Utgör den omständighet, att, vid en jordafsöndring, föreskrifven afgäld icke blifvit af Konungens befallningshafvande för densamma vederbörligen faststäld, hvadan ej heller afsondringen blifvit i jordebokens afsöndringslista intagen, laga anledning för domstol att förklara lag-
14 december 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 762–765 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 133 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 762 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, Lagfartslagen. Om hemmans klyfning och Jordafsondring, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 762–765 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 14 December 1877». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom köpebref af den 6 April 1877 hade Hans Persson och hans hustru Barbro Olofsdotter, såsom egare af hemmanet n:o sub. 2 i Närby om 4-öres och 18 penningeland, till disponenten Uno Ulin försålt det till nämnda hemman hörande s. k. Källviks skogsskifte, utgörande i areal 31 tunnland, med dertill hörande strand, vatten och ståndskog emot en köpeskilling af 6,000 kr. och »den årliga afgäld till stamhemmanet, som af K. bef:de komme att bestämmas».
Med företeende af detta köpebref äfvensom fastebref för säljarne å omförmälda hemman, anhöll Ulin vid södra Helsingslands östra tingslags här.rätt om lagfart å berörda köp.
Genom beslut den 11 April 1877 utlät sig här.r:n att, enär Ulin ej visat, att afgäld blifvit af K. bef:de för ifrågavarande jordafsöndring vederbörligen faststäld, och derförinnan afsondringen icke i jordebokens afsöndringsbilaga intoges, förklarades lagfartsansökningen hvilande.
Öfver detta beslut anförde Ulin besvär hos k. Svea hofrätt: Det vore ingenstädes i lag föreskrifvet, att den pröfning af afgäld å jordafsöndring, som tillkomme K. bef:de, skulle hafva egt rum, innan lagfart finge beviljas. Ej heller tillhörde det domaren att såsom en kronans uppbördsman vaka deröfver att skatten af hemmanet kunde till kronan utgå. Då enligt 17 § i lagfartsförordningen den 16 Juni 1875 förteckning å beviljade lagfarter skulle för hvart ting inom åtta dagar derefter till K. bef:de insändas, finge ju K. bef:de derigenom kännedom om skedda afsöndringar
s. 763 Sida 763 i årgången börjar här
och kunde följaktligen derefter vidtaga erforderliga åtgärder för afgäldens bestämmande. Pä grund häraf och då genom öfverklagade beslutet lagfartsärendet endast onödigt uppehölles, yrkade Ulin: att, med undanrödjande af samma beslut, ärendet måtte visas åter till här.r:n för förnyad laglikmäktig behandling.
Uti infordradt utlåtande yttrade här.r:ns ordförande: K. bef:de kunde ej vara pligtig att på grund af insända förteckningar å beviljade lagfarter vidtaga åtgärder uti ifrågavarande hänseende. Erfarenheten hade visat, att innehafvare af afsöndring ofta uraktläto att hos K. bef:de göra ansökning om bestämmande af afgälden, i händelse lagfart redan beviljats. : Inom tingslaget, der en mängd afsöndringar egde rum, hade samma praxis som i förevarande mål förut tillämpats. I det fall, hvarom nu vore fråga, kunde ganska stora svårigheter uppstå för afgäldens åsättande, sedan lägenhetsinnehafvaren fått tillfälle att afverka skogen.
Genom utslag den 8 Augusti 1876 fann hofr:n, med afseende å stadgandena i 9 § 2 mom. och 17 § 1 mom. i K. F. den 6 Augusti 1864 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, ej skäl att göra ändring i här.r:ns beslut.
Om detta utslag förenade sig assessorn JBoivie, samt v. här.höfd:ne Edelstam, referent, friherre von Friesendorff och Wåhlin.
Från beslutet var assessorn Moberg skiljaktig ocli yttrade: »Som de af här.r:n åberopade omständigheter, att K. bef.de icke ännu faststält den afgäld, som af jordafsöndringen skulle komma att utgå, och att afsöndringen derförinnan icke blefve intagen i jordebokens afsöndringsbilaga, icke, enligt min åsigt, utgjort laga anledning för här.r:n att förklara ifrågavarande lagfartsansökning hvilande; alltså varder här.r:ns beslut af mig undanröjdt, och har här.r:n att, uppå anmälan, åter företaga lagfartsärendet och dermed vidare lagligen förfara.»
Ulin sökte i und. ändring: Om det varit lagstiftarens
s. 764 Sida 764 i årgången börjar här
mening, att den i 1864 års K. F. föreskrifna pröfning af K. bef.de borde föregå lagfarten, hade sådant ock tvifvelsutan blifvit i författningen bestämdt uttaladt. En sådan föreskrift skulle dock lända till stort men i handel ocli vandel, enär en köpare derigenom kunde få vänta ganska länge, innan han erhölle lagfart å en jordafsöndring och i följd deraf komme i tillfälle att låta inteckna den köpta jorden, genom hvilket dröjsmål han mången gång blefve urståndsatt att gälda köpeskillingen.,
Målet föredrogs den 14 December 1877 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius, Hernmarck och Östergren); och enär de af domstolarne åberopade skäl och lagrum ej utgjort laga anledning för här.r:n att förklara ifrågavarande lagfartsansökningen hvilande, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter lagligt, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, som hade att detsamma till ny laglikmätig behandling företaga.
Just-råden Södergren, Naumann och Huss funno ej skäl att i hofr.ns utslag göra ändring.
Antecknas i Minnesboken.
s. 765 Sida 765 i årgången börjar här
Högsta Domstolens Minnesbok för år 1877.
Högsta Domstolens Minnesbok år 1877.
50 o a-
- 601.
. 660 =
-S
.3 90,4 E
an