamentet, som den ene förmyndaren skulle tecknat å bouppteckningsinstrumentet. Denne förmyndare, Jöns Olsson, hade nämligen under en följd af år varit rubbad till sina sinnen och af sådan anledning oförmögen att bedöma sina handlingar. Den omständigheten, att fadren fått lagfart å testamentet, kunde ej bereda laga kraft åt detsamma, äfven om det vore verkligt och »icke blott, såsom nu vore fallet, omnämnde allenast dispositions- men ej eganderätt.»

Vid nästa rättegångstillfälle afhördes ett af testamentsvittnena, Nils Bengtsson, hvilken intygade, att vittnet år 1848 bevittnat det af Palm »vid förra rättegångstillfället ingifna, för vittnet nu upplästa testamente;» att vittnet på

s. 579 Sida 579 i årgången börjar härKopiera citering

kallelse infunnit sig hos Palm, der andra vittnet, numera aflidne Bengt Olsson, redan sig befunnit; att, pä begäran af Palm och hans hustru, Bengt Olsson skrifvit testamentet, hvilket derefter högt upplästs; att begge makarne frivilligt och vid sundt förnuft i vittnenas gemensamma närvaro förklarat handlingen utgöra deras yttersta vilja, samt att Palm derefter undertecknat sitt namn samt styrt hustruns hand vid hennes namnunderskrift.

Vidare afhördes åtskilliga vittnen rörande Jöns Olssons sinnestillstånd vid den tid, då testamentet skulle af honom godkänts.

För att styrka äktheten af Jöns Olssons underskrift å bouppteckningsinstrumentet afhördes tvenne vittnen, af hvilka

l:o) Nils Olsson intygade, att namnteckningen under godkännandet af testamentet på bouppteckningsinstrumentet vore så fullkomligt liknande Jöns Olssons vanliga namnteckning, sådan vittnet mångfaldiga gånger sett densamma, att vittnet nästan kunde taga på sin ed, att Jöns Olsson egenhändigt skrifvit sitt namn;

2:0) Nils Jönsson berättade: att vittnet närvarit vid det tillfälle, då Palm besökt prosten Kemner för att uttaga lysning till sitt andra äktenskap; att Kemner dervid fordrat, att Palm skulle visa, det testamentet emellan honom och hans aflidna hustru vunnit laga kraft; att, enligt hvad vittnet ville erinra sig, Jöns Olsson i Kemners rum å testamentshandlingen tecknat ett godkännande, som bevittnats af kyrkoherden Ramberg jemte vittnet; att vittnet, som icke vore skrifkunnigt, ej kunde med full bestämdhet vitsorda, att Jöns Olssons förevista namnteckning under godkännandet af testamentet å bouppteckningen vore Jöns Olssons egenhändiga, men att vittnet toge för gifvet, att allt riktigt tillgått, då sådana personer som Kemner och Ramberg tillstädesvarit; att Jöns Olsson vid omvittnade tillfället varit redig och förståndig; samt att vittnet icke kunde fullt säkert påminna sig hela omvittnade tilldragelsen, men med visshet erinrade sig, att vittnet jemte Ramberg bevittnat en handling.

s. 580 Sida 580 i årgången börjar härKopiera citering

I utslag den 29 November 1875 utlät sig härr:n: att, emedan genom klandrade testamentet den 11 Maj 1848 Ingrid Jönssons föräldrar, Jöns Palm och hans hustru Anna Jönsdotter, förordnat, att efter enderas död den efterlefvande skulle för sig behålla såväl fasta som lösa egendomen utan att arfvingarne skulle vara berättigade till det ringaste deraf eller hafva att med egendomen beställa förr än efter bådas död, då arfvingarne skulle sig emellan efter lag dela hvad af egendomen vore att tillgå; och sedermera aflidne Jöns Olsson, hvilken jemte Jöns Palm varit förordnad till Ingrid Jönssons förmyndare, genom bevittnad anteckning den 14 Februari 1854 å bouppteckningen efter Anna Jönsdotter, hvari förenämnda testamente funnes anmärkt, godkänt samma testamente, hvarigenom arfskifte efter Anna Jönsdotter blifvit uppskjutet till dess äfven Jöns Palm vore afliden; ty och som afseende destomindre kunde fastas å Ingrid Jönssons under målets handläggning gjorda bestridande, att Jöns Olsson å bouppteckningshandlingen tecknat godkännande af testamentet, som äktheten af Jöns Olssons underskrift derå, hvilken icke förr än under rättegången, mera än tio år efter hans död, varit ifrågasatt, finge anses ådagalagd genom edliga intyg, lemnade af hörda vittnena Nils Olsson och Nils Jönsson, samt Ingrid Jönssons förebärande inför här.r:n, att Jöns Olsson den tid, då han skulle hafva undertecknat godkännandet af testamentet, icke varit vid sina sinnens fulla bruk, icke blifvit på ringaste sätt styrkt; alltså och då Jöns Palm på grund af ifrågakomna, emellan honom och hans hustru upprättade samt af Jöns Olsson, såsom Ingrid Jönssons förmyndare, godkända och sålunda laga kraftegande testamente, vore berättigad att utan redovisningsskyldighet under sm lifstid begagna all den i boet efter aflidna, hustrun befintliga fasta och lösa egendom, ogillades käromålet.

Ingrid Jönsson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge och anförde: Att testamente blifvit emellan hennes föräldrar upprättadt, betviflade hon icke, och dess innehåll hade troligen varit det vanliga, eller att den efterlefvande skulle sitta i orubbadt bo, så länge han eller hon förblefve

s. 581 Sida 581 i årgången börjar härKopiera citering

ogift; men som detta varit för fadren tryckande, hade testamentet blifvit förfalskadt till dess nuvarande lydelse. Fadren hade icke vågat inför domstol låta testamentsvittnena påse originalhandlingen för att bekräfta dess riktighet; och hade ej heller originalet blifvit i denna rättegång förevisadt vittnet Nils Bengtsson. Fadren hade icke styrkt, att förevista testamentet tillkommit med modrens vetskap och vilja, hvadan detsamma borde ogillas. Om också Jöns Olsson godkänt testamentet, hvilket dock icke vore tillfyllest styrkt, borde sådant icke förnärma den omyndigas rätt. Af ett samtal emellan fadren och stjufmodren, hvilket Ingrid Jönsson vid 11 å 12 års ålder händelsevis kommit att afhöra, visste hon, att testamentet blifvit »omskrifvet och förfalskadt efter modrens död.» Ett förfalskadt och obestyrkt testamente kunde icke genom förmyndares godkännande taga åt sig laga kraft.

Palm bestred hvad Ingrid Jönsson anfört och yrkade fastställelse af här.r:ns utslag.

Enligt dom den 28 April 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.

Ingrid Jönsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t och anförde, att Jöns Olsson icke blifvit delgifven testamentet; att det af Nils Jönsson omvittnade godkännande af testamentet hos Kemner varit obehörigt, då domstol icke dertill lemnat bifall; att Ingrid Jönsson vore villig att, oaktadt andra testamentsvittnet Bengt Olsson ej blifvit hördt, godkänna testamentet, derest fadren ville inför domstol och vittnet Nils Bengtsson uppvisa originalet och den sednare dervid erkände sin namnteckning derå.

Palm bestred hvad Ingrid Jönsson anfört och yrkade fastställelse af domstolarnes beslut.

N. Rev. (rev.-sekr:ne Lagergren, föredragande, samt von Bahr och Abergsson) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte prôfva rättvist gilla hofr:ns dom.

Sedan handlingarne cirkulerat, företogs saken den 15 Januari 1877 till afgörande inför H. D. (i närvaro af just.- råden, frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Hass, von Sege-

s. 582 Sida 582 i årgången börjar härKopiera citering

baden och Hernmarck); och som det af Jöns Palm åberopade, den 11 Februari 1853 bevakade testamentet af den 11 Maj 1848 ej blifvit genom två vittnen lagligen styrkt, samt den omständighet, dels att i den efter Anna Jönsdotter den 7 Januari 1853 förrättade bouppteckningen anmärkts, att Jöns Palm förevisat ett emellan honom och hans aflidna hustru upprättadt testamente af sådant innehåll, att den sist efterlefvande af dessa makar skulle i sin lifstid ega fri dispositionsrätt af såväl fasta som lösa egendomen, men att, sedan de båda voro aflidna, deras ömsesidiga arfvingar skulle sammanträda och ärfva efter lag af hvad som då kunde vara i behåll, delś ock att samma bouppteckning funnes försedd med en med Jöns Olssons namn underskrifven anteckning af den 13 Februari 1854, innehållande såsom orden lyda: »här ofvanstående testamente, som uppskjuter skiftet efter Palms hustru Anna Jönsdotter till Palms död, godkännes härigenom af mig laga förmyndare för deras dotter,» destomindre innefattade laga bevis derom, att ofvanförstnämnda testamente af den 11 Maj 1848 blifvit af Jöns Olsson i hans egenskap af Ingrid Jönssons förmyndare godkändt, som full visshet saknades icke allenast derom, att detta testamente vore detsamma, som i bouppteckningen afsåges och varit Jöns Olsson delgifvet, utan ock derom, att den med Jöns Olssons namn underskrifna anteckningen blifvit af honom sjelf eller med hans begifvande gjord; alltså pröfvade H. D. rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla det af Jöns Palm åberopade testamentet ocli förpligta honom att inom tre månader derefter upprätta laga afvittring och arfskifte efter sin aflidna hustru Anna Jönsdotter samt att derefter till Ingrid Jönsson ofördröjligen aflemna redovisning för hvad denna i arf efter modren kunde hafva tillfallit äfvensom för afkastningen deraf.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Februari 1877.