Naumanns tidskrift 1877 s. 627

Genom Kongl. Bref den 24 November 1646 förklarade drottning Christina, »att som Matthias Böhmer och Wellam Mumma tillbjudit sig att på egen bekostnad i Nyköping anrätta ett messingsbruk jemte åtskilliga verk och inrättningar samt det Kongl. Maj:t och Kronan till gagn och godo fastställa och framgent vid makt hålla, underdånigst begärandes derpå Kongl. Maj:ts tillstånd och att Kongl. Maj:t dem till ett sådant på den orten nytt och nödigt verks inrättande med några särdeles privilegier förse och benåda ville; ty och enär Kongl. Maj:t sjelf åstundade och gerna såg, att städerna, särdeles de, som af naturen voro till manufakturen välbelägna, måtte derigenom komma till uppväxt och godt näringsmedel; alltså och på det denna deras intention och Kongl. Maj:ts gjorda löfte måtte kunna efterkommas, hade Kongl. Maj:t af gunst och nåd skänkt och gifvit såsom ock Kongl. Maj:t i kraft af brefvet unnade, skänkte och gåfve

s. 628 Sida 628 i årgången börjar härKopiera citering

Mathias Röhmer, Wellam Mumma samt begges deras barn och efterlemnade arfvingar everldeligen: Kronans ström i Nyköping med Kronans mjölqvarn och dess rätte pertinentier och appendentier derstädes, så ock 2 hamrar i strömmen, 2 kronohemman vid Nyköping med tillydande lägenheter, rätt till köpenskap, vissa frihetsår m. fl. privilegier, under vilkor, att Röhmer och Mumma skulle vara förpligtade, dels att uppbygga ett fast och sirligt verkhus af sten och sedan hålla förbemälde messingsbruk vid makt och i full gång, efter andra messingsbruks art och vilkor, dels att samma bruk efter handen med så många smältugnar bringa på gång, som strömmen draga och commercierne tåla kunde, samt att hålla dem, så ock mjölqvarnen, allt framgent vid makt och uti fullkomligt esse, äfvensom att efter 10 frihetsårs förlopp till Kronan årligen erlägga ett visst belopp; hvarjemte stadgades att Röhmer och Mumma skulle vara skyldige folk af svenska nationen att antaga och låta lära allehanda messingsarbete och dem derutinnan skickliga och förfarna göra, såvida att, der man annorstädes i riket någre flere messingsbruk ville låta upprätta, de då utur bemälte Nyköpings messingsverk med dugligt folle må kunna försörjas.»

Röhmer och Mumma, som jemväl tillerkändes rätt att samma verk och lägenheter å annan öfverlåta, under förbehåll dock, att sådant skedde »utan Kongl. Maj:ts och Kronans præjudicio, såsom ock sjelfve verken icke till någon men eller skada,» erhöllo genom Kongl. Bref den 29 Mars 1647, i stället för de utlofvade kronohemmanen, för sig, sina barn och lifsarfvingar Väderbrunns Kungsgård med alla dess tillydande egor och lägenheter till everldelig ego, med 10 års frihet från alla utlagor, äfvensom en Kronan tillhörig förfallen ödeshammare i Nyköpingsström samt Kronans sågqvarn derstädes, »dem att häfda och behålla under samma kondition och vilkor, som dem, de andre verk och lägenheter der i strömmen förundte och privilegierade äro», tilllika med en viss angifven plats för verkhus.

Kongl. Maj:t skiljde sedermera Röhmer från verket samt uppdrog och tillegnade Mumma messingsbruken med alla dess

s. 629 Sida 629 i årgången börjar härKopiera citering

tillhörigheter, hvarefter Kongl. Maj:t medelst konfirmationsbref den 20 April 1651, på ansökan af Mumma, med de dem begge förunnade privilegier gjorde den förändring, att Kongl. Maj:t transporterade samma privilegier jemte alla de derutinnan begripne commoditeter och lägenheter samt frihetsvilkor på Mumma och hans arfvingar.

Då messingsbruket och mjölqvarnen sedermera nedbrunno, beviljade Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 23 September 1665, Mumma 10 års frihet från strömsafrad eller recognition, på sätt honom genom privilegierne af 1646 varit förunnadt, hvarjemte Kongl. Maj:t confirmerade och prolongerade samma privilegier på 10 års tid samt frikallade Mumma från tullförhöjning på 5 års tid, allt under vilkor att Mumma »vore skyldig messingsbruket med dess smältugnar samt qvarn åter att upprätta och uti förra skick och gång igen sätta, sedan ock hålla det, så ock qvarnen, allt framgent vid makt och uti fullkomligt esse, uti en summa, efterkommande de stycken, till hvilka han, i kraft af ofvanbemälte förre privilegier, hafver varit obligerad och förpligtad.»

Genom Kongl. Bref den 21 Mars 1678 blef ett af Peter och Wilhelm de Besche innehafdt men till Kronan förfallet hammarställe i Nyköpings ström »på bruksförvaltaren Wilhelm Mumma samt dess barn och efterkommande rätte arfvingar öfverlåtet att nyttja, bruka och behålla till everldelig egendom med samma conditioner, friheter och vilkor, som honom på sjelfva messingsbruket oclr dertill hörige stycken efter privilegierne och andra derpå gifne Kongl. Brefs innehåll förunnade och beviljade äro»; hvarjemte genom särskildt Bref af samma dag, deri det omnämndes, att Mumma på egen bekostnad andra gången åter upprättat och i sitt förra gång och välstånd satt bruket och dertill lagt Hargströms bruk med torpet Harg, Kongl. Maj:t, uppå Mummas begäran, »confirmerade, förnyade, bekräftade och stadfästade honom samt hans barn och efterkommande rätte arfvingar förbemälde Mumma meddelade privilegier och bref uti alla de punkter och clausuler, som deri funnos upprepade och förmälde angående Nyköpings ström och det deri upprättade

s. 630 Sida 630 i årgången börjar härKopiera citering

messingsbruk samt mjölqvarnen och de 2 hamrar såväl som Vårbrunns gård samt Hargströms bruk och derunder liggande torp och pertinentier jemte allt- annat, som uti Brefven fanns exprimeradt och hågkommet»; med det förbehåll dock att Mumma och hans arfvingar skulle vara »skyldige och pligtige i att prestera och efterkomma de stycken, till hvilka de i kraft af samma privilegier och Bref kunna vara förbundna».

Genom Bref den 22 Mars 1699 föreskref Kongl. Maj:t, att, då participanterne i Nyköpings messingsbruk ej undfått de i 1646 års privilegier utfästa hemman och Väderbrunns ladugård, som af reduktions-kommissionen indragits till Kronan, till assessoren Wattrang finge utbetalas så stor ränta, som den hvartill Väderbrunns ladugård vore skattlagd enär densamma vore gifven till vederlag för nämnda hemman; hvarjemte, med anledning af messingsbrukets förstöring af fiendehand år 1719, dåvarande intressenterne i bruket af Kongl. Majst den 31 Januari 1738 förunnades 8 frihetsår från lilla och stora sjötullens erläggande af deras vid messingsbruket varande effekters afskeppande så till insom utrikes orter jemte förskoning för de. af sjelfva verket gående ordinarie och extraordinarie utskylder samt för den vanliga strömsafraden och tolag; hvilken frihetstid, i anseende till förnyad skada genom vådeld och vattenflod, sedermera utsträcktes till 1748 års slut.

Genom Kongl. Bref den 30 Juli 1821 tilläts dåvarande egaren till bruket, i anseende till då rådande ofördelaktiga konjunkturer, dels att förvandla det för brukets egna behof vid dervarande ämneshärd privilegierade årliga redskapssmide af 50 skeppund till stångjernssmide emot dubbel hammarskatts utgörande, dels att vid samma härd, emot 1 rdr b:o i recognitionsafgift för skeppundet, utsmida 400 skeppund stångjern, med vilkor, att, så snart en förmånligare konjunktur för messingstillverkningen inträffade, så att densamma kunde stiga högre än till 100 skeppund om året, stångjernstillverkningen borde i mån derefter inskränkas. Genom Kongl. Bref den 18 Januari 1826 föreskrefs den för-

s. 631 Sida 631 i årgången börjar härKopiera citering

ändringen härutinnan, att dubbel hammarskatt finge utgöras för hela det genom 1821 års Bref privilegierade smide 450 skeppund och det för messingsbruket privilegierade redskapssmidet tillsvidare nedläggas; hvarefter och sedan »Nyköpings bruks- och faktoribolag» genom ombyggnad af det gamla messingsverket deråt gifvit den styrka och utvidgning, att jernplåtar, m. m. der kunde utvalsas, Kongl. Maj:t genom Bref den 28 December 1842 tillät bolaget att vid bruket uppföra 3 puddlingsugnar och 6 vällugnar samt att vid dessa ugnar och det ombygda valsverket medelst stenkol tillverka stång- eller ämnesjern, plåtar och annan jernmanufaktur såväl för bolagets egot behof som till vägföring och försäljning till det belopp, som vid berörde verkstäder kunde medhinnas.

Sedan K. bef:de i Södermanlands län uti skrifvelse den 13 December 1873 till kammarkollegium hemstält, huruvida de vilkor, hvarunder Kronan till enskilde upplåtit dispositionsrätten till Nyköpings kronoqvarn med derintill varande vattenfall och tomter, kunde anses uppfylda, då lägenheterne upplåtits under vilkor af anläggning och drifvande af industriella inrättningar, som emellertid blifvit nedlagda, instämde år 1874 advokatfiskalsembetet i kammarkollegium, å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, styrelsen för Motala mekaniska verkstads aktiebolag till rådst.-r:n i Nyköping, under yrkande, att, då af ofvanberörda förhållanden framginge, att innehafvarne af Nyköpings ström med dervarande qvarn och messingsbruk, det senare delvis eller helt och hållet förvandladt till jernverk, varit pligtige att hålla messingsoch jernverken vid makt och i full gång till så stor utsträckning, som vattentillgången medgåfve, vid äfventyr att rättigheten vore förverkad och qvarnen med strömmen jemte öfriga deri varande lägenheter samt tomten, hvarå messingsbruket varit anlagdt, skulle återfalla till Kronans disposition, men bolaget, som numera innehade förenämnda vattenfall med deri liggande verk och den s. k. Nyköpings mekaniska verkstad, hvilken delvis eller helt och hållet skulle utgöra surrogat för det forna messingsbruket, redan för flere

s. 632 Sida 632 i årgången börjar härKopiera citering

år tillbaka nedlagt berörda messingsbruk och mekaniska verkstad samt derigenom förverkat de rättigheter och förmåner, för hvilkas åtnjutande verkstädernas drifvande utgjorde .ett oeftergifligt vilkor, bolaget måtte förklaras skyldigt att till Kronan afträda dels dispositionen af Kronans ström och vattenfall med dertill hörande dam och bro, de senare i felfritt skick, efter skeende syn öfverlemnade, dels Kronans mjölqvarn om 10 par stenar med allt hvad dertill hörde i fullständigt och felfritt skick, likaledes efter syn öfverlemnad, dels alla öfriga i strömmen belägna af Kronan öfverlemnade platser för verks uppförande, hvaribland den plats, der den år 1647 upplåtna Kronans sågqvarn varit belägen, dels den tomtplats, som år 1651 blifvit för messingsbrukets byggnader upplåten och enligt 1665 års karta med beskrifning utgjorde ett qvarter om 18,738 qvadratalnar, dels ock alla öfriga med ifrågavarande nedlagda verk förenade, af Kronan förunnade förmåner, hvaribland rättighet till skogsfång å Björkviks och Sörby kronoparker, äfvensom förpligtas att qvarnen, dammen och bron genast afträda samt att inom viss tid, som kunde af rådst.-r:n bestämmas, hafva från byggnads- och tomtplatserna bortfört de byggnader, som icke skulle till Kronan öfverlemnas, vid påföljd att sådant komme att genom entreprenad eller lega på bolagets bekostnad verkställas.

För att visa dels huru mycket messing vid bruket under åren 1866—70 bearbetats, dels ock att under 1869 och 1870 till nämnde arbete användts endast en person, arbetaren P. A. Thunström, företedde advokatfiskalsemb. transsumt af vederbörande bergmästares berättelse rörande bruksoch bergverksrörelsens tilltånd i Södermanland förstnämda år, innehållande att vid Nyköpings messingsbruk tillverkats år 1866 af messingsarbeten 4,584 skålp. af 8 arbetare, » 1867 » d:o — — -------—

» 1868 » d:o — — --------—

» 1869 » d:o 16 » » 1 »

» 1870 » d:o 311/, » » 1 »

Vidare åberopade advokatfiskalsemb. attest af ofvan-

s. 633 Sida 633 i årgången börjar härKopiera citering

bemälde Thunström, innehållande att han, som egde full kännedom angående omfånget af de messingsarbeten, som under åren 1869—1874 blifvit utförda för Nyköpings f. d. bruks- och mekaniska verkstads räkning, blifvit någon dag under loppet af år 1869, då han arbetade hos enskild person i Nyköping, af denne anmodad att förfärdiga 4 par messingsljusstakar vid bruket, dertill han från nämnde person fick medtaga erforderliga verktyg, som bruket ej egde; att, sedan Thunström utfört nämnde arbete med undantag af svarfningen, som en annan f. d. bruksarbetare verkstält, Thunström derfor fått betalning med 3 kronor; att Thunström icke under åren 1870-—72 anmodats att åt bruket förrätta något messingsarbete, utan hade dertill användts en annan arbetare, som dock ej arbetat mera än 14, högst 30 dagar årligen, med af bruket anskaffade verktyg, och hade arbetet efter en dagspenning af omkring 1 kr. verkstälts i gamla portvaktarestugan; att arbetet årligen utgjorts af 32 à 33 par fartygs-gångjern af messing; att Thunström åren 1873—74 i brukets gamla portvaktarestuga för brukets räkning förfärdigat fartygs-gångjern af messing, under år 1873 32 par och under år 1874 34 par för en aflöning af tillsamman 16 kr.; att Thunström under nämnde år ej varit mantalsskrifven vid bruket; och att Thunströms öfvertygelse vore, att omförmälda arbeten ej blifvit utförde för att bereda bruket någon inkomst, emedan de för bruket blifvit vida dyrare, än om de köpts i allmänna handeln.

Bolaget bestred käromålet och anförde bland annat: Den nu tvistig blifna eganderätten, som tillkommit genom 1646 års donationsbref hade allt sedan dess icke varit föremål för klander, utan hade, efter det Mummas arfvingar i början af 1700-talet försålt egendomen, de särskilda egarne hvar efter annan erhållit lagfart och fasta å egendomen, hvilket jemväl vore förhållandet med bolaget, som den 1 April 1869 förvärfvat eganderätten dertill. De i 1646 års Bref bestämda skyldigheter hade ålagts Röhmer och Mumma personligen, men icke deras barn och efterträdare, hvilket vore så mycket märkligare, som i fråga om afgälden ut-

s. 634 Sida 634 i årgången börjar härKopiera citering

tryckligen nämndes, att Röhmer och Mumma samt deras efterkommande skulle erlägga densamma. Orden »framgent vidmakthålla» förekomme på 2 ställen i privilegiibrefvet. Då dessa ord på det ena stället obestridligen hänsyftade på ett personligt åtagande af Röhmer och Mumma, kunde de äfven på det andra endast innefatta en personlig förpligtelse. Med den strängt restriktiva tolkning, som lagligen borde gifvas åt ett vilkor af ifrågavarande beskaffenhet, vore advokatfiskalsemb:s godtyckliga utsträckning af samma vilkor ej förenlig. Genom privilegiibrefvets innehåll betryggad för att ett messingsbruk skulle komma till stånd och i fullkomligt »esse», hade Kronan ansett fördelen häraf uppväga de beviljade förmånerna och förthy ej fordrat annat korrektiv mot ett otillbörligt nedläggande af verken eller deras användande för främmande ändamål, än det egna intresset hos egaren. Enligt privilegiibrefvet hade det ålegat Röhmer och Mumma att efterhand bringa bruket i gång med så många smältugnar, som »strömmen draga och commercierna tåla kunde». Den första af dessa bestämmelser innefattade i och för sig en orimlighet med hänsyn till fabrikationen, när, såsom nu, fråga vore om en vattenkraft af omkring 1,000 hästkrafter. Under ingen tidpunkt af brukets tillvaro hade detta vilkor kunnat ens tillnärmelsevis uppfyllas. Först genom tillägget »och commersierna tåla kunde», erhöll vilkoret en praktiskt tillämplig betydelse. Röhmer och Mumma skulle hålla verket vid makt och i full gång efter andra messingsbruks art och vilkor, men ej under alla förhållanden, äfven de mest missgynnande. Den för brukets egare år 1866 inträffade konkurs utgjorde bevis på ett sådant »commerciernes läge», att det ej tålde affärens bedrifvande, under någon tid åtminstone. Verket inköptes 1869 under en för jernhandteringen synnerligen ogynnsam tidpunkt. Bolaget hade emellertid vidtagit alla förberedande åtgärder för brukets återupptagande och sålunda, i hvad på detsamma ankommit, fullgjort sina ifrågavarande förbindelser, då rättegången hindrande mellankom. I allt fall förekomme hvarken i privilegiibrefvet eller öfriga handlingar ens någon an-

s. 635 Sida 635 i årgången börjar härKopiera citering

Ang. afträdande till kronan af ström, vattenfall m. m. vid Nyköping. 63° tydan om något äfventyr för rörelsens afstannande, och någon tvångspåföljd kunde ej af sig sjelf och med nödvändighet vara förbunden med de i privilegiibrefvet omhandlade förmåner och forpligtelser. Att påföljden kunde vara mistning af den upplåtna verkliga eganderätten bestrede bolaget. Ansåge man, i likhet med advokatfiskalsemb., att de Mumma åliggande förbindelser gällde i everldeliga tider, så innefattade privilegiibrefvet en fullt tillfredsställande bestämmelse derutinnan, i det Mumma, derest han skulle finna sig i längden ej kunna utan skada förestå och fortsätta verken och derföre ville sälja dem, först måste till Kronan hembjuda dem. Bolaget hade emellertid icke nedlagt rörelsen vid bruket. Då detsamma af bolaget inköptes, bedrefs der icke och kunde ej heller bedrifvas någon rörelse, enär alla redskap, maskiner oclr öfriga lösa inventarier redan året förut blifvit å auktion till olika personer sålde. Bolaget hade i verkligheten gjort allt för åvägabringande af industriella anläggningar i samma skala, som de nedlagda, för hvilket ändamål återupptagandet af t. ex. messingstillverkningen i någon nämnvärd skala eller af någon slags mindre fabrikation under tiden uppenbarligen varit ganska hinderligt och ens svårligen kunnat ifrågakomma, så länge bolaget legat i underhandling om brukets realiserande. Likväl hade under bolagets besittningstid all rörelse ej afstannat. Messing hade oafbrutet, ehuru till ringa qvantiteter, tillverkats samt följande verk och inrättningar drifvits, nemligen stenhusqvarnen, sågen, en klädesvalk, ett mejeri och en blyqvarn. Bolagets hufvudsakliga ögonmärke hade emellertid varit brukets realiserande för större industriella anläggningar. De dyrbara förslag, bolaget i sådant afseende gång efter annan låtit upprätta, ådagalade bäst, att det legat allvar i dess bemödanden. I sistnämnda afseende företedde bolaget följande handlingar:

l:o) attest af jernverks-ingeniören S. Giers af den 14 December 1874, innehållande att han sedan November 1872 af bolaget varit engagerad för utarbetande af förslag och ritningar till anläggning af bessemerverk och masugnar vid

s. 636 Sida 636 i årgången börjar härKopiera citering

Nyköpings bruk; att Giers, pä grund häraf dels under vistelse å stället verkstält de för berörde anläggningar erforderliga undersökningar och mätningar, dels i England under 1/2 år närmare utarbetat ifrågavarande förslag, och att han sedermera med biträde af flere ritare vid Motala mekaniska verkstad varit oafbrutet sysselsatt med upprättande af fullständiga detaljritningar till nämnde verk, hvilket arbete ännu fortginge ;

2:0) ett af professor C. A. Angström den 16 December 1874 meddelädt intyg af innehåll att han under åren 1871 och 1872 af disponenten vid Motala mekaniska verkstad haft i uppdrag att uppgöra förslag till användande för mekaniskt tekniska ändamål af vid Nyköpings f. d. jernverk och mekaniska verkstad befintliga verkstadslokaler och drifkraft, dervid Angström, efter att 2 gånger hafva besökt Nyköping för att på stället taga reda på beskaffenheten af der varande byggnader och öfriga lokala förhållanden, aflemnat 2 särskilda alternativa förslag, uppgjorda hufvudsakligen med hänsyn till olika omfattningen af den föreslagna anläggningen; och

3:0) åtskilliga bolagsstämmo-protokoll och revisionsberättelser, innehållande särskilda framställningar rörande ifrågavarande verk och olika förslag till deras försäljning.

Advokatfiskalsemb. genmälde: Af åberopade privilegiioch donationsbref framginge, att ändamålet med upplåtelsen varit att befordra landets och derjemte uttryckligen Nyköpings stads intresse och ej att rikta enskild person på statens bekostnad. Eganderätten vore ej ovilkorlig eller fullständig, då de stadgade vilkoren icke gällt Röhmer och Mumma personligen och verken icke finge öfverlåtas på andra »till vårt och Kronans præjudicio, såsom ock sjelfva verken icke till någon ruin eller skada». — Ej blott vid tiden för privilegiibrefvets tillkomst, utan äfven sedermera hade dylika förbehåll, såsom de ifrågavarande, blifvit på grund af gällande författningar bestämda att fästas vid donationer af Kongl. Maj:t till enskilda af Kronans förbehållna grunder och lägenheter, i ändamål att förekomma nedläggandet af sådane

s. 637 Sida 637 i årgången börjar härKopiera citering

allmännyttiga företag, till hvilkas upphjelpande donationerna egt rum. — Detta kunde slutas deraf, att i 2 § af manufaktur- och handtverkeriprivilegierna af den 29 Maj 1739, hvilka, enligt rubriken, tillkommit, emedan 1668 års handtverkshus-privilegier dels voro komne ur bruk, dels voro till innehållet obekanta, stadgats, att för sådane manufakturier och handtverkerier, som i anseende till behofvet af skogsmark, vattenfall eller andra dylika förnödenheter, finge på landsbygden upprättas och drifvas. Kronans immediate förbehållne grunder och lägenheter skulle upplåtas till manufakturisterne, deras barn och efterkommande att såsom all annan välfången egendom ega, nyttja och behålla, så länge de inrättade verken af dem der drefves ock fortsattes. Detta stadgande vore jemväl i detta fall tillämpligt, enär såväl qvarnen och sågen, som strömmen och messingsbruket hörde till landet och varit i dess jordebok upptagna ända till dess de för några år sedan öfverflyttats till Nyköpings stad. Att den genom lagfart bekräftade eganderätten vore mera än 200 år gammal borde ej verka derhän, att egarne skulle hafva rätt att glömma sina förbindelser till Kronan. Vid hvarje ny öfverlåtelse hade det varit köparens skyldighet att göra sig underrättad om de rättigheter och skyldigheter, hvarunder verken och strömmen innehades; och om en eller flere af bolagets fångesmän genom verkets stillastående tid efter annan förverkat sina rättigheter, finge bolaget vidkännas följderna deraf, äfven om bolaget ej sjelft nedlagt rörelsen utan endast låtit den redan nedlagda vara i lägervall.

Rådst.-r:n yttrade i dom den 19 Juli 1875: att ehuru det i förevarande tvistemål åberopade, för Mathias Röhmer och Wellam Mumma den 24 November 1646 utfärdade privilegiibref, hvarigenom bemälde Röhmer och Mumma jemte deras efterkommande arfvingar såsom gåfva erhållit ej mindre Kongl. Maj:ts och Kronans ström i Nyköping med dertill hörande mjölqvarn jemte dess rätte »pertinentier och appendentier» än äfven åtskilliga andra lägenheter och förmåner, sådant i samma privilegiibref funnes till ordalydelsen återgifvet och beskrifvet, tydligen innehölle, att »Röhmer och

s. 638 Sida 638 i årgången börjar härKopiera citering

Mumma schole vara förplichtade at oppbyggia ett fast och. zirligt värkhuus af sten och sedan hälla förbemälte mässingsbruk vid macht och i full gäng efter andra mässingsbruks art och' vilkor»; att Röhmer och Mumma »schole vara skyldige samma bruk efter handen medh så många smeltugnar bringa på gångh, som strömmen draga och commercierna tåla kunna, sedan ock att hålla dem så ock mjölqvarnen allt framgent vidh macht och uti fullkomligt esse», samt att »der Mathias Röhmer och Wellam Mumma framdeles vela transportera och öfverlåta samma värk och lägenheter åth någon annan, schall dem sådant vara efterlåtet, dock med detta expresse förbehåld, att sådant scheer utan vårt och Chronans præjudicio och sjelfva värken icke till någon ruin eller schada», och ofvananmärkta privilegiibref ovedersägligen låge till grund för öfriga angående ifrågavarande bruk derefter utgifna privilegiibref och måste anses i första hand gällande, oaktadt messingsbruket, i följd af Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd, till väsentligaste delar blifvit till jernverk förvandladt; samt änskönt de Röhmer och Mumma sålunda ålagda förpligtelser så mycket mindre kunde till för dem personliga åligganden hänföras, som uti 1646 års ofvan anmärkta privilegiibref uttryckligen funnes stadgadt, att nämnde Röhmer och Mumma »allt framgent» skulle hålla verken vid makt och uti fullkomligt esse, hvilken ordalydelse icke annorledes kunde förstås än att Röhmers och Mummas efterkommande rättsinnehafvare vore i anseende till de ursprungliga vilkorens fullgörande med dem lika förbundne; — likväl enär de lägenheter och förmåner, hvilka uti de särskilda privilegiibrefven till innehafvarne af Nyköpings bruk upplåtits, blifvit såsom »everldelig egendom» dem tillförsäkrade, utan att privilegiibrefven såsom påföljd för vilkorens åsidosättande uttryckligen betingade eganderättens förlust för innehafvarne, samt, äfven om de i privilegiibrefven föreskrifna vilkorens åsidosättande skulle kunna anses vara en nog väsentlig omständighet för de med bruket förenade lägenheters återgång till Kronan, bolaget dock, enligt hvad i saken företedda af ingeniören Samuel Giers och professoren C. A. Ang-

s. 639 Sida 639 i årgången börjar härKopiera citering

ström meddelade intyg och vid bolagets öfverläggningar i frågan förda protokoll tydligen gäfve vid handen, haft för afsigt att återupptaga bruket, för hvilken åtgärd, med afseende å anläggningar af det betydande omfång, som derstädes kunde ifrågakomma, rymlig tid onekligen erfordrats, och i allt fall bolaget icke blifvit emot sitt bestridande öfverbevisadt om afsigten att låta bruksrörelsen i dess helhet hvila, förthy och af i ôfrigt anförd orsak ogillades käromålet.

Ifrån beslutet var rådmannen G. Janzon skiljaktig och yttrade: De i privilegiibrefvet 1646 stadgade vilkor måste anses för hvarje innehafvare af bruket lika bindande. Svaranden, såsom nuvarande innehafvare, hade genom att från verkstäderna utrymma der befintliga maskiner för längre tid orsakat hinder för verkens igångsättande. Derföre och då de i privilegiibrefvet omförmälda vilkor på så sätt blifvit åsidosatte, förklarade rådmannen svarandens rätt till de med bruksdriften vid Nyköpings mekaniska verkstad förenade lägenheter och förmåner förverkad samt biföll i följd häraf käromålet i hela dess vidd och förpligtade svaranden att inom 6 månader hafva från byggnads- och tomtplatserne bortfört samtlige de byggnader, hvilka ej skulle till Kronan öfverlemnas, vid påföljd att sådant genom entreprenad eller för lega på svarandens bekostnad verkstäldes.

Advokatfiskalsemb. vädjade till Svea hofrätt och anförde, bland annat, att Kongl. Förbudet den 11 December 1766 stadgade, att då något bruk nedlades, de derunder lydande, för brukets skull och till dess hjelp från Kronan inlöste, hemman skulle åter tillfalla Kronan. Denna påföljd måste ännu mera gälla, då, såsom här, lägenheter och förmåner gifvits ett bruk under uttryckligt förbehåll om bruksdriftens vidmakthållande.

Hofr:n fann i dom den 6 Juli 1876 ej skäl att i rådst.-r:ns dom ändring göra.

Advokatfiskalsemb. sökte ändring hos Kongl. Maj:t.

N. Rev. (rev.-sekr. Fåhræus, föredragande, samt t. f. rev.-sekr:ne Cöster och Lilliestråle) hemstälde att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.

s. 640 Sida 640 i årgången börjar härKopiera citering

Vid sakens föredragning den 3 Maj 1877 inför H. D. funno H. D:s fleste ledamöter (just.-råden Naumann, Rabe, Huss och Svedelius) advokatfiskalsemb. icke hafva anfört skäl, som kunde verka ändring i domstolarnes beslut.

Just.-råden Södergren och frih. Leuhusen funno de för upplåtelsen till Mathias Röhmer och Wellam Mumma samt deras efterträdande rättsinnehafvare stadgade vilkor och förpligtelser icke innefatta sådan bestämning, på grund hvaraf, innan bemälde innehafvares emot samma vilkor och förpligtelser stridande bruk af de upplåtne lägenheterne och förmånerna blifvit lagligen beifradt med den påföljd, att rättelse deruti till iakttagande inom förelagd tid vid derför stadgadt äfventyr föreskrifvits, besittningsrätten .till dessa lägenheter och förmåner kunde förklaras vara förverkad, i följd hvaraf och då i nu förevarande sak annan talan icke blifvit å Kronans sida förd, än att nämnde besittningsrätt måtte innehafvarne nu genast frånkännas, just.-råden, för sin del, gillade det slut, hvari domstolarne i saken stannat.

Just.-rådet Östergren yttrade: »Af hvad i saken förekommit är väl utredt, att Motala mekaniska verkstads aktiebolag, hvilket på grund af privilegiibrefvens innehåll, lika med föregående egare af Nyköpings bruk, varit pligtigt att vidmakthålla bruksrörelsen derstädes, någon tid låtit bruksdriften ligga nere; men då, på sätt domstolarne yttrat, de lägenheter och förmåner, hvilka uti privilegiibrefven till innehafvarne af sagde bruk upplåtits, blifvit såsom everldelig egendom dem tillförsäkrade, utan att privilegiibrefven såsom påföljd för bruksrörelsens åsidosättande uttryckligen stadgade eganderättens förlust, samt hvad, på sätt nyss är nämndt, bolaget till last ligger, vid slikt förhållande ej lagligen bör föranleda den påföljd, som å Kronans vägnar i denna sak påyrkats, pröfvar jag rättvist gilla det slut, hvartill domstolarne i saken kommit.»

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 Maj 1877.

Angelägna Rättelser:

Sid. 526, sista raden, står: ega; läs: icke ega

» 624, rad. 10 » Pariell; » Parieu