Obehörigt borttagande af gamma! fördämning i ström. Gerningsmannen ålägges att inom fjorton dagar hafva försatt fördämningen i förut befintligt skick, vid äfventyr att vederparten eljest finge sjeif derom gå i författning samt njuta utmätning för kostnaden.
10 maj 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 12–15 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 3 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 12 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 12–15 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 10 Maj 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Rottne eller Ronneby å, som vid Ronneby bildar ett vattenfall och derstädes rinner åt vester, är närmast ofvanför fallet genom två klippor delad i tre grenar. Norra stranden vid vattenfallet hörer till Kallinge bruk, tillhörigt handlanden F. H. Kockums sterbhus. Från denna strand är en damm uppförd till den ena klippan, som genom en annan damm är förenad med den andra klippan, från hvilken en tredje damm sträcker sig till den södra stranden, der tvenne, handlanden R. Svanlund tillhöriga qvarnar och en af B. Christensson arrenderad, men sjökaptenen C. Petterssons sterbhus tillhörig qvarn äro belägna. Af ofvannämnda trenne dammar har den norra inga luckor, men ett skibord af 26 fots bredd, den mellersta, likaledes utan luckor, ett skibord af 21 fots bredd, och den södra 5 luckor, af hvilka 4 leda vatten till Svanlunds qvarnar och den femte till den af Christensson arrenderade qvarnen.
Med anledning af en utaf ofvanbemäld.e Kockum i lifstiden gjord ansökning att få vid norra stranden af ån straxt nedom dammen anbringa en damm med luckor och ränna för drifvande af en turbin, som skalle anläggas nedanför det egentliga vattenfallet, höll Medelsta häradsrätt den 9 September 1872 syn å stället. I enlighet med lemnad hänvis-
s. 13 Sida 13 i årgången börjar här
ning, uttog Kockum derefter till 1873-års hösteting stämning â Svanlund ocłi Petterssons sterbhus, med påstående, att Kockum måtte förklaras berättigad att genast borttaga fördämningen i norra grenen af ån för att bereda vattnet fritt lopp genom dervarande af naturen danade ränna. Till stöd för detta yrkande anförde Kockum, att dammen vore en konstgjord fördämning, som ledde vattnet till motsatta sidan och der befintliga qvarnar, samt att det vore för Kockum af stor vigt att ej lida brist på vatten för drifvande af ofvannämnda, då redan anlagda turbin, hvilken drefve en ofvanför fallet belägen större fabrik för tillverkning af gods utaf jernbleck och plåt. Grenom utslag den 15 mars 1875 förklarade här.r:n, att qvarnegarne visat urminnes häfd å rättigheten att hafva dammar å ifrågavarande ställe, i följd hvaraf käromålet ogillades. Mot detta utslag fullföljdes talan hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge.
Efter stämning till Medelsta häradsrätt å C. M. Krook, såsom förvaltare af Kallinge bruk, yrkade Svanlund och Christensson ansvar å Krook, för det han dels den 26 Augusti 1874 och dels vid ett senare tillfälle samma år låtit utrifva en del af ofvanomförmälda norra damm och derigenom beröfvat dem en stor del af vattentillgången, som vore erforderlig för deras verks drifvande. Derjemte yrkades åläggande för Krook att genast återställa dammen i dess förra skick, vid påföljd att Svanlund och Christensson eljest egde låta verkställa sådant på Krooks bekostnad.
Krook medgaf, att han vid ifrågavarande tillfällen undanröjt en mindre del af dammen i norra grenen af ån, hvilken damm vid dåvarande låga vattenstånd hindrade vattnets fria och naturliga lopp. Krook ansåge dock denna åtgärd hafva varit fullt berättigad, enär dammen, såsom belägen inom Kockums egoområde, vore dennes egendom, med hvilken han, utan att behöfva något tillstånd, egde laglig rätt att vidtaga de åtgärder, som kunde anses nödiga. I det af här.r:n den 15 Mars 1875 afdômda målet hade väl
s. 14 Sida 14 i årgången börjar här
motparterne med några vittnen visat, att ifrågavarande fördämning skulle från urminnes tid funnits, men ingalunda, såsom här.r:n antagit, styrkt, att de från sådan tid eller någonsin ansetts hafva förvärfvat sig eller haft rättighet till samma fördämnings bibehållande. På grund häraf bestred Krook allt afseende å motparternes påståenden.
Sedan vittnen blifvit hörda, utlät sig här.r:n i utslag den 12 juli 1875: att emedan genom hvad Krook erkänt och i målet hörda vittnen berättat vore ådagalagdt, att Krook någon dag i slutet af Augusti månad 1874 låtit genom arbetare vid en Krooks husbonde Kockum tillhörig, under Krooks förvaltning stäld fabrik i Ronneby borttaga en del af en öfver nordligaste grenen af Ronneby ån ofvan det fall, densamma bildade vid Ronneby, anbragt fördämning, för att sålunda bereda tillgång på vatten för en turbin nedanför fallet, förmedelst hvilken maskinerna i fabriken hölles i gång, samt vid ett senare tillfälle sistnämnda år låtit för samma ändamål utvidga den öppning på dammen, som på omförmälda sätt blifvit beredd; ty och som upplyst vore, att genom sagda fördämning, hvilken från äldre tider funnits i förening med de fördämningar, som i fortsättning af densamma sträckte sig öfver ån till södra stranden deraf, vid hvilken Svanlunds qvarnar och den qvarn, som innehades af Christensson, vore belägna, vattnet leddes till dessa qvarnar, samt omförmälda åtgärder ostridigt vidtagits af Krook utan vederparternes begifvande, dömdes Krook, jemlikt 4 kap. 3 § och 10 kap. 20 § strafflagen, att för det han sjelf tagit sig rätt böta 300 kronor; hvarjemte Krook förpligtades att inom fjorton dagar derefter hafva åter försatt fördämningen i det skick, hvari den befanns, innan Krook med densamma vidtog omförmälda åtgärder, vid äfventyr att Svanlund och Christensson finge, sedan de låtit genom två ojäfvige män syn hålla och kostnaden för dammens återställande i dess förra skick blifvit af desse uppskattad, derom sjelfve gå i författning samt för nämnda kostnad njuta utmätning; dock att Krook, om han ej nöjdes deråt, egde sin talan till rätten instämma.
s. 15 Sida 15 i årgången börjar här
Krook anförde besvär hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge, som i utslag den 22 Oktober 1875 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.
Krook sökte i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 10 Maj 1876 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona och Huss) funno skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrms öfverklagade utslag.
Just.rådet Naumann var af skiljaktig mening i så måtto, att just.rådet ville förklara, det Krook skulle ega inom en månad från dagen för Kongl. Maj:ts utslag fullgöra den af här.r:n Krook ålagda skyldighet att försätta ifrågavarande fördämning i dess förra skick.
Just.rådet Södergren gillade jemväl domstolarnes beslut, i hvad det innefattade Krooks bötfällande, äfvensom, då Krook icke gjort anmärkning mot det föreskrifna tvångsmedlet fór det fall att Krook icke godvilligt fullgjorde sin skyldighet till dammens återförsättande i dess fordna skick, just.- rådet lät vid samma föreskrift bero; men enär Krook fått sig tillerkänd förmånen att med egen omsorg verkställa detta åliggande, hvartill den af här.r:n utsatta tid längesedan under rättegångens fortsättning förflutit, ansåg just.- rådet, att Krook borde föreläggas viss tid för samma fullgörande, så att först efter dess förlopp han kunde hemfalla under skyldigheten att gälda kostnad för annans arbete dertill.