Naumanns tidskrift 1878 s. 98

Till Stockholms rådst.-rätt uttog enkan Carolina Lundmark stämning å disponenten för Hamburger-bryggeriet i Stockholm F. Heiss samt derstädes anstälde kassören С. А. Hornberg och anförde i stämningsansökningen, att, sedan hennes man Johan Petter Lundmark, hvilken innehaft anställning såsom ölutkörare vid nämnda bryggeri, den 4 Oktober 1875 allidit, hade enkan Lundmark inställt sig å bryggeriets kontor, medhafvande den emellan bryggeriet och hennes man förda kontrabok, för att utbekomma den aflöning mannen hade innestående, hvarvid Hornberg i kontrabokens debet inskrifvit 2 poster, under den 1 September 1875 å 60 kr. och under den 17 i samma månad å 75 kr., under uppgift, att nämnda belopp blifvit lemnade till mannen Lundmark, utan att denne vid sagde tillfällen medhaft kontraboken. Då emellertid mannen, som varit mycket ordentlig och ej gjort några penningeutgifter utan hustruns vetskap, på sin sotsäng bestämdt tillkännagifvit, att han icke uttagit något å sin aflöning för September, och då han, just för att undvika skuld till bryggeriet, vid denna tid uttagit penningar från sparbanken för erforderliga behof, så ansåge enkan Lundmark sig icke kunna medgifva riktigheten af hvad Hornberg påstått, utan bestrede de anmärkta debiteringarne och yrkade, att som de debiterade beloppen, tillhopa 135 kr., blifvit afräknade vid den efter mannens död hållna liqvid. Heiss och Hornberg, hvilkendera bäst gälda gitte, måtte förpligtas att till enkan Lundmark, som vore förmyndare för sina

s. 99 Sida 99 i årgången börjar härKopiera citering

och mannens barn, utbetala nämnda belopp, 135 kr., med ränta.

Heiss och Hornberg medgåfvo, att de ifrågakomna beloppen, hvilka antecknats i kontraboken såsom uttagne den 1 och 17 September 1875, icke blifvit i boken införda förr än efter mannen Lundmarks död, hvartill orsaken vore, att dylika uttagningar icke plägat i böckerna införas förr än efter månadens slut, samt uppgåfvo i afseende å ifrågakomne poster, att 60 kr. den 1 September kontant af Lundmark lyftats, och att, då Lundmark den 17 i samma månad stått i redovisningsskyldighet för utkördt öl till belopp af 75 kr., sistnämnda summa införts i boken såsom af honom uttagen. Heiss och hans medpart ansågo derföre, att enkan Lundmarks talan grundade sig på ett missförstånd, helst hon, i stället att lida någon orätt, fått efter mannens död uppbära aflöning för hela Oktober månad.

Enkan Lundmark företedde kontraboken; och voro deri följande poster antecknade:

för September i kredit under den 1: fordran från Augusti 66: 21, och under den 30: månadspenningar 40 kr., en månads aflöning till pojken 20 kr., provision å 42,582 buteljer öl ocli dricka 63: 87 och provision å 93 käril bayerskt öl 5: 58, tillhopa 195: 66, och i debet under den 1: kontant 60 kr., under den 17: kontant 75 kr. och under den 30: fordran till Oktober 60: 66, tillhopa 195: 66;

för Oktober i kredit under den 1: fordran från September 60: 66, under den 31: månadspenningar 40 kr., en månads aflöning till pojken 20 kr., provision å 36,148 buteljer öl och dricka 54: 22, tillhopa 174: 88, och i debet under den 28: kontant 60: 66, under den 4:de: 100 kr. och under den 31: fordran till November 14: 22, tillhopa 174: 88;

samt för den 1 November i kredit fordran från Oktober 14: 22, och för den 7 December i debet kontant 14: 22.

Enkan Lundmark anförde vidare, att hon bestred vederparternes uppgifter, att mannen Lundmark den 1 September bekommit kontant 60 kr. och att han häftat i skuld för öl till belopp af 75 kr., enär ingen bevisning eller ens någon

s. 100 Sida 100 i årgången börjar härKopiera citering

omständighet förekommit, som lemnade stöd för dessa uppgifter gent emot det faktum, att Lundmark uttagit penningar från sparbanken just för att icke sätta sig i skuld till bryggeriet.

Heiss och Hornberg ansågo, att den omständigheten att de omtvistade posterna först efter Lundmarks död blifvit införda i kontraboken, icke borde gälla såsom ett skäl emot dem, enär enkan Lundmark icke ens uppgifvit, att ju icke boken blifvit förd på sätt de påstått, eller att posterna blifvit deri införda först vid hvarje månads utgång; och erinrade Heiss och Hornberg tillika, att derest kontraboken skulle tillerkännas vitsord i andra hänseenden, den väl också borde få gälla i fråga om förevarande poster. På grund häraf yrkades käromålets ogillande.

Hornberg förklarade härjemte, att saken icke anginge Heiss, utan att, derest någon felaktighet förelupit, Hornberg åtoge sig att ensam derför ansvara.

Rådst.r:n yttrade i dom den 10 Maj 1876: att emedan enkan Lundmark icke ådagalagt, att, på sätt hon uppgifvit, de i den emellan hennes man, å ena, och Hamburger-bryggeriet, å andra sidan, förda kontrabok under debet upptagna kontanta uttagningar, nämligen den 1 September 1875 60 kr. och den 17 i samma månad 75 kr., blifvit hennes man oriktigt påförda, hvilket ingalunda framginge allenast af det ostridiga förhållandet, att samma uttagningar först efter Lundmarks den 4 Oktober 1875 timade död blifvit i boken införda; ty och då enkan Lundmark ej heller annorledes visat, det hon hos Hamburger-bryggeriet egde någon fordran, blefve käromålet ogilladt.

Om denna dom förenade sig rådmannen Arwidsson och civilnotarien Krook.

Ordföranden, rådmannen Ström yttrade: »Som, med afseende å de förklaringar svarandene afgifvit öfver tillkomsten af de i den emellan kärandens aflidne man buteljköraren Lundmark, å ena, och Hamburger-bryggeriet härstädes, å andra sidan, förde kontrabok i September 1875 påförda, nu klandrade belopp 135 kr., samt enär, enligt kontrabokens i

s. 101 Sida 101 i årgången börjar härKopiera citering

öfrigt oanmärkt lemnade innehåll, Lundmark blifvit godtgjord aflöning för hela Oktober månad oaktadt han aflidit den 4 i samma månad, och såväl den honom, med iakttagande af ofvanberörda påföringar, tillgodokommande fordran för September som bolagets slutliga skuld till honom blifvit efter hans död guldne, utan att, såvidt uppgifvet blifvit, anmärkning i afseende å påföringarne då skett, käranden endast medelst de af henne åberopade omständigheter, att påföringarne blifvit först efter mannens död i kontraboken inskrifne och att mannen i nämnda September månad uttagit i sparbank insatta penningar, icke kan anses hafva styrkt, att först omförmälda belopp varit mannen Lundmark oriktigt påförda, och att hon på denna grund eger hos bryggeriet någon fordran; alltså finner jag, att käromålet icke kan bifallas.»

Enkan Lundmark vädjade till Svea hofrätt och anmärkte, att vederparterne, som lemnat grunden för hennes käromål obestridd, icke gittat i någon mån styrka det uppgifna förhållandet, att de omtvistade 135 kr. blifvit utbetålde till hennes man. Hon ansåge det åligga vederparterne att med qvitto eller på annat sätt styrka, att utbetalningarne verkligen egt rum. Beträffande den i rådst.r:n yttrade särskilda mening, erinrade enkan Lundmark, att den omständigheten, att lönen blifvit af bryggeriet utbetald för Oktober månad, fastän Lundmark aflidit redan i början af månaden, icke kunde på saken inverka, enär det aldrig varit ifrågasatt, eller ens kunnat ifrågasättas, att den lön, som för Oktober utbetalts, på något sätt hade att skaffa med påföringarne för September.

Hofr:n utlät sig i dom den 23 November 1876: att som ostridigt vore, att ifrågavarande poster å tillsamman 135 kr. först efter mannen Lundmarks död blifvit i den emellan honom och bryggeriet hållna kontrabok af Hornberg införda å Lundmarks debet, samt att det Lundmarks tillgodohafvande enligt samma bok, som derefter till enkan Lundmark utbetalts, varit med omförmälda belopp minskadt; alltså och då Heiss och Hornberg, hvilka ej ifrågasatt kontrabokens riktighet i öfriga delar, icke, mot enkan Lundmarks bestri-

s. 102 Sida 102 i årgången börjar härKopiera citering

dande, styrkt befogenheten af omförmälda påföring, pröfvade hofr:n, med ändring af rådst.r:ns dom, rättvist förpligta Heiss och Hornberg, Heiss i hans egenskap af disponent för bryggeriet, att, hvilkendera gälda gitte, till enkan Lundmark genast mot qvitto utgifva merberörda belopp, 135 kr., med 5 procent ränta derå från stämningsdagen, 8 dagar före den 15 Mars 1876, tills betalning skedde.

Heiss och Hornberg sökte ändring hos Kongl. Maj:t och företedde utdrag af bryggeriets böcker, innefattande Lundmarks konto. Detta utdrag öfverensstämde med kontraboken ondast med den skilnad, att i kontraboken de omtvistade posterne förekommo under rubriken »kontant» och i utdraget under rubriken »kassa konto», äfvensom att slutliqviden enligt kontraboken egt rum den 7 December 1875 och enligt utdraget den 6 i samma månad. A utdraget var af handelsbokhållaren Björkqvist och handelskassören Boman tecknadt, att utdraget öfverensstämde med Lundmarks konto i bryggeribolagets böcker, och att alla utgiftsposterne genast noterats i bolagets kassabok- Heiss och hans medpart påkallade vittnesförhör inför N. Rev. med bemälde Björkqvist och Boman derom, att det åberopade utdraget vore riktigt och att bolagets böcker blifvit ordentligt förda dag för dag; och yrkade Heiss och Hornberg, som påstodo, att de omtvistade posterna i bolagets böcker blifvit antecknade under de dagar, Lundmark bekommit dem, och icke efter hans död deri införts, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofr:ns dom, antingen fastställa rådst.r:ns dom eller ock såsom dom gilla rådmannen Ströms särskilda mening.

Enkan Lundmark bestred såväl allt afseende å utdraget, då bolagets böcker ej egde vitsord i saken, som ock det begärda vittnesförhöret, såsom icke på saken inverkande, och yrkade fastställelse af hofr:ns dom.

N. Rev. (t. f. rev.-sekr:ne Westman, Cöster och Lilliestråle, den sistnämnde föredragande) hemstälde i und. betänkande, att Kongl. ej måtte finna skäl att bifalla af Heiss och Hornberg framstäld begäran om vittnesförhör eller att göra ändring i hofr:ns dom.

s. 103 Sida 103 i årgången börjar härKopiera citering

fleste ledamöter (just.-råden Naumann, Lindhagen, Hemmarek och Wedberg) biföllo N. Rev:ns hemställan.

Just.-råden Carleson, Wretman och von Hofsten pröfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, fastställa rådst.-r:ns beslut, dervid just.-rådet Carleson såsom skäl åberopade, att giltigheten af omstämda fordran berodde af den till stöd för krafvet åberopade motbokens såväl kredit som debet, samt att antagandet af det förras riktighet saknade annan grund än anteckningen i motboken och betingade antagandet af anteckningens riktighet jemväl i debet, vid hvilket förhållande fordringsanspråket ej borde anses vara lagligen styrkt.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Juli 1877.