Angående sammanläggning af straff. Hofrätts skyldighet att taga under pröfning Konungens befallningshafvandes hemställan i sådant ämne jemlikt K. F. den 16 Februari 1864 ang. nya strafflagens införande § 9 samt § II, mom. 2 och 9, jemförde med strafflagens 4 kap., 8 §,2 mom.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 620–621 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 107 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dertill horande förordningar, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 620–621 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom sex särskilda den 5 Augusti 1876 gifna utslag blefvo hyttarbetarne Johan Norström och Erik Ersson Knapp vid Hofors, muraren Kus Anders Larsson; dagakarlarne Lars Bergström och Erik Munter i Fagersta samt drängen Per Persson Barek i Nyhyttan af Ofvansjö, Thorsåkers och Arsunda tingslags häradsrätt dömda till böter dels för öfverträdelse af K. F. den 21 Mars 1844 om förbud emot lotteriinrättningar m. m., dels ock för oloflig utskänkning af bränvin.
Sedan utrönt blifvit att ofvanbemälde personer saknade tillgång till gäldande af de dem ådömda böter, aflät K. befide i Gefleborgs län till Svea hofrätt sex särskilda skrifvelser med hemställan, att hofr:n måtte förordna, huru nämnda straff skulle för en hvar af de sakfälde sammanläggas.
Enligt beslut den 12 Februari 1877 fann hofr:n, med afseende å stadgandet i 2 kap. 13 § strafflagen, jemförd
Riksrätten dömer i första och sista instans i mål rörande sådant högförräderi och landsförräderi, som är riktadt mot kejsaren och riket. Den är öfverinstans för Schwurgerichte (och i vissa fall för straffkammare i Landgerichte).
Om bagatelldomstolar hafva vi yttrat oss i årg. 1870, sid. 176.
s. 621 Sida 621 i årgången börjar här
med 4 kap. 8 § 2 mom. samma lag och 11 § 9 mom. i K. F. om nya strafflagens införande den 16 Februari 1864, hvad K. bef:de sålunda hemstält icke till någon hofr:ns åtgärd föranleda.
I und. skrifvelse till Kongl. Maj:t anförde K. bef:de, att de ofvanbemälde personer pä grund af K. F. den 21 Mars 1844 ådömda böter, enligt K. bef:des förmenande, borde hänföras till sådana böter, som omförmäldes i 9 § af K. F. den 16 Februari 1864, samt att till följd deraf och jemlikt 11 § 2 och 9 mom. af samma K. F. och 4 kap. 8 § 2 mom. strafflagen det tillkommit hofr:n att förordna om sammanläggningen af ifrågakomna straff, hvadan K. bef:de anhölle om Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift i berörda hänseende.
Sedan hofr:n afgifvit infordradt utlåtande, deri hofr:n förmälde, att dess ofvanberörda beslut meddelats med afseende derå att ifrågavarande straff blifvit en hvar af de sakfälde i allenast ett utslag ådömde, föredrogs ärendet den 2 Maj 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Lindhagen och Östergren); och som K. F. den 21 Mars 1844, på grund af hvilken här ofvanomförmälde personer blifvit fälde till böter, vore att hänföra till sådan författning angående landets allmänna hushållning, hvarom i 9 § af K. F. angående nya strafflagens införande den 16 Februari 1864 förmäles, samt det följaktligen enligt 11 § 2 och 9 mom. samma K. F., jemförd med 4 kap. 8 § 2 mom. strafflagen, tillkommit hofr:n att taga K. bef:des derstädes gjorda, ifrågavarande anmälan under pröfning; alltså funne H. D. skäligt förordna, att handlingarne i ärendet skulle öfverlemnas till hofren, som hade att i anledning af berörda anmälan, nytt utlåtande meddela utan hinder af dess förra beslut.