Testamente eller icke? Gåfva med vilkor.
10 juli 1877
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1878, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 105–109 i årgången 1878. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femtonde årgången, 1878 i litteraturen — s. 105–109 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Juli 1877»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bonden Kjersten Troedsson i Tviggasjö hade 7 döttrar, af hvilka en, Bengta, var gift med Christen Tufveson och hade med honom döttrarne Hanna och Nilla. Sedan Bengta och hennes ena dotter Hanna aflidit, gjorde den qvarlefvande dottren Nillas morfader, Kjersten Troedsson, en disposition till Nilla Christensdotters förmån, hvarigenom han till hennes förmyndare, Tufve Larsson, for Nilla Christensdotters räkning öfverlemnade ett belopp af 1,333 kr. 32 öre, hvaremot Tufve Larsson den 15 Januari 1862 undertecknade en af 2 vittnen bestyrkt handling, deruti han erkände sig hafva
s. 106 Sida 106 i årgången börjar här
för sin myndlings räkning emottagit förenämnda belopp samt tillika förklarade, att Nilla Christensdotter af Kjersten Troedsson bekommit penningarne med det vilkor, att, om hon skulle aflida före myndig ålder, penningarne skulle tillfalla Nilla Christensdotters mostrar eller deras barn, — icke hennes fader Christen Tufveson. Kjersten Troedsson afled 1866 och Nilla Christensdotter 1874, innan hon ännu uppnått myndig ålder, hvarefter hennes mödernefränder bevakade berörda handling såsom testamente och communicerade densamma med Christen Tufveson.
Christen Tufveson uttog härefter till Westra Göinge här.rätt stämning å Jakob Waldau i Luhr, såsom målsman för sin hustru Nilla Kjerstensdotter samt Nilla Christensdotters öfriga mödernefränder, under yrkande, att då den ifrågavarande handlingen vore upprättad, icke af Kjersten Troedsson, gåfvogifvaren, utan af Nilla Christensdotters förmyndare, Tufve Larsson, hvilken varit måg till Kjersten Troedsson och på sådan grund kunde af handlingen för sitt barn vänta nytta, och handlingen icke heller blifvit af Kjersten Troedsson godkänd inför två på en gång närvarande, ännu lefvande vittnen, den bevakade handlingen måtte frånkännas all egenskap af testamente, och Christen Tufveson, hvilken vore Nilla Christensdotters ende arfvinge, förklaras berättigad att nämnda medel ensam åtnjuta.
Jakob Waldau och hans medparter bestredo allt afseende å stämningen samt åberopade följande handlingar:
l:o) Utdrag af här.r:ns protokoll i en föregående rättegång, hvilket protokoll utvisade, att här.r:n den 3 Mars 1860, på ansökan af Kjersten Troedsson, uppdragit åt Tufve Larsson att under förmyndareansvar förvalta 1,500 kr., som den förstnämnde skänkt eller ämnade skänka till sina dotterbarn Hanna och Nilla Christensdotter;
2:0) En den 4 Mars 1861 af Christen Tufveson undertecknad handling af innehåll, att emellan denne och svärfadren, Kjersten Troedsson, den öfverenskommelse träffats, att den förstnämnde skulle af den döttrarne ämnade summan bekomma 166 kr. 67 öre; i hvilken handling Christen
s. 107 Sida 107 i årgången börjar här
Tufveson förklarat, att han voro till fullo nöjd med hvad han sålunda fått, »så att han aldrig skulle begära något mer från sina svärföräldrars hus, ej heller väcka någon rättegång om det ringaste derifrån, under livad benämning det vara kunde;»
3:0) Den såsom testamente bevakade handlingen i hüfvudskrift;
4:0) Ett annat exemplar af den ifrågavarande handlingen, å hvilket fanns följande anteckning: »Som det befinnes en skilnad i summorna i det för Tufve Larsson meddelade förmyndareförordnande oclr mitt gifna gåfvobref, får jag härigenom göra veterligt, att den skilnad, som uppkommit, beror deraf att den omyndigas fader, Christen Tufveson, förklarat missnöje öfver mitt förordnande, — då jag medgifvit, att bemälde Christen Tufveson af den till den omyndiga förordnade summa skulle hafva 166 kr. 67 öre, hvilket han bekommit, — återstår således endast 1,333 kr. 32 öre, som Tufve Larsson har till förvaltning emottagit att framdeles redovisa. Den 20 Juli 1866. Kjersten Tufveson.» (2 vittnen).
Innan ifrågavarande rättegång anhängiggjordes, hade den ena af de två personer, som bevittnat handlingen af den 15 Januari 1862, blifvit, på Waldaus begäran, för dödsfalls skull vid här.r:n hörd och dervid berättat: att vittnet på anmodan af Kjersten Troedsson uppsatt samma handling och jemte det andra vittnet bevittnat den; samt att Kjersten Troedsson vid fullt förstånd och af fri vilja förordnat »så, som i handlingen blifvit affattadt och erkändt af förmyndaren Tufve Larsson».
Christen Tufveson medgaf riktigheten af den utaf vederparterne företedda, emellan honom och svärfadren träffade, öfverenskommelsen af den 4 Mars 1861, men bestred, att han genom densamma afsagt sig arfsrätten efter sin dotter Nilla.
Här.r:n yttrade i utslag den 10 Maj 1875, att emedan genom en af Tufve Larsson såsom förmyndare för Kjersten Troedssons dotterdotter Nilla Christensdotter den 15 Januari
s. 108 Sida 108 i årgången börjar här
1862 utfärdad och med tillägg af Kjersten Troedsson försedd förbindelse hvars riktighet genom hvad i saken förekommit blifvit behörigen styrkt, vore ådagalagdt, att Kjersten Troedsson berörda den 15 Januari 1862 till Tufve Larsson för förvaltning såsom gåfva åt Nilla Christensdotter öfverlemnat 1,333 kr. 32 öre, under vilkor likväl att, i händelse Nilla Christensdotter under omyndiga år aflede, förenämnde gåfvomedel skulle tillfalla icke Nillas fader, Christen Tufveson, utan Kjersten Troedssons döttrar och deras barn; ty och som Nilla Christensdotter vid sin den 26 Juli 1874 timade död, enligt hvad ostridigt vore, icke varit tjugofem år gammal, samt vid sådant förhållande, Christen Tufveson, såsom Nilla Christensdotters arfvinge, icke hade någon laglig rättighet till ifrågavarande medel eller någon del deraf, pröfvade här.r:n rättvist att den emot ofvanåberopade handlingen den 15 Januari 1862, hvilken blifvit såsom testamente af Jakob Waldau och hans medparter bevakad, anstälda klandertalan att ogilla.
Christen Tufveson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge, anförande, att hvad lag stadgade i afseende å testamente icke blifvit med afseende å den ifrågavarande handlingen iakttaget, ity att densamma vore utfärdad icke af Kjersten Troedsson utan af förmyndaren Tufve Larsson; att Kjersten Troedssons tillägg till omstämda handling icke blifvit till riktigheten styrkt af 2 på en gång närvarande vittnen, hvilka öfver bevittnandet aflagt sammanstämmande vittnesbörd inför domstol, samt att Christen Tufveson hvarken genom sin med svärfadren den 4 Mars 1861 träffade öfverenskommelse eller annorledes frånsagt sig arfsrätten efter dottren Nilla.
Waldau genmälde, att då Nilla Christensdotter icke uppnått myndig ålder, hade hon aldrig egt de omtvistade medlen.
Hofr:n fann, enligt dom den 9 Juni 1876, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag.
Christen Tufveson sökte ändring hos Kongl. Maj:t.
s. 109 Sida 109 i årgången börjar här
N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren samt t. f. rev.-sekr:ne Westman och Lilliestråle, den sistnämnde föredragande) hemstälde i und. betänkande, att Kongl. Maj:t väl måtte finna klandrade afhandlingen icke vara att anse såsom testamente, hvarigenom den arfsrätt, Christen Tufveson kunde ega till de medel, Kjersten Troedsson skänkt hans dotter Nilla Christensdotter, blifvit till förmån för Jakob Waldau och hans medparter upphäfd; men emedan Christen Tufveson icke visat, att de medel, hvarå han såsom Nilla Christensdotters ende arfvinge gjort anspråk, blifvit gifna under andra vilkor än nämnde afhandling innehölle eller att, derest, såsom också inträffat, Nilla Christensdotter aflede innan hon uppnått myndig ålder, medlen skulle tillfalla Kjersten Troedssons döttrar och deras barn, ansåge N. Rev. domstolarnes beslut, hvarigenom Christen Tufvesons anspråk på berörda medel blifvit ogilladt, böra fastställas.
Vid sakens föredragning den 14 Juni 1877 inför H. D., i närvaro af just.-råden Carleson, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Hernmarck och Wedberg, blef N. Rev:ns underdåniga betänkande af H. D. bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Juli 1877.