Utländsk skeppares anmälan hos svensk tullbevaknings-inspektion att vilja afgå till annan svensk ort. Förändring af denna reseplan. Skepparens underlåtenhet att i märkrulia lemna vederbörlig uppgift derom att han besökt utrikes ort; erläggande af umgälder. Tullstadgan den
16 februari 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 585–588 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Om konkurs och inteckningar i fastigheter samt om försäljning af spritdrycker m. m., se särskilda rubriker, nr 18 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 102 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Om konkurs och inteckningar i fastigheter samt om försäljning af spritdrycker m. m., se särskilda rubriker, nr 18.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 585–588 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 16 Februari 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter angifvelse af lotsåldermannen O. Roempke uttog t. f. tullfiskalen G. Palmer till rådst.-r:n i Göteborg stämning å engelske undersåten B. P. Newham, såsom befälhafvare å briggen »Susan Grey», med yrkande om ansvar å Newham för det han, som den 1 Juni 1875 å Göteborgs sjötullinspektion anmält sig att med nämnda fartyg i barlast afgå till inrikes ort, Gefle, i stället dels utan trängande nöd afseglat till Sunderland i England, dels ock efter återkomsten till Göteborg i Juli månad samma år uraktlåtit i stadgad ordning anmäla, att han under resan anlupit utrikes ort. Derjemte yrkade Palmer åläggande för Newham att utgifva de umgälder, han genom berörda förfarande undgått att betala.
Newham medgaf hvad Palmer fört honom till last, men förklarade, att anledningen dertill varit den, att fartygets rederi gifvit Newham de ordres att på vindens riktning, sedan fartyget utkommit i sjön, skulle bero, huruvida fartyget borde gå till Gefle eller Sunderland. Vid afresan från Göteborg trodde Newham, att kosan skulle komma att ställas till Gefle. Då Newham föröfrigt saknade all kännedom om de uti ifrågavarande hänseende här i landet gällande bestämmelser, bestred han ansvarspåståendet, men förklarade sig villig att erlägga de fordrade umgälderna.
Såsom tolli vid rätten tillstädesvarande storbritaniske konsuln Duff intygade, bland annat, att Newham före afseglingen å konsulatet anmält, att han af rederiet erhållit ofvan omförmälda vilkorliga ordres. Derjemte förmälde Duff, att han sjelf varit okunnig om de stadganden, Newham genom åtalade förfarandet skulle hafva öfverträdt.
s. 586 Sida 586 i årgången börjar här
Superkargen â fartyget, S. Bell, förklarade, att han, som under ifrågavarande resa varit ombord å fartyget, haft rederiets uppdrag att bestämma fartygets destinationsort, så att Newham endast haft att ställa sig till efterrättelse hvad Bell i sådant afseende befallt. Bell vore fördenskull villig att underkasta sig den ansvars- och ersättningsskyldighet, som kunde i målet ifrågakomma.
Palmer fullföljde sin emot Newham instämda, talan.
Genom utslag den 28 Juli 1875 utlät sig rådst.-r:n: att, enär upplyst och ostridigt vore, ej mindre att Newham, efter att hafva den 1 nästförutgångne Juni hos tullbevakningsinspektionen i Göteborg anmält sig vilja med det af honom' förda fartyget »Susan Grey», barlastadt, afgå till annan inrikes ort, nemligen Gefle, på sin derefter företagna resa afseglat till Sunderland i England, utan att Newham gittat i någon mån styrka, att han till sådan förändring af resan varit af trängande nöd föranledd, än äfven att Newham efter återkomsten till Sverige underlåtit att uti .den till tullkammaren aflemnade märkrulla lemna vederbörlig uppgift derom att han besökt utrikes ort, dömdes, med stöd af 84 § 1 och 2 mom. tullstadgan den 7 December 1860, Newham att böta dels för olaga segling 300 kr. och dels för underlåtenhet att derom hos sjötullkammaren göra behörig anmälan 300 kr., eller tillhopa 600 kr., af hvilka böter hälften tillfölle kronan och hälften angifvaren; hvarförutom Newham förpligtades erlägga de umgälder, hvilka han genom sitt berörda förfarande undgått betala, nemligen lotspenningar samt fyroch båkafgift och återstående lotsningsafgift.
Newham klagade hos Göta hofrätt under anförande, bland annat, att, om någon lagöfverträdelse blifvit begången, ansvaret derför borde drabba icke Newham, utan fartygets rederi.
I utslag den 3 April 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådst.-r:ns utslag.
Newham anförde und. besvär med anhållan att antingen varda från de honom ådömda böter helt och hållet befriad
s. 587 Sida 587 i årgången börjar här
eller desamma nedsättas, eller ock att Kongl. Maj:t måtte täckas af nåd förskona honom från böternas utgifvande.
Målet föredrogs den 16 Februari 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden, frih. Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, von Segebaden och Hernmarck), dervid H. D:s fleste ledamöter funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns öfverklagade utslag.
Just.-rådet Almqvist yttrade: »Tullstadgans åberopade 84 §, som hörer till det kapitel i stadgan, hvilket handlar om sjöfart och varuförsändning inrikes orter emellan, anser jag ej vara i målet tillämplig. Då skepparen Newham, efter att i Göteborg hafva uttagit förpassning till Gefle, utkommen i sjön af uppgifven orsak förändrade denna destination och med sitt barlastade fartyg återvände till sitt hemland England, var hans resa inom svenska farvatten dermed att betrakta såsom för den gången afslutad; hvadan hans nyssnämnda, i tullstadgan icke särskildt omtalade, förfarande ej bör anses innefatta svårare förbrytelse mot samma stadga än den, då skeppare afgår till utrikes ort innan tullpass erhållits, hvarom i 44 § förmäles. Jag finner derföre skäligt sålunda ändra domstolarnes beslut, att Newham, som icke klagat öfver honom ålagd forpligtelse att betala afgiften, fälles allenast att, enligt nämnda 44 § i tullstadgan böta 50 kr.»
Just.-rådet von Segebaden anförde: »Jag finner ej skäl att göra ändring i hofr:ns utslag, så vidt Newham derigenom blifvit dömd att för olaga segling böta 300 kr. samt erlägga stadgade lotspenningar, fyr- och båkafgift, hamnafgift och lotsningsafgift; men emedan sådane förhållanden i målet icke blifvit utredde, att antagas må, att Newham lagligen haft skyldighet att uti den efter ankomsten till Göteborg till tullkammaren derstädes aflemnade märkrulla göra anteckning derom, att han besökt Sunderland; ty pröfvar jag lagligt att, med ändring af hofr:ns utslag i denna del, befria Newham från de honom för underlåtenhet i nämnda hän-
seende ådömda böter.»
s. 588 Sida 588 i årgången börjar här
I fråga om den sökta nåden funno H. Dis fleste ledamöter anledning icke förekomma att densamma tillstyrka.
Just.-rådet Naumann yttrade: att, då skepparen Newham, hvilken ej vägrat att erlägga några honom affordrade umgälder, enligt handlingarnes föranledande icke i brottslig afsigt företagit resan till Sunderland eller i sådan afsigt försummat att, efter återkomsten till Göteborg, göra föreskrifven anmälan, utan fasthellre dessa förseelser, af hvilka veterligen ingen skada uppkommit, kunde antagas hafva haft sin grund i utevaron af fullständiga underrättelser från storbritaniska konsulatets sida, fann just.-rådet sig ega anledning tillstyrka, det täcktes Kongl. Maj:t af gunst och nåd befria Newham från de honom ådömda böter.
Vid und. föredragning i statsrådet den 9 Mars 1877 blef Newhams nådansökan afslagen.