Då i 2 § af Grufvestadgan den 12 Januari 1855 föreskrifves, att om det ställe, der någon till inmutning lofgifven fyndighet anträffas, är beläget på mindre afstånd än 100 famnar från boningshus m. m., skall fyndighetens inmutning icke vara tillåten utan tillstånd af såväl jord-
17 november 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 93–97 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 20 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 100 för det här referatet, men referatet börjar på s. 93 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Skiftesstadgan. Expropriationslagen. Stadganden och förordningar angående boställen, skogar, vägar, sjösänkning och i allmänhet vattenrätten, jagt, fiske, stängsel, bergshandtering, eldskada, försäkringsbolag, skjuts, ordningsstadgan för rikets städer. Fattigvård, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 93–97 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 November 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 14 Maj 1870 erhöllo M. Björkman och J. F. Björkman mutsedel å Strömshags jernmalmsgrufva, belägen å Wattholma bruks mark »på södra sidan om häradsvägen sydvest från torpet Strömshagen», hvilken grufva uppgafs vara sönad. Denna mutsedel öfverläts på handlanden J. P. Loden, som den 11 Maj 1871 började att bearbeta grufvan.
Egarne af Wattholma bruk uttogo då stämning å Loden till Norunda här.rätt med påstående, att Lodén måtte dömas till ansvar och ersättningsskyldighet för det han företagit sig att bearbeta ifrågavarande grufva, utan att han dertill vore berättigad. Här.r:n ogillade denna talan på den grund, att Lodén i vederbörlig ordning beredt sig sådan rätt, och torpet Strömshagen, ehuru beläget allenast 771/, famnar från grufvan, ej kunde hänföras till sådan bebygd gård, som afsåges i 2 § af grufvestadgan den 12 Januari 1855; men Svea hofrätt, der bruksegarne besvärade sig och invände, bland annat, att de på grund af äldre mutsedel egde bättre rätt till grufvan, förklarade, genom utslag den 12 September 1872, att målet skulle hvila, till dess frågan om inmutningsrätten blifvit efter särskild stämning afgjord. Detta utslag vann laga kraft.
Derefter uttog Lodén till 1873-års sommarting med Norunda härad stämning å bruksegarne med yrkande, att, enär bruksegarne, som den 7 Maj 1869 erhållit mutsedel å ifrågavarande grufva, försummat laga tid för grufvans be-
s. 94 Sida 94 i årgången börjar här
arbetande, de måtte förklaras inmutningsrätten förlustige, men deremot Lodén, som härutinnan fullgjort grufvestadgans föreskrifter, berättigas att sin inmutningsrätt bibehålla, samt i följd deraf den för bruksegarnes räkning den 6 November 1872 verkstälda utmålsläggning förklaras ogiltig.
Bruksegarne bestredo käromålet, bland annat på den grund, att grufvan ostridigt vore belägen allenast 771/, famnar från torpet Strömshagens åbyggnader.
Det styrktes att torpet vore bebygdt med stuga, stall, fähus, loge, lider och källare, äfvensom att en dithörande trädgård, i oordnadt skick, låge 46 famnar från grufvan.
Emot den åberopade grunden för käromålets bestridande anförde Lodén, att de i 2 § 1 mom. grufvestadgan förekommande bestämmelser icke vore tillämpliga i fråga om torp, utan afsåge allenast hufvudgård. Detta framginge, bland annat, deraf att förut gällande K. F. den 20 Oktober 1741 medgåfve jordegare skydd för intrång af inmutare endast i de fall, att antingen fyndigheten vore belägen inom hägnad, eller ock åbygnad eller annat komme att af grufvearbetet skadas. Nu gällande grufvestadga kunde icke anses innefatta något hinder för inmutning af fyndighet, belägen inom 100 famnar från hvilken obetydlig bygnad som helst. I annat fall vore språnget från do äldre lagstadgandena till de nu gällande alltför stort. Att meningen icke heller kunde vara sådan, syntes af ordalagen i 2 § 1 mom., der det talades om boningshus eller annan »vid gården» uppförd åbygnad, tomtplats eller trädgård. Med »gård» betecknades redan i äldre tider landtgård och hemman, hvarifrån detta uttryck fått samma betydelse som mantal eller annan sjelfständig jordpossession utan afseende å mantalet, såsom t. es. »enstaka gård». Allmänna språkbruket skiljde ock emellan gården samt egorna och dertill hörande torp och backstugor. Med »gården» i ofvanåberopade § förstodes sjelfva bolstaden för det hemman, å hvars egor fyndigheten vore belägen. Om med »gården» icke afsåges allenast hufvudgården, vore de i §:n förekommande orden »vid gården» öfverflödiga.
s. 95 Sida 95 i årgången börjar här
Bruksegarne invände, att kvarken ordalydelsen i 2 § grufvestadgan eller språkbruket föranledde till den tolkning, Lodén velat gifva åt ordet gård. Dermed menades nemligen hvarje område omkring eller vid ett boningshus eller en samling af sådana, utan afseende derå att de vore uppförda för eget eller andras bruk.
Genom utslag den 22 Juni 1874 utlät sig här.r:n: att alldenstund Lodén genom transport den 5 Augusti 1870 blifvit egare af den inmutningsrätt, M. Björkman och J. F. Björkman medelst mutsedel den 14 Maj samma år erhållit till den såsom då sönad uppgifna Strömshags jernmalmsgrufva, belägen å Wattholma bruks mark sydvest från torpet Strömshagen, hvilken grufva måste antagas vara samma grufva som den, till hvilken Wattholma bruksegare genom mutsedel den 7 Maj 1869 erhållit inmutningsrätt; fördenskull och emedan bruksegarne, enligt vederbörligt bevis, uti till bergmästareembetet afgifven berättelse för åren 1869 och 1870 icke anmält något arbete uti Strömshagsgrufvan, samt bruksegarne icke uppgifvit, än mindre visat, att de under tiden från det mutsedel för dem utfärdats till den 14 Maj 1870, då Lodéns fångesmän mutsedel uttagit, grufvan bearbetat, eller ådagalagt, att laga hinder derfor mött; ty och som torplägenheten Strömshagen, från hvars åbygnader ifrågavarande grufvas afstånd icke utgjorde 100 famnar, icke kunde hänföras till sådan gård eller tomtplats eller trädgården derstädes vara af sådan beskaffenhet, att jemlikt 2 § i grufvestadgan jordegares eller nyttjanderättsinnehafvares tillstånd till fyndighetens inmutning varit förty erforderlig; alltså och i förmågo af 15 och 43 §§ i nyss åberopade stadga pröfvade här.r:n, med bifall till Lodéns talan, rättvist, jemte det Wattholma bruksegare ansågos hafva inmutningsrätten till omstämda grufva förlorat, förklara Lodén, hvilken, enligt hvad emellan parterne ostridigt vore, inom föreskrifven tid grufvan bearbetat, berättigad att vid den laga rätt till grufvan, han på sätt ofvan förmäldes vunnit, vara bibehållen; i följd hvaraf den på bruksegarnes begäran
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
för grufvan verkstälda utmålsförrättning till all gällande kraft och verkan ansåges förfallen.
Bruksegarne vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 23 Mars 1876 yttrade: att emedan ifrågavarande grufva ostridigt vore belägen på mindre afstånd än 100 famnar från boningshuset å det Wattholma bruksegare tillhöriga torpet Strömshagen, och Lodén vid sådant förhållande icke, emot. 2 § i grufvestadgan, varit berättigad att utan tillstånd af bruksegarne inmuta grufvan, men bruksegarne inmutningen bestridt, blefve, jemlikt nyss åberopade lagrum och 11 § grufvestadgan, med ändring af här.r:ns utslag, Lodéns talan ogillad.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Rezelius samt v. här.-höfd:ne Selling och Lilliestråle.
Referenten, hofrättsrådet Widström, gillade här.r:ns utslag.
Assessoren Munthe yttrade: »Lika med här.r:n finner jag det vara utredt, att den grufva, hvarå Lodén innehar mutsedel, är densamma som Wattholma bruksegare förut inmutat, samt att bruksegarne försummat att bearbeta grufvan, i följd hvaraf jag för min del gillar här.r:ns utslag i hvad det innefattar förklarande att bruksegarne förlorat sin inmutningsrätt och att den på deras begäran verkstälda utmålsförrättning förfallit; och då bruksegarne, hvilka bestridt Lodéns inmutningsrätt på den grund att grufvan vore belägen på mindre afstånd än 100 famnar från ett bruket tillhörigt torp, icke, på sätt i 11 § grufvestadgan är föreskrifvet, genom stämning sökt att på sådan grund få verkan af Lodéns mutsedel häfven, finner jag icke skäl att i här.r:ns utslag, i öfrigt göra annan ändring, än att, i enlighet med hvad jemväl Lodén vid här.r:n yrkat, Lodén af mig förklaras vara vid sin inmutningsrätt bibehållen till dess, efter stämning af bruksegarne, genom domstols laga kraftegande beslut annorlunda kan varda förordnadt».
I hofr:ns utslag sökte Lodén ändring: Grunden för stadgandet i 2 § 1 mom. grufvestadgan vore den, att lagstiftaren afsett att bereda jordegaren skydd för de bygna-
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
der och de platser, som för honom hade ett »personligt» värde, d. v. s. corps de logis, gärdens fria åbyggnader, tomtplats enligt 1 kap. B. B. och trädgård, men ingalunda torp med hvad dertill hörde, som lätt kunde flyttas och hvars belägenhet vore för jordegaren likgiltig.
Bruksegarne genmälde, att Lodéns uppfattning af grunden för åberopade lagstadgandet vore oriktig, enär genom samma stadgande uppenbarligen afsetts att skydda menniskors lif och icke att tillgodose en jordegares behag eller trefnad.
Uti afgifvet betänkande hemstälde N. Bev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, konst, rev.-sekr. Norberg och t. f. rev.-sekr. Westman) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom.
Vid sakens föredragning den 18 Oktober 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Wretman, Naumann, Bolin, von Hofsten, Lindhagen och Hernmarck) blef N. Rev:ns betänkande bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 November 1876.