Införsel i embetsmans »lön» får icke sträcka sig till de honom anslagna s. k. tjenstgöringspenningar. Utsökningsbalken 7 kap. 2 §. K. F. d.
11 december 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 9–12 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken. Auktionsväsendet, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 9–12 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 11 December 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
s. k. tjenstgöringspenningar. Utsökningsbalken 7 kap. 2 §. K. F. d. 8 Oktober 1740.
Häradshöfdingen i Björkekinds m. fl. häraders domsaga E. A. Landegren utfärdade i Augusti månad 1866 till riksbanken eller ordres en skuldförbindelse â 3,200 rdr med ränta samt lemnade, såsom hypothek derför, två andra skuldebref å tillhopa 6,000 rdr. Genom K. bef:des i Östergötlands län utslag den 24 April 1867 förpligtades L. att, emot återfående af sin förbindelse och hypotheken, till riksbanken betala 3,200 rdr jemte ränta från den 21 November 1866 äfvensom 20 rdr 3 öre i ersättning för lagsökningskostnad. Emellertid hade L. råkat i konkurs; och efter det riksbanken på grund af ofvan omförmälda hypothek af vederbörande gäldenärer utbekommit tillhopa allenast 2,827 rdr 84 öre, så att å det af L. förskrifna kapital då återstod oguldet 372 rdr 16 öre, bevakade riksbanken i L:s konkurs sin återstående fordran, hvarå i utdelning erhölls 7 rdr 25 öre.
Sedan L:s konkurs i December 1874 afslutats, sökte ombudsmannen vid riksbanken hos K. bef:de i Östergötlands län att, till gäldande af bankens kapitalfordran 364 rdr 91 öre med upplupen och vidare upplöpande ränta samt tilldömd kostnadsersättning 20 rdr 3 öre, utmätning måtte hos L. verkställas, och att, om dervid saknades tillgång till skuldens fulla betalande, införsel till säkerhet för densamma måtte meddelas i de L. tillkommande löneförmåner.
Efter verkstäldt utmätningsförsök, dervid befunnits att L. saknade all tillgång, infordrades L:s yttrande öfver införselansökningen; och invände L. mot densamma, att införsel ej kunde beviljas i mer än hälften af det belopp 75 rdr b:co, som vid tiden för skuldebrefvets utfärdande utgjort
s. 10 Sida 10 i årgången börjar här
hans årliga lön; att hvad han numera derutöfver uppbure i lön utgjorde vederlag för mistade sportler; att sportler, förvärfvade efter konkurs, icke finge utmätas för äldre gäld; att, om än införsel skulle kunna meddelas i hälften af häradshöfdings nuvarande lön, det likväl, sedan konkurs egt rum, för gäld, som deri bevakats, enligt 32 § konkurslagen uppstode ett särskildt förhållande, i det att gäldenär svarade derför allenast med hvad han efter konkursen kunnat ärfva eller förvärfva; att det förvärf, som af tjenstemans lön kunde uppkomma, vore rimligtvis ej annat eller mera än det öfverskott, som möjligen uppstode, sedan af lönen bestridts utgifterna for tjenstens handhafvande samt tjenstemannens och hans familjs underhåll; att L:s löneinkomster icke lemnade sådant öfverskott; samt att införsel uti tjenstgöringspenningar i intet fall kunde ifrågakomma, enär dessa vore att anse icke såsom lön utan såsom lönetillägg, hvilket lika litet som sportler kunde tillfalla annan än den, som utöfvade tjensten.
Ombudsmannen vidhöll ansökningen med anmärkning, att tjenstgöringspenningar icke vore afsedda till betäckande af kostnad för embetsförvaltningen, ty dertill funnes, i de domsagor, der sportlerna ansetts icke förslå, särskildt förvaltningsbidrag anslaget.
K. bef:de yttrade i utslag den 13 November 1875: att som L. hvarken gittat bestrida fordringsanspråket eller styrkt, att å det honom genom åberopade utslaget den 24 April 1867 till betalning ådömda belopp guldits mera, än som i ansökningen uppgifvits, samt vid verkstäld undersökning vederbörligen blifvit styrkt, att L. till gäldande af sin ifrågavarande skuld saknade annan tillgång än de löneförmåner, han såsom häradshöfding i ofvannämnda domsaga åtnjöte; alltså och utan afseende å hvad L. deremot invändt, blefve med stöd af 7 kap. 2 § U.-B. och K. F. den 8 Oktober 1740, riksbanken beviljad laga införsel uti de L. såsom häradshöfding i nämnde domsaga tillkommande löneförmåner af lön och tjenstgöringspenningar sålunda, att hälften af dessa förmåner skulle till gäldande af riksbankens ifrågavarande fordran, i kapital 364 kronor
s. 11 Sida 11 i årgången börjar här
91 öre jemte ådömd ogulden ränta samt 20 kronor 3 öre lagsökningskostnadsersättning, användas; dock att annans förut tilläfventyrs egande äldre eller bättre rätt derigenom icke förnärmades, och att för öfrigt iakttoges, att den ränta, som upplupit till den tid, då första afbetalningen komme att ega rum, skulle riksbanken först godtgöras och det ôfriga på kapitalet afgå, men att ränteberäkningen derefter skulle stanna och de sedermera skeende afbetalningarne afkortas allenast på hufvudstolen, likväl med rätt för riksbanken att, i fall L. sedermera någon egendom eller penningar tillfölle, deraf söka betalning för hvad i räntan sålunda komme att brista.
Landegren anförde besvär hos Göta hofrätt och åberopade dervid hvad han förut genmält.
Hofr:n fann i utslag den 15 Mars 1876 skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i K. bef:des öfverklagade utslag.
Om detta beslut förenade sig hofrättsråden Hessle och Lejman, assessoren Bratt samt v. här.höfd, Ståhlberg. Deremot var assessoren Fagerberg skiljaktig och yttrade: »Då tjenstgöringspenningar icke kunna hänföras till årlig lön, pröfvar jag lagligt på det sätt ändra öfverklagade utslaget, att ansökningen om införsel i de L. tillkommande tjenstgöringspenningar icke kan af mig bifallas».
På de skäl han förut anfört, sökte Landegren i underdånighet ändring i hofrättens utslag.
N. rev. (t. f. rev.-sekr. Skarin, föredragande, Westman och Lilienberg) hemstälde i underdånigt betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns utslag.
Saken föredrogs inför H. D. den 29 November 1876 och då de Landegren tillkommande tjenstgöringspenningar ej vore till hans årliga lön att hänföras, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe och Lindhagen) lagligt att, med ändring af hofr:ns utslag, ogilla det å riksbankens vägnar framstälda yrkande om införsel i sagde tjenstgöringspen-
s. 12 Sida 12 i årgången börjar här
ningar; hvaremot hofr:ns utslag i öfrigt af desse ledamöter gillades.
Just.rådet Huss biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 11 December 1876.