Naumanns tidskrift 1877 s. 653

Efter stämning till Långhundra här.rätt yrkade ombudsmannen vid Uplands enskilda bank S. C. Bring, å bankens vägnar, att hemmansegarne Carl Eriksson i Mälby och Herman Pettersson i Frosta måtte på grund af en utaf dem jemte tre andre personer tecknad borgen för ett i nämnde bank af Frans Medin upptaget kassakreditiv, förpligtas att, hvilkendera bäst gälda gitte, till banken utgifva kreditivsumman 5,000 kr. jemte ränta.

Det emellan banken och Medin den 12 Juni 1874 angående omförmälda kassakreditiv upprättade kontrakt var i här nedan afskrifna del af följande lydelse: »Som Uplands enskilda bank mot nedan tecknade säkerhet beviljat mig ett kassakreditiv stort rmt 5,000 femtusen riksdaler att begagnas till den 1 Juni 1875» etc.; hvarjemte af löftesmännen underskrifvits en å kontraktet tecknad förbindelse så lydande: »För ofvanstående förbindelse gå undertecknade en för alla och alla för en i full borgen såsom för egen skuld, försäkra» — — — .

s. 654 Sida 654 i årgången börjar härKopiera citering

Svarandene invände, att dä de underskrifvit borgensförbindelsen, kontraktet lydt endast å 500 kr., i följd hvaraf de bestredo att gälda mera än sistnämnda belopp jemte ränta derå.

Under målets handläggning upplystes, att Medin, som blifvit lagförd och dömd för förfalskning af ifrågavarande kontrakt, under ransakningen uppgifvit, att, då borgensförbindelsen undertecknades, kontraktet lydt å allenast 500 kr., hvilket tal, skrifvet med siffror, Medin förändrat sålunda, att han tillsatt en »0» och med bokstäfver tillskrifvit »femtusen».

Ombudsmannen anförde, att, enligt åtskilliga af Kongl. Maj:t meddelade domar, den, som undertecknat en förbindelse, deri beloppet ej varit med bokstäfver utan endast med siffror utmärkt, ansetts ansvarig för det belopp, som sedermera med bokstäfver insatts i förbindelsen, på samma sätt som om han underskrifvit en förbindelse, deri icke något visst belopp varit nämndt. I nu förevarande fall hade beloppet 5,000 kr. varit utsatt med både bokstäfver och siffror samt på sådant sätt, att banken ej haft någon anledning att misstänka det förfalskning egt rum, helst intet spår af ändring eller radering förefunnits.

Genom utslag den 21 December 1875 utlät sig här.r:n: att som ostridigt vore, att ifrågavarande den 12 Juni 1874 upprättade kreditivkontrakt, derå svarandene jemte andre personer tecknat borgen en för alla och alla för en såsom för egen skuld, då svarandene berörda förbindelse ingått, lydt å allenast 500 kr., hvilket belopp sedermera blifvit af kreditivtagaren förfalskadt till 5,000 kr.; alltså och då icke någon omständighet blifvit i saken ådagalagd, på grund hvaraf svarandene kunde anses skyldige att ansvara för högre belopp än det hvarför de sålunda borgat, samt svarandene medgifvit sig vara skyldige att detta belopp till banken utgifva, kunde käromålet icke i vidsträcktare mån bifallas, än att svarandene förpligtades att genast, hvilken bäst gälda gitte, till banken utgifva 500 kr. jemte 6 proc, ränta från

s. 655 Sida 655 i årgången börjar härKopiera citering

förfallodagen den 1 Juni 1875 till dess betalning komme att ske.

Banken vädjade till Svea hofrätt: Svarandene hade enligt löftesmeningens innehåll borgat icke för beloppet 500 kr. utan för »ofvanstående förbindelse». Svarandene hade underlåtit tillse på hvad sätt samma förbindelse i afseende å uttryckande af beloppet bragtes i fullständigt skick, utan utfärdat sin borgen i sådant tillstånd, att summan å kreditivet kunnat, utan förändring eller öfverskrifning af de redan tecknade siffrorna, höjas till nästan hvad belopp som helst. Ifrågavarande borgen måste följaktligen anses såsom ingången in blanco för den summa, som i kontraktet kunde insättas. I allt fall hade här.r:n ådömt för liten ränta, ty densamma borde räknas ej från kreditivets förfallodag, utan från den dag kreditivsumman lyftats.

I dom den 11 Maj 1876 yttrade hofr:n: att hofr:n funne ej skäl att i här.r:ns utslag göra annan ändring, än att, enär Medin genom ofvan åberopade kassakreditivkontrakt utfäst sig, bland annat, att för hvarje belopp, som å kreditivet lyftades, erlägga ränta från uttagningsdagen enligt af bankens styrelse bestämd räntefot, och jemlikt i hofr:n företedt utdrag af bankens räkenskaper å kreditivsumman uttagits redan den 16 Juni 1874 1,500 kr. utan att Medin derefter, under den tid kontraktet afsett, vid något tillfälle varit å kreditivet skyldig mindre belopp, samt upplyst blifvit, att svarandene den 24 December 1875 betalt det af här.r:n utdömda belopp 500 kr. jemte ränta från den 1 Juni 1875 till nyssnämnda den 24 December, svarandene förpligtades att en för båda och båda för en till banken utgifva ytterligare 6 proc, årlig ränta å 500 kr. från den 16 Juni 1874 till den 1 Juni 1875.

Om denna dom förenade sig hofr.-råden Schöning och Ahlgren samt v. häradsh. Lundberg.

Referenten, v. häradsh. Westrin yttrade: »Emedan, med afseende ej mindre derå, att uti ifrågavarande borgensförbindelse icke blifvit nämndt något visst belopp, hvarföre borgen ingicks, än äfven att sjelfva hufvudförbindelsen varit

s. 656 Sida 656 i årgången börjar härKopiera citering

tecknad â en blankett med i den tryckta texten lemnadt tomrum för ifyllande af förbindelsens summa, svarandene, derest de velat freda sig från skyldighet att, i händelse af förbindelsens förfalskning, på grund af deras tecknade borgen betala större belopp än det, hvarå förbindelsen lydt vid det tillfälle, de sin borgen ingingo, efter min åsigt bort tillse, att förbindelsens- summa blefve i ofvan nämnda tomrum sålunda införd, att förfalskning icke åtminstone med synnerlig lätthet kunde försiggå; men svarandene sådant helt och hållet uraktlåtit, ithy att, efter hvad upplyst blifvit, då borgen tecknades, varit uti tomrummet införd allenast med siffror summan »500», hvarefter Medin förfalskat förbindelsen sålunda, att han i tomrummet, som i sådant afseende lemnat tillräckligt utrymme, bredvid summan 500 infört en nolla och tillsatt orden »femtusen»; ty och som banken derefter på grund af samma förbindelse, hvars utseende och beskaffenhet icke gifvit banken något skäl till förmodan, att ändring eller förfalskning egt rum, beviljat Medin ett kreditiv å 5,000 kr., hvilket belopp blifvit af Medin från banken uttaget, anser jag svarandene pligtige att på grund af deras ifrågavarande borgen ansvara för betalning af hela den utaf Medin erhållna kreditivsumman, 5,000 kr.,' i följd hvaraf jag pröfvar rättvist, med ändring af här.r:ns utslag, förpligta svarandene att, hvilkendera bäst gälda gitter, emot återbekommande af ifrågavarande kreditivförbindelse, till Uplands enskilda bank utgifva kreditivbeloppet 5,000 kr. jemte 6 proc, ränta å de för hvarje gång uttagna beloppen från de särskilda uttagningsdagarne tills liqvid kommer att ske, eller å 1,500 kr. från den 16 Juni, å 250 kr. från den 31 Juli, å 500 kr. från den 18 Augusti, å 750 kr. från den 14 September, å 500 kr. från den 7 Oktober, å 1,200 kr. från den 12 Oktober och å 300 kr. från den 9 December, allt 1874; dock att svarandene, hvilka, efter hvad styrelsen härstädes uppgifvit, erlagt det af här.r:n utdömda belopp 500 kr. jemte ränta från den 1 Juni 1875 till den 24 December samma år, ega att vid liqvids uppgörande njuta afdrag för det sålunda inbetalda beloppet.»

s. 657 Sida 657 i årgången börjar härKopiera citering

V. häradsh. Wåhlin yttrade: »Enär svarandene undertecknat den till stöd för krafvet åberopade, å Medins kreditivkontrakt befintliga löftesskrift och sålunda borgat, en för båda och båda för en, såsom för egen skuld, för uppfyllandet af Medins enligt kontraktet åliggande skyldigheter, samt ostridigt är, dels att svarandene icke annorledes än genom hänvisning till kontraktet bestämt storleken af den summa för hvilken de åtogo sig ansvarighet, dels att kreditivkontraktet, när borgen derå tecknades, befunnits i sådant skick, att Medin kunnat i kontexten tillskrifva bokstäfver och siffror och sålunda öka kreditivsumman, utan att kontraktets utseende och beskaffenhet gifvit ringaste skäl till förmodan om sådan skedd ändring eller till närmare efterfrågan af förhållandet, och dels att kontraktet, när detsamma med svarandenes derå tecknade borgen till banken inlemnades, afsett ett kreditivbelopp af 5,000 kr., som banken på god tro sedermera till Medin utbetalt, instämmer jag i det slut, referentens votum innehåller.»

I hofr:ns dom sökte banken ändring.

N. Rev. (rev.-sekr:ne Lagergren och Glimstedt, den senare föredragande, samt t. f. rev.-sekr. Westman) afgaf underdånigt betänkande af följande innehåll: »Emedan Medin genom ifrågavarande handling den 12 Juni 1874 med banken ingått kontrakt om kassakreditiv å 5,000 kr. samt svarandenes å samma handling under Medins underskrift befintliga borgen innehåller, att de jemte andre personer, såsom orden lyda, »för ofvanstående förbindelse» ginge en for alla och alla för en i full borgen såsom för egen skuld; ty och som, fastän, enligt hvad ostridigt är, kontraktet, då borgensförbindelsen derå tecknades, lydt å allenast 500 kr., hvilket tal varit endast med siffror betecknadt, och Medin derefter, innan kontraktet till banken ingafs, genom tillsats af siffran »0» och ordet »femtusen» förändrat kontraktet så att det blifvit lydande å 5,000 kr., denna omständighet dock, vid det förhållande att banken icke af handlingens beskaffenhet och utseende haft någon anledning att misstänka den

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc., 14:de årg.

s. 658 Sida 658 i årgången börjar härKopiera citering

verkstälda förändringen, icke lärer kunna lagligen föranleda till svarandenes befrielse frän löftesmannaansvar för Medins förbindelse i hela dess vidd sådan han sjelf densamma genom kontraktet sig iklädt; alltså och då, enligt utdrag ur bankens räkenskaper, för Medins räkning å kreditivet uttagits under år 1874 den 16 Juni 1,500 kr., den 31 Juli 250 kr., den 18 Augusti 500 kr., den 14 September 750 kr., den 7 Oktober 500 kr., den 12 i samma månad 1,200 kr. och den 9 December 300 kr., eller tillsamman 5,000 kr., hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, förpligta svarandene, hvilka i saken ålagts att gälda 500 kr. jemte 6 proc, ränta derå från den 16 Juni 1874, att derutöfver, gemensamt eller hvilkendera gälda gitter, emot erhållande af kreditivkontraktet, till banken genast utgifva 4,500 kr. jemte ränta.»

Saken föredrogs den 1 Mars 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden, frih. Leuhusen, Almqvist, Rabe, Huss, von Segebaden och Hernmarck), dervid N. Rev:ns betänkande bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Mars 1877.