Naumanns tidskrift 1878 s. 284

Genom Kongl. Maj:ts beslut den 26 Februari 1875 förklarades Stockholms stad berättigad att, för Clara strandgatas framdragande med 80 fots bredd genom qvarteret

s. 285 Sida 285 i årgången börjar härKopiera citering

Lagerbärsträdet, i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade till sig lösa de för gatuanläggningen enligt stadsingeniörens uppgjorda planritning erforderliga delar af åtskilliga tomter inom berörda qvarter, deribland äfven de kaptenen J. O. Thorman, distillatorn P. A. F. Lundh, landtbrukaren C. A. T. Lundh och löjtnanten J. A. Norman gemensamt tillhöriga tomterna n:r 11 och 12, hvilka sedermera efter skedd styckning af desamma blifvit betecknade med numren 37 och 38.

Sedan vid Stockholms rådst.rätt fråga om den ersättning, som i sådant afseende borde utgå, blifvit anhängiggjord, yrkade Thorman och hans medparter, att, då genom expropriationen nära hälften af två å tomten n:o 37 uppförda boningshus måste borttagas och derigenom synnerligt men i nyttjanderätten till återstoden af dessa byggnader uppkomme, Stockholms stad måtte förpligtas att inlösa dessa byggnader i deras helhet.

Detta yrkande bestreds af stadens ombudsman; men genom beslut den 10 April 1876 utlät sig rådst.r:n: att enär, genom hvad i målet förekommit vore upplyst, att i följd af Clara Strandgatas i vederbörlig ordning beslutade framdragande genom tomten n:o 37 i qvarteret Lagerbärsträdet erfordrades, att af hvardera af två särskilda jordområden, hvilka hvar för sig i areal innehölle 2,501 qvadratfot och upptoges af ett Thorman och hans medparter tillhörigt, till en del öster om och till en del inpå den blifvande gatan beläget boningshus af sten, afstodes 776 qvadratfot och att sålunda nära en tredjedel af hvardera boningshuset komme att borttagas, vid hvilket förhållande och då ostridigt vore, att i de återstående delarne af husen åtskilliga af boningslägenheterna blefve för det med dem afsedda ändamål oanvändbara, det måste antagas att synnerligt men i nyttjanderätten till nämnda delar af byggnaderna komme att deras egare tillskyndas, samt Stockholms stad icke åstadkommit någon utredning, på grund hvaraf, sådant oaktadt, Thorman och hans medparter kunde anses pligtige att afstå berörda jordområden mot godtgörelse allenast för så stor del

s. 286 Sida 286 i årgången börjar härKopiera citering

af hvardera byggnaden, som upptoge det för stadens behof erforderliga jordområde, förklarades Stockholms stad vara pligtig att, enligt stadgade grunder, lösa båda omförmälda boningshusen i deras helhet.

Härefter yrkade Thorman, att, som Stockholms stad sedan den 1 April 1876 egt rätt att sätta sig i besittning af ifrågavarande lägenheter och nedrifva byggnaderna, men värdet af desamma i sådant fall icke kunde af nämnden uppskattas, nämnd måtte genast tillsättas utan afvaktan derå om staden ville söka ändring i rådst.r:ns omförmälda beslut.

Genom beslut förklarade rådst.r:n: att, jemlikt 2 och 14 §§ af K. F. den 14 April 1866, tillsättandet af nämnd icke kunde ega rum, innan frågan om och huru vidsträckt staden vore skyldig att lösa förstnämnda byggnader blifvit genom laga kraftvunnet beslut afgjord; och utstäldes målet att åter förekomma å viss dag, då parterne skulle infinna sig hos rådst.r:n samt, i den händelse rådst.r:ns här ofvan förstnämnda beslut vunnit laga kraft, vara beredde att utse ledamöter i den särskilda nämnd, som för bestämmande af ersättning för ifrågavarande jord och byggnader i sådant fall komme att å berörda dag tillsättas.

Stadens ombudsman anförde besvär öfver rådst.r:ns förra och Thorman öfver dess senare beslut.

I utslag den 4 December 1876 yttrade hofr:n: att enär Thormans och hans medparters ofvanberörda, i målet framstälda yrkande icke innefattade påstående om Stockholms stads förpligtande att inlösa den ifrågavarande tomten n:o 37 i qvarteret Lagerbärsträdet eller viss del deraf, utan Thorman och hans medparter fastheldre inför rådst.r:n förklarat, att staden icke finge taga mera af den jord, å hvilken byggnaderna låge, än som ovilkorligen behöfdes för gatan och blifvit af Kongl. Maj:t bestämdt, samt vid sådant förhållande det af kaptenen Thorman och hans medparter i ifrågavarande hänseende väckta anspråk icke utgjorde sådan fråga, hvari det, jemlikt 14 § i K. F. den 14 April 1866, tillkommit rådst.r:n att meddela beslut, innan nämnden sattes, hvadan jemväl målet allenast onödigtvis uppehållits genom rådst.r:ns

s. 287 Sida 287 i årgången börjar härKopiera citering

afslag å Thormans begäran om tillsättande af nämnd; ty blefve rådst.r:ns båda i detta mål öfverklagade beslut af hofr:n undanröjda och målet visadt åter till rådst.r:n, som hade att detsamma, på anmälan, åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.

I detta utslag sökte såväl stadens ombudsman som Thorman och hans medparter i und. ändring.

Vid målets föredragning den 18 Oktober 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Hernmarck) yppade sig skiljaktiga meningar, i följd hvaraf omröstning anstäldes, dervid

Just.-rådet Hernmarck yttrade: »Jag finner det af kaptenen Thorman ocli hans medparter framstälda yrkande om stadens förpligtande att lösa ifrågavarande byggnader i deras helhet vara af den beskaffenhet att, enligt det af hofr:n åberopade lagstadgande, rådst.r:n bort, på sätt som skett, deröfver meddela beslut innan nämnden sattes; i följd hvaraf och då hofr:n med dess åsigt härutinnan icke kommit att ingå i den vidsträcktare pröfning af målet, som af den derstädes förda klagan påkallats, hofr:ns utslag meo voto undanrödjes och målet visas åter till sistnämnda rätt, som har att detsamma ånyo företaga och dermed lag och sakens beskaffenhet likmätigt förfara».

Just.-rådet Olivecrona instämde med just.-rådet Hernmarck.

■ Just.-rådet von Hofsten fann skäl ej vara anfördt, ledande till ändring i hofr:ns utslag.

Just.-rådet Naumann förenade sig med just.-rådet Hernmarck.

Just.-rådet Wretman biträdde den af just.-rådet von Hofsten yttrade mening.

Just.-rådet Carleson förenade sig med just.-rådet Hernmarck, under åberopande deraf att parternes tvist anginge icke beloppet af Thorman och hans medparter tillkommande ersättning eller sättet för densammas utgörande, utan frågan om livad som ersättas eller lösas bör, samt att hofr:n ej haft

s. 288 Sida 288 i årgången börjar härKopiera citering

af lag anledning att pröfningen af sistnämnda fråga, hvars afgörande ej tillhör den i K. F. den 14 April 1866 omförmalda nämnd, sig undandraga».

Just.-rådet Södergren utlät sig: »Af handlingarne inhemtas, att sedan det blifvit bestämdt, att den till gatuanläggningen enligt uppgjord planritning erforderliga del af tomten n:o 37 borde sednast den 1 April 1876 till staden afträdas, staden vid nämnda tid tagit i sin besittning hela ifrågavarande tvänne blott till särskilda delar å nämnda jordrymd befintliga byggnader samt för egen räkning öfver dem i hela deras vidd förfogat i afvaktan på slutligt bestämmande huru för den blifvande gatuanläggningen dessa byggnader måste delvis rifvas och förändras; och som härigenom uppstått den rättsfråga om, sedan framdeles byggnaderne under gatuanläggningen blifvit till den för ändamålet nödiga vidd stympade, tomtens égaré måste åtnöjas med återtagande af de qvarlemnade byggnadsdelarne i afräkning på värdet af hvad till staden för gatuanläggningen redan blifvit afträdt, eller om tomtens égare må vara berättigade till full ersättning för värdet af det sålunda afträdda; och denna fråga enligt min tanke är ett ämne, som, enligt grunderna i K. F. den 14 April 1866, icke må till nämnds pröfning och afgörande hänskjutas, utan bör ankomma på domstols bestämmande innan nämnd för värderings förrättande tillkallas; finner jag för min del skäligt att, med undanrödjande af hofr:ns utslag, visa målet åter till hofr:n, som må ega att detsamma på anmälan , ånyo företaga och dermed lagligen förfara».

(Insändt.)