Naumanns tidskrift 1878 s. 29

Kronofogden A. F. Wallin uttog, efter förordnande af K. bef:de i Norrbottens län, å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, stämning till Neder Torneå och Carl Gustafs tingslags häradsrätt å hemmansegarne J. F. Öijstilä, C. F. Johansson Innala och J. W. Johansson, alla i Nikkola by, under yrkande, att dem måtte varda ålagdt att till Kongl. Maj:t och Kronan afstå egande- och dispositionsrätten till de delar af hemmanen N:ris 17 och 18 i Nikkola by, som icke vore af skatte- utan af krononatur, eller 12 mtl af hvartdera hemmanet, samt att i följd deraf verkan af de fastebref, som å berörda kronohemmansdelar blifvit meddelade, måtte varda upphäfd.

Till stöd för käromålet företedde Wallin bland andra handlingar: Transsumt af 1825 års jordebok för Torneå fögderi och Nedre Torneå socken, deri såsom kronohemman funnos antecknade Nikkola N:o 17, 12 mtl Öijsty, Jak. Em. Wikberg, och N:o 18, 12 mtl d:o, Nils Henriksson, med följande anmärkning: »Under dessa hemmansdelar lyder äfven

s. 30 Sida 30 i årgången börjar härKopiera citering

1% mtl skatte till hvardera, hvilka skattedelar under den titeln vid samma by och nummer finnas observerade, och är ock derstädes såväl hela kronotionden som roteringen utförd. Dessa kronodelar hafva fordom varit en och legat öde 1678 samt 1679, men blifvit af dåvarande åbon år 1680 upptagne och underlagde skattehemmanet, hvarföre sedan börjats skatta 1686; l:a majoren å captainskapet indeldte.»

Öijstilä och hans medparter bestredo käromålet och företedde, till bestyrkande deraf att de voro rätte egare till ifrågavararande hemman, för hvilka bevillning och skatt årligen blifvit erlagda, här.r:ns fastebref den 3 Juli 1847 för J. F. Öijstilä å »n:o 16» i Nikkola by, den 22 Juni 1848 för C. F. Sundbaum å 19 mtl n:o 18 i samma by och den 29 Oktober 1840 för N. P. Nilsson å kr.skattehemmanet n:o 18 1# mtl dersammastädes.

Vidare inlemnade Öijstilä och hans medparter tre äldre fastebref, nemligen ett af den 3 Maj 1768 för Nils Olofsson å skattehemmanet }# mtl i Kiärsbäck, ett af den 19 April 1793 för Henrik Nilsson å H mtl Öiisti och ett af den 24 April 1798 för Anders Olsson å Eusti hemman 1% mtl.

Svaranderne medgåfvo dock, att de ej innehade några handlingar, som kunde visa, att de löst hemmansdelarne, men påstodo, att deras förfäder eller de ingalunda velat undandraga sig att betala den ringa löseskillingen, derest de i laga tid blifvit affordrade densamma. Om lösen icke vore erlagd, hade anmärkning och uppgörelse derom bort ske för mer än 147 år tillbaka. Fastebrefven vore laga kraftvunna och svarandena hade laglig åtkomst till sina hemman, för hvilka skatt blifvit betald i närmare 70 år.

Här.r:n yttrade i utslag den 29 December 1873: att enär Öijstilä och hans medparter icke kunnat visa, att de från Kongl. Maj:t och Kronan skattelöst de delar af deras innehafvande hemman N:ris 17 och 18 i Nikkola by, eller T2 mtl af hvartdera hemmanet, som Wallin styrkt vara i jordeboken upptagna såsom kronohemman, förpligtades Öijstilä och hans medparter att genast till Kongl. Maj:t och Kronan afstå egande- och dispositionsrätten till nämnda hem-

s. 31 Sida 31 i årgången börjar härKopiera citering

mansdelar, vid hvilket förhållande de å samma hemmansdelar utfärdade fastebref upphäfdes och förklarades kraftlösa, hvarom anteckning komme att göras i här.r:ns lagfartsprotokoll, sedan här.r:ns utslag vunnit laga kraft.

Öijstilä och hans medparter vädjade till Svea hofrätt samt företedde åtskilliga äldre fastebref och andra handlingar rörande omstämda hemmansdelarne.

Advokatfiskalsembetet yrkade fastställelse af här.r:ns utslag, enär ifrågavarande hemmansdelar, efter att hafva varit skatte, på 1600:talet blifvit öde och till följd deraf till Kronan återfallit, utan att de sedermera, såvidt visadt vore, skattelösts.

I dom den 15 April 1875 utlät sig hofr:n: att, emedan Öijstilä och hans medparter medelst företedda fastebref jemte andra handlingar ådagalagt, att lagfart af här.r:n meddelats föregående innehafvare af ifrågakomna hemmansdelar i Innala by, hvad beträffade T2 mtl under n:o 17 åtminstone från år 1766, och. beträffande 12 mtl under n:o 18 ifrån år 1796; ty och som den omständighet, att i Kronans år 1825 upprättade jordebok anteckning ej funnes meddelad om samma hemmansdelars inlösning till skatte, icke, emot hvad sålunda och i öfrigt i saken förekommit, utgjorde bevisning derom, att hemmanen vore Kronan fortfarande tillhöriga; alltså funne hofr:n, med ändring af här.r:ns utslag, den af Kongl. Maj:t och Kronan i saken förda talan ej kunna bifallas.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren frih. O. W. Staël von Holstein och v. häradshöfdingen Elliot, den sistnämnde referent.

Från beslutet var fiskalen Westman skiljaktig och yttrade: »Som med afseende å den af Öijstilä och hans medparter härstädes åberopade omständighet, att åboerne å ifrågavande hemmansdelar år 1728 gjort ansökning om desammas inlösande från krono till skatte, antagas måste, att hemmansdelarne ursprungligen varit af krononatur, och samma hemman jemväl i 1825 års jordebok för Neder Torneå fögderi finnas upptagna såsom kronohemman; alltså och då hvarken den omständighet att lagfart och fasta af här.r:n med-

s. 32 Sida 32 i årgången börjar härKopiera citering

delats föregående innehafvare af hemmanen, eller att skatt af desamma utgjorts, eller hvad i öfrigt i saken förekommit innefattar bevisning derom, att hemmanen blifvit till skatte inlösta, pröfvar jag, för min del, rättvist pä det sätt bifalla käromålet, att Öijstilä och hans medparter förpligtas att. utan hinder af mellankommande uppbud och utfärdade fastebref, till Kongl. Maj:ts och Kronans disposition afträda ifrågavarande hemmansdelar fardagen 1876.»

Kongl. Maj:t och Kronan fullföljde saken och åberopade yttrande af kamreraren i kammar-arkivet att de uti hemmanen n:ris 17 och 19 i Nikkola by (före 1819 benämd Kiers, Kiärs eller Kärsbäck) befintliga andelar af T2 mtl hvardera af ålder varit ett särskildt hemman om % mtl skatte, som 1678 fallit i ödesmål och alltså förklarats för skattevrak eller krono; att de derpå upptagits på frihet och i 1685 års jordebok inskrifvits såsom % mtl krono samt 1688, med bibehållande af deras natur, i jordeboken sammanförts med det 9:de hemmanet i byn om § mtl skatte, hvilket vid hemmanens 1699 förseende med nummer erhållit n:o 10, hvarvid förblifvit till 1750, då hemmanet klufvits i två delar och gifvits n:r 12 och 13 om 1 mtl skatte och 12 mtl krono hvardera, hvilka nummer bibehållits till 1819, då hemmanen i jordeboken, med oförändradt mantal och natur, fått n:r 14 och 15 samt i 1825 års jordebok n:r 16 och 17.

Jemte infordradt utlåtande insände kammarkollegium utdrag af Kronans jordeböcker från och med 1667 till och med 1825, utvisande, att redan i 1678 års jordebok förekomme ett hemman Kirsbäck, Nils Major, f mtl såsom öde, hvilket i 1684 års jordebok, deri hemmanens natur omnämndes, upptages såsom krono; att i 1687 års jordebok för detta hemman antecknats »öde 1678 och 1679, upptaget och förmedladt till |- mtl 1680, men skattat 1681 för è mtl»; att i jordeboken för 1688 funnes upptaget % mtl krono och 4 mtl skatte, med anteckning: »häraf tilldelt majoren § mtl; det öfriga % mtl legat öde och, upptaget på frihet efter herr landshöfdingens resolution skattat 1686; tilldelt postbonden i Sejvitz till 4 mtl fyllnad»; att i 1699 års jordebok hem-

s. 33 Sida 33 i årgången börjar härKopiera citering

manet, med bibehållande af krononaturen, funnes till ^ mtl underlagdt skattehemmanet § mtl då n:o 10; att detsamma derefter från och med 1751 förekomme såsom T2 mtl krono under hvartdera af två skattehemman Kiärsbäck eller Nikkola n:r 12 och 13 eller med ny nummerordning 17 och 18; samt att i 1819 års jordebok funnes för ifrågavarande hemman antecknadt: »af dessa hemman, hvilka efter 1695 års rotering af en stam till lika delar äro klufne, har t mtl legat öde 1678 och 1679, samt år 1780 (1680?) af detta hemmans dåvarande åbo blifvit upptaget och derunder lagdt samt derför skattadt 1686.»

N. Rev. (rev.sekr:ne Fåhrceus, föredragande, Lagergren och von Bahr) yttrade i underdånigt betänkande: »Af handlingarne i målet har N. Rev. inhemtat, att i Kronans jordebok för 1678 förekommer ett hemman Kiärsbäck, Nils Major, % mtl, såsom öde, hvilket i 1684 års jordebok är upptaget såsom varande af krononatur; att i 1687 års jordebok är antecknadt, att nämnda hemman legat öde 1678 och 1679, samt 1680 upptagits och förmedlats till ^ mtl, men 1681 skattat för à mtl; att detta sednare skattetal, med bibehållande af krononaturen, återfinnes i 1699 års jordebok såsom underlagdt ett skattehemman i Kiärsbäck, då n:o 10, och att detsamma från och med år 1751 i jordeböckerna förekommer såsom 12 mtl krono under hvartdera af två skattehemman Kiärsbäck eller Nikkola n:r 12 och 13 eller numera med ny nummerordning 17 och 18; och enär härigenom äfvensom af den utaf Öijstilä och hans medparter åberopade omständighet, att åboerne å ifrågavarande hemmansdelar år 1728 gjort ansökning om deras inlösande från krono till skatte, antagas måste, att hemmansdelarne, efter att fordom hafva varit skatte, genom ödesmål blifvit krono och underlagts skattehemman; ty och som hvarken det förhållande, att lagfart och fasta af här.r:n meddelats föregående innehafvare af omstämda hemmansdelarne, eller att skatt af dem utgjorts, eller hvad i öfrigt i saken förekommit torde innefatta bevis- •ning derom, att hemmansdelarne blifvit till skatte löste;

Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg.

s. 34 Sida 34 i årgången börjar härKopiera citering

alltså tillstyrker N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofr:ns dom, sålunda fastställa här.r:ns beslut, att, utan hinder af meddelade uppbud och utfärdade fastebref, Kongl. Maj:t och Kronan förklaras vara egare till ifrågavarande hemmansdelar.»

Saken föredrogs den 6 Mars 1877 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden Södergren, Wretman, von Hofsten. Lindhagen, Svedelius och Östergren) biföllo det underdåniga betänkandet.

Just.rådet Almqvist faststälde hofr:ns dom.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 April 1877.