Naumanns tidskrift 1877 s. 598

Den 22 December 1857 upplät Göteborgs stads drätselkommission till handelsbokhållaren A. O. Norlund och bryggeribokhållaren A. E. Holmgren, deras hustrur, barn och arfvingar, tomten n:0 34 i nämnde stads tolfte rote, hvilken tomt var uppmätt till 7,218 qvadratalnar, emot bestämd årlig grundlega och skyldighet att utgöra dåvarande eller framdeles blifvande utskylder och besvär.

Hos magistraten sökte sedermera bryggeribolaget Norland & Holmgren fastställelse af ritning till en iskällare, hvilken bolaget hade för afsigt att å berörda tomt uppföra.

s. 599 Sida 599 i årgången börjar härKopiera citering

Sedan stadsbyggmästaren å ritningen tecknat bevis att emot byggnadens utförande i enlighet med samma ritning intet vore att anmärka, förklarade magistraten genom beslut den 5 Juli 1872, att, då af tillgänglig karta öfver faststäld ny reglering af den stadsdel, som kallades »Stampen», eller blifvande 16:de roten, jemförd med kartan öfver ifrågavarande tomt, å hvilken karta platsen för den tillämnade byggnaden vore utmärkt, framginge, att denna byggnad skulle komma att uppföras å ett till öppen plats afsedt område, magistraten i följd deraf och på grund af stadgandet i 1 § 1 mom. af den för staden gällande byggnadsordning den 19 November 1869 att till bebyggande indelad trakt af stadens område ej finge annorlunda än i öfverensstämmelse med faststäld reglering bebyggas, funne sig ej kunna meddela fastställelse å den företedda ritningen. Öfver detta beslut anförde bolaget besvär hos K. bef:de i Göteborgs och Bohus län, som, enligt resolution den 26 September 1872, fann föreskrifterna i byggnadsordningen innefatta hinder för K. bef:de att i magistratens öfverklagade beslut göra ändring. Uppå bolagets und. besvär meddelade Kongl. Maj:t den 16 September 1873 resolution af innehåll, att, enär i berörda mål fråga egentligen vore, icke huruvida den af bolaget till magistraten ingifna byggnadsritning vore af beskaffenhet att kunna fastställas eller icke, utan huruvida bolaget finge anses berättigadt att, utan hinder deraf att byggnadstomten enligt uppgjord reglering blifvit afsedd att utläggas till allmän plats, samma tomt bebygga, eller om, i motsatt händelse, staden borde förklaras pligtig att från bolaget inlösa tomten: men sistberörda fråga icke vore af beskaffenhet att tillhöra förvaltande myndighets handläggning; alltså funne Kongl. Maj:t icke skäl att i anledning af besvären meddela annat yttrande, än att bolaget hänvisades att sin talan i omtvistade afseendet vid laga domstol anhängiggöra och utföra i mån af befogenhet.

Härefter uttog bolaget Norlund & Holmgren till rådst.- r:n i Göteborg stämning å stadens invånare med yrkande, att antingen bolaget måtte förklaras berättigadt att å om-

s. 600 Sida 600 i årgången börjar härKopiera citering

förmälda tomt uppföra en iskällare af sten i enlighet med den upprättade ritningen, utan hinder deraf att källaren komme att ligga pä ett, enligt faststäld ny tomtreglering, till öppen plats afsedt område, eller staden förpligtas att i utbyte mot nämnda tomt lemna bolaget annan, för bedrifvande af bryggerirörelse lämplig, underdikad och genom gata eller väg tillgänglig tomt, med hvilken bolaget kunde åtnöjas, samt för denna händelse ej allenast bekosta flyttningen af de ä tomten n:o 34 befintliga byggnader till nya tomten och förse densamma med sådane ledningar för vatten, som ä bolagets tomt förefunnes, äfvensom för öfrigt försätta den nya tomten i samma skick, hvari nyssnämnda tomt befunnes, utan äfven ersättä all den förlust, som bolaget i sin rörelse kunde under flyttningen lida, eller ock, derest icke något af dessa påståenden kunde i allo bifallas, staden måtte förklaras skyldig att genast i den ordning K. F. den 14 April 1866 bestämde, till sig lösa bolagets tomt med derå befintliga byggnader. Till stöd härför anförde bolaget, bland annat, att livarken upplåtelsebrefvet den 22 December 1857 eller den vid tiden för detsammas utfärdande och större delen af byggnadernas å tomten uppförande gällande byggnadsordning af den 28 Maj 1830 innehölle sådan inskränkning i bolagets rätt att efter behof bebygga tomten, som den stadens myndigheter på grund af en 12 år efter upplåtelsen utfärdad ny byggnadsordning velat föreskrifva bolaget.

Drätselkammaren, som å stadens vägnar förde talan, anförde: att, då bolagets yrkande att förklaras berättigadt att uppföra iskällare i enlighet med företedd ritning innefattade en fråga, hvilken det tillkomme magistraten men icke domstol att upptaga och afgöra, drätselkammaren bestrede rådst.-r:ns behörighet att hüfvudsakligen pröfva denna del af målet.

Härtill genmälde bolaget, att det alldeles icke påkallat rådst.-r:ns pröfning af byggnadsritningen, hvilken ock försetts af vederbörande med påskrift, att deremot icke varit något att anmärka.

I sjelfva målet androg drätselkammaren hüfvudsakligen

s. 601 Sida 601 i årgången börjar härKopiera citering

följande: Ifrågavarande tomt tillhörde sådan jord, som blifvit till staden vid dess grundläggning donerad samt intill senaste tiden ej kunnat med eganderätt till enskilde öfverlåtas, utan blifvit af staden utarrenderad mot erläggande af arrende eller grundlega. Pâ 1830-talet hade de ännu brukliga s. k. »upplåtelserna» blifvit införda. Genom sådan upplåtelse vunnes för tomtinnehafvaren, hans hustru, barn och arfvingar rätt att vara i orubbad besittning af tomten, hvilken, om innehafvaren åstundade att afyttra besittningsrätten, först skulle åt staden till inlösen hembjudas. Genom K. Br. den 5 December 1856 erhöll staden rättighet att till vederbörande innehafvare med full eganderätt försälja tomter inom 12:te roten, sedan uppgjord plan för gvarterens och tomternas indelning blifvit af Kongl. Maj:1 faststäld, hvilket ock skett den 23 November 1866, varefter de närmare föreskrifterna beträffande ifrågavarande del af »Stampen» blifvit af stadsfullmäktige den 20 Mars 1873 beslutade. Enligt regleringen skulle större delen af tomten användas till torg och gata samt återstoden förenas med andra tomter, allt emot ersättning i annan tomt. Bolagets skyldighet att ställa sig byggnadsordningen till efterrättelse behöfde ej anmärkas i upplåtelsehandlingen för att vara bindande. Drätselkommissionen kunde nemligen ej med afseende å de fastigheter, den å stadens vägnar innehade, undandraga sig byggnadsordningens föreskrifter och följaktligen ej heller gifva andra en rätt, som den sjelf ej egde. 1830 års byggnadsordning innehölle väl ej förbud mot tomtens bebyggande i strid med faststäld reglering, men tomtinnehafvare förvärfvade sin tomt med vetskap derom att en blifvande ny byggnadsordning kunde komma att innehålla inskränkningar i hans förutvarande rätt att öfver tomten förfoga. I annat fall skulle en tomt komma att bebyggas enligt 1830 års byggnadsordning och en annan enligt äldre byggnadsstadga. Bolagets påstående att det vore berättigadt till ersättning för tomten i samma stund, som bolaget blefve nödsakadt att afstå hvad för det allmänna ändamålet erfordrades, vore, om än i allmänhet riktigt, dock icke tillämpligt på ifrågavarande fall.

s. 602 Sida 602 i årgången börjar härKopiera citering

Staden legärde nemligen ingalunda ännu att komma i besittning af tomten, utan bolaget finge tillsvidare nyttja densamma till hvad ändamål som helst, blott icke i strid mot byggnadsordningen. Skyldigheten att betala expropriationslösen kunde således icke för staden inträda förr än staden verkligen ville sätta sig i besittning af tomten samt utlägga densamma till allmän plats.

Genom dom den 15 April 1875 utlät sig rådst.-r:n: att, hvad anginge drätselkammarens invändning att rådst.-r:n icke skulle vara behörig att till pröfning upptaga bolagets påstående om rätt att i enlighet med redan företedd ritning å tomten uppföra en iskällare af sten, så enär bolaget sedermera tillkännagifvit, att påståendet om byggnadens uppförande i enlighet med den företedda ritningen frånträddes, samt yrkandet i öfrigt afsåge bestämmande af rättigheter, som härleddes från den af drätselkommissionen meddelade upplåtelsen af tomten, funne rådst.-r:n, med ogillande af invändningen, lagligt förklara, det berörda yrkande utgjorde, föremål för pröfning i målet:

att emedan, vidkommande bolagets yrkande att å uppgifna platsen få uppföra en byggnad, icke någon egare eller innehafvare af jord å stadens område (hvilka förbehåll vid lägenhetens försäljning eller upplåtande än blifvit gjorda) kunde vara fritagen från skyldighet att, i afseende på uppförande af byggnad derå, iakttaga de till allmän efterrättelse i sådant hänseende af vederbörlig myndighet meddelade föreskrifter, hvilka vore gällande vid den tidpunkt, då fråga om bebyggande uppstode; ty och som i 9 § af byggnadsstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874 vore föreskrifvet, att stad ej finge byggas i strid mot gällande plan eller utsträckas till område, för hvilket faststäld plan ej funnes, samt äfven nu gällande, af K. bef:de den 22 December 1874 faststälda byggnadsordning för Göteborg, i likhet med den byggnadsordning af den 19 November 1869, hvilken varit gällande den tid, då bolaget hos magistraten sökt tillstånd till uppförande af ifrågavarande byggnad, stadgade i 7 §, att staden ej finge byggas i strid mot gällande plan, eller andra än

s. 603 Sida 603 i årgången börjar härKopiera citering

dertill indelade trakter af stadens område till byggnadsqvarter ocłi tomter användas, eller indelad trakt annorlunda än i enlighet med faststäld reglering bebyggas, hvarjemte nämnde § innehölle, att för stadens ordnande och bebyggande skulle gälla till efterrättelse den af Kongl. Maj:t genom bref den 23 November 1866 faststälda plan med de ändringar och tillägg, som i laga ordning blifvit bestämda eller framdeles beslutades; alltså och då upplyst vore, att enligt nämnda plan den plats å tomten n:o 34 i stadens 12:te rote, å hvilken bolagets ifrågavarande byggnad skulle uppföras, komme att utläggas till allmän plats, och densamma således i följd af åberopade föreskrifterna icke finge bebyggas, förklarades bolaget oberättigadt att den ifrågavarande byggnaden uppföra;

samt att, beträffande bolagets påståenden i öfrigt, ehuru den handling af den 22 December 1857, enligt hvilken drätselkommissionen till delegarne i bolaget upplåtit den till ett då ännu icke regleradt område hörande tomten n:o 34 i 12:te roten, icke innefattade några föreskrifter i afseende på tomtens bebyggande; likväl och enär deraf icke kunde dragas den slutsats, att drätselkommissionen skulle hafva tillförsäkrat Norlund och Holmgren rättighet att få vid hvilken tidpunkt som helst bebygga tomten i enlighet med de föreskrifter, hvilka i sådant hänseende vore gällande, då upplåtelsen skedde, och utan afseende å hvad som sedermera kunde hafva blifvit till allmän efterrättelse i vederbörlig ordning stadgadt, och detta desto mindre som det icke berott af drätselkommissionen att en dylik förbindelse fullgöra, utan frånvaron i upplåtelsebrefvet af hvarje bestämmelse angående tomtens bebyggande deremot utmärkte, att Norlund och Holmgren i nämnda hänseende skulle vara underkastade de allmänna föreskrifter, som då vore eller framdeles blefve i behörig ordning stadgade; alltså och då vid sådant förhållande staden icke kunde anses pligtig att hålla bolaget skadelöst för den olägenhet, som kunde vara en följd deraf, att, på sätt ofvan vore upptaget, hinder mötte för bolaget att å angifven plats, uppföra byggnad å tomten, samt

s. 604 Sida 604 i årgången börjar härKopiera citering

staden ännu icke påfordrat att, för verkställighet af den faststälda regleringen, komma i besittning af tomten, funne rådst.-r:n bolagets sist omförmälda påståenden icke heller kunna bifallas.

Om denna dom förenade sig rådmännen Roy och Melin. I fråga om sjelfva saken voro justitieborgmästaren Björck och v. häradsh. Lindberg af skiljaktiga meningar, i det att Björck yttrade: »Vidkommande hufvudsaken, så alldenstund vid upplåtelse af tomten drätselkommissionen icke gjort något förbehåll i afseende å tomtens bebyggande och staden icke eger rättighet att under den tid, upplåtelsen fortfarande är gällande, i afseende å jordens användning vidtaga någon sådan åtgärd, att deraf följa för jordinnehafvaren andra inskränkningar i afseende å rättigheten till jordens bebyggande än sådana, hvilka i lika mån blifva gällande för innehafvare af annan stadens jord, som under enahanda vilkor blifvit upplåten; fördenskull och emedan till följd häraf den omständigheten att den del af 12:te roten, hvarest ifrågavarande, tomt är belägen, numera blifvit till tomtqvarter indelad, icke kan berättiga staden att, förr än den gjorda upplåtelsen tilländagått, i afseende å den upplåtna tomten bringa till verkställighet den beslutade förändringen af tomtens användning, hvadan bolaget ej heller är underkastadt de föreskrifter beträffande tomtens bebyggande, som ega tillämplighet först efter det tomtindelningen blifvit satt i verket; ty och då såväl uti de tvenne byggnadsordningarne den 19 November 1869 och den 16 Mars 1874 som ock uti den nu gällande af den 22 December sistnämnda år det blifvit medgifvet innehafvare af jord, som icke är till tomtqvarter indelad, att å densamma uppföra de byggnader, som för hans eget behof erfordras; finner jag skäligt förklara, att det förhållande, att den plats å tomten, hvarå bolaget tillkännagifvit sig vilja uppföra en iskällare af sten, skall, enligt faststäld plan, utläggas till allmän plats, icke utgör hinder för bolaget att å samma plats verkställa nämnda byggnad för att, under det upplåtelsen fortfar, begagnas för jordinnehafvarens eget behof.

s. 605 Sida 605 i årgången börjar härKopiera citering

Vid donna pröfning erfordras icke något utlåtande i anledning af bolagets öfriga påståenden i saken.»

V. häradsh. Lindberg utlät sig: »Beträffande sjelfva saken, så emedan i 7 § 2 mom. af den för staden gällande byggnadsordning af den 22 December 1874 stadgas, att till byggnadsqvarter och tomter indelad trakt af stadens område icke må annorlunda än i öfverensstämmelse med faststäld reglering bebyggas, samt upplyst är att enligt faststäld reglering den del af tomten, hvarå bolaget yrkat få uppföra iskällare, skall tillhöra ett till öppen plats afsedt område, hvilket vid regleringens verkställande kommer att frångå tomten, kan yrkandet i första stämningspunkten icke af mig bifallas; men då, ehuru drätselkammaren i målet förklarat, att staden ännu icke påfordrade att komma i besittning af bolagets tomt, likväl genom den tillämpning af den faststälda regleringen, som genom magistratens af K. bef:de faststälda beslut i anledning af bolagets begäran att få uppföra berörda iskällare egt rum och hvilken tillämpning drätselkammaren jemväl genom sitt svaromål i förevarande tvist påfordrat, bolaget betagits den nyttjanderätt till tomten, hvilken bolaget, på grund af drätselkommissionens bolagets delegare under den 22 December 1857 meddelade upplåtelse å tomten, måste anses hafva varit berättigadt att oförkränkt åtnjuta; ty ocli som härtill kommer, att, enligt livad det af kamererarekontoret och stadsingeniören afgifna utlåtande inhemtas, vid utförandet af faststälda regleringar, dels en 60 fot bred gata skall framdragas öfver den ifrågavarande tomten och dels nordvestra delen utläggas till öppen plats, hvarigenom af tomten blifver återstående endast 6,113 qvadratfot, hvaraf 5,760 qvadratfot skola ingå i en nyreglerad tomt och 353 qvadratfot i en annan; samt, med jemväl fästadt afseende å drätselkammarens bestridande af påståendena i andra stämningspunkten, dessa påståenden icke kunna bifallas, pröfvar jag, med hänseende derå att förberörda reglering blifvit af Kongl. Maj:t faststäld och jemlikt K. F. den 14 April 1866, § 1, lagligt förklara staden pligtig att

s. 606 Sida 606 i årgången börjar härKopiera citering

genast i den ordning samma K. F. bestämmer till sig lösa bolagets nuvarande tomt med derå befintliga åbyggnader.»

A ömse sidor vädjade parterne till Göta hofrätt.

Bolaget anmärkte emot rådst.-r:ns domslut, att pluraliteten blifvit uträknad i strid emot 3 och 4 §§ i 23 kap. R. B. Just.-borgmästaren Björck och v. häradsh. Lindberg stödde nemligen sina meningar på en hufvudgrund eller att den bolaget genom upplåtelsebrefvet tillförsäkrade rätt icke finge af andra parten ensidigt oclr när som helst bolaget beröfvas, hvaremot rådmännen Roy och Melin utgått från den grundåsigt, att upplåtelsebrefvet saknade all betydelse i jemförelse med stadens byggnadsordningar. Första delen af domen hade således bort' utgöras af de tre ledamöternes åsigt, att bolaget ej finge bygga i strid mot byggnadsordningen; och Lindbergs mening om lösen för tomten, med hvilken Björcks åsigt om ett ännu vidsträcktare godkännande af bolagets rätt läte sammanjemka sig, hade bort utgöra domens andra del. — I sjelfva saken fullföljde bolaget alla sina hos rådst.-r:n framstälda påståenden.

Drätselkammaren sökte den ändring i domen, att rådst.-r:n måtte förklaras icke hafva varit behörigt forum i den del af målet, som rörde rättighet för bolaget att utan afseende å gällande reglering och tomtindelning bebygga tomten, och att rådst.-r:ns derutinnan meddelade beslut måtte undanrödjas.

Medelst dom den 10 December 1875 utlät sig hofr:n: att hofr:n lemnade utan afseende bolagets anmärkning derom, att rådst.-r:ns dom icke skulle vara i öfverensstämmelse med den i målet skedda omröstningen affattad; och blefve, med anledning af Kongl. Maj:ts ofvanberörda resolution den 16 September 1873, det slut, hvari rådst.-r:n angående dess behörighet att upptaga jemväl frågan om bolagets rätt att uppföra den ifrågastälda källaren stannat, af hofr:n gilladt; samt att, beträffande sjelfva saken, hofr:n funne skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i rådst.-r:ns dom.

Denna dom uttryckte v. häradsh. Ståhlbergs och assessoren Schånbergs mening i saken.

s. 607 Sida 607 i årgången börjar härKopiera citering

Referenten, assessoren Svalander, som beträffande rättegångsfrågorna biträdde nyssnämnda mening, dock att han ej åberopade Kongl. resolutionen den 16 September 1873, yttrade i fråga om hufvudsaken: »Jag finner ej skäl att göra ändring i rådst.-r:ns dom, såvidt bolagets yrkande att få uppföra ifrågavarande byggnad ogillats; och då bolagets påstående, att staden i utbyte mot tomten n:o 34 i 12:te roten skulle lemna annan tomt samt bekosta flyttning af bolagets byggnader och ersätta genom flyttningen uppkommande förlust, emot drätselkammarens bestridande icke lagligen kan bifallas, varder rådst.-r:ns slut i denna del af mig faststäldt; men enär drätselkommissionen vid upplåtelse af tomten icke gjort något förbehåll angående densammas bebyggande, samt tomten således och med afseende å upplåtelsens beskaffenhet i öfrigt under den tid upplåtelsen varar, af bolaget innehafves med enahanda rättigheter i nämnda hänseende, som dem, hvilka härflyta af fullständig eganderätt; enär genom de efter upplåtelsens meddelande tillkomna byggnadsordningar för Göteborg och byggnadsstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874 skyldighet för bolaget att utan ersättning underkasta sig andra inskränkningar i afseende å tomtens användande än sådana, hvilka i lika mån drabba hvarje tomtegare, desto mindre kan anses hafva uppkommit, som ett motsatt förhållande skulle föranleda dertill, att staden, i strid mot de i. allmän lag stadgade grundsatser angående skyldighet att ersätta annan tillfogadt men eller skada, kunde beredas oskälig fördel på en enskild invånares bekostnad; enär bolaget genom ofvan faststälda af vederbörande myndighet påkallade tillämpning af den för staden uppgjorda, nu gällande tomtreglering betagits rätt att förfoga öfver en del af tomten, samt denna del måste anses vara genom sådan tillämpning af tomtregleringen redan nu gjord tillgänglig för staden, äfven om staden först i aflägsen framtid kommer att vidtaga ytterligare åtgärder för tomtdelens särskilda användande till stadens behof; alltså och då vid de förhållanden, att nu tillämpade tomtregleringen blifvit af Kongl. Maj:t i nåder faststäld och att drätselkammaren, emot hvad

s. 608 Sida 608 i årgången börjar härKopiera citering

bolaget påstått, icke eus uppgifvit, att den del af tomten, hvarå staden gjort anspråk, kan utan svårare men för bolaget från ôfriga tomten afskiljas, pröfvar jag lagligt att, med ändring af motvädjade domen härutinnan, ålägga staden Göteborg att för hela tomten med derå varande byggnader till bolaget' utgifva det värde, som varder samma egendom åsatt vid värdering i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof bestämmer.»

Assessoren Lejman, som i rättegångsfrågorna var ense med referenten, yttrade i öfrigt: »Emedan drätselkommissionen vid upplåtelse af tomten icke gjort något förbehåll angående densammas bebyggande, och häraf följer, att staden ej är berättigad att under tiden för upplåtelsens bestånd vidtaga sådana åtgärder i afseende å tomtens användande, att innehafvaren derigenom får vidkännas inskränkningar utöfver dem, hvilka drabba innehafvarne af annan jord, som staden under enahanda vilkor upplåtit, samt staden icke må anses ega rätt att i afseende på den till bolaget upplåtna tomt bringa till verkställighet den beslutade förändringen af densammas användande, under annat vilkor än att tomten med åbyggnader i vederbörlig ordning af staden inlöses; ty och då staden undandragit sig att dylik lösen för närvarande utgifva, pröfvar jag, med upphäfvande af rådst.-r:ns dom, såvidt bolagets yrkande att å tomten få uppföra omstämda iskällaren derigenom ogillats, lagligt förklara den omständighet, att den del af ifrågavarande tomt, å hvilken bolaget tillkännagifvit sig vilja uppföra iskällaren, skall, enligt faststäld reglering, utläggas till allmän plats, icke utgöra hinder för bolaget att å samma tomtdel verkställa den ifrågasatta byggnaden. I följd af denna pröfning erfordras ej något yttrande i öfriga delar af saken.»

Hofr.-rådet v. Gegerfelt, som i rättegångsfrågorna instämde med pluraliteten, yttrade vidare: »Emedan den del af omförmälda tomt, hvilken bolaget sökt att få på angifna sättet bebygga, jemlikt den genom Kongl. Brefvet den 23 November 1866 faststälda byggnadsplan skall utläggas till allmän plats, samt ej mindre den vid tiden för bolagets i

s. 609 Sida 609 i årgången börjar härKopiera citering

ofvanberörda hänseende gjorda ansökan för staden gällande byggnadsordning af den 19 November 1869, än äfven nu gällande byggnadsordning af den 22 December 1874 och byggnadsstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874 innefatta förbud att bygga i strid mot gällande plan; ty och som K. F. den 14 April 1866 icke lemnar innehafvare af jord eller lägenhet, som för allmänt behof erfordras, rättighet att påkalla dess inlösen, utan gör verkställigheten deraf uteslutande på den lösningsskyldiges yrkande beroende; samt i allt fall tiden för tomtandelens afstående icke blifvit enligt föreskriften i 2 § af nämnda K. F. genom Konungens förordnande bestämd; alltså och då ej heller lagligt skäl förefinnes för bifall af bolagets vilkorligen framstälda påstående att för tomten njuta vederlag i annan tomt; finner jag bolagets här fullföljda talan icke kunna i vidsträcktare mån bifallas, än att staden, till hvars förmån med afseende å framtida inlösen planläggningen gjort inskränkning i bolagets dittills innehafda rätt att tomten i öfverensstämmelse med de i allmänhet för staden gällande stadganden bebygga, förpligtas att för den härigenom bolaget tillskyndade förlust gifva årlig ersättning från den tid då ansökningen om tillstånd till källarens uppförande ingafs till dess tomtandelen varder jemlikt faststälda stadsplanen till allmän plats i vederbörlig ordning utlagd; skolande denna ersättning bestämmas af fem gode män, af hvilka parterne utse två hvardera och de sålunda valde tillkalla den femte; egande den, som ej nöjes åt gode männens beslut att deruti inom tre månader från dess meddelande genom stämning till domstol söka ändring efter befogenhet.»

I hofr:ns dom sökte parterne, å ömse sidor ändring. Bolaget hemstälde, huruvida icke felaktig röstberäkning äfven i hofr:n egt rum. Endast tvenne ledamöter hade nemligen faststält rådst.-r:ns dom i hufvudsaken, hvaremot tre .ledamöter utgått från den hufvudgrund att upplåtelsehandlingen borde respekteras. Af dessa tre ledamöter hade assessoren Lejman tilldömt bolaget en bättre rätt och hofr.- Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de årg. 39

s. 610 Sida 610 i årgången börjar härKopiera citering

rådet v. Gegerfelt en sämre rätt, än assessoren Svalander tillerkänt bolaget. Vid detta förhållande hade den sistnämndes votum således bort anses såsom utgörande hofr:ns dom. I sjelfva saken yrkade bolaget bifall till sitt i första stämningspunkten framstälda påstående, eller — om Kongl. Maj:t dertill ej funne skäl och då staden undandragit sig att gifva det i andra stämningspunkten föreslagna vederlag, — bifall till yrkandet i tredje stämningspunkten, i afseende hvarå bolaget åberopade den af assessoren Svalander i målet yttrade mening.

Drätselkammaren åter fullföljde sitt hos hofr:n framstälda påstående.

N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, föredragande, samt konst, rev.-sekr. Herslow och t. f. rev.-sekr. Lilienberg) afgaf följande betänkande: »N. Rev. hemställer i und., att Kongl. Maj:t måtte finna bolagets anmärkning, att hofr:ns dom ej vore i öfverensstämmelse med de flestes mening affattad, icke förtjena afseende samt gilla hofr:ns beslut rörande den gjorda anmärkningen om felaktig beräkning af rådst.-r:ns domslut.

Vidkommande sjelfva saken, så emedan den af Kongl. Maj:t den 23 November 1866 gillade plan till utvidgning och reglering af Göteborgs stad ej kan, i hvad angår utläggande till allmän plats af en del utaf ifrågavarande tomt, genomföras med mindre än att staden kommer i besittning af samma tomtdel; men bolaget, som med laglig besittningsrätt innehar tomten, icke mot sitt bestridande kan förpligtas densamma eller någon del deraf till staden utan ersättning afstå; samt drätselkammaren förklarat staden icke ännu vilja komma i besittning af tomten, hvadan staden ej heller nu är skyldig att den lösa; ty och enär vid dessa förhållanden berörda plan i den del, hvarom fråga är, ej kan för närvarande utan förnärmande af enskild rätt träda i verkställighet; i följd hvaraf förbudet att bygga staden i strid mot gällande plan icke i förevarande fall eger tillämpning; hemställes i und., att Kongl. Majst måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, men utan afseende å drätselkammarens ändringssökande, bolagets i saken förda

s. 611 Sida 611 i årgången börjar härKopiera citering

talan på det sätt bifalla, att den omständighet, att en del af omförmälda tomt skall enligt planen komma att utläggas till allmän plats, förklaras icke utgöra hinder för bolaget att å samma tomtdel uppföra ifrågavarande byggnad.»

Saken föredrogs den 9 Maj 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Huss och Lindhagen), dervid, hvad anginge bolagets anmärkning att hvarken hofr:ns eller rådst.- r:ns dom blifvit affattad efter de flestes mening, H. D. biföll det und. betänkandet.

Beträffande derefter drätselkammarens i afseende å sakens upptagande till pröfning hos rådst.-r:n framstälda och fullföljda invändning, funno H. D:s fleste ledamöter ej skäl göra ändring i hofr:ns dom.

Just.-rådet Rabe yttrade: »Enär med det instämda käromålet, på sätt bolaget vid rådst.-r:n förklarat, icke afses, att den uppgjorda ritningen till den af bolaget tillämnade byggnad å tomten n:o 34 i Göteborgs stads tolfte rote skall af domstol prôfvas och godkännas, utan tvisten angår den i Kongl. Maj:ts resolution den 16 September 1873 omförmälda, till utförande vid domstol hänskjutna fråga, varda domstolarnes beslut, såvidt berörda invändning blifvit ogillad, af mig faststälda.»

Vidkommande sjelfva saken, anförde just.-rådet Lindhagen: »Emedan från Göteborgs stads sida förklarats, att staden icke vill nu sätta i verket den af Kongl. Maj:t faststälda regleringsplan för ifrågavarande trakt, och detta förklarande här måste tillerkännas vitsord desto heldre som frågan derom huruvida, på grund af Kongl. Maj:ts fastställelseresolution och gällande författningar, skyldighet i berörda afseende ändock må åligga staden, ej kan utgöra föremål för bedömande i förevarande mål; ty och som, efter stadens nämnda förklarande samt vid det förhållande att omförmälda tomt enligt regleringsplanen ostridigt skall helt och hållet frångå dess innehafvare, så att icke någon del blir öfver, på hvilken den ifrågasatta iskällaren lämpligen kan uppföras, det, efter min åsigt, ej kan förmenas bolaget

s. 612 Sida 612 i årgången börjar härKopiera citering

att, oberoende af stadsplanen, öfver tomten fritt förfoga; alltså och dä den till bolaget gjorda upplåtelse af tomten icke, såvidt visadt blifvit, innebär något förbud för bolaget eller- inskränkning i dess rätt att bebygga tomten såsom annan inom staden belägen tomt, pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara bolaget ega att, utan hinder af den för staden faststälda regleringsplan, å det ifrågasatta stället uppföra omförmälda iskällare.»

Just.-rådet Huss yttrade: »Emedan, äfven om det förordnande, som blifvit meddeladt derom att ifrågavarande tomt skall komma att till allmän plats användas, må medföra skyldighet för bolaget att, när tomten för sådant ändamål tages i anspråk, densamma i vederbörlig ordning afträda, nämnda förordnande likväl, lika litet som de i åberopade byggnadsordningar förekommande stadganden, lagligen kan verka derhän, att bolagets på den erhållna upplåtelsen grundade rätt att tomten till sin nytta använda skulle, medan upplåtelsen är gällande och innan yrkande om tomtens afträdande för allmänt ändamål blifvit i vederbörlig ordning väckt, vara att anse såsom inskränkt eller upphäfd; ty och då dylikt yrkande ej är vordet å stadens vägnar framstäldt, pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, sålunda bifalla bolagets käromål, att de i omförmälda måtto åberopade omständigheter förklaras icke utgöra hinder för bolaget att å tomten uppföra den ifrågasatta byggnaden.»

Just.-rådet Rabe utlät sig: »Emedan, efter hvad handlingarna utvisa, Göteborgs stad icke ännu ens väckt anspråk att komma i besittning af omstämda tomt eller någon del af densamma för verkställighet af den till stadens utvidgning och reglering faststälda plan, enligt hvilken nämndatomt skulle utläggas till dels gata, dels annan allmän plats, samt, vid sådant förhållande, det åberopade förbudet, att staden ej får byggas i strid mot gällande stadsplan, icke eger tillämpning mot bolaget i afseende å tomtens bebyggande, såvidt sådant eljest med lag och byggnadsordning öfverensstämmer; ty pröfvar jag rättvist, med ändring af domstolarnos beslut, på det sätt bifalla bolagets i saken förda

s. 613 Sida 613 i årgången börjar härKopiera citering

talan, att den omständighet, att den del af tomten, hvarå bolaget vill bygga, skall, jemlikt stadsplanen, utläggas till allmän plats, förklaras icke utgöra hinder för uppförande derå af ifrågavarande byggnad.»

Just.-rådet Naumann gillade det und. betänkandet.

Just.-rådet Almqvist instämde med just.-rådet Huss.

Just.-råden, frih. Leuhusen och Södergren faststälde hofr:ns dom.

Kongl. Maj:ts dom, som skulle utfärdas i enlighet med den af just.-råden Almqvist och Huss yttrade mening, utgafs den 29 Maj 1877.